Gästinlägg: Officersyrket - Kan vi öka både kvalitet och kvantitet?

Att officerskåren är ålderstigen och fåtalig är ingen nyhet. Bedömare på Högkvarteret gör gällande att för att fylla luckorna så måste alla nya officerare bli minst överstelöjtnanter inom tio år. Det görs visserligen ansträngningar för att få in nya officerare via olika typer av snabbspår och dessa åtgärder bedöms av de som arbetar med området kunna lindra de värsta bristerna, om utfallet blir lyckat. Att uppgiftsbördan inte kommer bli lättare kommande fem år borde vid det här laget vara etablerat som ett faktum, varvid de snabba vägarna in till officersyrket verkar ha blivit en nödvändighet för att vi ska ha en chans att klara av kommande år. Allt detta är alarmerande på egen hand, men det är inte denna problematik som jag vill uppmärksamma här.

Parallellt med det närmast desperata arbetet att vända på stenar för att fylla luckorna i officersförsörjningen, så pågår det sedan flera år tillbaka ett arbete för att öka officersyrkets status, främst genom att etablera det som en akademisk profession. Jag anser personligen att arbetet fortskridit väl och att officersyrkets status som profession faktiskt har ökat de senaste fem åren, även om det fortfarande finns skeptiker som hävdar att krigets krav inte främjas av ett akademiskt synsätt. Oavsett vad man anser om officersyrkets status idag, så är det intressant att debattera den eventuella problematiken kring om det faktiskt är möjligt att drastiskt öka mängden officerare vi utbildar, samtidigt som vi minst bibehåller och helst ökar statusen på yrket. Ett yrkes status påverkas av ett antal saker, men i grunden handlar det om hur andra ser på oss, inte om hur vi själva ser på oss.

Vad påverkar då andras uppfattning om oss? Enkelt uttryckt så är det vår kompetens som officerare och organisation som är styrande för hur vi uppfattas. Detta innebär att om vi vill höja statusen på yrket behöver vi troligen även höja vår kompetens, alternativt bli bättre på att visa vår kompetens för allmänheten.

Kommer vi kunna öka produktionsvolymen av unga officerare, samtidigt som vi klarar av att minst bibehålla kompetensen hos dessa? Är de snabba spåren in till officersyrket verkligen adekvata för att producera tillräckligt bra officerare, eller är det en medveten risk som Försvarsmakten tar?

Men vad är alternativet, frågar sig realisten. De hål vi har i personalförsörjningen är tydliga i sin mörka oönskvärdhet, således måste något göras. På kort sikt finns det få lösningar som genererar snabba resultat, troligen är den förhållandevis låga grundlönen en faktor som får unga att välja andra yrken än officersyrket, å andra sidan är det kanske snarare bristande kunskap om yrket som gör att ansökningstalen är undermåliga. Troligen kommer den nu återinförda värnplikten att öka chanserna till att fylla platserna på officersprogrammet, frågan är bara om det är för lite, för sent.

Möjligen är snabbspåren tillfälligt rätt väg framåt. De skulle kunna locka till sig vassa hjärnor från andra branscher, som söker omväxling och utmaning snarare än finansiell trygghet. Risken är dock att vi nu har valt en lösning som ökar produktionsvolymen, men minskar den faktiska yrkeskunskapen och på lång sikt möjligen försvårar problemen med att rekrytera till officersutbildningen.

En möjlig lösning som kan bidra till en lösning på problemet med en eventuellt sjunkande kvalitet från snabbspåren skulle kunna vara ett mentorsprogram, där äldre erfarna officerare mentorerar yngre officerare i sin befattning. Exemplifierat skulle detta innebära att löjtnanter kan agera kompanichefer med en bataljonsgemensam kompaniledningsmentor. Detta skulle för en bataljon med fyra kompanier innebära att befälsåtgången skulle kunna förändras till att vara följande: en kapten/major med erfarenhet som kompanichef, fyra löjtnanter, samt ett antal plutonchefer som kan vara antingen fänrikar, unga löjtnanter, eller erfarna specialistofficerare. Motsvarande princip kan tillämpas på alla nivåer och utgöra en möjlig interimslösning intill dess att officerskåren är tillräcklig. Lösningen ger oss möjlighet att som organisation ta tillvara på den värdefulla erfarenhet som finns hos äldre befäl, samtidigt som det ger möjlighet att snabbt ge unga officerare den utveckling de behöver för att kunna ta nästa steg uppåt.

Ted Kullbrandt Tolestam

Texten kan också jämföras med nyss utkomna skrivelse om trebefälssystemet i Försvarsmakten och utbildningsgångar. 

3 kommentarer:

Simplicio sa...
21 april 2018 kl. 09:32  

Presonalförsörjningen har med tiden kommit att bli Försvarsmaktens kanske viktigaste ödesfråga. Skälen till detta är flera. Utan att gå djupare in på de uppenbara dysfunktionaliteter vilka kan anses föreligga beträffande arbetsgivarrollen och den förda personal- och lönepolitiken, kan konstateras att myndigheten under flera decennier genom kontinuerliga reduceringar av organisationen ändå hjälpligt kunnat fylla bemanningskostymen. Nu är emellertid denna metod kommen till vägs ände. Försvarsmakten har avseende organisationens storlek nått en kritisk massa - den kan av lätt insedda skäl omöjligen krympas ytterligare.

Vitala nationella säkerhetsintressen kopplade till den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde gör det tvunget att ansvariga inom såväl myndighet som politisk nivå utan ytterligare fördröjning levererar trovärdiga svar på de otaliga frågeställningar som omgärdar detta för rikets säkerhet så avgörande sakområde som Försvarsmaktens personalförsörjning de facto utgör.

Läs gärna ordförandens i Officersförbundet Lars Freskers artikel om lönesättning m.m.:

https://www.officersforbundet.se/nyheter/2018/de-offrar-sitt-liv--varderas-lagre-an-etableringsjobb/

Försvarsmakten - en attraktiv arbetsgivare...

laros sa...
21 april 2018 kl. 09:59  

Du har helt rätt i att FM behöver öka attraktionskraften mot officersyrket, och då både OFF och SO. Och som du säger, det är inte vi själva som kan avgöra om vi är attraktiva, det är de som betraktar oss som avgör. Vissa projekt som nu sjösätts andas panik och det kan man verkligen fundera över vilken effekt på attraktionskraften dessa medför - vi kan bara vänta och se.

Att skicka unga OFF uppåt i "gasverket" alltför fort är riskabelt, både för systemet som sådant men också för individernas trovärdighet i rollen. Som framtiden ser ut så kan det vara så att det inte finns några alternativ och då är befattningar som mentorer eller HYB (Handledare yngre befäl) absolut nödvändiga. För att det ska fungera krävs dock att högre chefer inte ser mentorerna som en resurs som bara glassar runt och "sparkar kott", och därmed fyller deras dagar med diverse stabsbrus så att huvuduppgiften omintetgörs.

Lars Rössle

hzac sa...
29 november 2018 kl. 12:17  

Väl skrivet av Ted
Mvh Hans Z

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade