Mer pengar som bränner i fickan

Biståndsminister Gunilla Carlsson funderar på Newsmill över det svenska biståndets effekter. Det gör hon med all rätt. Föresättningen att inte vara nöjd med svenskt bistånd förrän det bevisat leder till positiva effekter i u-länderna är god och anser jag markerar något av en milstolpe.

Det svenska biståndet är i år på 34 mdr kr, högst i världen om man slår ut på BNP/invånare, och ökar varje år. Det är nuförtiden en omfattande post i den svenska statsbudgeten och de som tidigare vågat resa några som helst krav på biståndet, bl a biståndsministern själv, har mötts av en ström av värdeord med föga substans av dem som verkar hävda att siffrorna är det viktigaste. Ju större siffror, desto godare är man.

Den svenska försvarsbudgetens militära del är i år på ca 40 mdr kr. Utan att överdriva så ifrågasätts effekten av dessa miljarder varje vecka i pressen till skillnad från biståndet.

Tidskriften Sunt Förnuft ägnade mycket energi åt just det svenska biståndet i sitt majnummer. Liksom biståndsministern frågar man sig om biståndet verkligen är effektivt och fyller sitt syfte i sin nuvarande form. Tyvärr läggs inte Sunt Förnuft ut på nätet, för artiklarna är verkligen intressanta.

Det som bedöms ha störst positiv effekt för u-länderna är katastrofhjälp (vilket inte är SIDA:s uppgift) som innebär hjälp på kort sikt, t ex vid översvämningar och jordbävningar, medan bistånd innebär hjälp på lång sikt.

En stor del av kritiken riktas mot att den absoluta huvuddelen av biståndet går till sådant som är omöjligt att utvärdera, framförallt genom budgetstöd. Mycket av detta står att läsa om i rapporten ”Okända effekter av svenskt bistånd”. Att få fram själv rapporten visade sig svårt, bl a eftersom mycket av det material som begärdes in från SIDA inte gick att få fram. Informationen stod helt enkelt inte att hitta. Efter att rapporten publicerades fick författaren ta emot mejl från SIDA-anställda som bekräftar hans slutsatser och berättar att de när de själva gjort utvärderingen blivit beordrade att lägga siffror till rätta.

Det finns också de som sticker ut hakan så långt som att säga att inga positiva effekter alls går att påvisa efter 40 år av aktivt bistånd om totalt 11 000 mdr kr (från västvärlden). De få åtgärder som beskrivs som lyckade är små begränsade projekt och forskning på enskilda sjukdomar, som t ex smittkoppor. Anledningen till varför bistånd ges anges som två: dels känns det bra eftersom de flesta vill vara solidariska. Dels sysselsätter biståndsverksamheten ca 500 000 västerlänningar.

SIDA:s bistånd delas i två delar, projektstöd och budgetstöd är den ena och stöd till FN:s olika hjälpprogram den andra. Projektstödet är i princip det enda som får något beröm av den verksamhet SIDA bedriver, fastän även detta kan vara svårt att mäta effekten av eftersom SIDA ofta (med framgång) samarbetar med andra hjälporgan.

Korruption är något som ofta dyker upp i samband med biståndsfrågor och i det här fallet är det just försnillandet av miljontals kr svenskt bistånd i Zambia som är grunden för Gunilla Carlsson artikel. Vad det svenska biståndet som går in i den afghanska regeringens skattekistor tar vägen vet ingen. Svenska folket verkar i alla fall inte ha något större förtroende för svenskt bistånd. I Aftonbladets omröstning med frågan: "Litar du på att svenskt bistånd når rätt mottagare?", svarar endast 1,7 % bifallande (kl 21.55). Det är inga siffror jag skulle vara nöjd med.

Det är hög tid att svenskt bistånd sätts under lupp. I synnerhet det bistånd som görs i de områden där Sverige samtidigt gör militära insatser. Det finns ingenting att vinna på att som nu skilja biståndet från det militära, utan snarare allt att förlora. Stabilitet i Afghanistan är ingenting som uppnås i en handvändning och förutsättningen är den civila utvecklingen. Liksom övriga interna konflikter vinns kriget genom att man vinner civilbefolkningens förtroende. I det här fallet handlar det om att skapa en grundläggande säkerhet och livsförhållanden för befolkningen. Maslows lagar är lika aktuella som alltid. Man ägnar inte mycket tankemöda åt hur saker och ting är 50 mil från hemmet när man saknar vatten, sjukvård och säkerhet.

22 kommentarer:

G sa...
24 augusti 2009 kl. 22:35  

En dröm vore att utlandsstyrkan finansierades via biståndsbudgeten. Men den drömmen skulle vara politiskt självmord utan motstycke.

Att ens förespråka en effektivisering av biståndet möts av arga mothug ifrån oppositionen. Biståndspolitiken är idag oerhört tabubelagd det är inget som granskas av våra kära journalister.

Det är väldigt lustigt att en verksamhet som trots allt kostar oss skattebetalare ca 34mdr per år inte får någon granskning värd namnet. Jämfört vad en känd myndighet med ca 6mdr mer per år får.

Jonas75 sa...
25 augusti 2009 kl. 09:09  

Allt som har med bistånd och integration/invandrarpolitik är total tabu i Sverige. Om någon ens andas kritik mot dessa enorma kostnader (34 + ??? miljarder) så får man varenda politiker och all media mot sig på två röda. När det gäller möjligheten att granska/kritisera detta har vi verkligen inte yttrandefrihet och demokrati i Sverige.

Peter Hammarberg sa...
25 augusti 2009 kl. 18:37  

SIDA har faktiskt granskats, om än inte i samma omfattning som många andra myndigheter. Jag drar mig bl a till minnes ett grävande TV-program för något år sedan som visade på upprörande misshushållning med skattepengar i Afrika; dels beroende på naivitet och bristande uppföljning från SIDA, dels på omfattande korruption i mottagarlandet.

Mest upprörande var dock den inställning som många SIDA-medarbetare visade då de intervjuades i programmet eller senare uttalade sig i pressen. Det var fullt klart att de inte uppfattade SIDA som en myndighet bland andra med skyldighet att följa regeringens direktiv eller normala svenska administrativa rutiner vad gäller ekonomisk uppföljning, revision eller upphandling. Det framgick också fullt klart att många medarbetare hade en alldeles egen agenda och syn på biståndspolitiken och att de ansåg att de hade all rätt i världen att använda skattepengar efter eget skön i sitt mer eller mindre privata världsförbättrarnit.

Eventuella redaktionella kommentarer gick ut på att "så här fungerar tydligen SIDA och så måste det kanske vara för trovärdighetens skull. Idealister måste kanske få ha ett visst spelrum och slippa vara byråkrater."

I andra änden har vi de kanske största idealisterna, de svenska officerarna, totalt utan något som helst spelrum och utan någon som helst antydan till skattepengar "för eget bruk"./PH

Peter Hammarberg sa...
26 augusti 2009 kl. 09:05  

Mittåt delar av mitt tnr 251837!

Byt ut SIDA-personal mot NBF-talibaner och vips har vi även officerare med en egen agenda, en egen syn på politisk styrning och på användande av skattemedel./PH

Jens Petersson sa...
26 augusti 2009 kl. 15:23  

Ibland tycker jag att diskussionen om biståndsinsatser i Mazar-i-Sharif har lite av "hönan eller ägget" i sig.

Försvarsmaktsfolk kritiserar SIDA och Afghanistankommittén för att de inte har nog med civilt bistånd där de svenska soldaterna är.

Gott så, men varför valde man att sända den svenska insatsen till just den regionen? Om jag förstår nedanstående karta på SAK:s hemsida rätt så valde Sverige att skicka trupp till en av de regioner som SAK hade som minst verksamhet i, inte sant?
http://www.sak.se/bistand/index.html

Är det då inte lite gnälligt att kräva att SIDA ska rätta in sig i ledet och styra bistånd till det svenska PRT-området?

Allra roligast blir debatten när en del Försvarsmaktsfolk tycker att det civila biståndet direkt eller indirekt behövs för att skydda de svenska soldaterna.

Nåväl, då kan vi väl finansiera nya civila biståndsinsatserna i Mazar över Försvarsanslaget, inte sant?

Jag tror att delar av komplexet bistånd/militär insats skulle må bra av ett närmare samarbete. Jag tror samtidigt att det finns delar av biståndet som absolut måste stå fritt från militär koppling. Så svår och så enkel är denna fråga!

Wiseman sa...
26 augusti 2009 kl. 22:35  

Jens: Eftersom vi lever i en demokratisk stat, där man till råga på allt är livrädd för att vår militär på insats ska behöva använda vapen, är det regeringen och riksdagen som beslutar var Försvarsmakten sätts in. Mes räknades tidigare som det absolut lugnaste området i Afghanistan och därför valde regeringen Persson att förlägga insatsen dit. Jag kan också tycka att det hade varit klokare att lägga den där SIDA och SAK redan verkade, men någon resonerade inte så. Prio för regeringen Persson var att visa att Sverige minsann också deltog i kriget mot terrorn. Gjorde man inte det kunde man glömma en massa samarbeten och export från USA, såväl inom försvarsmateriel som en rad civila områden.

Anonym sa...
27 augusti 2009 kl. 11:15  

"Det finns också de som sticker ut hakan så långt som att säga att inga positiva effekter alls går att påvisa efter 40 år av aktivt bistånd om totalt 11 000 mdr kr (från västvärlden)." Kanske världen hade sätt bättre ut om vi köpt kanoner och flygplan för dessa pengar i stället. Eller vad tror wiseman? Förövrigt skall försvarsmakten inte vara en skyddad verkstad som den är i dag.

Wiseman sa...
27 augusti 2009 kl. 14:24  

11.15: Det var ett referat ur artikeln.

G sa...
27 augusti 2009 kl. 17:08  

Att ge bistånd till länder och få det att omsättas till en reell vinst (iform av utbildning, höjd levnad standard osv) är en av dom svårare uppgifterna som finns. Till att börja med så är det en myt att mer bistånd är alltid bättre. Det är hur bistånds pengar används som är det väsentliga. Heller 50miljoner och noggrann uppföljning än 500 miljoner och 'hoppas-att-det-blir-bra-mentalitet'. Risken att biståndet gör mer skada än nytta är inget ovanligt. Brist på långsiktigt tänkande utkonkurrerande av inhemska verksamheter är inget ovanligt.

De flesta av våra politiker vill hela tiden höja biståndsbudgeten då de är övertygade om 'mer pengar' = 'mindre svältande människor' Dock är ekvationssystemet långt ifrån så lätt. Det finns många falska rötter som gömmer sig utanför definitionsområdet. Jag är övertygad om att det en rejäl rationalisering inom biståndspolitiken skulle kunna sänka biståndsbudgeten med miljarder och fortfarande erhålla en bättre 'output' än med dagens riktlinjer och politik.

Dock ligger det ett okänt antal 'heliga-kor' inom biståndsområdet som måste offras innan det blir tal om någon rationalisering. En ordentlig utredning samt utarbeta ett kvalitetssystem för att ordentligt kunna se vad som funkar och inte pumpa in pengar för det ’känns-bra-för-oss-i-industriländerna’. Sedan bör det reflekteras att pengar i form av ’direkt-budgettillskott’. Det vill säga pengar som skjuts direkt in i landets statskassa är rätt väg att vandra. Då det är väldigt svårt att se vad pengarna används till.

Kraftsatsningar bör läggas på utbildningar och jordbruk. Ett riktigt sorgligt exempel är Zimbabwe som vid R Mugabes tillträdande var ett av de få länder i Afrika som exporterade spannmål utomlands (dvs de producerade tillräckligt för att klara sitt Zimbabwes spannmåls behov) idag så svälter innevånarna i Zimbabwe och är stort behov av spannmål utomlands för att överleva.

G sa...
27 augusti 2009 kl. 17:20  

BJÖRN LUNDGREN - docent i skoglig marklära och ekologi med tropisk inriktning.

Om jordbruket i Afrika och främst i-länders satsning på ekologiskt-jordbruk i Afrika.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3337475.svd

Lew sa...
27 augusti 2009 kl. 18:54  

I min värld är bistånd något som ska gå till mat & potatis, dvs nödhjälp efter katastrofer/krig/torka. Bistånd kan också gå till att hjälpa eftersatta länder resa sig ur armod (tänk bygga skolor, fixa tandläkeri, MSF/motsv). Allt annat är snömos och gulli-gull med mer eller mindre ljusskygga politiska karaktärer.

Själv har jag ursprung i tredje världen och det man i Sverige kallar 'bidragsmentaliteten', att man inte jobbar om man inte behöver, finns även där.
Det Indiska exemplet visar att mikrokrediter, speciellt de riktade mot kvinnligt företagande, hjälper fler människor ur armod och hemskheter än ack så många autostrador och regerings-mercedesar.

I 'Ordförande Persson' tar huvudpersonen upp det absurda i SIDAs biståndshantering efter en resa till Västbanken (och möte med herr Biståndsmottagare nr.1, Arafat).

@11.15, om man kallar FM för skyddad verkstad har man aldrig räknat S-500s parkerade utanför regeringskontor utanför EU.

Anonym sa...
27 augusti 2009 kl. 19:50  

Jag kan inte svara för allt annat som SIDA gör, men jag vet att andra biståndsorganisationer kan begära stöd från dem. Om organisationen själv bidrog med en viss del, stod SIDA för resten. Jag kommer tyvärr inte ihåg fördelningen fast SIDA stod för den större delen. Jag vet att fler sådana projekt bedrevs som "Hjälp till självhjälp" och utbildning av lokalbefolkning, huvudsakligen vidareutbildning för sjukvårdspersonal. Det biståndet tror jag nog kom den lilla människan till del. Men detta är antagligen en (solskens?-)droppe i havet i SIDA:s budget, som det låter av rapporten.
Men ALLT är inte fel och bortkastat.
Men att gå via ideella organisationer ger oftast mer effekt för den lilla människan är storvulna projekt som skall dras via ett lands administration.

Volontären

Anonym sa...
27 augusti 2009 kl. 20:46  

Jag läste just på officersförbundets om hur Försvarsmakten använder armens musikpluton.
Vad tog "ÖRA" vägen är det projektet avslutat.

"Makt korrumperar"

Timur Lenk

uppgiven sa...
27 augusti 2009 kl. 22:09  

Timur Lenk:

Tja, den ansvarige har ju faktiskt ställts till ansvar så i det här fallet har nog ÖRA fungerat.

Sedan kan jag tycka att Musikplutonen nog inte blev sämre på sin uppgift av att spela en extra gång...

Vapenbroder sa...
28 augusti 2009 kl. 09:41  

Varför tiger pressen om den ryska storövningen i vårt närområde ?

Anonym sa...
28 augusti 2009 kl. 23:14  

Varför pressen tiger om ryska storövningen ?
----
Well, enligt definition är de ryska övningarna goda eftersom de inte är NATO eller USA anknutna.

En stor del utav journalistkåren ( majoritetn ? ) lutar ju mer eller mindre mot vänsterhållet och detta definierar ju vad som är bra (Ryssland representerar ju det jordiga paradiset , Sovjet), dåligt (väst, USA, NATO osv). rapporteringen är därefter, eftersom journalisterna filtrear allt genom sina ideologiska skygglappar.

QED

Bitvargen sa...
29 augusti 2009 kl. 23:03  

Lite svårt att ta dig på allvar. Antingen är du, Wiseman, en livs levande, cynisk och välinformerad, person. Eller så är du ett informellt myndighets- eller fackligt alias.

/Bitvargen

Bitvargen sa...
29 augusti 2009 kl. 23:11  

Ger en taskig smak i munnen att du skall godkänna blogginläggen. Fin diskussion du vill ha på bloggen????
Hur många skall godkänna?? Har du hjälp av FRA?

/Bitvaegen

Cynisk sa...
30 augusti 2009 kl. 11:01  

Om folk som Bitvargen kunde låta bli att hoppa på folk så skulle internet bli bra mycket trevligare.

Om du Bitvargen uppfattar Wisemans visheter som väldigt faktatunga och initierade, passa på och njut så länge han skriver då, i stället för att försöka misstänkliggöra honom.
FM skulle ALDRIG acceptera att en infoavdelning skrev om FM som Wiseman gör.

Jag vet bloggare som inte orkat fortsätta med sin informationsspridning för att de blivit omotiverat påhoppade. Låt om oss i stället värna om de bloggare som sprider vishet, som tex Wiseman.

Valet med kommentargranskning väljer de allra flesta seriösa numera eftersom det finns så mycket tomtar där ute som bara försöker förstöra genom tex personangrepp. Det är alltså på förekommen anledning, tänk på det.

/Cynisk

Wiseman sa...
30 augusti 2009 kl. 11:07  

Personangrepp på mig oroar jag mig inte så mycket för, men jag vill kunna hålla dem borta från andra.

Unknown sa...
30 augusti 2009 kl. 12:36  

Då utlandsstyrkan inom snar framtid försvinner och övergår i stående förband öppnar sig en ny värld.

Enligt mig, och bekanta andra med större erfarenhet, görs de största insatserna genom infrastrukturella förbättringar. Genom att skapa rörlighet regionalt, nationellt och internationellt, i regioner med låg tillväxt, skapar man förutsättning för egen utveckling.

Ett ingenjörskompani med maskindelar etc skulle rent potentiellt kunna bygga miltals av vägar, broar och järnvägar under en 6 månaders mission.

Organisation, tillvägagångssätt, materiel, manskap och ledarskap finns redan. Transportavtal men olika rederier är redan förhandlade och klara, alt. finns erfarenheten färsk och riktlinjer för detta utarbetade.

Jag anser att det är ekonomiskt försvarbart, det ger ovärderlig erfarenhet för våra förband och det tjänar i allra högsta grad den egna samhällsnyttan.

Vem kan säga nej till ett bistånd som ger påtagliga resultat och långtgående underlag, för landet i fråga, till egen framgångsrik utveckling. Ett bilateralt vinstsamarbete så att säga.

Ser inga hinder för att finansieringen löses av biståndsminister Gunilla Carlsson och biståndspengar. Kontroversiellt, javisst! Det kräver säkerligen större diplomatiska förhandlingar och lösningar men vad gör det omöjligt?

Fredrik sa...
31 augusti 2009 kl. 06:48  

det går utmärkt att läsa sunt förnuft online numera, länk till artikeln
Sunt Förnuft: 34 miljarder kastas i sjön (kräver iofs flash)

/fredrik

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade