Materielbudgeten, Försvarsindustrin och kritik

Newsmill har vd i Säkerhets- och Försvarsföretagen i Sverige, Peter Lundberg, gått till motattack mot Expressens ledarartiklar om Försvarets förhållande till försvarsindustrin.

Jag håller delvis med Lundberg i vad han skriver i artikeln. Det alltför vanliga och felaktiga påståendet att halva försvarsbudgeten går till inköp av materiel har jag också ofta vänt mig mot. Precis som Lundberg skriver ingår i den svenska materielbudgeten också vidmakthållande och avveckling av materielen till skillnad från hur den ekonomiska redovisningen sker i andra länder. Denna jämförelse blir därför precis lika fel som att säga att HKV är mycket större än våra grannländers. Visst, men de har kvar utlokaliserade staber på mellannivå på flera hundra man, medan vi i Sverige avvecklat alla mellanliggande staber mellan HKV och förbanden. Det vore mer lättförståeligt om materielbudgeten bröts isär i sina respektive beståndsdelar för anskaffning, vidmakthållande och avveckling så kanske man i framtiden slipper påståenden som att Sverige köper JAS för tio miljarder kr årligen.

Kostnaden för att avveckla materiel är definitivt inte försumbar. Att avveckla de fast kustartillerianläggningar har kostat i storleksordningen samma summa som det hade kostat att driva anläggningar i 50 år. I huvudsak baserades avvecklingen i slutet av 90-talet på att det fasta kustartilleriet var alldeles för sårbart för den typ av precisionsstyrda penetrerande bomber USA använde under första Gulfkriget. Gång på gång misslyckades dessa vapen med att komma åt serbiska försvarsanläggningar (merparten designade på samma sätt som de flesta svenska) under kriget 1999 då det visade sig att solitt berg är en annan sak än jord och sand. Då var beslutet redan taget och stora summor pengar avsatta. Denna operativa förmåga har så som så många andra system ersatts med ... ingenting.

Jag kan också hålla med Lundberg om behovet av en långsiktig materielförsörjningsstrategi, både vad avser anskaffning av kritisk materiel såsom nya transportflygplan, fartyg och stridsvagnar, men även underhåll och ammunition. Allt har ett slutdatum och långt innan dess måste man ha en plan för framtiden om man inte ska drabbas av samma problem med förmågeglapp som Hkp 14, Visby, spaningskapseln till JAS 39 och flera andra materielsystem.

Hur avser Sverige lösa sina materielbehov i händelse av krig eller höjd beredskap p g a konflikter i vårt närområde? Två saker i närtid borde med all önskvärd tydlighet indikera behovet av en materielförsörjningstrategi för framtiden istället för det laggande och lappande som nu är fallet, mycket p g a politiska helomvändningar vartannat år.

Krigen i Irak och Afghanistan borde vid det här laget ha lärt Sverige att när vi är så otroligt beroende som vi idag är av import av utländsk krigsmateriel, krävs det ordentlig framförhållning, såvida inte Sverige avser delta i samma krig som USA och på samma villkor. I annat fall blir man, fullt naturligt, bortprioriterad i leveranserna. Det andra är naturligtvis erfarenheterna från övningar som Dagny II, där det plötsligt visar sig att det inte längre existerar några kontrakt med färjebolagen om överskeppning av materiel till Gotland (se Försvarets Forum 7/2009). I dagsläget är Försvarsmakten i princip kaderrustad när det gäller de nyare vapensystem, där avsikten är att "köpa mera" när det behövs. Jag är ytterst tveksam till att tid för anskaffning och leverans kommer att finnas när behovet uppstår.


Så långt kan jag hålla med Peter Lundberg. Däremot har jag inte sett mycket av försvarsindustrins påstådda vilja att prioritera svenska soldaters väl. Alltför många gånger tenderar dagens försvarsindustri att glömma Försvarsmakten och de nationella kontrakten när dessa väl är påskrivna. Leveranser drar ut på tiden, materielen blir aldrig färdigutvecklad och den håller inte måttet. I många fall slutar det med att FMV får stänga kontraktet i alla fall trots att långt, långt i från alla delar av kravspecifikationen i kontraktet är uppfylld och leveranstiden dragit över med flera år. Industrin erbjuder då snällt att rätta till problemen på sikt bara man kan få ett kontrakt att "uppgradera" systemet lite.

Det slutar med att Försvarsmakten, flera år försenat har fått ett nytt materielsystem som inte är det mest lämpade att använda skarpt p g a att kravspecifikationen inte uppfyllts och som dessutom kostat betydligt mycket mer än vad man först avsatte pengar till. Istället för en ny Volvo XC 70 och en motor på 250 hk -09, har man fått en V40 -99 med två hjul utan vindruta och en motor som går på två cylindrar.

Naturligtvis finns det även exempel där försvarsindustrin hållit sina löften i kontrakten, men ska inte det ses som fullt naturligt? Jag hade blivit vansinnig om min fabriksnya bil levererades i ett sådant skick och man sedan fick höra av leverantören att det blev lite problem, men vi fixar det om du bara betalar oss 25% extra.

För industrin är det oftast viktigast att erövra nya kontrakt ute på världmarknaden och det blir där man lägger energin. Självfallet vill man då har Försvarsmaktens hjälp med att ställa upp på mässor och liknande och visa vilken nöjd kund man är.

Istället för att låta FMV ta i med hårdhandskarna med industrin beordras istället Försvarsmakten att köpa läget och stödja försvarsindustrins exportansträngningar på bekostnad av den egna operativa förmågan.

Det är naturligtvis en politisk styrning till Försvarsmakten och FMV att stödja försvarsindustrin, trots dess tillkortakommanden. Vem blir det då som drabbas i slutändan? Jo, den svenske soldaten som ska strida med materiel som snarare är politisk godkänd än uppfyllande de noggranna kravspecifikationer som räknats fram för att klara stridsmiljön.


Är lösningen då att köpa allt från ett annat land? Definitivt inte. Det finns för det första inget som är militär hyllvara och dessutom måste alltid materielen anpassas i stor eller liten mån för att passa svenska behov, förhållanden, lagar och andra system.
Det måste gå att stödja en inhemsk försvarsindustri, MEN försvarsindustrin i sin tur måste leverera och inte parasitera på den svenska försvarsförmågan. Vi kan inte ha en situation där det är viktigare att exportkunderna får öva och få leveranser än vår egen försvarsmakts operativa effekt. Detta är inte en fråga om militär styrning, utan snarare (brist på) politisk styrning.

Anna Dahlbergs granskning av försvarsindustrin är måhända långt ifrån korrekt i alla delar, men välbehövd, mycket välbehövd.

18 kommentarer:

Anonym sa...
3 november 2009 kl. 21:03  

Även om det är i "förhistorisk" tid, så kan vi väl se vissa paralleller med utvecklingen i samband med utbrottet av VV 2. Sverige tvingades att köpa undermålig materiel (exvis Caproni) och ge den andra användningsområden än för vilka den var tillverkade pga att redan genomförda affärer annulerades eller att det inte fanns något att köpa.

Tyvärr så har ju historien en viss förmåga att upprepa sig.

Reinman

Wiseman sa...
3 november 2009 kl. 21:38  

Nu är det flera som försökt komma i kontakt med mig genom kommentarsfönstret och som säkert förväntar sig något svar. Tyvärr blir det inget sådant om man inte skriver in sin mailadress även i kommentaren eftersom jag inte kan se de mailadresser som måste anges för att klara Bloggers spamkontroll.

Hör av er igen, ni som känner er manade!

chefsingenjören sa...
3 november 2009 kl. 22:42  

Med den nya uppdelningen av försvarsbudgeten så borde det vara lättare att döda debatten kring dyra materielanskaffningar.

Tidigare var det bara 6.1 och 6.2 (och till viss del 6.3). D.v.s. bara drift och materiel.

Nu finns materielen nedbruten i 1.3 Utveckling och 1.4 Vidmakthållande.

JohanR sa...
3 november 2009 kl. 23:29  

Det där med 1.3 Anskaffning och 1.4 Vidmakthållande är faktiskt inte helt lätt att hantera. Vad är det egentligen vi anskaffar eller vidmakthåller, förmågor/system eller materielkomponenter?
Ett populärt ämne på dessa sidor är införandet av Link 16 och striradionät, ett utmärkt exempel på min problematisering. Det är lätt att säga Link 16-införandet är nyanskaffning, vi har ju inte haft MIDS-terminaler tidigare. Men å andra sidan, det vi gör är att vi vidmakthåller ett striradionät med datalänkförmåga, låt vara att förmågan just nu inte är interoperabel. För mig är det solklart, det borde vara vidmakthållande, men jag vet att det ses som nyanskffning.

Jag är fullt medveten om att resonemanget draget till sin spets leder till att alla pengar är vidmakthållande, Vidmakthållande av militär förmåga.

Tydlighet om gränsdragning vore önskvärt.

Anonym sa...
4 november 2009 kl. 02:10  

Personligen har jag svårt att se den svenska försvarsindustrin som ett problem för försvaret. Ofta lyckas tillverkarna trolla med knäna och leverera stor verkan till liten kostnad.

Visst finns det enstaka knasprojekt, men det beror nog mest på att man snålar och stannar på halva vägen. Exempelvis Visbykorvetterna, som visserligen är lovande, men som behöver korrekt beväpning och utrustning för att fungera.

Det verkliga problemet är nog att man inte använder tillräckligt med pengar till utveckling och inköp och att man inte har någon plan för hur man ska använda det som man faktiskt har.

/Kompis

Anonym sa...
4 november 2009 kl. 07:47  

Att skylla leveransförseningar och brist på kravuppfyllnad på försvarsindustrin är tyvärr inte helt korrekt, om än säkert delvis. Som ett resultat av ominriktningen av FM så har även förmågan att kravställa och upphandla materiel (som kund till FMV och försvarsindustrin) kraftigt försämras. Tidigare berednings- och beslutsprocesser har nedrustats tillsammans med tidigare ledningsstruktur. Därmed har FM blivit ännu sämre kravställare än tidigare. Det som leder till förseningar, fördyringar och upplevda brister är lika mycket ett resultat av kundens kravglidning som av försvarsindustrins tillkortakommanden. Att kraven glider beror bland annat på att de från början inte är bra, samt att efterhand som utvecklingen går framåt så identifieras nya möjligheter att skapa lösningar. Industrin vill gärna sälja dessa, slutanvändare vill ha lösningarna och ledningen har inte kompetens/vilja att stå emot.

chefsingenjören sa...
4 november 2009 kl. 07:48  

Johan R: Oklarheten innebär faktiskt vissa fördelar i det politiska spelet.

Om sittande regering vill få igenom t.ex. nyanskaffning av MIDS terminaler så kan det vara slugt att lansera det som "Vidmakthållande".

Gustav Wasa sa...
4 november 2009 kl. 10:39  

Neuron presenterades av Leni Björklund som nödvändig för vidmakthållandet av JAS 39 Gripen.

Anonym sa...
4 november 2009 kl. 12:17  

Det är som sagt inte alltid bara försvarsindustrins fel när det blir fel. När staten är med och styr en utveckling genom kravsättning och finansiering av studier och utvecklingsarbete hos en svensk leverantör har man också självfallet ett ansvar för produktens kravspecifikation (läs SEP). Att i ett sent skede ändra på kraven och samtidigt förvänta sig att leverantören genom egna satsningar anpassar sig till nya krav framstår både som oetiskt och oekonomiskt. En kravbild baserad på en militär hotbild borde inte kunna ändras bara för att man går över till en ny anskaffningsmodell.

Wiseman sa...
4 november 2009 kl. 14:46  

12.17 Framstår inte det ganska mycket inom svensk försvarspolitik som oetiskt, oekonomiskt och med bristande förankring till omvärldssituationen?

Anonym sa...
4 november 2009 kl. 15:07  

"En kravbild baserad på en militär hotbild borde inte kunna ändras bara för att man går över till en ny anskaffningsmodell"

Ovanstående utgår bl.a. från följande antaganden:

1. Kravbilden var från början korrekt utformad för hotbilden och behoven.

2. Kravbilden var etablerad på en nivå i paritet med kundens plånbok.

3. Kravbilden ändrades på grund av en förändrad anskaffningsmodell, inte för att t.ex.:

a) hotbilden bedöms annorlunda,

b) kunden har bättre uppfattning om vad man har råd med (bl.a. tack vare erfarenheter från tidigare studier och utveckling)

Min uppfattning om "modern" materielanskaffning är följande:

Vi kapar ledtider genom att minska förberedelser och beredning. Idag görs inga systemplaner. TTEM kan slängas ihop av en truppkapten på tre veckor. TOEM behöver inte ligga till grund för TTEM. Varken TOEM eller TTEM innehåller längre några ekonomiska ingångsvärden för beslut, dvs. de kan döpas om till TTM respektive TOM. TTEM innehåller ofta mer tekniska än taktiska krav, dvs. lösningar snarare än behov, och kan egentligen döpas om till TM.

Vår traditon (inom FM) bjuder oss att ställa mycket höga krav inom alla områden samtidigt. Eftersom vi inte längre är skyldiga att redovisa någon ekonomi i anslutning till kravbilden, så skapas hejdundrade önskelistor med höga krav, dock väl avvägda för ett helhetsperspektiv på förmågor. Vi lovar soldaterna lösningarna innan vi har utrett finansieringen. Därefter begär vi in en offert som hamnar 10 ggr högre än budget. Nu börjar teknikerna och ekonomerna att skära i offerten för att få ner priset. I denna process ingår inga taktiska spel eller förmågeöverväganden. Här kapas teknik och utvecklingsarbete efter prislapp. Därefter beställer vi det vi har råd med och industrin börjar arbeta. Efterhand upptäcker vi att det finns stora luckor och kraven börjar glida. Industrin ser att kraven är ofinansierade, samt oplanerade, varför både pris och tidsplan också glider.

Alltså, problemet grundar sig till stor del i en (numera) inkompetent kund och kravställare med bristfälliga processer, ledning och rutiner. Då menar jag inte FMV, som i princip gör vad man blir tillsagd att göra. Bristerna drabbar både kunden (Försvarsmakten) och leverantörerna.

Dock så går allt mycket fortare och blir mycket billigare än igår! (Ironi!)

Sådan är verkligheten. Att lura sig att någon aktör är fri från brister är en alltför stor förenkling för att tas på allvar. Det kan vara katastrofalt för en leverantör!

Anonym sa...
4 november 2009 kl. 17:21  

Lästips ej relaterad till denna artikel...
http://rusnavy.com/news/navy/index.php?ELEMENT_ID=8007
Russian Ministry of Defense officially reported of intention to purchase Mistral-type multipurpose amphibious ship and with technical assistance of France to construct under license three ships of that type at Russian shipyards.

Tänk när sverige bekymrat planerade för att stoppa småskutor som Ivan Rogov...

chefsingenjören sa...
4 november 2009 kl. 21:33  

TOEM och TTEM skulle jag gråta av lycka om jag fick i min hand inför en anskaffning. Jag skulle hoppa jämfota av hänförelse om dessa dessutom var förankrade i någon högre målbild för FM.

Med FM process att ta fram TTEM är det för många tyckare inblandade och därför blir dom sällan fastställda i slutlig utgåva (om det inte rör sig om något enkelt som en fagott till Arméns musikpluton).

I stället dyker det upp en hoper andra fina begrepp.

