Om / About Wiseman's Wisdoms

måndag 2 juni 2014

Gästinlägg: Militärstrategiska prioriteringar - flytta rätt fråga till rätt kompetens

Försvarsberedningens nyligen framlagda rapport ”Försvaret av Sverige – Starkare försvar för en osäker tid” har knappast förbigått någon med militärpolitiskt intresse. För den som följer den försvarspolitiska debatten uppfattas den politiska stämningen inte sällan som förvirrande, med tvära kast vad gäller ambitionsinriktningar, varierande uttalanden kring vad den egentliga hotbilden mot Sverige består av och detaljerade beskrivningar kring hur Försvarsmakten ska lösa sin uppgift. I det följande väljer jag därför att göra nedslag i två punkter, en mer framträdande fråga och allmänt diskuterad punkt, nämligen frågan kring vikten av militär närvaro på Gotland och en mindre flitigt diskuterad punkt, vilken är försvarsberedningens ambition att merutnyttja Försvarsmaktens specialförband som jag anser vara talande för beredningens rapport som helhet.

Det hävdas inte sällan, det gjordes även av försvarsberedningen vid den offentliga presentationen av rapporten i riksdagens andrakammare, att den som kontrollerar Gotland även kontrollerar hela Östersjön. Av den anledningen förespråkar försvarsberedningen, med oroliga vindar blåsandes genom Europa, ökad övningsverksamhet av alla tre vapenslag på och kring Gotland. Lämpligheten i beredningens ambition kan ifrågasättas starkt på två grunder.

Dels kan lämpligheten i att en försvarsberedning, med begränsad militärstrategisk kompetens, detaljfördelar uppgifter i tid och rum till den myndighet som har att sörja för rikets försvar, det vill säga Försvarsmakten, ifrågasättas. Den organisation som kan, och ska göra de militärstrategiska övervägandena och dra de operativa slutsatserna av dessa, är ingen annan än Försvarsmakten. Överbefälhavaren har själv på DN Debatt den 12 mars i år vädjat om handlingsfrihet för Försvarsmakten i dylika frågor. Enbart det faktum att beredningen inom ramen för författandet av sin rapport nyttjat sakkunniga kan inte sägas utgöra en uttömmande grund för att till Försvarsmakten ge detaljerade anvisningar kring vilken geografisk plats som ska anses viktigast ur ett försvarsperspektiv. En av myndighetens huvuduppgifter är att hävda Sveriges territoriella integritet. Bara tanken att ledningen för Försvarsmakten inte skulle besitta förmågan att själva fördela resurser i tid och rum för att optimera verkansgraden för organisationen i sin helhet och därför skulle behöva anvisningar kring var militärstrategiska tyngdpunkter bör placeras, såsom på och kring Gotland, är upprörande. Gotlandsfrågan tenderar mer att blir politiskt sprängstoff än nyanserat övervägd. Ett klokare alternativ synes vara att i en rapport från försvarsberedningen med mer generella ambitionshöjningar, i ett långsiktigt perspektiv, skapa förutsättningar för försvarsmaktsledningen att göra de strategiska överväganden som är nödvändiga för att skapa ett effektivt nationellt försvar. Gotland kommer otvivelaktigt ingå som en del av den helheten. Följden av beredningens detaljkrav på närvaro kring Gotland kan befaras resultera i att förband som har särskilda övningsbehov, exempelvis inom vinterkrigföring, tvingas genomföra vinterövningar på Tofta skjutfält på Gotland istället för i Arvidsjaur där vinterförhållandena är bättre. Resultatet blir alltså att kvaliteten på övningsverksamheten riskerar att bli sämre, med negativa ekonomiska och kompetensmässiga konsekvenser för förbanden som följd.

Dels kan även Försvarsberedningens ambition av ökad närvaro kring Gotland ifrågasättas efter en reflektion kring satsen ”den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön”. Vad anser försvarsberedningen utgör den tröskelnivå på kontrollen som åsyftas? Att med ett fåtal korvettfartyg, ett par rotar JAS 39 Gripen i framskjutet läge på Gotland och några stridsvagnar uppställda i ett garage på en för den potentiella motståndaren känd plats tala om effektiv kontroll av Gotland är inte seriöst. Den kontrollen av Gotland de flesta är överens om är eftersträvansvärd måste ställas i paritet med det potentiella hotet, vilket inte kan anses begränsas till den nuvarande svenska förmågan. Och hur det potentiella militära hotet mot Gotland utvärderas måste, om inte fullständigt, så i varje fall till stor del framställas av Försvarsmaktens själv i större samverkan med politiskt sakkunniga.

Den andra punkten jag ämnar behandla är beredningens ambition att merutnyttja specialförbanden, där Särskilda Operationgruppen, SOG, utgör huvudenheten. Dessa specialförband är omgärdade av sträng sekretess vad gäller kompetenser, metoder, numerärer med mera. Det kan därmed ifrågasättas vad för insikt försvarsberedningens ledamöter besitter kring specialförbandens verksamhet, kompetens och förmågor i allmänhet. Specialförbandens verksamhet är och ska vara av dold karaktär. Det är en del av själva syftet och styrkorna hos specialförband att ha förmågan att uppträda på oberäkneliga vis, varför specifika kompetenser hos förbandet rimligtvis inte kan tänkas ha spridits i en vid mening till försvarsberedningens ledamöter. Skulle dock så vara fallet är det synnerligen oroande. Att därför i en rapport kring, vad som ska sägas vara konkreta förslag, tala om ett merutnyttjande av specialförbanden riskerar att bli en papperstiger, som även spiller över på andra förslag i rapporten. Beredningen lyckas helt enkelt inte belägga förslagets praktiska användningsområde. Följden av detta blir att trovärdigheten i de andra förslagen beredningen presenterar präglas av ett osäkert skimmer såtillvida att beredningens insikt i Försvarsmaktens olika förbands förmågor inte ger ett intryck av fullständighet.

Slutligen förtjänar följande att understrykas. Försvarsmakten har precis som alla myndigheter att rätta sig efter beslut från våra folkvalda. Något annat ska inte komma på fråga. Dock kan det hävdas att politiska makthavare främst bör framställa till sina myndigheter vad dessa har att utföra för uppdrag, där uppdraget i Försvarsmaktens fall nu ställts till fokus på det nationella försvaret och inte som tidigare internationellt fokus. Sådana ambitionsrelaterade frågor äger politikerna. När det kommer till frågan kring hur lösandet av det nationella försvaret ska genomföras rör sig försvarsberedningen på, om inte obehörig mark, så väldigt lös mark. Låt den skara med den verkliga expertisen, alltså ledningen för Försvarsmakten med sina staber, äga frågan kring hur våra samlade stridskrafter ska försvara landet och ta ansvar för vårt närområde.

Security Sanity

20 kommentarer:

  1. Politiker försöker detaljstyra politikområden där de ser behov av detta. Under hela 00-talet lyssnade politikerna på Försvarsmaktens bedömningar och fattade beslut enligt Försvarsmaktens förslag (förutom "detaljen" budget) och resultatet ser vi idag när IO14 som beslutades 2009, och som enligt ÖB var finansierad fram till 2015, inte kommer att kunna intas innan 2023.

    Politiker är inte bra på att detaljstyra någonting men om Försvarsmakten vill få en större handlingsfrihet är mitt råd att börja använda tillgängliga medel så effektivt som bara är möjligt (jfr NBF, PRIO ...) och visa att myndigheten klarar av att leverera försvarseffekt.

    SvaraRadera
  2. Det är ju faktiskt så att de ägnar sig åt ministerstyre, men kommer undan med det för att intresset inte finns i media att belysa förhållandet. Annars är ministerstyre ett brott. Jag kanske skulle anmäla till åklagaren. Tror ni att han skulle lyssna utan att ämnet belysts i media först? Jag har svårt för att tro på det. Maffiasamhälle!

    Roger Klang

    SvaraRadera
  3. Instämmer helt med miljöpartist i grönt.

    /jan-olov

    SvaraRadera
  4. Nog tycker jag dock att de som har det samlade ansvaret för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik må ha rätten att till FM säga "Vi vill ha en större militär närvaro i den eller den landsändan".
    För FM ska definitivt inte ägna sig åt politik i någon form.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och då ska det följas av motsvarande ambitionssänkning någon annanstans. Vilket i det här fallet blir att helt avsäga sig markterritoriell handlingsfrihet i övriga Sverige och våra manöverbataljoner övergår till att skydda flygbaser och marina kajplatser.

      Det var det Fb04 angav, en liten organisation som hade möjlighet till en "större" insats, en "mindre" samt agera enligt IKFN.

      Men var får vi läsa det i politikernas önskemål?

      J.K Nilsson

      Radera
  5. Merutnyttjande av specialförbanden.
    Högvakt och annan statsceremoniell verksamhet, kanske?
    Eller rent av - efter nedläggningen av Marinens musikkår - militärmusik?
    Se möjligheterna…

    SvaraRadera
  6. Tycker detta inlägg tjänar som delreplik på Braws senaste gästinlägg.

    Jag är fortfarande inte helt övertygad om Gotlands betydelse som en isolerad faktor.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  7. Varför har ingen viskat om det lokaliseringspolitiskt värdefulla med en ökad svensk militär närvaro (typ ett utbildningsförband) på Gotland? Det kommer alla politiker att applådera i dessa valtider!

    SvaraRadera
  8. Tyvärr har jag inte det största förtroendet för den stora mängd högre officerare på Högkvarteret som själva har skapat en ledningsstruktur vars övergripande syfte har varit att skapa så många karriärbefattningar i Stockholm som möjligt.

    Att ingen "med sunt förnuft" ens tänkt tanken på vilken höjning av försvarsförmågan vårt land skulle få med att ge våra JAS C/D moderna vapen och satsa resten av de 90 miljarderna som JAS E kostar till satsningar på mark- och sjöstridskrafterna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Moderna jaktvapen kommer fullt ut till C/D men relevant förmåga andra halvan av 2020? Av de 80 miljarderna (var blev det 90 ifrån?) som kostnaden är fram till 2040 är 60 vikta för driften av flygvapnets flygplan av 20 kvarvarande miljarder är 15 tagna ur den fortsatta utvecklingen av C/D. Återstår 5 miljarder att leta rätt på fram till år 2040.

      J.K Nilsson

      Radera
  9. Roger K
    Politikerna äger rätten att göra på detta sättet utan att det är ministerstyre, sedan kan man alltid ha åsikter om det lämpar sig i detta fallet.

    Ministerstyre är något helt annat som riktar sig mot en enskild individ.

    De gäller att hålla tungan rätt i munnen.

    SvaraRadera
  10. Militärstrategiska prioriteringar-samverkan inom nordiska länder.
    Lite "off-topic" men varför inte ett nordiskt sammarbete när det gäller luftvärnet?
    Luftvärn med lång räckvidd( T E X MEADS)kombinerat med luftvärn med medelräckvidd, utplacerat på Bornholm, södra öland, norra Gotland och någon av öarna kring Åland. Holmön, karlö och någonstans kring vadsö.
    Sammanlagt 7 ställen.
    Lägg till rörliga kustrobotförband på bland annat Gotland istället för magasinerade stridsvagnar.
    Högre tröskeleffekt.
    Feltänkt??

    SvaraRadera
  11. Helt klart ett av de bästa inläggen jag läst.

    Ibland gör man mest helt enkelt genom att låta andra människor göra vad de kan.

    SvaraRadera
  12. @Unknown:

    Ministerstyre är när en minister går in och styr en myndighet i enskilda ärenden. Så har jag förstått det.

    SvaraRadera
  13. Håller med Aktieingenjören

    Men nu har det ju under flera årtionden byggts upp en misstro mot den andra sidans intentioner som gör att FD inte litar på FML och FML inte litar mer på FD

    Och eftersom det per definition är FD som äger att besluta om tingens ordning så har vi hamnat i den sitsen vi sitter i idag

    Om inte FD bestämmer sig för att de kan lita på att FML löser sin uppgift - och ger dem de frihetsgrader de behöver för att göra det - så kommer vi att sitta kvar i denna sits

    FD måste givetvis även bli bättre på att definiera FM uppgifter - på "rätt" detaljeringsnivå

    Men detta ordspråket kommer väl från försvaret:
    "Förtroende är bra men kontroll är bättre"?

    I detta fall är nog förtroende det som är problemet och nyckeln (tillsamman med kompetens - eller brist på sådan)

    SvaraRadera
  14. Det är nog tyvärr inte så enkelt att man kan bygga upp någon enskild förmåga utan att man samlar sig till en gemensam helhet. Vi måste ju veta vem som är vem. Vi måste ju veta vems och vilka robotar är det som flyger i luften och vad är målet. Vi måste ju ha samma ledningssystemen, ett system som borde/skall vara enhetligt inom hela försvaret. Nej antingen går man med i en försvarsallians eller så gör man det inte. Jag tycker att vi inte bör göra detta men gärna att vi övar ihop med varandras system.

    SvaraRadera
  15. "När det kommer till frågan kring hur lösandet av det nationella försvaret ska genomföras rör sig försvarsberedningen på, om inte obehörig mark, så väldigt lös mark"

    Apropå detta kan man ju ifrågasätta förslaget att införa just RBS-70 i Hemvärnet. När detta kan vara infört i dessa förband (tar bedömt fem år) kommer systemet att ha 42 år på nacken. Hur länge avser man då att detta skall kunna nyttjas innan det ersätts?

    @Gustav
    Var det avsiktligt som du nyttjade förkortningen för Finansdepartementet i din kommentar?

    SvaraRadera
  16. "När det kommer till frågan kring hur lösandet av det nationella försvaret ska genomföras rör sig försvarsberedningen på, om inte obehörig mark, så väldigt lös mark"

    Apropå detta kan man ju ifrågasätta förslaget att införa just RBS-70 i Hemvärnet. När detta kan vara infört i dessa förband (tar bedömt fem år) kommer systemet att ha 42 år på nacken. Hur länge avser man då att detta skall kunna nyttjas innan det ersätts?

    @Gustav
    Var det avsiktligt som du nyttjade förkortningen för Finansdepartementet i din kommentar?

    SvaraRadera
  17. Wiseman. Här kommer en fråga. Låt oss göra tankeexperimentet att vi flyttar LV6 till Gotland. Det kommer att bli en del resor till fastlandet vid vissa övningar, precis som idag till Gotland. Om vi nu bortser från engångskostnader vad hindrar att man lägger exvis LV6 på Gotland?

    SvaraRadera
  18. Till Klang

    12 kap. Förvaltningen 2 § regeringsformen stadgas:

    Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag

    SvaraRadera

FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.

Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.



Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.

Håll en god ton i kommentarerna

Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.

Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.