Om / About Wiseman's Wisdoms
söndag 17 mars 2013
Gästinlägg: Försvarsministern bör simma över Karlbergskanalen
Låt oss tala klarspråk. Försvarsministerns beslut att minska försvarets fastanställda personal med 500 officerare och 300 civilanställda motsvarar i antal 2 till 3 regementsnedläggningar. Att försvarsministern arbetat fram den här åtgärden på mindre än två veckor, sedan försvarsmakten lämnade ”ytterligare information” om det ekonomiska läget, visar hur säkerhetspolitiken skjuts från höften.
Vad som är mer anmärkningsvärt är sättet som det presenteras på. Ingen dialog sker med försvarsmakten, och när information om beslutet ”läckte” till Ekot igår nöjde sig försvarsministern med att kommentera det hela under en minut i Rapport med den svepande beskrivningen att försvaret kommer reda ut detaljerna och att det förhoppningsvis går att lösa med minskad (läs: kanske helt inställd) officersutbildning de närmaste åren och ”naturliga avgångar”. Idag när beslutet ”skulle offentliggöras” kan Ekot inte ens nå Karin Ekström för en kommentar. Det är märkligt eftersom försvarsdepartementet idag rimligtvis borde ha förberett en stor presskonferens med tydliga besked.
Metoden som användes, en ”läcka” i förtid följd av en kort kommentar istället för en planerad presskonferens, är en typisk mediataktik när politiker vill ha så lite uppmärksamhet som möjligt kring ett offentliggörande.
Att minska antalet heltidstjänster bland officerare och civilanställda i försvaret med 800 personer, alltså 5%, motsvarar proportionellt att säga upp 1 000 poliser eller att minska antalet anställda i vården med 12 500 personer.
Jag har svårt att se framför mig hur justitieministern skulle kunnat undvika att hålla en presskonferens om hon avsåg säga upp 1 000 poliser.
Med det här beslutet fortsätter kaoset att förstärkas i försvarsmaktens personalpyramid. Det får långsiktiga konsekvenser och det är omöjligt att kombinera försvarsministerns styrning att yngre specialistofficerare ska vara de som utbildar soldater samtidigt som försvaret förmodligen kommer bli tvungna att ställa in officersutbildningen under flera år och kanske inte ens anställa de kadetter som nu läser till officerare, precis som försvaret gjorde 2004-2006.
Under 2012 genomförde försvarsmakten en personalminskning mot ”Insatsorganisation 2013” som innebar att antalet anställda minskades med 100 officerare och 300 civilanställda. Svårigheten att genomföra detta med ”naturliga avgångar” visar begreppets ihålighet i försvaret idag när förbanden redan är hårt slimmade och de som velat lämna försvaret redan gjort det tidigare under kaoset. Idag är ålderspyramiden negativ i försvaret med för många äldre och för få yngre officerare och civilanställda. Det kommer inte kunna bli bättre med den här typen av snabba besparingspaket som i praktiken huvudsakligen slår mot nyanställning och rekrytering.
Svårigheterna och tempot i försvarsmaktens förändringsprocess ska inte underskattas. Försvaret är den sektor i staten som förändrats allra mest de senaste tio åren och kortsiktighet i förändringsbeslut som ändras och byter inriktning är väldigt kostsamt för skattebetalarna. Redan idag går försvarsmakten mot en mycket tveksam framtid av för allmänheten dolda problem som baseras på bristfälligt underbyggda kalkyler i en snabb process utan genomarbetade utredningar. Detta förstärks av den här typen av orealistiska, snabba beslut från försvarsdepartementet som bakom dörrarna pressas hårt av finansministern.
När försvarsministern säger att detta bara är en naturlig uppföljning med ”tydligare styrningar” till försvaret från försvarsbeslutet 2009 gör hon det alldeles för enkelt för sig. Det är ett drastiskt beslut som kommer förändra försvarets personalsituation kraftigt de närmaste åren. Att försvaret ”glidit” i sin bedömning om personalbehovet visar bara hur dåligt genomarbetat försvarsbeslutet 2009 var och att försvarsministerns karta stämmer allt sämre med verkligheten.
Om jag hade varit journalist på försvarsministerns presskonferens som INTE äger rum idag skulle jag frågat henne om hon lovar officerskadetterna att hon kommer simma över Karlbergskanalen om de inte får anställning efter deras examen i juni.
Grodman
14 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Sensmoralen av inlägget blir väl att varken karriärhungriga generaler eller politiker är att lita på i kanalsimsamanhang.
SvaraRaderaJag är inte anställd och kan därför inte lika mycket som många av bloggläsarna. I grunden är jag en av väljarna som anser att försvaret sannolikt behöver mera pengar. Enligt tidigare inlägg så finns det i sverige 9540 officerare samt 4341 soldater och gruppchefer vid årsskiftet 2012-2013. Hur i ska jag för mina vänner argumentera att försvarsmakten har en bra struktur och behöver mer pengar? 9 av 10 oinsatta föreslår nog istället att man kan avskeda åtminstone 50% av officerarna eller varför inte ännu fler? För alla oinvigda borde väl kanske 400 officerare leda 10000 soldater! Kom igen nu bloggläsare hjälp mig med argumenten hur jag ska förklara dessa siffror!
SvaraRaderaAntalet officerare är för att säkra en styrke uppbyggnad om den behövs. Det tar åtskilliga 10-tals år att utbilda, träna och pröva det som skall bli en överste eller general. Därför blir en styrke uppbyggelse där man bara behöver fler under-officerare och soldater som utbildas på halvår- 2 år mycket snabbare än om man måste bygga hela strukturen.
SvaraRaderaAtt 50% av de nuvarande högre officerarna hittar på en massa dumma projekt för att ha något att göra om dagarna är systemets baksida och det är det som skall angripas. Inte själva antalet.
Musslan,
SvaraRaderaDu fick ett bra svar av JK Nilsson i den andra tråden. Lägg därtill det faktum att de siffror du tar upp avseende soldater endast är de som i dagsläget är anställda. Krigsorganisationen är större. De som ännu inte anställts utgörs av värnpliktiga, till dess anställning kunnat genomföras.
Daniel Eriksson,
SvaraRaderaNej, nuvarande organisation är inte dimensionerad för att kunna utgöra en bas för styrkeuppbyggnad. Den är endast dimensionerad för insats, vilket gör att det blir problem att driva vardaglig verksamhet parallellt med mindre insatser.
Inte att förglömma att många befattningar inom officersyrket inte är chefer, utan specialister inom en yrkeskategori, olika typer av tekniker m.m. Så är det iallafall inom Flygvapnet och jag antar även inom Marinen.
SvaraRaderaDetta gör den generella benämningen officerare väldigt diffus då allmänheten (med allt rätt) ofta tror att officer = chef.
Wiseman jag fortsätter tråden från förra inlägget om det är OK. Det JK Nilsson skriver innebär för mig att vi borde ha en väldigt stor grupp, (majoriteten?) inom de särskilt teknikintensiva vapenslagen flygvapnet och marinen som är specialistofficerare? Eftersom de beskrivs som officerare med specialkunskaper, men utan trupp. Det talas en hel del om möjligheten till uppbyggnad men det låter som om viljan att ha kvar en uppbyggnadsmöjlighet tar resurserna i sådan grad att man inte kan utveckla de förband som behövs?
SvaraRaderaMin nästa fråga blir till er initierade följande: Om det inte blir mer pengar (vilket låter som en dålig utveckling) vad ska man göra då? Borde inte man då skynda på minskningen av officerare (särskilt högre) och öka andelen specialistofficerare? Det borde väl frigöra resurser till förbandsverksamhet?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera@Musslan
SvaraRaderaProblemet är att om man ska påskynda det du förespråkar, så innebär det att du måste tvinga officerare att bli specialistofficerare samtidigt som du sänker lönerna för dessa rejält. Annars blir det för lite pengar som frigörs för att der ska vara någon mening med manövern.
Följdeffekten av detta blir att majoriteten av dessa kommer att lämna Försvarsmakten och att det blir ännu svårare att rekrytera nya specialistofficerare.
Den lösningen är med andra ord helt fel väg att gå.
Musslan, varför det skulle bli billigare med specialistofficerare som ska kunna frigöra medel till "kärnverksamheten" jämfört med våra tidigare NBO-officerare förstår jag inte.
SvaraRaderaVad är det för skillnad mellan en NBO-Kapten och en Förvaltare? I mina ögon inte något som skulle vara värt att jämföra. Utbildningsgången är likartad räknat i tidsuttag, visserligen beroende på befattning och tjänst. I vissa fall har Förvaltarna längre utbildningstid och i andra fall har NBO-Kn längre utbildningstid. Går vi över till utbildningar för att ge specialistofficeren ytterligare kunskap över tiden så är det också något som ges NBO-Officerare, i uttalade specialistskrån stannar också officerarna kvar så inte är dessa utbildningar förgäves.
Ska Försvarsmakten behålla våra utbildade officerare så lär man också behöva avlöna dom därefter, vilket i sig inte särskiljer Förvaltaren ifrån NBO-Kn. Högre officerare har ett ansvar och kunskap som en specialiserad specialistofficer knappast kan vara byxad att bestrida och när denne väl har det så bör väll denne ha lön för sin arbetsinsats?
Alternativet, om jag får utläsa mellan raderna vad du anser, så ska NBO-Officerarna degraderas till Specialistofficerare för att kunna sänka deras löner men det är väll inte det du menar?
J.K Nilsson
@J K NIlsson och Skipper
SvaraRaderaJag anser inte något men jag försöker förstå debatten. Och om jag förstår er rätt så i denna situation (att det inte blir mer pengar till FM, det är väl tveksamt om det blir så mycket mer med rödgrön majoritet?) anser ni att vi skall behålla officersstrukturen oförändrad av styrkeuppbyggnadsskäl? Är det då viktigare än att vi får en tillräcklig numerär av de förband som FM vill sätta upp? Enklast vore naturligtvis att få både och, men inga signaler från politiken tyder på det och då är frågan vad som ska göras av det vi har och här tror jag att många "vanliga civila" som jag blir mycket frågande till mängden officerare.
Musslan, jag har aldrig hävdat uppbyggnadsskäl. Jag har ifrågasatt varför det skulle vara någon skillnad mellan en NBO-Fänrik/Löjtnant och en 1:e sergeant. Vad är skillnaden mellan en NBO-Kapten och en Förvaltare? Det är ni som kritiserar resultatet av NBO som måste konkretisera vad det ni kritiserar.
SvaraRaderaTar vi bort en NBO-Löjtnant måste vi sätta dit en 1:e sergeant och vad har vi då vunnit? Hur skulle försvarsmakten spara pengar på att byta gradbeteckning på en NBO-Löjtnant som varit anställd sedan 1995? NBO-Löjtnanten som varit med om lönerörelser i 18 år har en månadslön som vida överstiger en 1:e sergeant på sitt tredje anställningsår men när 1:e sergeanten arbetat i 18 år?
Förlåt mig men debatten om officerstätheten är direkt stötande.
J.K Nilsson
@J K Nilsson. Jag är ledsen om debatten om officerstätheten känns stötande. Jag tror dock att den ändå måste föras och av er med goda argument. Jag ställer därför frågan igen, om nya resurser uteblir hur ska man prioritera? Borde man inte försöka få större förband på bekostnad av mindre staber?
SvaraRaderaMusslan, att minska stabsresurser till förmån för verkansdelar är som att pinka på sig på vintern. Jag tror att fler än mig har på övning suttit och kontemplerat över oförmågan att få en nedbruten order som går att omsätta i verksamhet. Brister det i stabsresurser så förlorar verkansdelarna i effekt därför att då måste dessa göra stabens arbete och soldaten får öva väntan än mer.
SvaraRaderaMen grejen med diskussionen om officerstätheten är ju den totala oförmågan att se till de av oss som var gamla specialister fast vi kallades Fänrikar, löjtnanter i och i många fall kaptener. Vi ses som någon form av parasiter. En officer är ju inte till någon verkansnytta, de sitter ju bara i staber och dricker kaffe. Allt skulle ju ordna sig bara man börjar kalla NBO-Löjtnanterna för 1:e sergeanter, hipps - vipps så sjunker officerstätheten betydligt och vi har helt plötsligt dugliga krigsförband där vi har en ryggrad i form av specialistofficerare/NCO i stället för dessa stabsråttor som inte vet vad som är fram och bak på en AK5. Billigare blir det ju också därför att en officer ska ju utbildas till att bli överstelöjtnant.
Titta in på ett flygunderhållskompani i flygvapnet och du ser ett 60-tal officerare, ett tjugotal soldater och en handfull civilanställda. Vad blir skillnaden om vi kallar 50 stycken av dessa officerare för 1:e sergeanter i stället för löjtnanter och ett fåtal fänrikar?
Titta ner i en U-båt där man vid sekelskiftet hade några värnpliktiga befattningar för att i princip ha en rekryteringsgrund till yrket som U-båtsofficer. Vad spelar det för roll att byta namn på dessa fänrikar och löjtnanter?
Titta tillbaka några år och vi hade en slimmad stabsorganisation vid tiden för övningen Dagny 2. Där man trodde sig ha stabskapacitet att leda hemvärnssoldater, värnpliktiga förband, stridsflygförband, m.m. Övningen var en ögonöppnare av rang för en hel del förespråkare av mindre stabsresurser och nu växer våra stabsresurser på papperet som följd av detta.
I arbetet med att inta FMOrg13 så har man fokuserat på att i första hand bemanna verkansdelarna för att därefter rekrytera till vakanta rader i stabsdelarna. Dock har detta märkts på lägre nivåer med ofullständiga ordrar, otydliga ordrar, m.m.
Så nej, mindre staber är inte svaret för att behålla förbandsstorlekarna. Arbetet måste ändå göras.
J.K Nilsson