PTOEM - Preliminärt TOEM
PTTEM - Preliminärt TTEM
UTTEM - Utkast till TTEM

Det jag väntar på är ett PUTTEM! :-)

Anonym sa...
4 november 2009 kl. 22:25  

Säger det med en gång så behöver ni inte spekulera, jag är inom industrin..
Men, jag tycker det missas tre perspektiv i grundinlägget:
1. FM roll som kravställare. En bra leverans ställer krav på en bra kund. Att inte ändra sig att tillhandahålla vad man lovat gör det mycket enklare att leverera rätt saker i rätt tid. I stort är FM bra på detta, men återigen kopplat till belastningen på HKV, så blir det en halvmesyr.
2. Efter att arbetat mycket med brittiska och amerikanska kunderna, så tycker jag en stor avsaknad i FM är förmågeperspektivet för helheten. TTEM/TOEM är i mitt tycke en delmängd av detta. Britterna använder TEPIDOIL (Training, Equipment, Personnel, Information, Doctrine, Organisation,. Infrastructure and Logistics) som jag tycker skapar en helhet var leveranser från industrin skall passa in. Det är ju inte bara en pryl som behövs
3. FMV's roll. Så länge FMV allt för mycket anser att de skall vara systemintegratör, använder konsulter (som främst drivs av att självbevara sig - dvs onödigt komplicera och försvåra både upphandling och leverans) samt har en självbevarelsedrift att inte ens analysera nya affärsmodeller så gör de leveranser svårare att genomföra.

Sedan finns det mycket att effektivisera, attityder att ändra och produkter att avveckla inom Försvarsindustrin - i jämförelse med kommersiell verksamhet är det hemskt...

Slutligen, angående nedbrytningen i Utveckling och Vidmakthållande - betänk att vidmakthållande JA37 var bara förtäckt buffert för Gripen utveckling på den tiden det begav sig. Jag har inte haft anledning att tro att något har hänt som har ändrat på den synen.

Anonym sa...
5 november 2009 kl. 06:16  

En del av att vidmakthållande är att utveckla för att kunna upprätthålla en viss nivå av förmågor relativt hur omvärlden utvecklas.

Utan utveckling i vidmakthållandefasen så skulle systemets förmågor successivt bli mindre och mindre värda. Omvärlden, inkl. hotsystem, slutar inte att förändras och utvecklas bara för att en designkonfiguration blir fryst.

Sleipnir sa...
5 november 2009 kl. 13:20  

@ !5:07

Att FMV gör som man blir tillsagd är mer myt än verklighet (även om jag förstår vad du menar). Det är idag högfrekvent att FMV säger "det kan/hinner vi inte göra" på även så enkla saker som att redovisa vilket avtal som finns och gäller, eller något så elementärt som att lägga en följdbeställning på saker.

Då landar det hos FMLOG istället.

Fullständigt obegripligt.

Anonym sa...
5 november 2009 kl. 18:51  

Att FMV säger "det kan/hinner vi inte göra" på även enkla saker ...

kan bero på att de som en konsekvens av kontinuerliga neddragningar gjort sig av med stora delar av den fasta personalstyrkan som hade någon form av teknisk kompetens (de som är kvar ägnar stor del av tid åt att styra de konsulter man tvingas ta in - ofta fd anställda)

en följd av den nya materielförsörjningsstrategin (och en rekommendation i Stödutredningen) är att FMV inte ska ha några tekniska specialister, utan kärnkompetensen är "affärsmässighet", dvs "inköpare" som köper "hyllvara"...

eller så är det generalister som jobbar på "högre systemnivåer" (och av dessa kan du inte förvänta dig att få någonting konkret gjort)

detta har resulterat i att de som är tekniskt inriktade slutar (eftersom de fått höra att de inte har någon framtid på FMV) och de som blir kvar är chefer och inköpare...

så om du förväntar dig några snabba leveranser av sådant som tidigare var enkla tekniska lösningar som FMV var bra på - då får du nog vänta ett tag...

Anonym sa...
5 november 2009 kl. 22:53  

Vad blir konsekvensen att både FM och FMV har brist på resurser och kompetens ?

Köpa interoperabel COTS och GOTS (färdigprodukter) som oftast bygger på gammal teknik och innehållande en hel del brister ?

Dvs sätta sig i klistret på utländska leverantörer och bara ha en inköps och logistikfunktion i Sverige ?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade