Idag är läget farligt

Efter tips från en läsare kommer här länkar till en artikel om Lars Gyllenhaals nya bok "Ryssland och den svenska nedrustningen".

Gyllenhaal påbörjade arbetet med boken i våras. "När jag började skriva i maj var läget annorlunda. I dag är läget farligt, säger militärhistorikern och författaren Lars Gyllenhaal." (Edit: NSD:s citat är felaktigt. Gyllenhaal avslutade arbetet med boken i maj. Jag ber om ursäkt att citatet är felaktigt och vi får se om NSD också korrigerar sin text senare)

Det är ju tyvärr fler än Gyllenhaal som blivit tagna på sängen. Nu är det drygt två veckor kvar till budgetpropositionen, där vi får se om det blir några ökade anslag för Försvaret.

Stackarn...

Det är synd om försvarsministern. Först lyckas han med det omöjliga, nämligen att ha en debattartikel i SvD där han konstaterar att Ryssland har sin fokus på sin sydfront i Kaukasus och därför berör inte händelserna där vårt närområde på samma sätt, samma dag som Ryssland går ut och deklarerar att Polen nu är ett primärmål för kärnvapen och att man nu åter ska kärnvapenbeväpna Östersjöflottan. Så idag går flera borgerliga försvarspolitiker, som tidigare under våren förordat budgetnerdragningar ut i SVT Rapport och istället förordar budgettillskott för Försvarsmakten.

Det är inte lätt att vara försvarsminister då när man som käpphäst har att Försvarsmakten minsann ska klara sig med tilldelad budget och krävs det nerläggningar för att klara budgeten, så är det så (eller är det någon annan som har käpphästen som Tolgfors får rida på?). Som jag skrev tidigare påminner Tolgfors situation allt mer om justitieministerns i Rymmaren. Ständigt i fel fas med opinionen och omvärldshändelserna. Dock tror jag inte vi behöver vänta värst länge innan försvarsministern också går ut med att han mycket väl kan tänka sig att skjuta till pengar till Försvarsmakten.


Det fortsätter att vara svalt i relationerna mellan Väst och Ryssland. Ryssland har idag opponerat sig mot utrikesminister Carl Bildts frispråkighet (framförallt på hans blogg) om vad han anser om Rysslands agerande i Georgien. Själv gillar jag som sagt det faktum att vi har en utrikesminister som för en gångs skull inte viker från en hård linje mot något som är orätt, trots att det är en stormakt det handlar om och inte någon bananrepublik. Det är dock intressant att se att det finns en del i Ryssland som motsätter sig gårdagens självständighetserkännanden och kallar det ett vågspel. Det blir som sagt intressant att se hur Moskva ska försvara sig mot diverse krajer, oblaster och regioner som nu på allvar funderar på att realisera sina självständighetsdrömmar.

Jag vill mycket varmt rekommendera den här länken som jag fick av en läsare. Den ger en utmärkt bakgrund till kriget i Georgien och händelserna som ledde fram till detta. Mycket hade jag koll på, men inte allt. Ni som fortfarande lever i förvissning att kriget startade med att Georgien försökte jämna Tskinvali med marken med artilleri bör definitivt läsa. Länkarna jag postade i morgonens inlägg kan också vara läsvärda.

Det kan också vara kul att ta en titt på SKP:s blogg också. De är inte riktigt kloka där. Foliehatt på!

Slutligen är det kul att notera att bloggen sprängde 50 000 besökare ungefär ett år efter starten. Det är mer än vad jag någonsin trott. Betydligt mindre än de stora bloggarna, men jag vänder mig inte till en så bred publik så jag är mycket nöjd. Någon nytta hoppas jag att bloggen har åstadkommit förutom att ge mig utlopp för en del irritation och möjlighet att ventilera mina åsikter.

Alltid lika klockren

Bo Pellnäs är alltid lika klockren i sina analyser. Igår hade han en debattartikel i UNT som är mycket läsvärd.

Artikeln är full av träffsäkra formuleringar. Exempel på några:

"Ryssland visste att strider skulle bryta ut i Sydossetien. Ett tjugotal journalister sändes i förväg till området. Vidare måste de ryska förband som tillfördes ha legat i hög beredskap för att kunna sättas in så snabbt."

Läs gärna de här länkarna med ovanstående som bakgrund: 1, 2

...

"...Man borde tidigt ha noterat att ryska förband hade satts i beredskap. USA:s signalspaningsorganisation, NSA, har en organisation vars personal antalsmässigt vida överstiger CIA:s. Man kan i detta sammanhang undra vad svenska FRA kände till. Vår regering verkade totalt överraskad av krigsutbrottet."

Minst sagt.

...

"Försvarsminister Tolgfors uttalande att det inte finns ett öst-väst-problem därför att Ryssland prioriterar Kaukasus, är orealistiskt och speglar egentligen bara oviljan att inleda det försvarspolitiska återtåg, som han nog ändå ser som oundvikligt. Orealistiskt därför att USA:s lokalisering av ett antimissilförsvar i Polen kommer att mötas av ryska motåtgärder. Dessa kan snabbt försämra öst-västrelationerna och rikta strålkastarna mot vårt närområde. "

Tolgfors timing med debattartikeln i SvD förra helgen kunde inte ha varit bättre.

...

"Det är intressant att avläsa de svenska reaktionerna. Afghanistandoktrinen, den som länge hävdat att Sverige bäst försvaras i Afghanistan, är nu stendöd. Det säkerhetspolitiska återtåget till vårt närområde har börjat. Tyvärr är det inte främst säkerhetspolitiska motiv som åstadkommer detta. Det är långt mer rädslan för att socialdemokraterna inför valet skall kunna spela på alliansens bristfälliga hantering av försvaret."


Hela artikeln är som sagt mycket läsvärd och rekommenderas varmt!

En trappa upp?

Rysslands president Dimitrij Medvedev biföll idag Dumans beslut att erkänna Abkhaziens och Sydossetiens sjävständigheter. Man kan direkt dra paralleller till erkännandet av Kosovo mot Rysslands vilja och se detta som ett sätt för Ryssland att visa att man minsann också kan. Ryssland verkar dock förbehålla sig rätten att göra subjektiva val i när det gäller självständighet för delstater och delrepubliker. Ingen tror väl någonsin att Ryssland kommer att erkänna Tjetjeniens självständighet? Det finns säkerligen fler områden i Ryska Federationen som hyser stora önskemål om att bli självständiga. Hur tänker man hantera detta? Det är inte utan att man mycket väl kan förstå synpunkterna att detta inte är något annat än en annektering av annat lands territorium. Hur många andra länder kommer att följa Rysslands exempel? En första gissning är Syrien, Kuba, Venezuela och möjligtvis Kina.

Jag hade faktiskt inte trott att Ryssland skulle gå med på självständighet för Abkhazien och Sydossetien annat än som delar av Ryska Federationen. Jag finner det högst otroligt att Ryssland kommer att ta hem sina militära styrkor från dessa områden, utan de kommer nog att bli kvar för en lång tid framöver. Frågan är också hur pass stor självständigheterna för dessa stater kommer att bli gentemot Ryssland? Jag håller det för rätt troligt att kommer att ha en status påminnande om de forna WP-staterna i Östeuropa, där alla beslut av vikt var tvungna att sanktioneras av Moskva. Det stämmer väl rätt bra i tiden nu, när vi nyss noterat att det är 40 år sedan Sovjetunionen slog ner på ett bångstyrigt Tjeckoslovakien.

Risken är nu att om denna annektering av det bångstyriga Georgiens territorium faller väl ut för rysk del och man kommer lindrigt undan (har inget svar på hur man skulle kunna hindra detta...), att man lockas att använda samma metod i andra områden, som t ex Baltikum, Moldavien och delar av Ukraina. Detta vore en högst otrevlig världsutveckling... Jag hoppas på att de europeiska länderna kan sluta upp runt en gemensam hård och fast linje mot Rysslands aktioner. Det här är inte en kris som kommer att kunna lösas i FN och Säkerhetsrådet. Det är inte utan att man undrar om inte Säkerhetsrådets utformning borde ändras, när fem länder har ständig vetorätt och därmed kan skjuta alla försök till beslut i sank när det handlar om frågor som rör dessa länder.

Det rapporteras också att kryssaren Moskva lagt ut från Novorossijsk för "patrulleringsuppdrag" alternativt "rutinuppdrag för att testa vapensystem" (Det betyder alltså att man snabbt har reparerat Moskva i den nya marinbasen Novorossijsk efter de skador hon åsamkades under striden med georgiska robotbåtar). USA har ju tre örlogsfartyg i Svarta Havet på väg med "nödhjälp" till Georgien. Det är knappast ett sammanträffande att det första är en Arleigh Burke-jagare, vilken kommer att vara kapabel att sköta det mesta av Georgiens luftförsvar på egen hand med sin mycket kraftfulla radar och sina luftvärnsrobotar.

Som vanligt är ju utrikesminister Carl Bildts blogg mycket intressant att läsa om läget i världen.

För mycket att välja på?

En stor del av svenska befolkningen måste kunna kategoriseras som rättså lat och ointresserad. Helst ska någon annan bestämma åt dem, göra deras val och säga åt dem vad de ska tycka och göra och då passar det ju ganska bra att rösta på (s).

Den här mentaliteten brukar bli tydligare så fort något ämne med flera valmöjligheter dyker upp i den allmänna debatten och är under införande. "Varför hålla på med PPM? Då måste ju jag själv välja och det orkar jag inte, och dessutom kommer det säkert vara någon annan som väljer bättre än jag och då får mer i pension och det är ju inte rättvist!"

Det kommer ju knappast som en chock att det finns de som rasar mot de nya hastighetsbegränsningarna som kommer att sträcka sig i 10 km/h-steg från 30 till 120 km/h. Marita Ulvskog uttryckte ju under socialdemokraternas sista regeringsår sitt ogillande för denna trafikreform. "Det var för mycket att välja på och det klarar inte folk".


Jag har spenderat stora delar av det senaste året i ett testområde för dessa hastighetsbegränsningar och har bara positiva erfarenheter. Ställen där det tidigare var 50 km/h men där folk ändå körde betydligt över p g a vägens beskaffenhet höjdes till 70 km/h och i mer tättbebyggt område där 30 km/h var för lågt men 50/h för högt blev 40 km/h. Mycket bra, tycker jag.

Det enda jag kan beklaga är att man inte höjde högsta hastighetsbegränsningen till 130 km/h på de motorvägar där körbanorna är ordentligt separerade och stängslade, t ex E 4 i trakten av Ödeshög och nya E 4 utanför Uppsala. Det kanske kommer som en chock för vissa, men moderna bilar klarar faktiskt de hastigheterna utan problem.

Det känns ju också lite märkligt när man nu ska sänka hastigheten på flera vägar i norra Norrland p g a vägarnas dåliga skick. Några gånger när jag har varit i den regionen och man har åkt över gränsen till Finland har jag chockats av vilken skillnad det är i kvalitet på vägarna. På den svenska sidan är E 4:an som en sämre länsväg i södra Sverige med gupp och potthål, men på den finska är den som E 4:an i Östergötland - helslät. Det kanske är någon norrlänning som kan komma med en förklaring? Klimatet följer knappast landsgränsen utan kan det möjligtvis vara så att man i Sverige är dumsnål vid vägbyggande?

Det måste vara jobbigt att vara anställd på vägverket och hela tiden vara så politiskt korrekt och vara tvungen att hävda att allt blir bättre med sänkt hastighet. Ingemar Skogö påpekar faderligt att om man kör 120 istället för 90 km/h under en sträcka på 10 mil, sparar man bara en kvart. Det låter ju inte mycket, men faktum kvarstår att man egentligen sparar 25 % av restiden. Jämför det med Citytunneln i Malmö för drygt 8 mdr kr där tidsbesparingen var 3 min...

Trots att Vägverket ständigt sänker hastighetsgränserna i Sverige ökar bara antalet trafikdöda - TROTS Vägverkets nollvision. Kanske är det så att orsakerna till trafikdöden är betydligt fler än bara hastigheten? Hastigheten är ju tveklöst det som är billigast för staten att påverka. Men hur vore det med att se till att förbättra trafikutbildningen, ställa större krav på förarnas kunskaper och fysiska status (så kanske man slipper fall som detta...) och bygga bättre vägar?

Smakar det så kostar det

Johan Tunbergers analys av vad det kommer att kosta för att få ordning på Försvaret känns mycket rimlig. 10-20 mdr kr extra om året i försvarsbudgeten räknar Tunberger med att det krävs för att Sverige åter ska kunna ha en Försvarsmakt värd namnet. Summan kommer inte som en överraskning för någon som är insatt i läget i dagens Försvar.

Jag tror inte heller att det är en överraskning för försvarsminister Tolgfors, annat än officiellt. Inofficiellt är man nog mycket medveten på Försvarsdepartementet vad det kalas Tolgfors antydde i sin debattartikel förra veckan kommer att kosta. Då är frågan, precis som jag antydde i mitt inlägg apropå försvarsministers debattartikel: Är avsikten verkligen att hela dagens organisation ska nå upp till en högre beredskap, eller kan det möjligen vara så att Försvarsdepartementet kan tänka sig att skära bort de två tredjedelar av "insatsförsvaret" som nu måste ha 3 år förvarning för att kunna bli insatsberedda? Blir fallet det senare emigrerar jag.

Det försvar man de senaste åren lagt ner enorma pengar på att montera ner, förstöra och hacka upp i atomer kostar tyvärr ännu mer att bygga upp. Så har det alltid varit när det gäller bygga och riva. I slutänden är det frihetens pris det handlar om. Smakar det så kostar det.


För övrigt gillade jag skarpt f d försvarsministern Mikael Odenbergs debattartikel i DN igår om den s k FRA-lagen. FRA-lagen behövs och jag känner mig inte ett dugg orolig. Om folk bara visste vilka möjligheter till intrång i privatlivet som bredbandsoperatörerna sitter på skulle den aktuella FRA-lagen framstå som en västanfläkt. Datorteknik är tyvärr ett område där ordspråket "det man inte vet att man inte vet, finns inte" stämmer mycket bra. Det krävs mycket lite datorkunskaper mer hos en människa för att denne ska framstå som expert för den andre.

Hur FRA spanar på kabelbunden datatrafik kommer att regleras noggrannt. Om detta nu oroar - ta då en funderare på vem som följer upp vad din bredbandsleverantörs personal gör med ditt bredband. Hur är personalen rekryterad, vem kontrollerar deras bakgrund, vem kontrollerar vad de gör med alla känsliga uppgifter etc etc...


Lustigt nog hänger det här inläggets två ämnen mycket tätt ihop. Ju sämre signalspaning Sverige har, ju avsevärt sämre fungerar då underrättelsetjänsten. Fungerar underrättelsetjänsten dåligt kommer Sverige att definitivt sakna förmågan att analysera läget och hotbilden i omvärlden och vidta nödvändiga åtgärder i tid. Det "insatsförsvar" vi idag ska förlita oss på är mycket litet och inte ens naggande gott.

Genom att reducera Försvarsmakten till den storlek den idag har, har vi gjort en stor inteckning i vår beredskap och förmåga att försvara oss, mot ett fullständigt beroende av en ultraeffektiv underrättelsetjänst som säkerhet för inteckningen. Om vi ska göra ytterligare en inteckning, eller t o m sälja säkerheten för inteckningen i vår försvarsförmåga måste vi ju rimligtvis se till att lösa ut en motsvarande försvarsförmåga. Ergo: ju sämre underrättelsetjänst, desto högre beredskap måste vi hålla och det kommer att kosta.

SMS:a låna, någon?

Det kan man nog se sig i månen efter

Sydossetiens parlament vill att Ryssland ska erkänna Sydossetien som en självständig stat. Som jag har skrivit tidigare om händelserna i Kaukasus är det bara en sak som är mer osannolik - Att Nord- och Sydossetien skulle få bilda en självständig stat för Ryssland. Sydossetien kan nog se sig i månen efter ett ryskt erkännande av republikens självständighet. Jag kan se framför mig hur Putin satte sitt morgon-tjai i halsen för att sedan göra en Homer på golvet (hittade inget klipp utan den fåniga musiken).




Jag tror nog att Sydossetien har dansat lite för länge med djävulen för att djävulen ska vilja släppa greppet. Det är inte för inte som Ryssland har delat ut pass till i stort sett hela den sydossetiska befolkningen. Utan ryskt inflytande i Sydossetien tappar Ryssland både en front mot Georgien och framförallt inflytandet över den oljeledning från Kaspiska Havet som går via Georgien och även Sydossetien. Med andra ord, inte särskilt troligt.

Skönheten i att snooza

Gamle freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell förklarar idag på Brännpunkt på ett lysande sätt varför det nu måste ske en helomvändning i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken och även de bakomliggande faktorerna varför Sverige alltid ligger i efterläge till övriga världens försvars- och säkerhetspolitik. Det svårt att skriva en mer välformulerad artikel i ämnet.

En tänkvärd frågeställning i artikeln:

"Han (försvarsminister Tolgfors SvD 17/8) framhåller att Ryssland visserligen vill kunna projiciera makt men att konflikterna i Tjetjenien och Georgien visat att det är den södra flanken som Ryssland tillmäter stor betydelse och att vårt närområde ser helt annorlunda ut.

En given fråga är för vem Baltikum och Östersjöområdet ser annorlunda ut: för det svenska försvarsdepartementet, eller för det ryska? Och vems uppfattning i denna fråga är det som bör ligga till grund för en analys av framtida hot?"

Jag tvivlar inte på att det kommer att komma en reaktion från försvarsberedningen rätt snart.

Även Ove Bring har en tänktvärd artikel på Brännpunkt.

ledarsidan gläds Claes Arvidsson åt att Jan Björklund för tillfället bestämt sig att sluta snooza den försvars- och säkerhetspolitiska väckarklockan. Som det står i artikeln lär han dock få vissa problem att få med sig resten av regeringen som glatt vill fortsätta snoozandet. Finns det något bättre än att bara få snooza när man vet att man egentligen börde göra något annat, viktigare?

Om nu Björklund är rakryggad nog att stå fast vid sin nyss intagna linje att vi nu måste göra ett omtag i försvarspolitiken (efter Rysslands agerande i Kaukasus) - håller jag det för troligt att fp kan dra till sig en hel del f d moderata väljare istället för att dessa nu går till SD, som verkar vara fallet i Blekinge. För dem som värnar Försvaret finns det inte många partier att välja på för tillfället. Det vore trevligt med fler.

Syrén snett uppåt

Pressmeddelandet om att regeringen nominerat ÖB Håkan Syrén till posten som ordförande för EU:s militära kommitté passar min konspiratoriska hjärna utmärkt.

Jag sa redan i våras att jag är mycket förvånad om vi har samme ÖB om ett år som vi har idag (läs i våras) och nu verkar det som om jag får vatten på kvarnen.

För några månader sedan började det gå rykten om att Försvarsdepartementet påbörjat en utredning om en helt ny organisation av Försvarsmakten där allt det gamla läggs ner och en ny tar dess plats. Är man lite konspiratoriskt lagd inser man ju direkt fördelarna med detta. Genom en total nerläggning kan man ju avskeda samtlig personal och endast återanställa den man önskar ha kvar. Man kan också bli av med en hel del gamla lik och stödmyndigheter. Vem skulle sedan vara mer lämpad att leda denna organisation än den som sköter utredningen?

Jag skulle tippa att regeringen inser att man står i en rätt stor tacksamhetsskuld till Håkan Syrén för att han i stort har rättat in sig i ledet som en god soldat. Om även Syrén hade avgått då Mikael Odenberg lämnade posten som försvarsminister är det högst osäkert om regeringen hade överlevt denna förtroendekris. Det upplevdes ändå som ett otroligt lyft när Syrén tillträdde efter Hederstedt. Då var det många som talade om vikten av partibok när ÖB alltid lydigt rättade sig efter regeringen Persson. I fallet Syrén har detta inte varit alls lika markant och man har många gånger kunnat finna en del kritik mot uppgiftsställarna i hans uttalanden.

Det är bara att önska Håkan Syrén lycka till om han får det nya jobbet. Jag skulle tippa att det varit ganska många dagar de senaste åren som han inte tyckt det varit speciellt roligt att gå till jobbet och jag känner att han nog fått stå ut med en hel del oförtjänt kritik. Får man tro tidningarna är ju tillsättningen redan klar.

Vi får väl se om konspirationsteorin slår in...

Någon mer med vett i regeringen

Läste precis att fp-ledaren Jan Björklund motsätter sig ytterligare nerskärningar och nerläggningar i Försvaret med tanke på den senaste tidens händelser i omvärlden. Det låter mycket lovande. Det verkar som om det i alla fall finns någon mer med lite vett i regeringen än Carl Bildt. Det är ju dock inte helt otroligt att jag får äta upp vad jag precis skrev. Man kanske skulle bli folkpartist?

Kunskaper och Apkunskaper

Min första reaktion när jag läste rubrikerna om svenska lärares urusla resultatForum för levande historias diagnostiska prov om Förintelsen var något lyfta ögonbryn. Hur kunde endast 2 av 5000 lärare ha alla rätt? Jag var i och för sig inte jätteförvånad eftersom min bild av Sveriges lärarkår kanske inte är den mest positiva.

Under dagen har jag hört lärare försvara sig i radions nyheter med att faktakunskaper är inte det viktigaste när gäller att vara lärare. Typiskt svenska flumlärare. Jag minns t ex min tyskalärarinna i gymnasiet som vägrade lära oss grammatik. Det var inte viktigt. Jag tror att de flesta som talar tyska håller med om att grammatiken är a och o i tyska om man inte ska låta som en lallande byfåne.

Nu när jag själv har haft en möjlighet att prova frågorna genom SvD:s försorg hyser jag viss förståelse för de testade lärarna. Jag måste erkänna att jag faktiskt bara hade ett rätt och jag har ändå studerat Förintelsen på högskolenivå (visserligen bara en delkurs) och anser mig vara rätt påläst om just andra världskriget.

De frågor som ställs i provet är till stor del av typen apkunskaper, av samma slag som man stöter på när man skriver körkortsprov, jägarexamen eller många andra myndighetsprov. Däremot oroar jag mig över att lärarna har svårt att skilja på gulagerna och de tyska koncentrationslägrena. Båda är förhatliga, men det bådar inte gott om man inte har mer koll på detta. Att man däremot inte har koll på vilken grupp av romer nazisterna förföljde mest rör mig inte i ryggen. Dessutom förvånar det mig inte att 40% av lärarna påstår att de inte fått någon speciell utbildning om Förintelsen under sin grundläggande lärarutbildning. Det borde vara ungefär den andel lärare som grundutbildades innan förintelseutbildningen kom på modet under 90-talet.

Jag håller med lärarna om två saker. Historia borde vara obligatoriskt i skolan. När man följer svensk säkerhets- och försvarspolitik undrar man om inte historia försvann som kärnämne redan på 50-talet. Det andra är att faktakunskaper inte är allt som lärare. Ledarskap är minst lika viktigt, men god förmåga inom det ena kan inte ersätta det andra.

Viss upprättelse för lärarkåren...

På defensiven igen

Mil.se har de senaste åren reducerats till att fungera Högkvarterets kanal för officiella dementier. Förbluffande många av artiklarna som hamnar på mil.se är av den defensiva sorten, där Försvarsmakten tvingas "försvara" sig olika nyhetsskildringar i media. Nu senast har det rört sig om Värnpliktsrådet senaste utspel och debatten om Försvarets insatsberedskap.

Om man tillåter sig en liten utvikning här runt de fakta som presenteras, så är de precis som jag skrev i Tolgfors visionerar... rätt häpnadsväckande om man jämför dem historiskt. Dagens högsta form av beredskap R30 (ska kunna påbörja lösandet av uppgifter/"insatser" inom 30 dagar) är inte ens i närheten av vad hela Försvarsmakten på över 400 000 man hade för 10-15 år sedan. Inte ens den ännu högre beredskapen, R10, som Försvarsmakten idag inte har råd att betala, kommer i närheten av den beredskapen. Jag tror t o m att de gamla landskapregementena på 1800-talet med indelta soldater i soldattorp kunde mobilisera och möta fienden snabbare än R30. Majoriteten av Försvarsmaktens förband har idag en beredskap (R3 = 3 år för att bli insatsberedda) som får 1600-talets svenska armé att framstå som ett snabbinsatsförband. Hade Karl XI tillämpat R3 hade Skåne fortfarande varit danskt idag och Karl XII hade fått inrikta sig på att möta ryssen i Värmland istället för i Narva. På vilket sätt skulle Försvarsmakten idag ha ett insatsförsvar? Man kommer ju ohjälpligt att vara för sen till alla insatser, oavsett om de ska ske i Sverige eller ute i världen.
(VLT:s ledare idag om Försvaret är bra).

Åter till mil.se. Prova själva att läsa igenom Försvarsmaktens förstasida. Är den överskådlig? Är det lätt att hitta? Hur många av artiklarna är egentligen defensiva och rör sådant som uppfattas som negativt för Försvarsmakten? Därmed definitivt inte sagt att man inte ska publicera sådant, men var är mångfalden av reportage av aktuell verksamhet? Om personalen får läsa om den verksamhet som pågår med god uppföljning tenderar man också att bli mer positivt inställd. Försvarsmakten informationsavdelning verkar ha missat denna fundamentala aspekt.

I samma veva som Pridefestivalen skadades en svensk officer (svårt enligt de första rapporterna i media). Gick man in på mil.se möttes man av en stor "förstanyhet" om Försvarsmaktens deltagande i Pridefestivalen. Efter lite letande gick det att hitta en notis i högerspalten om en skadad svensk officer, som innehöll mindre information än vad tidningarna presenterade. (Nu blir man säkert utpekad som homofob också...) Här är ju faktiskt ett exempel där man måste prioritera vad personalen och framförallt de anhöriga är mest intresserade av att hitta på mil.se. Kunde man kanske tänkt sig att flytta ner Pride ett snäpp?

Ovanstående kanske är att förvänta sig för mycket, med tanke på att majoriteten av Försvarsmaktens "informatörer" som det nu så fint heter verkar sakna kunskaper om de mest fundamentala militära termer och förståelse för verksamheten:

"Foxtrot Sierra, kom in..." Har Foxtrot Sierra knackat på dörren, eller vad är det frågan om?

Det kanske roligaste exemplet hittar man tyvärr inte på webben längre eftersom någon tydligen tyckte det var så pinsamt att det beordrades bort. Här diskuteras i alla fall artikeln. Tyvärr verkar det inte gå att hitta någon cachad sida på google. Det skulle vara kul att veta om man fick höra något om det när man befann sig i Las Vegas.

Det lär ju inte bli bättre nu när de enskilda förbandens hemsidor ska läggas ner och istället centraliseras.

Ett korrekt beslut

Statsminister Reinfeldt meddelade idag på sena eftermiddagen att Sverige kommer att frysa alla militära samarbeten med Ryssland. Ett mycket korrekt och för mig naturligt beslut.

Det är inte utan att jag undrat med den senaste tidens händelser i Kaukasus, hur man skulle agera gällande bilaga 3 till Försvarsmaktens budgetunderlag som säger att Försvarsmakten ska utveckla sina relationer till Rysslands väpnade styrkor.

Det sjukliga i samhället

Ulf Adelsohn, gammal moderatledare och numera styrelseordförande för SJ, går idag ut och försvarar sitt företag. "Han är besviken och tycker att medierna alltid ställt sig på klagande kunders sida och inte uppmärksammat att SJ som företag går bra.

– Man ska inte glömma att det bara var fem år sedan vi var nära konkurs. Nu gör vi rejäla vinster och uppfyller statens krav. Det som blir kvar när betalt skatt och avkastning till ägaren satsar vi på till inköp av nya tåg och upprustning av gamla samt utbildning bland annat service av vår personal."


Själv tycker jag att det hela är ett tecken på det som är sjukligt i samhället. Statliga företag SKA INTE göra vinst. Statliga företag och verksamheter är till för att ge medborgarna bästa möjliga service till lägsta möjliga kostnad. Det är precis samma sak med Vattenfall och all annan statligt majoritetsägd verksamhet och det är borgarnas stora akilleshäl att de tror att privatiseringar löser allt. Det är bara att se hur Televerkets (nuvarande Telia för er 80- och 90-talister) och Vattenfalls en gång utmärkta krisberedskap totalt har havererat sedan de "privatiserades" av 90-talets borgerliga regering. Det finns faktiskt en verksamhet som jag tycker gör sig bättre privat än i statlig regi och det är Vin & Sprit. V&S är en verksamhet som jag inte anser utgör någon service för medborgarna och därmed inte är något som staten ska syssla med. Sedan gav ju också försäljningen en vinst för staten som genom avbetalning av statsskulden och därmed minskad räntekostnad, är mer värd för medborgarna än V&S årliga "vinst".

Den största invändningen är som sagt att de statliga företagen gör vinst. Många hävdar att det är bra för statskassan. Varför skulle det vara bra, säger jag som amatörekonom? Stockholms läns landsting använder sig av den numera allmänt vedertagna köpare-beställaremodellen som nu allt mer överges av de privat företagen. Det är för ofta man läser i tidningarna att olika avdelningar inom landstinget får dras in eller har massiva budgetunderskott och blivande mammor skickas till landsorten för att föda. LOCUM (alla minns väl I *hjärta* CUM-kampanjen i tunnelbanan, vilken alla engelsktalande utom just landstinget insåg betyder "jag älskar sperma") som är landstingets fastighetsbolag är just det enda inom landstinget som gör vinst, medan all annan verksamhet går med förlust. Det är ju inte så konstigt att fastighetsbolaget går med enorm vinst eftersom man hela tiden höjer hyrorna "marknadsmässigt" och då måste ju landstingsledningen dra in på annan verksamhet för att ha råd att betala. Sen är det ju för mig helt ofattbart varför statliga och offentliga verksamheter ska ta ut "marknadsmässiga" hyror av befolkningen när deras egentliga uppgift är att tillhandahålla bästa möjliga service (servicen blir tydligen bättre av att lokalkostnaderna är högre och byråkratin mer ineffektiv än om patientköerna är kortare och lokala) och varför ska offentlig förvaltning behöva betala mångmiljonbelopp för reklam som just LOCUM och Vasakronan?

Den statliga appparaten skall vara så maximalt slimmad som det bara går och ge medborgarna maximal service till lägsta möjliga kostnad och det får man när man minimerar byråkratin. Staten tillkom en gång i tidernas begynnelse för att ge människor den service gemensamt som det var för ansträngande för var och en att stå för: försvar, rättsskipning, sjukvård och utbildning. Det är inte utan att man börjar tycka att vi nu klivit en bit av den tidigare givna vägen.

Förklara sedan för mig varför statliga verk KÖPER tjänster av varandra? Finns det någon som tror att det är effektivt?

Man hade ju kunnat förvänta sig mer av en gammal moderatledare, men visst får man uppskatta om SJ förbättrat sig så att man med samma takt snart håller samma punklighet och vädersäkerhet som de ryska järnvägarna? Biljettpriset orkar jag inte ens ge mig in på... Det är dyrt att flyga inrikes i Sverige, men varför ska det kosta mig mer att åka tåg? SJ kanske kan skylla på Vattenfall?

Se helheten

Redan härom dagen rapporterades det att Ryssland nu hotar med att åter kärnvapenbeväpna Baltijskij Flot. Jag måste säga att jag är lite förvånad att den inte redan är det, men ryssarna hävdar att man tog bort kärnvapnen under 90-talet. Kanske var man ett tag rädd för ett nytt Storozjevoj under den stora röran under det nya Rysslands barndom.

Här gäller det att se helheten. Att man tillkännager att man har för avsikt att åter kärnvapenbeväpna Östersjöflottan innebär i sig ingen förändrad hotbild. Sverige är inte mer hotat av kärnvapen för det, ej heller någon av de andra Östersjöländerna. Ryska kärnvapen når utan problem alla Östersjöstaterna oavsett de finns ombord på de ryska "kryssningsfartygen"(som Aftonbladet så duktigt översatt cruisers), eller om de är markbaserade och mobila.

Däremot visar det att man har för avsikt att åter satsa på Östersjöflottan och det innebär en förändrad hotbild för Sverige. Nu blir det högaktuellt att se till att behålla vår främsta marina förmåga, ubåtarna, om vilka de länge talats om en fullständig avveckling (genomkorkat..). Marinen får väl också böna och be om att köpa tillbaka de rbs-15ka sjömålsrobotar som man i all sin vishet sålde till Finland något år efter idrifttagandet. Finnarna var och är nog rätt nöjda med den affären. Tillkännagivandet är framförallt också en tydlig, populistisk markering mot NATO:s Östersjöstater. En ytterligare faktor är att Ryssland redan tidigare deklarerat att Östersjöflottans huvuduppgift kommer att vara att ansvara för den nya gasledningens säkerhet. Vad detta innebär är ju högst oklart. Det ryska begreppet säkerhet och det svenska skiljer sig avsevärt, precis som vår uppfattning om vad som är demokrati.


Jag gillar det Tokmoderaten skriver i sin blogg:

"Det Tolgfors skrev häromdagen blir allt mindre aktuellt:
"Östersjön kantas idag av Nato- och EU-länder. Den europeiska säkerhetsordningen är vidgad till de länder i vårt närområde som tidigare kontrollerades av Sovjetunionen.Detta är en fundamental skillnad jämfört med Kaukasus. Utvidgningen var bra för de berörda ländernas säkerhet, men också för vår egen. Ryssland vill kunna projicera makt, inte minst gentemot sina södra gränser."
Det är just i östersjöområdet som hotbilden byggs upp nu Sten, med hot mot Polen, med en alltmer hätsk rysk inställning till sina grannar som är med i NATO. Och allt detta medan vi Sverige fortfarande pratar om vi skall 10.000 man eller 30.000 man i ett insatsförsvar som det tar ett år att få i drift..."

Underbar timing av Tolgfors. Påminner nästan om justitieministern i Tomas Bodströms "Rymmaren".

Annars kvarstår under dagen frågan: Kommer ryssarna att börja sitt tillbakadragande från Georgien idag eller inte? Ryska stridsvagnar är ju inte gjorda för att kunna backa ur en stridsställning (maxhastigheten bakåt brukar röra sig om en tiondel av den framåt, till skillnad från västerländska), så det kanske är förklaringen varför man åter rullar mot Tbilisi. Det är också skönt att se att t o m det när det gäller Ryssland ganska flata Tyskland nu hävdar att de ryska förbanden inte är några fredsstyrkor.

Edit 1530: Utrikesministern är inne på samma linje.

Det här är humor


Eller också bara sorgligt.

Tolgfors visionerar utan ekonomisk täckning

I en Brännpunkt idag visionerar försvarsminister Sten Tolgfors om att Försvaret i framtiden måste kunna ha alla 30 000 man i hög beredskap. Idag är det bara 10 000 som har snabba insatstider och det anser han inte är nog när man ser skeendet i Georgien.

Vid första anblicken och för ett okritiskt öga låter det ju mycket bra, men synar man uttalandet lite i sömmarna blir man inte så imponerad.

För några år sedan infördes nya beredskapsstandarder i Försvarsmakten, där den högsta kallas R10 (på tio dagar ska förbandet kunna påbörja lösande av uppgifter i operationsområdet), den näst högsta R30, sedan R90, R360 (tror inte det finns något förband i den kategorin längre) och den lägsta R3 (3 som i 3 år...). Mycket av detta hade självklart finansiell bakgrund, eller snarare allt?

Huvuddelen av Försvarsmaktens förband har idag R3. De flesta s k insatsförband har fått sitt beredskapskrav sänkt (de facto av just Sten Tolgfors) till R90 från R10 eller R30. Om förbandet befinner sig i R90 behöver det inte ens finnas rekryterat och kostar därmed inga pengar i beredskapsersättningar, vilka ska utgå till personal i R10 och R30.

De 10 000 man som Tolgfors talar om som är gripbara inom ett år är just de som är R10 - R90, varav ett mycket litet antal i R10 (om just någon i dagens läge utöver specialförbanden).

Gör man en historisk jämförelse mot det så i offentligheten baktalade "invasionsförsvaret" var beredskapsgraden en helt annan liksom numerären. Där fanns det bara en beredskapsgrad - 24h. Från mobilisering skulle förbanden kunna lösa uppgifter från sin utgångsgruppering på 24h. Vissa förband hade självklart högre status på färdigheterna än andra som behövde övas en tid efter mobilisering, men numerären på den mobiliserade personalen var en helt annan - över 400 000 man mot dagens 30 000 (efter tre år). Marinen och Flygvapnet hade högst beredskap, där man i princip omedelbart kunde påbörja lösandet av uppgifter för att försvara landet. Idag utgör ju även dessa försvarsgrenar en bråkdel av sina storlekar för 10-15 år sedan och i dagens läge tror jag att Marinen fortfarande har ett fartyg i R30 (rätta mig gärna!) medan Flygvapnets skarpaste förband håller R90 (om man bortser från incidentberedskapsroten). Rätt patetiskt egentligen och särskilt med bakgrunden att Ryssland på 24h satte in mer i Georgien än vad Försvarsmakten idag klarar av att skaka fram på ett år.


Synar man artikeln i övrigt är det mycket intressant att försvarsministern nu börjat tala om att Rysslands bombplanspatruller och övriga "nya" militära företeelser visar på landets intressen och detta måste följas av Sverige. Han talar också om att de ryska försvarsutgifterna minsann har ökat (med några hundra procent...) men faktiskt fortfarande ligger under en rad andra länder. Jag är inte helt imponerad den jämförelsen även om Tolgfors knutit den till PPP. Det är en viss skillnad vad man får i hårdvara och personalutgifter i Sverige och Tyskland jämfört med i Ryssland.

Ser man detta i några års historiskt perspektiv, så var det just händelser liknande de ovan nämnda som i framtiden (torde vara nu i så fall) skulle utgöra skäl för en nyinriktning av den svenska försvars- och säkerhetspolitiken mot en återtagning. Precis som alla gissade då detta sades blev ju verkligheten en annan. Det är ju så otroligt självklart att nyckeln till ett starkt försvar och skydd av landet är en ännu starkare underrättelsetjänst (och där tror jag FRA-lagen utgör en stark del, även om majoriteten totalt verkar ha missförstått syftet och metoden). Men vad tjänar det till när det inte är någon som lyssnar, eller snarare ingen som är villig att ta besluten? Man kan ju hoppas att Tolgfors tar sig en funderare över den här rätt intressanta artikeln i DN. Även Per T Ohlsson i Sydsvenskan borde kunna tjäna som en påminnelse med sin utmärkta analys.

Hemvärnet ska byta namn till "nationella skyddsstyrkor". Vad är de annars idag eller var de igår, måste man fråga sig? Ännu ett namnbyte för att leda allmänhetens uppmärksamhet runt att förmågan idag är mindre än igår, på samma sätt som man tog fram uttrycket "insatsförsvaret". Ett uttryck som jag starkt ogillar...


Men visst Tolgfors, hela Försvarsmakten i r360 är ju i alla fall bättre än vad som finns idag. Men var ska pengarna komma ifrån? Är det månne så att regeringen i sin nya budget har tänkt sig att reducera Försvarsmakten till 10 000 man? Då har man ju löst problemet med de 20 000 som inte ryms inom R360...

Fortsatt om Georgien

Den här artikeln ger mycket intressant bakgrundsfakta till Georgienkonflikten. Tydligen lade Ryssland stor energi på att återuppbygga det militära järnvägsnätet i Abkhazien mot Georgien fram till slutet på juli.

Likaså får man förvånas över ryska Svarta Havsflottans snabba respons när man på 24h gick från fredstida operationer till att sänka georgiska robotbåtar och landsätta fallskärmsjägare på georgiskt territorium. Hög beredskap, minst sagt. Hög beredskap... Varför gå tillbaka till hemmabasen Sevastopol (drygt 400 sjömil från Georgien) efter övningen "Kaukasus 2008" i slutet av juli, när Novorossijsk är så mycket närmare (ca halva sträckan)?


Lite bakgrund till kriget: Eurasia Daily Monitor 7 aug

Det är rätt intressant att gå igenom artiklar om regionen som är skrivna den närmaste tiden innan kriget bröt ut. Det ger lite perspektiv. Jag är väl lite färgad, men det är inte så mycket som visar sig vara till Rysslands fördel.


När man läser redogörelser som denna i Expressen funderar man ju om det överhuvudtaget råder något vapenstillestånd. Det verkar i alla fall inte göra det på rysk sida. Av någon underlig anledning verkar ryska armén sladda en mil närmare Tbilisi varje dag, trots att de säger sig vara på väg tillbaka in i Sydossetien. Tydligen har också Georgiens viktigaste järnvägsbro (som förbinder landet öst-västligt) under det senaste dygnet anfallit de ryska fredstrupperna och man tvingades spränga den i självförsvar. Eller kan det månne vara för att den oljeexport från Azerbadjan via Georgien som stoppades genom att Ryssland först tog exporthamnen i Poti och bombade den andra pipelinen, sedan lades om till just denna järnväg?

Rysk logik och den nya Försvarsmakten

Rysk logik är tydligen att man hotar Polen med kärnvapenanfall då Polen nu sagt ja till basering av det amerikanska missilförsvaret. Ukraina har också meddelat att man kan tänka sig ett samarbete. Det är inte utan att man till 100 % får hålla med Mikael Holmström i hans artikel om hur kriget i Georgien rimligtvis måste få riksdagen att riva den senaste tio årens säkerhetspolitik.

Det skulle vara intressant med en opinionsundersökning om vad svenska folket anser om Försvaret och försvars- och säkerhetspolitiken med Georgien friskt i minnet.

Samtidigt basunerar mil.se ut att målen nås trots tungt år. Enligt ny, men stark tradition i Försvarsmakten ska vi vara stolta över något som i hockey skulle motsvara att ha ett lag med 5 spelare och en målvakt, utan krav på resultat eller mål. Jag vet inte hur många år i rad vi nu har sänkt "produktionsmålen" eftersom produktionsapparaten inte mäktat med dem för att sedan mycket stolt förkunna att vi minsann nådde årets mål också. Själv tycker jag endast att det är pinsamt.

Om några veckor kommer Försvarsmakten att göra om sina internetsidor. Påbud från centralt håll är att förbandens egna internetsidor, t ex http://www.p7.mil.se/ ska försvinna och allt ska istället vara centraliserat och gemensamt. Detta är ytterligare ett led i att ta bort förbandsidentiteterna och det skulle inte förvåna mig om vi inom några blir av med förbandsmärkena på uniformerna också. De flesta minns säkert den totala sågningen Försvarsmaktens nya logotyp härom året.

Det skulle inte förvåna mig om någon centralt upplever att man inte kan hålla koll på informationsflödet då förbanden har egna sidor. Fram till för ett drygt år sedan kunde man läsa ett urval av de viktigaste nyheterna i kronologisk ordning på http://www.mil.se/, men detta gjordes om så att de "viktiga budskapen" utgör kärnan och eventuella nyheter en periferi.

Intressant och insatt om kriget i Georgien

Jag kan rekommendera dessa länkar för att läsa lite redogörelser och erfarenheter från den gångna veckans strider i och kring Georgien. Mycket intressant om man har min läggning.

Luftförsvarserfarenheter: U.S. Ponders Georgian Air Defenses (Finland beslutade tidigare i år att ersätta sina SA-11 med ett västerländskt system, eftersom man anser att systemet är röjt när det gäller att försvara sig mot Ryssland)

Redogörelse för "sjöslaget" mellan den ryska stridsgruppen och georgiska robotbåtar: Press Report Details Battle in the Black Sea (Intressant att georgierna lyckades skada Moskva så svårt att hon var tvungen att dra sig ur striden. Ukraina hotade Ryssland med att blockera de deltagande enheterna från att löpa in i Sevastopol, men valde i slutändan att inte göra så)

Bra tänkt!

Idag åtalades den försvarsmaktsanställde som glömde ett USB-minne med hemlig information i en dator på Stockholms universitets bibliotek.

Citat från SvD:
"Sedan glömde han kvar USB-minnet, som upptäcktes av en privatperson. Denne blev nyfiken, läste innehållet och förstod att det inte var avsett för offentligheten varpå han gav det vidare till en kvällstidning."

Bra tänkt. Borde nästan vara åtalbart.

Jag tycker inte alls det är märkligt att förfarandet är menligt för rikets säkerhet fast det rör material om Afghanistan, vilket tydligen chefsåklagaren har svårt att förstå.

Gudmundssons tre georgiska erfarenheter

Jag kan bara instämma i denna ledare i SvD. Dock missar Per Gudmundsson en aspekt i delen om försvaret: "Tvärtom visar konflikten i Georgien vikten av att ha sina egna trupper på plats först..." ...och inte som Georgien ha de bäst utbildade och bäst utrustade i Irak (mitt tillägg). Jämför med NBG och övriga delar av utlandstyrkan. För 15 år sedan var det "både och" (ÖB:s senaste modeuttryck) på riktigt, när man kunde hålla 2000 man i utlandstjänst och samtidigt klara full verksamhet på hemmaplan.

Obehagligt i trafiken

Under gårdagen tillbringade jag ca 12 timmar på våra svenska vägar och mestadelen av detta på en av våra största europavägar.

Halvvägs in i resan kom vi ikapp en mindre röd bil som verkade framföras av farmors lilla kråka. Ena stunden var den ute i vägrenen, andra passerade den mittlinjen. Farten varierade mellan 50 km/h och 100 km/h. Jag misstänkte direkt att personen ifråga var rattonykter trots att klockan endast var sen eftermiddag.

Jag ringde 112 och polisen undrade då om jag hade något egentligt belägg för att personen var rattonykter (mer än att föraren varit hårsmånen ifrån att en stunden krocka med mötande trafik och andra köra i diket)? Det visade sig att bilen jag låg efter ägdes av en äldre kvinna och man undrade om det var hon som körde bilen. Lättare sagt än gjort för mig att kolla när föraren så fort det var dubbelfiligt valde att lägga sig på mittsträcket. Till slut beslöt man sig ändå för hos polisen att låta stoppa fordonet efter att jag och familjen skrikit högt i telefonen när den framförliggande bilen var metern ifrån att grensla en refug. Som tur var fanns det en patrull i närheten. Efter att ha haft andan i halsgropen ytterligare ett antal gånger innan patrullen hann ikapp, fick man så stopp på bilen efter att ha legat efter den i någon minut med blåljusen igång (föraren verkade inte förstå eller använde inte backspegeln i onödan).

Efter 5 min blev jag åter uppringd av polisen i patrullbilen som meddelade att det varit den gamla kvinnan som satt bakom ratten. Hennes mål för dagen visade sig att vara att köra ca 100 mil hem (förmodligen efter att ha besökt släktingar). Nu visste hon inte riktigt om hon var på väg norr eller söderut längre eftersom hon var så trött. Eftersom hon inte var onykter lät patrullen henne fortsätta med uppmaningen att vila en stund.

Det sistnämnda gjorde mig rätt upprörd. Efter att under de senaste tio minuterna ha följt kvinnans framfärd där hon gång på gång var hårsmånen från att antingen krocka med fasta föremål eller mötande trafik, var vi ganska övertygade om att det bara var en tidsfråga innan olyckan skulle vara framme. I bästa fall skulle hon bara skada sig själv och sin egen bil. I värsta fall skulle hon frontalkrocka med en mötande bil och ta flera andra oskyldiga människor med sig i döden. Lyckligtvis har jag idag inte kunnat hitta något om någon bilolycka längs de 40 mil som återstod till kvinnans mål. Förhoppningsvis tog hon in på hotell över natten.

Nu undrar jag vad som egentligen hände när patrullen lät henne fortsätta sin färd? Så vitt jag kan minnas jämställs påtaglig trötthet vid bilkörning med grov rattonykterhet nuförtiden? Om man själv uppger att man är så trött man inte längre vet om man är på väg åt rätt håll - norrut eller söderut - borde det inte vara något snack om saken. Bestämde sig patrullen för att vara snäll mot en gammal dam och därmed riskera allmänheten eller hade man inte koll på lagen?

Oavsett vilket anser jag att polisen i fall liknande detta borde ha bemyndigande att tillfälligt förverka fordonet.

Mina övriga åsikter om äldre förare, rattonykterhet etc hittar ni under trafik.

Eld upphör i Georgien?

De senaste rapporterna talar om att nu även Ryssland gjort halt på sina styrkor, men först efter att ha tagit hamnstaden Poti. Enligt uppgifter ska president Medvedev beordrat halten.

I DN förekommer också uppgifter om att ryssarna bombat BTC-ledningen (Baku-Tbilisi-Ceyhan), vilket är den stora gas- och oljeledningen genom Georgien. Den andra stora oljeledningen från Adzerbadjan går genom Sydossetien och mynnar ut i den georgiska hamnstaden Poti. Vilket sammanträffande att ryssarna tagit ett brohuvud just i Poti!

Karta 1, karta 2

Nytt kapitel?

Liksom tidigare ryska och sovjetiska konflikter ser man att desinformationen är ett starkt inslag i den ryska krigföringen i Georgien. Tidigare under kriget har man först fått höra dementier från Moskva som någon dag senare följs upp med bekräftelser. Hittills har det rört sig om huruvida de georgiska styrkorna dragit sig tillbaka från Sydossetien, huruvida ryskt stridsflyg angripit mål i georgien, en rysk marin blockad, en andra front med ryska och abkhaziska styrkor från Abkhazien och nu senast handlar det om huruvida ryska förband gått in i själva Georgien. Det har tidigare från ryskt håll starkt förnekats att Ryssland skulle låta förband gå in i Georgien utanför Abkhazien och Sydossetien. Så har nu skett och de senaste nyheterna talar om att ryska förband lyckats skära av landet i två delar och att staden Gori fallit, samt att även hamnstaden Poti, mitt på landets västkust, tagits.

Precis som jag tidigare gissade har USA nu startat en luftbro för att lyfta hem den georgiska reducerade brigad som hittills deltagit i Irak, vilket självklart inte faller ryssarna i smaken. Förmodligen är detta landets bäst utrustade förband och högst önskvärt att ha på hemmaplan nu när "skiten träffat fläkten" (jämför NBG).

Ryssland har nu på allvar visat att man inte bryr sig om vad Väst och NATO anser om landets företeelser i Georgien. Det är ett stort steg att gå från att föra krig i en egna delrepubliker mot separatister (Tjetjenien och Nordossetien) till att anfalla in i en suverän stat. Nu går det inte att dra parallellerna med Kosovo och Jugoslavien längre.

Förmodligen är det inte bara kontrollen över gas- och oljeledningarna från Kaspiska Havet (se karta) som går genom Georgien som lockar, utan även en rysk chans att få en förlängd Svarta Havskust. Sedan Sovjetunionens fall har den ryska Svarta Havsflottan varit inhyrd i ukrainska Sevastopol och har de senaste åren kommit allt närmare vräkning. Det har varit tal om att förlägga delar av flottan till Syrien, då det nu blivit allt mer tal i Ryssland om att man än mer ska vara en maktfaktor både i Svarta Havet och i Medelhavet. Slutligen ska man inte underskatta den signaleffekt Ryssland vill skicka ut genom att mitt framför näsan på NATO och USA och trots deras skarpa invändningar "ta tag i sina egna säkerhetsproblem".

Frågan är om det inte är ett nytt kapitel i historien vi nu kan skönja, på samma sätt som nya kapitel skrevs 1989, 1991 och 2001. Kommer Väst med Frankrike och Tyskland i spetsen att svika Georgien för att rädda sin energiförsörjning? Blir så fallet, måste vi i Sverige helt klart ompröva vår säkerhetspolitik. Det skulle påvisa att man som ett litet land inte kan lita på tidigare löften från de stora pojkarna när det blåser snålt. Vore jag balt skulle jag bli allvarligt oroad över vad nästa ryska steg skulle vara. Om Ryssland får Georgien ostraffat är steget inte långt till att börja fundera på en ny Östersjökust och Anschluβ av Kaliningrad. Vi får inte glömma att det finns en ganska stor rysk minoritet i de baltiska länderna och låt oss inte heller glömma händelserna i Estland förra året. Frågan är vad Tolgfors och de "experter" han stöder sig på nu ska säga om den bristande ryska förmågan till mobilisering och krigföring? Om inte händelserna i Georgien leder till en ny svensk säkerhets- och försvarspolitisk inriktning är det inte annat än en skandal.

Trolig utveckling i vårt närområde den närmaste tiden är en förstärkning av NATO-beredskapen i baltstaterna. Jag skulle bli förvånad om man inte låter förstärka luftförsvaret av Baltikum.

För den som förstår sig på lite ryska är det ganska intressant att följa händelserna även från rysk synvinkel på Interfax och Pravda (engelska).

De kommande dygnen blir kritiska. Kommer ryssarna att stanna upp i sin offensiv eller siktar man på att ta Tbilisi? Faller Tbilisi kommer Georgien definitivt inte att kunna påräkna någon utländsk militär hjälp och spelet är därmed slut. Då är det en mindre självständig stat i världen och Georgien är åter en del av det ryska imperiet.


Det senaste i media:

SvD, 2, 3
DN, 2, 3, 4
Aftonbladet, 2, 3, 4
Expressen, 2, 3, 4
BBC (video)
CNN (sammanfattning)
Följ Carl Bildts blogg. Förhoppningsvis dyker det upp ett eller annat inlägg från händelsernas centrum - Tbilisi. Man kan inte annat än beundra hans mod och hängivenhet.

Skiten träffade fläkten

Visserligen har tecknen på att det åter närmat sig en väpnad konflikt i Georgien och dess närområde varit många, men få hade nog ändå trott att så skulle bli fallet.

Det råder inga tvivel om att Rysslands starkaste intresse i området är oljan och gasen från Kaspiska havet och dess färdväg mot väst. Av en händelse går vissa bl a genom Georgien och utgör därigenom alternativ till de som går genom Ryssland och kontrolleras av bl a ryska Transneft (karta).

Konflikten i Georgien går tillbaka till 90-talets början när delrepubliken Abkhazien med våld och stort civilt lidande bröt sig ur Georgien. Vid samma tid såg även Sydossetien till att också förklara sitt oberoende av Georgien.

Rysslands position i konflikten kan knappast kallas neutral. De senaste åren har flera incidenter inträffat där Ryssland visat sin ovilja att respektera Georgiens nationella integritet. De incidenter jag främst tänker på är förra årets kränkning av georgiskt luftrum med två attackflygplan som avfyrade en signalsökande robot mot en georgisk radarstation och frambaseringen av stridsflyg till Abkhazien och den efterföljande nerskjutningen av en georgisk UAV i våras.

De senaste åren har Ryssland också frikostigt delat ut ryska pass till invånarna i Abkhazien och i Sydossetien, vilket gjort att man kunnat använda argumentet att man är tvungen att försvara ryska medborgare i de båda områdena. Värt att notera är också att den första ryska reaktionen på händelserna i Sydossetien inte kom från Kreml och president Medvedev utan från Peking där premiärminister Putin befann sig. Ett tecken på vem det är som egentligen styr Ryssland?

Vad händer nu om stridigheterna med Georgien upphör? Georgien lär definitivt få ge upp förhoppningarna om att åter införliva Sydossetien med landet. Vad väntar då Sydossetien? Ryssland lär knappast låta Sydossetien få leva som en självständig stat utan det blir nog snarare så att man införlivar området i den ryska federationen. Trotsallt har ju majoriteten numera ryska pass. Än mindre troligt är att Nord- och Sydossetien skulle få bilda en gemensam självständig stat. Kommer Ryssland att fortsätta in i Georgien? Knappast om man håller sig till sunt förnuft. Landets anseende är redan allvarligt skadat av dess agerande.

Det ska också bli intressant att se vad USA:s mer fasta ståndpunkt kommer att bli. USA har ju kraftfullt omfamnat Georgien tidigare och nu senast i våras ville man ta med landet i NATO. President Bush togs härom året emot som en hjälte när han besökte landet och Georgien har fram till idag varit en av de större bundsförvanterna i "Coalition of the willing" i Irak med en reducerad brigad om 2000 man. Denna brigad befinner sig nu under återtransport mot Georgien (färdväg och färdsätt oklara).

Värt är också att notera att ryska Svarta Havsflottan inlett en blockad av georgiska hamnar, bl a hamnstaden Poti inte långt från gränsen mot Turkiet, ett NATO-land och att man förstärkt den ryska närvaron i Abkhazien sjövägen med 4000 man.

Det är bara att konstatera att det återigen brinner friskt runt krutdurken Kaukasus.

Lite av dagens mediatäckning:

Svd, 2, 3, 4, 5, 6
Aftonbladet, 2, 3, 4
DN, 2, 3, 4
Expressen, 2, 3, 4
BBC, 2, 3, 4, 5 (bilder), 6

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Blogg-Topplista Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Bloggar.Topplista.se - topplistan med de bästa bloggarna - lägg till din blogg du också! Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade