Säkerhet och ledarskapskvalité

Den trogne läsare av WW har märkt att jag stundom låter gästbloggare komma till tals. Den här gången är det mycket tänkvärda ord om säkerhet och ledarskap från signaturen Borneo. Bröder och systrar i grönt eller med marin anknytning kan vid en första anblick tycka det hela vara mycket flygtungt, men det har faktiskt bäring på all verksamhet inom Försvarsmakten.


Problem med flygsäkerhet går alltid att spåra till ledarskapets kvalité


FM har under många år konsekvent nedmonterat flygsäkerhetskompetensen. Genom felprioriteringar och fokusering på fel saker är Sverige idag ett B-lag vad avser militärt flygsäkerhetsarbete. Återbyggnad har startat men tar tid.

Ständiga omorganisationer

Grunden för flygsäkerhet läggs i det övergripande ledarskapet som sedan utmynnar i en bra organisation, kompetenta medarbetare och ett förtroende, ömsesidigt sådant, från ledning till operatörer. Det FM sysslat med under de senaste 20 åren är en ända lång omorganisation. Orsaken till detta sägs hela tiden vara ominriktningen av försvaret, nya uppgifter, internationella åtaganden, förändrade hotbilder etc. Det må vara sant men ursäktar inte de metoder som använts. Varje förändring har mötts, och möts, med en ny organisation. Ingen sjösatt förändring har någonsin getts tid till att trimmats in, finslipas eller nå en vardagsduglighet förrän en ny genomgripande organisationsförändring skett. Det finns en accepterad vana inom FM att möta varje utmaning med en omorganisation. Konsulterna har sprungit sig trötta i HKV korridorer, samtidigt som de generat stora kostnaderna. Det märkliga är att varje ny organisation förefaller att skapa ett större huvud och mindre kropp.

-Vad heter Flygvapnet den här veckan? Det är inte en ovanlig fråga. Ett kärnproblem är att samtidigt som man bygger om organisationen så ska en massa verksamheter genomföras, projekt startas, missioner och utbildningar försörjas. Det går inte att byta hjul medan bilen rullar. Det vet de flesta, även i FM. FM byter inte bara hjul medan den rullar, den bygger hela bilen, samtidigt som man undrar varför den inte går framåt.

Ständigt nya uppdrag, samtidigt som resurserna ständigt förändras, oftast mot mindre sådana, har gjort att den operationella nivån, där verksamheten utförs, går på knäna. Människor slits ut, blir sjukskrivna, slutar engagera sig.

För detta har ledningen ansvar.

Människor i FM borde önska sig att bli behandlade som en stridsvagn

Vi har regler för i princip allt. När det gäller materiel, flygplan, båtar, stridsvagnar, fordon etc. så är det ytterst noga att följa gångtider, slitplaner och tillsynsintervaller. Det är inget att säga om utan alldeles utmärkt. Med människor är det annorlunda. De kan få gå hur långt som helst och utnyttjas å det hänsynslösaste utan att man höjer ögonbrynen. Officerare i karriären som jobbats sig slut tar hellre ut barnledigt, semester eller annan inarbetad ledighet istället för att söka vård. En sjukskrivning av psykiska skäl är hämmande på karriären etc. Paradoxalt så kräver FM, som alla arbetsgivare, att arbetet genomförs i enlighet med lagar och förordningar och tvingar folk att ta ut ledighet samtidigt som personalen får mer arbetsuppgifter och sämre resurser för att klara sitt jobb.

Folk gör inte sina jobb i FM. De flesta gör någon annans som i sin tur gör ytterligare någon annans jobb. De så kallade ”tillika uppdragen” tar mer tid än huvudtjänsten. Det är inte ovanligt att individer har tre fyra uppgifter, var och en omfattande nära nog heltidstjänstgöring. FM brukar allt som oftast hävda att personalen är dess viktigaste resurs. Devisen upprepas så ofta att den kan liknas vid försvarsmekanismen reaktionsbildning, vilken oftast känns igen på sin överdrift. Reaktionsbildning är att man egentligen menar tvärtom.

Är inte det här en ledningsfråga?

Nedmontering av flygsäkerheten

Flygsäkerhet då. Flygsäkerhet är ju ytterst en förutsättning för att kunna genomföra en lyckad insats. Att det finns risker med flygtjänst vet alla och att vi kalkylerar med risker är en nödvändighet. Man kan säga att riskminimering sker genom att ha rätt flygmateriel, rätt utrustning, tillräcklig och adekvat utbildning för all inblandat personal, riktiga förberedelser och riskbedömningar, rätt utformat och dimensionerat stödsystem samt en ledningsfunktion som i alla leden tar bra beslut, gör avvägningar och ger resurser. Därtill krävs för hög verksamhetssäkerhet även ett fungerande avvikelsehanteringssystem där störningar snabbt kan behandlas för att säkra verksamheten ytterligare. Inom FM, liksom hos alla operatörer, finns det brister, det går inte att undvika. Därför behövs det även tillsyns- och stödfunktioner vars uppgift är att kontrollera, stödja, utreda och genomföra förbättringar. Det som är både märkligt och tragiskt inom FM är att man på 8-9 år tagit bort ca 60 % av de centrala flygsäkerhetsresurserna. Sakta med säkert förvandlades en stabil flygsäkerhetsorganisation med stor genomslagskraft, bemannad med kompetent personal, alla med någon form av specialistutbildning, till en marginaliserad detalj långt från beslutsfattarna. Tidigare var flygsäkerhetsinspektören motsvarande brigadgeneral. Nu är han överste. Det visar på att man från högsta ort inte tillmäter funktionen samma betydelse som tidigare. Förr genomfördes månatliga flygsäkerhetsmöten där högre ledning alltid var representerad. Numera sker det varannan månad med lägre representation. Dessutom kommer numera den interna månatliga flygsäkerhetsrapporten ut var tredje månad. För att ytterligare försvåra verksamheten lade HKV, mot bättre vetande, ner Flygmedicincentrum vilket har skapat stora problem. Detta skedde mot Flygvapeninspektörens vilja. Under tiden har haveristatistiken inom FM, främst då helikopter, rakat i höjden och flera allvarliga tillbud har inträffat inom andra flygsystem.

Sedan ca två år tillbaka har flygsäkerhetsfunktionen inom HKV återigen börjat bemannas bättre, dock saknas rutin och specialistkunskaper hos de flesta. Det tar flera år att komma tillbaka till den nivå FM en gång tidigare hade. Men det finns ett ljus i tunneln i form av en ökad insikt i hur viktigt det är att hantera Human-factorproblematiken och det jobbar man på nu.

Ytterst är det en ledarskapsfråga.

Allvarlig kritik från SHK

Staten haverikommission, SHK, har vid flera tillfällen riktat allvarlig kritik till FM för att FM inte följer de rekommendationer som SHK har gett i samband med sina haveriutredningar. Om dessa hade följts hade förutsättningar för att kunna genomföra en säker flygverksamhet varit betydligt bättre. Till viss del måsta man här förstå FM. SHK utredningar har under många år varit bristfälliga och tagit alldeles för lång tid att bli färdiga. Dock har SHK de senaste fyra till fem åren fått betydligt bättre resurser och gör idag bra utredningar även om de fortfarande tar för lång tid på sig, även där en resursfråga.

Att ta beslut om att följa och implementera rekommendationer är en ledningsfråga!

Vad är moral egentligen?

Moral och etik har varit ett viktigt ämne som FM lagt ner stora resurser i under de senaste åren. Ett viktigt ämne samtidigt som man kan fråga sig vilken moral som styr när det gäller hanteringen av de mänskliga resurserna. FM har idag mycket at ta igen när det gäller omhändertagande av våra utlandssoldater. Här finns mycket att lära från andra. FM har tillgång till allt underlag från andra länder men vi gör väldigt lite.

Det ger inte tillräckligt höga befordringspoäng i det informella subtila bedömningssystem inom FM att arbeta med humanfrågor. Att utforma slogans och häftiga rekryteringskampanjer är en sak. Att skapa resurser för mänskligt omhändertagande sker främst genom mastodontutredningar som aldrig blir till verkliga projekt. Är det någon som tvivlar så kan man bara titta på hur många hundra miljoner kronor vi lagt på modifiering av tre Hkp 10B och hur många tusen kronor vi lagt på att bygga ett veterancentrum för utlandsstyrkesoldater. Vad är det för moral?

FM bemannas av så gott som undantagslöst av mycket kompetent personal. Vilja och ambition finns och strävan att lyckas och att klara av uppgifter är hög. Det mänskliga materialet i FM är alltså gott. Men någonstans går det snett. FM misshandlas ständigt av sina politiska uppdragsgivare genom att ständigt ändra förutsättningar. För mycket energi tvingas att åtgå för att parera all detta. Det drabbar bland annat flygsäkerheten.

Säkerhet för personal är tyvärr ingen prioriterad verksamhet!

Flygsäkerhet är en färskvara. I samma ögonblick som fokuseringen på säkerhet minskar, startar nedräkningen till nästa haveri. Flygsäkerhet kostar pengar, haverier är oändligt mycket dyrare och detsamma gäller andra verksamheter inom FM.

Nu snart två år efter Rydhaveriet, där två Hkp 9 kolliderade och fyra piloter omkom har dyningarna börjat lägga sig. ÖB:s initiativ att tillsätta en egen utredning, utförd av två FV-officerare var bra. Resultatet blev flera genomgripande förslag där få har driftsatts. Man är tillbaka i gamla spår. En ny ÖB, nya prioriteringar och FM planerar för fullt med helikopterverksamhet både i Adenviken och i Afghanistan. Fokus ligger återigen på materiel och teknikmodifieringar. Att vi sedan inte har piloter och personal som har tillräcklig utbildning eller nödvändig träning för att med tillräcklig säkerhet klara av operationer i dessa områden glöms lätt bort. Tidslinjalerna går inte ihop.

England, Holland och Spanien har dyrköpta erfarenheter av helikopterverksamhet i de aktuella områdena. FM har kännedom om vilka problem de haft, hur de förändrat utbildning och övningsverksamhet. Flygsäkerhetsfunktionen inom FM har i början av året påtalat detta för högre ledning samt gett rekommendationer där en av de viktigaste är att forcerad utbildning och förberedelsefas (accelerationsspår) bör utgå ur den fortsatta beredningen. Tveksamt om den rekommendationen följs.

FM måste förändra sitt värdegrundsarbete till att verkligen sätta humankapitalet i centrum och utgå från det. Skapande av populistiska slogans får bara ett löjets skimmer över sig.
Att genomföra en sådan förändring, till gagn för flygsäkerhet, all annan verksamhetssäkerhet samt människan själv och ytterst svenska folket, är en fråga för den högsta ledningen på både politisk och militär nivå.

Vem vågar besluta om det?

Borneo

24 kommentarer:

Kungen sa...
2 september 2009 kl. 22:47  

Tänkvärda och förståndiga åsikter. Antar att skribenten representerar en kompetent medarbetare som hittat ett bra forum att vädra sina tankar och åsikter....

Cynisk sa...
2 september 2009 kl. 22:57  

Tragiskt men ack så sant. Systemkollapsen har inträffat, det påminns vi om dagligen.

Skillnaderna mellan Armén och FV i det här är att i Armén är personalen än mindre värd men att Armén har större tur och sluppit FV:s dödfallsstatistik. Undrar hur länge det håller i sig?

Det finns inget som är värt mindre i den egna organisationen än en officer i OF1-2. Vad händer egentligen på Stabsprogrammet?

Anonym sa...
3 september 2009 kl. 06:04  

Flera såväl externa som interna utredningar senare år har visat entydigt att de flesta av FM:s problem går att hänför atill - just det - bristande ledarskap. "Någon annan" kulturen i den centrala ledningen är väl utvecklad och i befordringshänseende är det bättre att inte ha gjort något alls än att ha gjort lite fel.

FM ruttnar inifrån, tyvärr....

Anonym sa...
3 september 2009 kl. 08:52  

"...Det går inte att byta hjul medan bilen rullar. Det vet de flesta, även i FM. FM byter inte bara hjul medan den rullar, den bygger hela bilen, samtidigt som man undrar varför den inte går framåt."

Det är en bra och tyvärr alltför välliknande liknelse...

Realisten sa...
3 september 2009 kl. 12:04  

Detta faktum som vi ställs inför gör det svårt att ha ett förtroende för FM när vi skall över gränsen sydvart. När man inte lyssnar på medarbetarna motarbetas man, vart kommer vi då med våra hkp tex, inte till Afganistan i alla fall.

/Realisten

Anonym sa...
3 september 2009 kl. 14:26  

Ang flygsäkerhet

Den största bristen i ledarskapet är enligt min mening att ansvariga beslutsfattare inte säkerställer att besättningarna får tillräckligt med flygtid.
Brist på pengar, skrov, tekniker m.m. innebär att vi ej har den färdighet som vi hade förut. Då "behövdes" färdigheten inte i någon skarp insats som idag, förutom ex SAR eller incidenten. Den tidens förmåga, flygerfarenhet och flygtrim saknar vi idag.

Här hemma kan vi alltid fortsätta ljuga för oss själva genom att sänka ambitionen/målsättningen under våra pass/övningar, men det kommer att straffa sig.
Inom spetsflyget hade vi ett tungt år 2008 med lite flygtid totalt sätt. Inom hkp har de haft det tungt de senaste tio åren och de ser ännu inte ut att bli bättre.
De flygtidssiffror i utlandet som vi skrattade åt under slutet av 80-talet är idag fullt accepterade av oss själva, farlig inflation och dålig självinsikt.

Varför skall vi avlöna en massa piloter som aldrig kommer att bli insatsdugliga? Snällt av arbetsgivaren att de får stå kvar på flygtjänstordern så att de kan fortsätta få fri tandvård och sjukvård, trots många ej uppfyller fyskraven längre. De är ”förtidspensionerade” i verksamheten i avvaktan på pension vid 55 år. Det är säkert någon form av individuell uppgivenhet som gör att vissa fortfarande stannar kvar i FM eller så är det hoppet om förbättring som ännu besitter individen.

Chefernas flathet och oförmåga/rädsla att fatta beslut innebär att luftslottet som de är chef över kommer att kollapsa. Ett vanligt företag går i konkurs men FM blir byråkratisk, ineffektivt, tappar attraktionskraften och bara allmänt odugligt. Det är ytterst cheferna som kan och skall vända skutan, gör det nu!

Timur Lenk sa...
3 september 2009 kl. 16:04  

Ihärdiga rykten gör gällande att General Moore nu har en egen blogg, naturligtvis under pseudonym.
Moore är för mig den store chefsideologen bakom allt elände som förtvivlade bloggare nu skriver om.Självfallet har alla rätt att vara ute på nätet, men snälla hjälp mig att avslöja "Ulven"

Anonym sa...
3 september 2009 kl. 16:54  

Mycket bra skrivet.
Det är tragiskt att man inte drar erfarenheter av tidigare misstag.
Systemkollaps inom hkpverksamheten är nära, inom 1-2 år planerar man för att ha 3 missioner pågående samtidigt (BG, ISAF, Adenviken) samtidigt som verksamheten hemma ska fungera.
I dagsläget har vi inte en enda helikopter som är operativ för internationell tjänst och besättningarna har inte börjat öva för insatserna.
Hkpflj. har omorganiserat sig i år och staben har ännu inte hittat formerna för hur de ska leda verksamheten.
Den nya IO´n är påväg som kan ställa en hel del på ända igen.

Personalen har i många fall tappat sugen och mår dåligt.

Strutsmentaliteten har tagit över, cheferna sitter i en rävsax och kan inte säga ifrån.
Pressen uppifrån på att man ska leverera för den miljard som hkpflj. kostar varje år är för stor.

Ytterst påverkar detta flygsäkerheten.

Anonym sa...
3 september 2009 kl. 22:31  

Det blir alltid haverier med militärflyg, särskilt helikopter.

Det allvarliga är väl beskrivningen av den mekanism som försämrat flygsäkerheten eftersom ett sådant sammanbrott påverkar allt, inte minst den operativa förmågan.

När det går troll i en organisation är det extremt tungt att vända den nedåtgående spiralen.

Ofta krävs ett mycket tydligt och modigt ledarskap i den absoluta toppen. En kulturförändring där sprider sig snabbt nedåt.

Abrakadabra sa...
3 september 2009 kl. 22:32  

Vem på FM var det som tog bort LuftT-uppdraget på FMV ?

LuftT höll ihop FV2000 (luftstridskrafterna, bl a avseende flygsäkerhet).

Men sånt är väl inte viktigt...

Vad är viktigt förresten....????

Abrakadabra sa...
4 september 2009 kl. 20:37  

Relaterat avseende ledarskap.

Nye ÖB har inte märkts så mycket, eller har jag fel ?

Anonym sa...
4 september 2009 kl. 20:53  

Film om flygsäkerhet....

http://www.break.com/index/ultra-low-high-speed-flyby.html

Anonym sa...
5 september 2009 kl. 10:02  

20:53 Fejk !

Anonym sa...
5 september 2009 kl. 10:18  

Timur Lenk, du berör en intressant punkt. Om man skalar av allt utanpåverk så är det ju ganska besynnerligt att en utlandsfödd officer lägger ner det territoriella försvaret av Sverige utan att någon säger "Men, vänta nu..."

Anonym sa...
5 september 2009 kl. 15:17  

Lägg därtill.
1.
Tjf C Flygsäk har inte varit i luften på 10 år. Inte varit på ett seriöst divisionsbesök på 7 år.

2.
C Flygsäk drog till Brasilien. Tydligen roligare och bättre för den kommande karriären inom SAAB.

Dr Blå

Anonym sa...
5 september 2009 kl. 15:24  

Appropå:
Timur Lenk, du berör en intressant punkt. Om man skalar av allt utanpåverk så är det ju ganska besynnerligt att en utlandsfödd officer lägger ner det territoriella försvaret av Sverige utan att någon säger "Men, vänta nu..."

Men nu är det ju så vist ordnat att FM just nu leker "hela havet stormar" så den som säger "Men, vänta nu..." får ingen stol att sitta på...

Anonym sa...
5 september 2009 kl. 15:32  

Appropå ledarskapskvalitet...

Tolgfors skriver idag på sin "blogg"/hemsida följande:
Det anmärkningsvärda är dock såklart inte ledarsidors och debattörers närvaro i debatten, det är ju deras roll, utan att ett av statens kärnområden utlöser så lite partipolitiskt ansvarstagande och deltagande i debatten.

Och det ska komma från en som företräder ett parti som i princip släppt hela försvarsfrågan, lagt ner territorialförsvaret och gjort FM till en budgetregulator...

Det är ju dessutom svårt att anklaga moderaterna för att vara drivande vad avser den partipolitiska debatten avseende försvaret....

Eller?

Anonym sa...
5 september 2009 kl. 18:36  

Hjälp HQ Att Tänka

Wiseman,

Jag funderar lite kring militärledningens borttappade förtroende. Framförallt funderar jag kring hur man skall återställa förtroendet. Ingen av oss vill ju ha det på det viset. Visst?

Om vi räknar bort det som HQ och ledningen får skulden för, men som styrs från politisk nivå eller som beror på fel och försummelser vid andra myndigheter, så återstår ändå mycket. Stora satsningar har gjorts för att kommunicera olika budskap utåt och inåt. Vilka effekterna har blivit utåt är lite svårbedömt från min horisont, men inåt har den riktiga succén uteblivit. Detta trots alla nymodigheter i form av FM-TV, civil professionell info-direktör, koncentrationen till en tillrättalagd FM-tidskrift – FM-Pravda – och insatser av civila reklambyråer och inte minst mätningar av de anställdas värderingar och försök att ändra dessa – en historiskt sett tveksam åtgärd för en myndighet, en åtgärd som kanske bättre platsar i ett annat politiskt system.

Efter att ha läst din blogg under lång tid, så får jag intrycket att det mest är äldre officerare som kommenterar. Jag saknar inlägg med ”vi yngre officerare tycker…” eller som behandlar deras syn på livet i försvaret. Jag har kanske fel men det kan också vara så att yngre inte vet av något annat eller så har de yngre som ”sörjer FM väl och ve” valt att lämna och övriga inte har några synpunkter, utan har fullt upp med sin dagliga gärning. Dock kan man ur genomförda undersökningar utläsa att även denna kategori brister i förtroendet för HQ och FM-ledningen.

En idé i taget – och inga invändningar. Se där en nutidstrend. Tysta avvikarna och skjut upp dem i bloggosfären. Om man ser efter vilka myndigheter och massmedia som läser din utmärkta blogg så verkar metoden inte särskilt genomtänkt. Från tid till annan efterlyser FM-ledningen att fler officerare deltar i den offentliga försvarsdebatten. Avvikande och ofta kloka uppfattningar hörs numera bara från pensionärer. Tolka det. Använd Kondom har numera ersatts av Använd Pseudonym.

Det räcker inte att översätta käcka begrepp från engelska, införa mörkläggande och ansvarsbefriande processorienterade arbetsmetoder eller att lägga ut hurtiga videosnuttar på Internet eller ändra en logga eller ge sig på ”förbandsandan” och ersätta den med värdegrundsriktig FM-anda. Effekten blir lätt den motsatta. Det skulle vara intressant att se vad Magnus Betnér kunde åstadkomma med en utläggning om tillståndet i FM. Tacksamt ämne för en ståuppare även om en del officerare i min omgivning lyckats ganska bra under de förhatliga kafferumssamtalen. Det tog inte lång tid för en lokal komiker att göra om Både-Och till Varken-Eller.

Åter till rubricerat ämne. Jag känner inte igen förtroendeklyftan visavi FM-ledningen från mina tidigare år i Försvaret. Det är inte lätt att återskapa ett förlorat förtroende men jag tror att det går. Men hur? Det är här alla kloka läsare av din blogg kan göra en insats. HJÄLP HQ ATT TÄNKA. Nog vore det väl bättre och tydligare med Försvarsgrenschefer. Själv har jag odelat förtroende för nuvarande Marininspektören (MI), men var är han och vad gör han? Han har ju inte nog räckvidd för att ha ett eget uppslag på EMIL. Kanske skriver han i FM-pravda. Vad vet jag, som slutade att läsa den redan 2005.

Om alla gjort som föräldrar, lärare och överordnade sagt till dem att göra, skulle vi fortfarande leva på stenåldern. Det är avvikarna som lett utvecklingen framåt. Det är konformisterna som hängt i bromsen.

Observatören

Wiseman sa...
5 september 2009 kl. 18:59  

Observatören: Det är kloka tankar du framför. Visst finns det en och annan i huset som man fortfarande har förtroende för, men vem är det egentligen som är chef? Jag tror att en stor del i skepsisen och det låga förtroendet för försvarsledningen är det inte finns några egentliga chefer. Allt chefsskap är utspritt över en rad olika befattningar utan att det finns någon som egentligen bemödar sig eller känner sig ha mandat att leda. Är det inspektören eller Prod som är chef? Inspektören har högre grad men Prod sitter på resurserna och pengarna till vardags? Hur vore det att återigen ha försvarsgrenschefer som verkligen är chefer för verksamheten och kan leda den? Som läget är nu dras vi med rader av icke-beslut för att ingen riktig vet vem som har mandatet att bestämma eller vågar fatta ett beslut. Ingen från centralt håll klarar av att ställa krav på sina förband. Förbanden får själva ta fram sina målsättningar, skicka in dem och få dem i retur. Borde inte en lägsta nivå vara att de som ska leda verksamheten har en klar målsättning och kravbild för verksamheten?

Det som skrämmer mig mest är att för de yngsta officerarna är dagens och de senaste årens situation det som kommer att utgöra normalbilden och referensnivån.

Anonym sa...
5 september 2009 kl. 20:52  

Hur man återskapar förtroendet

Förtroende:
”det att tro och lita på att någon är förmögen att handla (intellektuellt och moraliskt) korrekt, och också handlar korrekt”
Har du förtroende för ledningen?

Om vi för enkelhetens skull antar att ledningen verkligen vill – och till övervägande delen är förmögen att handla (intellektuellt och moraliskt) korrekt så har vi ju det som jag tror är det egentliga problemet kvar:

- Vad är egentligen intellektuellt och moraliskt korrekt avseende ledningen och utvecklingen av Försvarsmakten idag?

Jag tror inte att övervägande delen av den svenska befolkningen (eller FM heller för den delen) anser att den nuvarande utvecklingen av FM är intellektuellt och moraliskt korrekt.

Utan en inriktning för det svenska försvaret som en övervägande del av den svenska befolkningen känner sig trygga med så kan vi ha en ledning som är hur förmögen som helst…

Eller?

Wiseman sa...
5 september 2009 kl. 20:54  

Säkerligen

Anonym sa...
6 september 2009 kl. 12:05  

Att Återskapa Förtroende

Wiseman,

På danska finns det utmärkta uttrycket Blærerøv för den som ständigt kommunicerar budskap utan innehåll. Alla som har träffat en Blærerøv tröttnar rätt fort. Det finns gott om Blærerøvar. De verkliga problemen uppstår när Blærerøven når ansvarig position, då själva ”Blærandet” skall omsättas i handling, jmf Tolgfors et consortes. Mängden svada, antalet - i bästa fall -halvsanningar och mängden nyöversatta uttryck är omvänt proportionell mot det faktiska innehållet i försvarsförmågan.

Amerikanskan är det språk på vilket människor säger vad de tycker, på samma sätt som italienskan är det språk på vilket människor säger vad de känner. FM-svenskan är ett språk där vad en person i ledande ställning tycker och känner måste härledas från vad han eller hon säger, vilket ofta kan uppfattas vara raka motsatsen.

Intuitivt känner man på sig att något är fel när chefen Blærerar eller när chefens veckobrev bara innehåller kommentarer till genomförandet av föregående veckas schemalagda verksamhet.

När man klämmer på en tub försvinner innehållet, men man har lika mycket tub kvar. Det kan man Blærera bort.

Agrakadabra efterlyser ÖB. Hos mig inger det förtroende att generalen avlägger förbandsbesök i rätt ordning samt hellre avstår än Blærar.

Signaturen Eller? Så rätt du har.

Diskussionsforum på EMIL dröjer. Förmodligen för att man inte vet vad man skall göra med ”felaktiga” uppfattningar. Var tog ”FM i medierna” vägen?

Observatören (Blærerøv?)

Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka/Goethe

The Mighty sa...
7 september 2009 kl. 08:29  

Det är enkelt att förklarar varför flygsäkerheten är så ointressant för HKV. Tänk er själva att bhöva förklarar för de andra generalerna att det behövs pengar för förebyggande verkamhet dvs. flygsäkerhet. Att förklarar detta för en massa armégeneraler som slänger sig med uttrycket "flygsäkerheten krävr" är nog betydligt svårare än att stå inför de anhöriga till en omkommen och säga att man "under rådande omständigheter" gjort vad man kunnat och att allt man kan (vilket är knappt något) kommer att göras för att undvika detta i framtiden.....
Denna "mörkning" kommer att fungera så länge ingen omkommer i en helikopter på ett tag. En transport kärra......skulle nog hända förr eller senare. En JAS.....det är ju farligt att flyga dessa spetsiga flygplan, ja det brukade vara det innan de faktiskt blev säkra med kloka piloter som sitter i dom.
Som någon här gjort, klaga på individer på Flygsäk känns lite tafligt. Många är dom som inte flugit på ett tag men som gör ett bra jobb ändå...... Men lite mer tyngd på Flygsäk hade inte skadat.
Fast en tänkvärd sak är att vi ska inte titta på vad vi gjort tidigare vi ska bara t med dom erfarenheterna. Alltför ofta hör man hur äldre kollegor berättar hur häftigt man flög på den och den basövningen och utlandsbesöket. Ja, ja! Dom tiderna är över, nu ska vi faktiskt använda flygplanen i skarpt läge under många år då måste vi flyga säkrare och klokare. Det är inte häftigt eller roligt för oss nya i systemet men det är vad jobbet kräver.
Jag personligen tror inte på någon förändring innan:
1. Någon i en besättning dör i utlandstjänst
2. JAS äntligen får åka på mission
3. Cheferna på HKV faktist får någon erfarenhet att att flyga i utlandstjänst....att vara LNO och kalla det utlandstjänst är INTE riktigt samma sak även om man får bli överste då....
Kanske inte är min mest positiva dag i dag men det har sin anlednigar.....

Anonym sa...
7 september 2009 kl. 12:41  

Angående hur skapa förtroende. Ett praktiskt exempel på "Eller?":s diskussion om att handla korrekt.

Något som skulle ge mig förtroende skulle vara om försvarsledningen skulle ta beslut som går att motivera på ett tillfredsställande sätt.

Att bestämma sig för dyra och ganska omvävlande projekt utan något som helst underlag än en vision eller fix idé. Jag tänker på GLC/NOC.

Det var helt tydligt att HKV redan hade bestämt sig innan på som helst kostnadsberäkning hade gjorts, inte ens en överslagsräkning eller mellan tummen och pekfingret. Och fast mer och mer negativa konsekvenser kommer fram om den här idén som vill ingen backa. Men inte heller vågar man sätta beslutet på pränt så att personalen kan planera sina liv, komma in på Trygghetsstiftelsens åtgärder m.m.
Det finns säkert många liknande exempel runt omkring.

Sådant agerande river definitivt ner förtroendet för ledningen.

Att ta fram underlag och handlings- resp. åtgärdsplaner INNAN man låser på en idé är en bättre väg till framgång när det gäller personalens förtroende.

/ Trött-man-blir

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade