Lika lön för lika arbete?

SvD:s ledare idag angående det kommande yrkesförsvaret kommenteras av försvarsminister Sten Tolgfors på hans blogg. Försvarsministern vill inte alls kalla det för ett yrkesförsvar eftersom endast 25% av soldaterna ska vara heltidsanställda och resten vara kontrakterade. Jag har svårt att se skillnaden. Det är fortfarande inget värnpliktsförsvar.

Vad som däremot är en skillnad är ersättningen för de heltidsanställda och kontraktsanställda soldaterna. Enligt Försvarsmaktens underlag (s. 45) ska de heltidsanställda soldaterna ha en ingångslön på 17 000 kr och de kontraktsanställda en månadslön 19 400 kr med 200 kr tillägg per tjänstgöringsdag. Frågan är sedan vad man avser att betala våra nyblivna fänrikar och sergeanter (specialistofficerare) efter deras 3- respektive 1-åriga utbildningar?

Det blir med andra exakt samma fantastiska system som vi har idag när våra yrkesofficerare är vida lägre betalda när de tjänstgör i utlandsstyrkan jämfört med reservofficerarna. Jag har gott om kollegor som tillbringat hela sina karriär i Försvarsmakten som specialister inom sitt område. I utlandsstyrkan får de sedan 1,3 ggr sin vanliga lön + 8000 kr. Reservofficerare eller civilister som tas in för att fylla vakanser på samma befattningar ges en snabbutbildning i befattningen på någon månad och sedan en lön överstiger eller vida överstiger den som i åratal dag in och dag ut sysslat med samma uppgift. Vid inryck i utlandsstyrkan går dessutom yrkesofficeren på sin ordinarie lön under tiden i Sverige medan reservofficeren och civilt rekryterade går direkt in på sin befattningslön. Inget av ovanstående främjar direkt förbandssammanhållningen.

I NBG kunde ofta soldaterna ha högre löner än sina närmast chefer. Ett mycket märkligt förhållande. Det är ju uttalat både inom Försvarsmakten och framförallt utåt mot politiker och media att utlandstjänst ska premieras hos officerskåren. Tyvärr verkar detta inte ha nått personalavdelningarna då jag nåtts av det samstämmiga budskapet att det snarare är tvärtom. Personal i utlandstjänst plockas ofta bort från köer för nivåhöjande utbildning. Praktexemplet är de officerare som efter utlandstjänstgöring och sedan nivåhöjande utbildning får höra vid löneförhandling att "Du hade ju så bra ersättning när du var i Kosovo, så du får ingen högre lön [fastän du gått nivåhöjande utbildning och blivit befordrad]".

Undra på att Försvarsmakten är excellerar i att stöta ifrån sig de mest drivna officerarna till förmån för dem som inte tror sig ha något annat alternativ än att stanna kvar.


Jag vill fortfarande kraftigt syna de som påstår att yrkesförsvaret kommer att bli billigare eller ekonomiskt jämförbart med värnpliktsförsvaret, men med höjd effekt. Redan grundingångslönen för soldaterna är i närheten av att tangera den totala kostnaden för en värnpliktig (inkl resor, uppehälle, mat, utbildningskostnader såsom ammunition etc). För yrkessoldaten skall till grundlönen sedan läggas allehanda tillägg (OB, övertid, övningsdygn, traktamenten), utbildningskostnaden osv. Som sagt, tillåt mig tvivla...

Hur lång tid ska man gissa att det tar innan inkallandet av kontrakterade soldater för normal tjänstgöring blir en budgetregulator i stil med repövningar för 15 år sedan och körmil, gångtid och flygtid idag?

För kontraktssoldaterna blir också problemet att få klart med sina civila arbetsgivare att få tjänstledigt för tjänstgöringen under de sex år man tecknar kontrakt för, vilket Ekot uppmärksammat. Det lär ju knappast vara mer motiverande att veta att det är 19400 kr/mån som väntar medan man i det civila ofta har betydligt högre löner även som okvalificerad arbetskraft. Det lär inte bli lättare att få jobb som arbetslös kontraktssoldat om arbetsgivaren vet att han måste bevilja tjänstledighet.


Fortfarande kan Försvarsmakten inte uppskatta kostnaderna för kalaset med omställningen till yrkesförsvar eller prognosticera personaluppfyllnaden med någon form av säkerhet. Erfarenheterna från omvärlden är entydiga. Det blir dyrare. Som vanligt när våra grannländer och bundsförvanter varnar oss i försvarsfrågor och säkerhetspolitik, väljer vi svenskar likt trotsiga tonåringar att göra motsatsen.