Sverige har ingen chans mot Ryssland

Så heter Allan Widmans debattartikel i Expressen idag, som handlar om ett svenskt NATO-inträde.

Jag håller med Allan Widman i hans budskap. Sverige bör snarast ta steget fullt ut och gå med i NATO. Ända sedan regeringen Palme förlorade valet 1976 och inte berättade för den borgerliga regeringen om det hemliga samarbetet med NATO, satsar vi vår säkerhet på en helt outtalad garanti från både EU och NATO. Det är högt spel. Georgienkriget visade mycket väl vad en sådan outtalad garanti (dock mer uttalad än i det svenska fallet) är värd. Det också ett oerhört märkligt ställningstagande att "kräva" att någon annan ska skynda till ens hjälp utan att vara villig att göra detsamma, för det är exakt det vi i Sverige gör idag.

Sannolikheten att Sverige ensamt skulle drabbas i händelse av ett krig mot Ryssland är astronomiskt liten. Ytterst få scenarior finns där det händer. Inte ens då skulle Ryssland kunna projicera sin fullständiga makt mot Sverige eftersom man måste ha reserver att binda upp ett NATO som infriar en eventuell garanti.

Troligast är dock att ett krig skulle beröra flera av de nordiska länderna och det skulle ge oss visst samarbete. Eftersom övriga nordiska och baltiska länder redan är med i NATO eller inom en snar framtid (Finland), faller det sig naturligt att vi fullbordar samordningen. Redan nu är vi fullt ut NATO-anpassade och får dagligen rätta in oss i ledet efter NATO-procedurer och kravspecifikationer, både hemma i Sverige och i Afghanistan, samtidigt som vi inte får ta del av de dokument och ordrar som styr verksamheten eftersom det faller under NATO-sekretess. Det faller det sig då rätt naturligt att vi även tar det sista steget och ser till att få vara med och påverka istället för att bara rätta in oss efter vad andra säger.

Man ska dock bära en sak i åtanke. NATO är inte för evigt och blir svagare för varje nytt medlemsland. Därför krävs att Sverige ändå bibehåller en stark nationell försvarsförmåga. Det är också grunden i att få resurser över för att kunna göra internationella insatser och stötta andra.


Det lustiga är att det är samma parti som en gång såg till att Sverige inte gick med i NATO, samma parti som indoktrinerat befolkningen att NATO är det hemskaste av hemska samtidigt som man drev ett dolt samarbete som i princip innebar att Sverige var NATO-medlem i händelse av krig (fram till 1976), samma parti som sedan 90-talet sett till att NATO-anpassa Försvarsmakten och som idag har en partiledare som säger att svenskt NATO-medlemskap inte är att tänka på under hennes livstid. Hur ska man tolka det?

12 kommentarer:

Tokmoderaten sa...
21 april 2009 kl. 22:10  

sjakk tolka det som vanlig sosse-retorik. Det är en politik som gäller i oppositionsrollen medan man när man har makten ser på tillvaron med andra ögon. MEN i och med att Mona budit sig fast med två partier som tävlar i pacifism och naivt önsketänkande så är det högst snnolikt så att en S-ledd regering aldrig kommer att arbeta för att Sverige i likhet med alla goda grannar bekänner färg och sluter sig till den enda trovärdiga säkerhetsgarantin som finns i vår del av världen...

Tokmoderaten sa...
21 april 2009 kl. 23:08  

Tangentbordsafasi, sorry!

Inled med "Du skall tolka osv"
isf det ryska nödrimmet.

Upandaway sa...
21 april 2009 kl. 23:13  

Persson sa det bäst: Mona Sahlin inte så bra på att tänka. Läste den där Anna Lind-boken "Väninnan" och var det något Persson var (förutom en ganska maktfullkomlig typ) så var det en bizarrt bra människokännare. Tokigt bra.

Mona var med i regeringen för sin retoriska förmåga. Punkt slut. Gör man anspråk för att vara ett "big-tent" parti som sossarna måste man ju ha nån som får folk av sofflocket också.

Att hon nu är partiledare är lite oroande, har inte riktigt förstått hur hon kunde flyta så högt...

Tror sossarna behöver känna på att förlora ett val till så kanske de sansar sig lite.

Johan Westerholm sa...
22 april 2009 kl. 08:11  

Wiseman

Du har en poäng men jag skulle vilja att istället för att enkom fokusera på de militära förmågorna se ett vidare grepp.

Folkpartiet Liberalerna är det enda parti som öppet förespråkar medlemskap i Nato och ger nu uttryck, genom Allan Widman (FP), ledamot av Försvarsutskottet och krigsdelegationen, för att bjuda in till en öppen och saklig debatt. Jag sympatiserar med att just en saklig och faktabaserad dialog är en nödvändig förutsättning för det de ställningstaganden som måste göras.

Allan Widman konstaterar, delvis helt korrekt, att Alltsedan det tidiga 90-talet har Sverige på olika plan närmat sig Nato. Det började med deltagande i Partnerskapet för fred och fortsatte med en bred omställning av det svenska försvaret mot de standarder, den teknik och den organisation som Nato tillämpar. Under lång tid har också det svenska, fredsfrämjande arbetet dominerats av deltagande i operationer med transatlantiskt huvudmannaskap.

Allan Widman hävdar att de geopolitiska tyngdlagarna inte kommer att förändras men för att komma till denna slutsats anser jag att (FP) gör ett i grunden analytiskt fel.

Tecknen på nya geopolitiska maktbalanser kommer nu allt tätare i skuggan av den finansiella krisen och den (sannolikt) djupaste konjunkturavmattning världen sett sedan 1930-talet. Utan ett enda skott avlossats ser vi hur detta sker mitt framför ögonen på oss.

Det finns många tecken på denna geopolitiska förskjutning av fokus. Hillary Clintons resa i Asien när hon installerats som Secretary of State är ett exempel. Syftet med den resan var att försäkra sig om att USA:s behov av kapital skulle tillfredställas och inte något om militära samarbeten.

Ett annat exempel var hur USA och dess mest lojala allierade England behandlade Island i Finanskrisens inledning. USA nekade inledningsvis Island lån varvid Ryssland snabbt erbjöd sig att ställa likvider till förfogande eller som England som behandlade Island med lagar som är avsedda för att bekämpa terrorism. Som islänning finns det skäl att värdera statusen i ett NATO-medlemskap i ljuset av denna behandling och av att i praktiken vara en del i den för NATO viktiga GIUK-kedjan.

Obamas Afghanistan-strategi är ett tredje tecken på hur den säkerhetspolitiska kartan ritats om. Den måste lyckas för att NATO, även i USA, kunna ha en fortsatt legitimitet. Det finns en växande irritation i USA över NATOS Europamedlemmars senfärdighet och ovilja, nu börjar alltfler ledarskribenter ta bladet från munnen och fråga varför USA över huvud taget skall lägga tid på motsträviga partners. I Europa är dessa främst företrädda av Frankrike och Tyskland som valt att inte hörsamma USA:s, primus motor i Nato, vädjan om trupp.

Lyckas nu President Obamas nya strategi kan Nato mycket väl förändra sig till att möta de nya hotbilder som "failed states" innebär. Det kan i det fallet finnas anledning till omvärdering. Misslyckas han kan nog ingenting rädda Nato som i förlängningen kommer symbolisera ett amerikanskt verktyg för USA:s strävan efter global hegemoni.

Det finns, anser jag, nu fler sakliga skäl än någonsin att fortsatt hålla en viss distans till NATO utan att för den delen inskränka de fredsbevarande operationer vi genomför tillsammans. I tider som dessa, med de förändringar vi ser, finns det skäl att upprepa en av krigets tio grundlagar och då den som lyder:

”Eftersträva handlingsfrihet”

Vår säkerhet är beroende av Europas säkerhet. Detta samarbete skall fördjupas och till det är jag beredd, att efter vår förmåga, lämna ett kvalificerat bidrag. Europas agenda är dock inte liktydigt med Natos agenda och genom vårt dedikerade medlemskap i EU har vi fler parametrar att spela på i det nya säkerhetspolitiska landskap som växer fram.

mvh

Johan

Forsno sa...
22 april 2009 kl. 10:10  

Upandaway:
Frågan är om de kan sansa sig så fort. S kommer inte att få tillbaka de väljare man förlorat till Moderaterna genom att gå åt vänster och V trivs alldeles utmärkt i opposition (det är lättare att vara renlärig om man slipper ta ansvar). Sahlins första idé om att presentera ett regeringsalternativ med bara S+MP var i grunden riktigt, även om hon underskattade styrkan hos vänsterflygeln med Gröning & Co.

Frågan är om partiet kommer att dra rätt slutsatser av ett nederlag 2010 för det finns ingen självklar högersosse som väntar på att få ersätta Sahlin (Wallström verkar mena allvar med sin vägran att vara med i partiledningen). Ett rosornas krig efter ännu en valförlust skulle faktiskt kunna lämna partiet ännu mindre regeringsdugligt än vad det är idag.

Jonas sa...
22 april 2009 kl. 13:00  

Mycket intressant att det inte ens diskuteras ett NATO-inträde. Å andra sidan är det kanske inte så mycket att snacka om i nuläget. Som tillståndet ät i Försvaret idag har jag svårt att tro att NATO vill ha med oss. Som tidigare skrivits, det handlar om samarbete, inte U-hjälp.
Vi får väl hyra in Blackwater för att platsa....

Mackan sa...
22 april 2009 kl. 17:40  

Jonas:

Det där är intressant... Har för mig att jag i nån diskussion någonstans hörde att Sverige inte skulle platsa i NATO eftersom man har vissa regler för vad man ska kunna ställa upp för egna styrkor. Sverige skulle enligt denna källa inte leva upp till dessa krav utan vi skulle först tvingas ändra om lite i vårt försvar för att nå upp till G på alla punkter.

Wiseman sa...
22 april 2009 kl. 18:59  

Johan: Den geopolitiska tyngdpunktsförskjutningen är onekligen intressant. Jag ser det inte alls som otroligt att dagens NATO inte finns kvar på sikt. Det storkrig USA idag förbereder sig för är inte i förstahand mot Ryssland utan mot Kina. Dock har den doktrinen fått revideras en aning de senaste två åren med Arktis allt viktigare roll, där kampen om resurserna kommer stå mellan Ryssland, Norge, USA, Kanada och Danmark.

Tappar NATO sin kraft eller börjar splittras måste vi se oss om efter en ny beskyddare. FN är fullkomligt handlingsförlamat så fort en av stormakterna är inblandad. EU är än värre splittrat än NATO, vill jag påstå. Jag är inte främmande för en EU-försvarsallians, om man nu lyckas få en sådan till stånd som är lika effektiv och heltäckande som NATO. Tills vidare är NATO vårt bästa alternativ och medlemskap i princip ett måste för att kunna verka effektivt i samarbete med andra länder i en internationell insats.

Dock ska vi definitivt se till att behålla handlingsfriheten och för det krävs det oundgängligen ett starkt försvar.

Bosse sa...
22 april 2009 kl. 22:13  

Wiseman, när du säger "Dock ska vi definitivt se till att behålla handlingsfriheten och för det krävs det oundgängligen ett starkt försvar" så håller jag med dig om målet och jag håller med dig om receptet. Nu väntar jag på att få veta vem som kan laga till enligt receptet.

Anonym sa...
24 april 2009 kl. 21:45  

Säg inte det.

Ett ryskt slag mot Sverige vore ett utmärkt sätt för ryssarna att visa sin nyvunna styrka.

De vet förstås att de diplomatiska protesterna skulle bli enorma samtidigt som ingen skulle riskera ett världskrig enbart för att rädda Sverige.

Man skulle nog resonera att vi mest har oss själva att skylla. Ryssland skulle få ett enormt fint pris i sin björntass och alla skulle dra sig för att bråka med dem.

Maktspråk är världens enklaste språk men i Sverige har vi glömt det eftersom vi inte har talat det på 300 år.

- Realisten

n.n. sa...
25 april 2009 kl. 15:34  

Var det inte Mao som en gång i tiden konstaterade att varje land har en armé, sin egen eller någon annas .....

Betr krig USA-Kina, jag tvivlar att det skulle uppstå. Kineserna är allt för beroende av dollar strömmen, medan amerisarna är helt beroende av att Kina lånar dessa dollar tillbaka åt USA.

För att spetsa till det en aning, allt kineserna skulle behöva göra är att påminna USAs soldater om vem som verkligen betalar deras löner :D

Sedan Ryssland, det är en helt annan sak, men så länge som ryssarna måste importera spannmål är de relativt ofarliga, ungefär som Kim i Nordkorea, dvs måste leva om litet då och då för att få den uppmärksamhet som deras fåfänga kräver.

Den dag som Ryssland är självförsörjande med spannmål, då lever vi farligt.

Som min farsguubbe en gång tortt konstaterade: jänkarna behöver en konservfabrik för att marschera, ryssen bara en brödkaka ....

Sedan är det bara att konstatera att det är en realistik inställning att ingen skulle offra något för ett av Ryssland ockuperat Sverige.

Cordelia sa...
7 maj 2009 kl. 10:41  

Sverige står inte under hot från Ryssland eller något annat land.

Nato är knappt mer än USAs privata extra-arme för att ockupera och kriga i länder som USA ogillar, eller som har olja som USA vill ha.

Här i England där jag bor så DÖR flera pojkar varje vecka i Irak och Afghanistan! En meningslös död, för ett meningslöst syfte.

Sverige bör INTE gå med i NATO. Vi har klarat oss från krig i många generationer utan att gå USAs smutsiga ärenden.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade