Kejsarens nya kläder (uppdaterad 8/12 20.00)

Säkerhet byggs tillsammans med andra, våra grannar i Norden och EU. Det går inte att se en situation där ett militärt hot endast påverkar ett av länderna i vårt närområde. Därför är det nödvändigt att samarbeta för att hindra hot från att växa och påverka oss.

Finland värderar fördraget, och har nationellt beslutat att utveckla solidaritetsförklaringen, på samma sätt som Sverige. Båda länderna har uttryckt att vi ska förbereda oss på att ta och ge hjälp, som också kan vara militär. (Min understrykning)


Så skriver försvarsminister Sten Tolgfors idag på SvD Brännpunkt i en replik till Mikael Nilsson, som förra veckan uttryckte sina farhågor om vad den svenska solidaritetsförklaringen.

Det känns ju bra att försvarsministern instämmer i det som såväl jag som andra påpekat tidigare, att en militär konflikt i vårt närområde på ett eller annat sätt kommer att involvera Sverige. Att Sverige i detta läge på något sätt skulle kunna lämna militär hjälp förefaller vara på gränsen till löjligt naivt. För att travestera filmen Top Gun så skriver Regeringen ut säkerhetscheckar som den svenska Försvarsmakten inte har täckning för.

Det finns som sagt inget scenario med en säkerhetspolitisk kris eller konflikt i Sveriges närområde där det är realistiskt att Sverige kan avvara militära resurser för att bistå ett grannland, då försvaret redan är så anorektiskt att man kommer att tvingas välja vilket svenskt län som ska försvaras.

Övningen Dagny visade med all önskvärd tydlighet att Försvarsmakten idag har problem med de nationella uppgifterna. Resurserna som finns att tillgå är skrämmande små. Erfarenheten av att agera nationellt är idag mindre än vad erfarenheten av att agera internationellt var på 90-talet. Så otroligt många ur den personal i Försvarsmakten som hade erfarenhet av det nationella försvaret har idag slutat att det börjar bli problem med erfarenhetsöverföringen. Man måste åter börja uppfinna hjulet på nytt. Än mer skrämmande blir det om man ser till insatsorganisation 2014 när ännu fler av de "gamla stofilerna" ska bort. Gamla försäkringar har intecknats och försvunnit visar det sig när man väl ska använda dem, t ex beredskapsavtalet om överskeppning till Gotland. Personalen är idag obekant med IKFN som officerare förut kunde på sina fem fingrar.


Försvarsmakten ska och kan försvara Sverige och främja säkerhet genom insatser på vårt eget territorium samt i och utom närområdet, upptäcka och avvisa kränkningar samt värna Sveriges suveräna rättigheter och nationella intressen. (Min understrykning)

Jag höll på att kommentera detta uttalande från Försvarsministerns sida med att han får otroligt svårt att finna någon anställd inom Försvarsmakten som instämmer i påståendet. Lite längre ner i artikeln sägs dock ÖB ställa sig bakom detta påstående.
Jag gör det definitivt inte. Artilleriet är idag nerdraget till 24 pjäser, bataljonsartilleriet utgörs idag av det som tidigare närmast kunde räknas som kompaniartilleri (8 cm granatkastare), antalet stridsvagnar närmar sig 60 st, luftvärnet har endast ett mer kvalificerat system med hyfsad räckvidd övriga är begränsade till låg höjd och dager medan luftkriget idag handlar om stora avstånd och höga höjder, 8 st bataljoner för markstrid ska täcka hela landet, varav man ständigt kan påräkna att minst en av dessa kommer att vara engagerad över tiden i en annan världsdel. Tillkommer gör Hemvärnet, men det saknar transport- och skyddsförmåga. Vilket län ska försvaras, vilka ska överges?

Jag tror inte jag är ensam om att kalla det hela ett luftslott. Vad ska Sverige kunna avvara från det nationella Försvaret till våra grannländers stöd? Hur ska hela Sverige kunna försvaras? Återigen går svensk försvarspolitik under kapitlet kejsarens nya kläder.

Vad är värst? En regering som den förra, som hävdar att försvaret ska kunna återuppbyggas när vi ser tecknen på en ökad hotbild eller den nuvarande regeringen som påstår att återuppbyggnad nu skett och att Sverige trots en drastiskt mindre numerär klarar att sköta såväl det nationella försvaret (hela Sverige ska försvaras....) som att bistå våra grannländer?

Kejsarens nya kläder minst sagt...


Uppdatering 8/12 20.00: Försvarsministern kommenterar nu sin egen replik med ett fylligare inlägg på sin blogg. Liksom när jag läste repliken vandrar tankarna i samma banor när jag läser blogginlägget, nämligen till försvarsministerns deltagande i Korseld där journalisterna sammanfattade hans inställning som att "alla har fel".

Jag ska påpeka ytterligare några saker i försvarsministerns längre replik (blogginlägget). Första halvan är snarlik den i SvD. I andra halvan hittar man bl a:

"Sverige har ett nästan dubbelt så stort flygvapen som grannländerna och ett ubåtsvapen i världsklass."


Av den enkla anledningen att Sverige producerar egna flygplan och utbildar sina egna och andras piloter. Idag är fler piloter sysselsatta med stödfunktioner som pilotutbildning, utveckling och exportstöd än vad som finns på de taktiska divisionerna. Sjukt?


"Hela insatsorganisationen kommer att vara tillgänglig och användbar omedelbart – inom en vecka – om Sverige hotas. Tidigare har den politiska kravställningen varit att bara en tredjedel av den nationella insatsorganisationen skulle vara tillgänglig och användbar – inom ett år."


Och innan dess var mobiliseringstiden 24h och efter en vecka skulle hela landet stå på krigsfötter. En vecka är lång tid och kravet på förvarning och underrättelser är fortfarande idag enormt för att en mobilisering ska kunna genomföras. De 8 bataljoner försvarsministern talar sig varm för är just inte mer än 8 bataljoner, d v s en droppe i havet. Det blir 8 bataljoner som ska slåss om de 24 artilleripjäserna, de 60 stridsvagnarna och det knappa luftvärnet som dessutom bara har dagerförmåga (eftersom RBS 70 bl a hade bättre exportförutsättningar än den modernare RBS 90). En mycket imponerande och betryggande organisation. Ska vi försvara Gotland, Stockholm söder om Slussen eller blir det Gästrikland?

SAC-samarbetet ger jag inte mycket för. I många fall är det numerären transportflygplan och inte storleken som är avgörande. Nu avvecklas dessutom en Tp 84 Hercules och bara 7 blir kvar. Dessa är svårt uppbundna av transporter för de internationella uppdragen.

IO 14 som försvarsministern talar sig varm för imponerar inte hittills utan är ännu ett praktexemplar på hur man i Sverige jagat personalrader så till den grad att samma person fyller flera befattningar i olika förband samtidigt. Det är ju dyrt med personal.


Kejsarens nya kläder består.

45 kommentarer:

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 09:31  

Ett lysande inlägg. Men du glömde ju skriva att om EAW:n åker iväg med NBG så klarar inte Flygvapnet längre av att lösa uppgifter i Sverige. Så illa är det!

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 09:41  

Tack. DN Debatt nästa?

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 09:48  

Och, jag måste säga att jag vrider mig plågsamt när jag läser Tolgfors debattartikel. Ljuger han så obehindrat? Eller tror han verkligen på vad han säger? Jag vet faktiskt inte vad som är värst?

Jag kan inte heller förstå hur sveriges befolkning kan acceptera denna situaion. Nu har vi en militär organisation som i princip kan skötas av ett bevakningsföretag. Så tandlös är den. Fast den kostar många miljarder om året. Vore det inte bättre att lägga ned förvaret istället, i sådana fall? Pengarna gör mer nytta var som helst än i det svarta hål som "förvaret" utgör? För att inte tala om alla kostsamma sagor som "försvarsdepartementet" hittar på?

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 10:16  

Hej,

Tack för en otroligt läsvärd, välgörande, informativ OCH tänkvärd Blogg.

Absurditeter kategoriseras inlägget ifråga mycket riktigt som.

Om jag får ta mig friheten att använda Bloggens nyckelordsfunktion som bas för ett "temperaturindex" för försvaret så ser det ut såhär:

1. "Försvaret" (Tack och lov. Men borde kanske inte ens räknas?). 363 träffar.
2. Regeringen och Afghanistan. 103 träffar var.
3. Ryssland. 75 träffar.


***

Någonstans längst ned på listan:
"Gotland". 2 träffar! Lägger man till "Visby" så blir det 3 träffar... :/


Känns på något sätt rätt symptomatiskt?

/Martin
3. Aburditeter. 87.

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 11:56  

Det är inte någon automatisk garanti?
Är det en steg 1, steg 2, o.s.v. garanti?
Nationella beslut måste fattas i varje enskilt fall.
Senast det begav sig hade vi heller ingen militär tygnd att backa upp besluten med. Vi var tvungna att fatta beslut om transittering av tyska trupper, svika våra grannar på flera sätt under kriget och det värsta av allt var baltutlämningarna efteråt. Vi kunde bara hjälpa Finland när fienden var den "rätta".O.S.V.
Detta är inte glömt hos våra grannar.

Att ÖB som yrkesman skulle hävda att vi kan försvara landet med de styrkor som finns i visionen 2014, tror jag inte på.
Att han däremot som politiskt tillsatt tjänsteman är tvingad att framföra den åsikten är en annan sak.

Försvarsutvecklingen i våra grannländer är fel.
Slutsatser i rapporter m.m., även om de är försvarsdepartementets egna är fel.
Natos slutsatser och omstruktureringar och omgrupperingar i vårt närområde är fel.
Andra länder har fel när man betraktar Sverige som ett säkerhetsvakum.m.m.

Överhuvudtaget är allt fel som inte är som Tolgfors vill att det skall vara.
Verkligheten har en förmåga att komma ikapp. Han hoppas väl att det blir under en annan mandatperoid.

Sveriges försvarsmakt kallas ibland för 1 SWE army group i olika sammanhang utomlands.
Det låter nåt det!
Vi har fått namnet efter 1 US army group, under befäl av general Patton våren-sommaren 1944.

" Vi kan inte riktigt göra som svenskarna och lämna åt grannarna att sköta försvaret" sa Tarja Halonen 2004. Jag tror hon menar det fortfarande.
Att vi skulle kunna påverka en invasion av något land med de styrkor som finns i visionen 2014, annat än marginellt, är det väl ingen som tror på. Hur skulle då hotbilden d.v.s. den invaderade sidan se ut och var skulle den komma ifrån?? Långtbortistan??

När förutsättningarna för att lämna en "garanti" inte existerar bör man för att inte tappa all trovärdighet heller inte utfästa någon.
Teaterdirektören.
PS.Pattons förband bestod av en jättestab, uppblåsbara gummistridsvagnar, fartyg av stålstänger och tyg, pappersfigurer, flygplan av ståltråd och canvastyg och ett litet antal soldater. Dessa var infanterister på fm och flottister på em och avslutade dagen med att gå till puben som flygare.Ds.

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 13:09  

Sverige befinner sig under andra mellanskrigstiden. Nedläggningar, personalindragningar, 3-mån utbildning, tomma kaserner, fred i vår tid mm.

Annars åter igen ett bra inlägg av Wiseman

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 13:54  

Ett (inte helt relevant, men ändå intressant) perspektiv på den svenska Försvarsmaktens utveckling och numerär:

I den tyska stridsplanen för (den mycket framgångsrika) västoffensiven 1940 manövrerade man strategiskt med armégrupper, i detta fall armégrupp A, B och C. Motsvarande organisation och numerär kunde återfinnas på den allierade sidan.

Varje armégrupp innehöll ett antal arméer, t.ex. den sjunde armén längst ner i söder. En armé bestod av ett antal armékårer, t.ex. den XV Panzer Corps i den fjärde armén. Varje armékår bestod av ett antal divisioner, t.ex. 7. pansardivisionen under ledning av Erwin Rommel. En pansardivision bestod t.ex. av en pansarbrigad, en skyttebrigad, ett artilleri-regemente (6 artilleribataljoner med totalt runt 70 artilleripjäser), samt ett antal understödjande bataljoner t.ex. pansarvärn, spaning, luftvärn, samband och ingenjörer.

Alltså, dåtidens strategiska arméstridskrafter bestod av armégrupper som bestod av arméer som bestod av armékårer som bestod av divisioner.

Divisioner innehåller brigader som innehåller bataljoner. Bataljoner innehåller kompanier som innehåller plutoner som innehåller grupper som innehåller soldater.

Armén för vår föräldrageneration bestod av militärområden, fördelningar, divisioner och brigader. För inte så länge sedan hade vi 36 armébrigader av varierande kvalitet och status.

Den svenska arméns (?) mekaniserade division (den enda!) lades ner i försvarsbeslutet 2004. Efter det kvarstod ett fåtal brigadstaber som den högsta fältmässiga organisations- och ledningsnivån.

Snart baseras den svenska "armén" på åtta manöverbataljoner (mekaniserat infanteri) och två brigadstaber (?).

I jämförelse med normen från andra världskriget, så kan man säga att vi har delarna - inte till en strategisk arméstyrka (ett antal armégrupper) - inte till en armégrupp – inte till en armé – inte till en armékår – inte till en division – utan till två brigader…

En brigad består av ca 5000 man. Vid slaget vid Verdun under första världskriget, plöjdes 5000 man ner i myllan av artillerield varje dag under några månader. Hemskt, men så var krig på den tiden. Svenska arméns operationsyta och uthållighet ur ett första världskrigsperspektiv: två dygns strid på Gärdet.

Vi förfogar i dagsläget över 24 artilleripjäser. Finland anser sig behöva i storleksordningen 1000 pjäser för sitt försvar. Under de sista dagarna av ryssarnas offensiv mot Berlin, så sköts så kallad stormeld framför de egna truppernas framryckning. Man sköt kontinuerligt med 300 pjäsers artillerield per kilometer frontavsnitt över hela bredden av framryckningen (enligt Anthony Beaver i boken ”Berlin”). Svenska arméns anfallsbredd ur ett andra världskrigsperspektiv: 80 meter.

Nu är det ju lyckligtvis så att den tidens krigföring inte är aktuell idag. Sverige har aldrig haft ambitionen att erövra Europa (lyckligtvis inte sedan Karl XII i alla fall). Dagens divisioner är inte samma sak som dåtidens divisioner, varken vad gäller organisation, numerär, teknik eller slagkraft. Som exempel kan nämnas att Rommel under ökenkriget i Nordafrika ledde sin division med en divisionsstab om 15 man. Den svenska divisionsstaben som lades ner i FB04 innehöll närmare 1500 man...hmmm...det var modernare eller bara dyrare?

Arméns musikpluton utgjorde för 30 år sedan mindre än 0,3 promille av den markoperativa förmågan. Idag utgör den kring 6 promille. Om musikplutonen hade reducerats i samma omfattning (~20 ggr eller till ca 5% av ursprunget) så skulle vi idag kunna ståta med "Arméns två musiksoldater". Billigare, men hur intressant skulle det vara att lyssna till en marsch framförd på triangel och tuba?

Har Sverige någon armé? Vi har ju i alla fall en arméchef! Det känns betryggande.

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 14:26  

Kan ingen stoppa karlen (Tolgfors) och hans uttalanden/påståenden? Den stora risken är ju att folk tror på vad han säger. Ett av de stora problemen är, att debatt om försvaret i stort sett inte förekommer i något medium om man bortser från denna (och några få flera) bloggar. Beror det på ointresse eller vad? Däremot skrivs det spaltkilometrar och årets julklapp, Anna Anka och såpakändisar... SUCK.


Reinman

Sambandsadjutanten sa...
8 december 2009 kl. 14:34  

Att man ska kunna återuppbygga försvaret vid ett hot är ju något som måste vara framvärkt en sen kväll med för mycket rödvin innanför västen.
Varför uppenbarar sej den trekantiga landstormshatten, vadmalsbyxor och högafflar för min inre syn? Det känns som om att en omvärdering av det säkerhetspolitiska läget vore på sin plats, så vi inte hamnar i samma läge som på 30-talet.

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 16:44  

Lysande inlägg! Borde vara obligatoriskt för alla skrivbordsgeneraler i och utan uniform.
/Karl

OBSERVATÖREN sa...
8 december 2009 kl. 19:11  

@ Wiseman

"Vad är värst? En regering som den förra, som hävdar..." Huvudet på spiken, som så många gånger förr.

Kan inget parti ta försvars- och säkerhetspolitiken på allvar och tillsätta en seriös försvarsminister. Ett tag trodde jag att denna regeringen lyckats, men han avgick.

Varje dag jag inte träffar en kollega från våra grannländer är jag glad. Vad skall jag svara på frågan om vad vi håller på med,när jag inte begriper själv? Gör nå´n?

Nytt är att vi fått en utrikesminister som far länder och riken kring och häller grus i alla maskinerier han hittar. Senast var det Israel som ilsknade till. Fortsätter han ordförandeskapet ut, är EU snart en obsolit i större sammanhang.

Kanske dags för vaktavlösning vid makten. Det värsta är att lämplig kandidat saknas.

Thyr hialpi...

Wiseman sa...
8 december 2009 kl. 19:45  

Oj, det var en enorm respons på det här inlägget må jag säga!

Jag kan bara instämma med kommentatorerna i deras synpunkter.

OBSERVATÖREN sa...
8 december 2009 kl. 19:52  

Läste just på Tolgfors blogg med hela texten till morgonens inlägg i Svd: "Det är inte fråga om ett försvar endast för internationella uppgifter. ÖB är entydig med att Sverige kan försvaras."

Nu blev jag riktigt orolig.

Kan någon förklara hur den tänkte motståndaren ser ut, om vår högste militär anser att våra stridskrafter kommer att räcka för att avslå ett angrepp mot riket?

Hur många bataljoner kan försvaret slå vid förutsatt strid i efterhand? Det åtgår tre bataljoner för att slå en redan grupperad bataljon, har jag hört någonstans. Stämmer det?

Tolgfors fortsätter att upprepa frasen "ett ubåtsvapen i världsklass". Det är väl själva ubåtarna som är i världsklass, inte numerären eller förmågan att bemanna dem?

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 20:26  

Trägen vinner.

http://www.mil.se/sv/Internationella-insatser/Afghanistan--Isaf/Nyheter/Resterande-personal-ur-FS17-medaljeras-pa-Armemuseum/

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 20:56  

"Gud och soldaten hedrar vi,
när ofreden råder och de står oss bi
Men när fred råder och fyllda är faten,
glömma vi Gud och föraktar soldaten."

Inget nytt men så sant..

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 21:18  

Högmod går före fall.

Vi får bara hoppas att den kommande systemkollapsen sker snart så att återtagning kan genomföras i relativt tryggt säkerhetsklimat. För systemkollaps kommer att komma.

Bitter vassraggare.

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 21:26  

En vanlig artilleriförevisning om hur man stoppade ett fientligt mekaniserat kompani genomfördes under 80-talet av vad som idag motsvarar en fjärdedel till hälften av Sveriges samlade artilleripjäser för hela rikets försvar.

Och det är dessutom samma pjäser vi hade då, (Ja, 'samma', inte 'likadana') även om man nu tänkt montera dem på traktorchassin.

Så vi får väl hoppas att fi håller sig till att anfalla med ett par kompanier, att de inte utvecklat sin taktik, och att de talar om var de tänkt anfalla, så vi har en rimlig chans att boka in en tid för att pricka dem.

Allt annat vore ju osportsligt.

Och så får vi ju hoppas att vi inte behövt skicka någon av eldrören utomlands för att leva upp till våra solidariska åtaganden innan de behagar dyka upp.

/Morgonsur

http://morgonsur.wordpress.com

Anonym sa...
8 december 2009 kl. 21:33  

Tack för ett bra inlägg!

Försvarsministern gör dock ofta så gott han kan i en ganska svår situation, som dessutom är skapad av andra.

Däremot så tror jag att han drar lite för stora växlar på den finska "solidaritetsförklaringen". Finland har tvärtemot Sverige uttryckt en tydlig ambition att klara sitt eget försvar och inte räkna med utländsk hjälp, helt enkelt för att de inte tillhör någon försvarsallians.

Det är denna klarsyn som saknas i Sverige, där soidaritetsförklaringen fiskar efter stöd från grannländerna.

Sanningen är ju att Norden endast kan försvaras om försvaret i varje land är starkt nog. Ingen nordisk stat har en tillräckligt stor militärapparat för att försvara både sig själva och ett annat land samtidigt.

Det är därför som försvaret måste överge snacklinjen och sätta igång med reell återtagning av förlorad försvarsförmåga.

Detta innebär i sin tur att försvarsanslagen måste höjas en bra bit över 40 mdr under flera år.

Peter Lohmander sa...
8 december 2009 kl. 21:50  

Tomma ord lurar ingen angripare:

Den som inte vet någonting alls om försvarsfrågor, kanske låter sig luras av Tolgfors. Vi som vet hur verkligheten ser ut och under decennier sett hur praktiskt taget alla delar av vårt försvar har försvunnit, tror honom inte. Givetvis blir ingen potentiell angripare skrämd av Tolgfors stora ord. Potentiella angripare ser själva hur verkligheten är beskaffad.

Läs: http://wisemanswisdoms.blogspot.com/

Peter Lohmander
Professor och utbildad jägarofficer K4
fd stabschef Umeå II HV-bataljon

Onga1 sa...
8 december 2009 kl. 22:11  

Kan väl bidra med ett, numera klassiskt, citat från den Finska Försvarsministern Häkämies tal i Washington 2007;


Ordagrant sade minister Häkämies: ”I allmänhet har Finland förmånen av att vara beläget i ett av de tryggaste hörnen i världen. Emellertid, i beaktande av vårt geografiska läge, består de tre viktigaste utmaningarna för vår säkerhet idag av Ryssland, Ryssland och Ryssland. Och inte bara för Finland utan för oss alla.”

OBSERVATÖREN sa...
8 december 2009 kl. 22:50  

@ Peter Lohmander

Vill bara i all enkelhet påminna att professorn är på Wisemans blogg, så alla som kan läsa professorns uppmaning här på Wisemans blogg att läsa Wisemans blogg redan är på Wisemans blogg.

Jag som trodde att alla skämt jag hört om professorer var på skoj...

Ff sa...
9 december 2009 kl. 02:25  

Om man ser på den unisona solidaritetsförklaringen i ljuset av det nya Lissabonfördraget kanske man kan tolka in lite mer:
Atrikel 42, punkt 2:
"Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Den kommer att leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta. Europeiska rådet ska i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser" (käla: www.regeringen.se/content/1/c6/09/92/62/3344427e.pdf)

Regeringens solidaritetsförklaring skulle kunna tolkas som en tydlig viljeinriktning mot detta. Om vi visar oss villiga att ställa upp för andra borde det ju öka incitamenten för andra att ställa upp för oss - eller?
Dock får man ju som svensk hoppas att detta är något Europeiska rådet rekommenderar och alla regeringar bifallit innan någon mellanstatlig konflikt uppstår i vårt närområde. Såna konflikter passar ju inte riktigt in i dagens agenda. Jag håller fullständigt med om att vårt försvar är ytterst litet och klent jämfört med vad det en gång var. Vi kan inte och det är helt otänkbart att vi skulle kunna rusta upp oss så att vi ensamma kan möta ett större anfall mot oss. Jag tycker det är dags att släppa den tanken och jobba för att vi går med i ett fördjupat försvarssamarbete. Vi är en integrerad del av Europa i många avseenden - det är dags att vi blir det försvarsmässigt också!

Anonym sa...
9 december 2009 kl. 05:55  

Det hela hänger ju faktiskt på en enda sak: skulle Ryssland kunna tänka sig att invadera Sverige? Det märks att de som skriver är militär-, inte minst militärhistorieintresserade, men knappast nationalekonomer och/eller Rysslandskännare; Ryssland är beroende av goda handelsrelationer med EU och USA, har NATO inpå knuten och är tillpåköpet för sjutton gubbar inte Sovjet. Det sista är viktigt: att Ryssland gått åt ett auktoritärt håll under de senaste åren gör ju inte det till en diktatur och det gör heller inte att den ryska statsledningen kan få igenom precis vad som helst - en sak är en militäraktion i 'det nära utlandet' där man haft fredsbevarande trupp i närmare två decennier ad modum Kosovo, en annan sak är att kontemplera militär aktion mot ett EU-land. Och utan invasionshot behövs ju inget invasionsförsvar, den finska nittonhundratalserfarenheten får ju dem att vilja ha både hängslen och livrem, men det säger ju faktiskt inte att det är berättigat. Ryssland är Europas största land, men det är inte en supermakt längre, och det har heller inga ambitioner att vara det, oavsett vad Putin säger för att göra patriotiskt sinnade ryssar förtjusta. Vad vi har att göra är ju att försöka integrera Ryssland i de europeiska gemenskaperna, inse att det i viss mån är tre steg fram och två steg tillbaka, men framförallt inse vad Ryssland är. Och lika litet som Adenauers Tyskland var Tredje riket är dagens Ryssland (ens med Putin!) Brezjnevs Sovjet.

/Knjaz' Mysjkin

Anonym sa...
9 december 2009 kl. 09:29  

Det finns de med en liberal syn på mellanstatliga relationer. Själva drivkraften bakom EU. Sedan finns det de med en realistisk syn på mellanstatliga relationer, t.ex. USA. Tyvärr är liberalismen ett luftslott som bygger på den fernissa av civilisation och mänsklighet som ett för tillfället stabilt system kan erbjuda. Så länge människor har försörjning och hyggliga levnadsförhållanden, så är det lätt att vara liberal och humanistisk. När hunger och daglig försörjning står framför dörren, så brukar tongångarna ändra sig. Lite politisk agitation baserat på antingen nationalism eller religion, brukar ofta (vilket historien tyvärr visat) kunna slå hål på denna civiliserade fernissa ganska snabbt. (Exempel Jugoslavien). När det verkligen gäller så står människor och nationer oftast sig själva närmast. Ju större konkurrensen blir, ju mindre blir de sociala cirklarna som man värnar och slåss för.

När EU är så integrerat att det kan betraktas som Europas förenta stater, då kanske man skulle kunna förlita sig på ett gemensamt europeiskt försvar. För att effektivt integrera och skapa ett fullt interoperabelt europeiskt försvar så krävs en gemensam ledning, gemensam politik, doktriner, taktik, finansiering, materielplanering och -anskaffning etc. Dit är det några generationer. I USA krävdes 200 år och ett inbördeskrig för att ena staterna. Målet med ett integrerat Europa är inte orealistiskt, dock är det orealistiskt att inteckna en målbild om några generationer som grund för beslut i dagens omvärld.

Ett annat ämne: betänk att vår "arméchef" idag är av kalibern "brigadchef+" eller "divisionschef--". Vilka intressanta resurser och kompetenser kommer Sveriga att kunna bidra med i ett gemensamt Europeiskt försvar? Vi har en "arméchef" och ÖB med kompetens och resurser på lägre taktisk "kanonmatsnivå". Säkert väldigt intressant i ett internationellt perspektiv.

Kanske är det inte viktigt för Sverige att ha något att säga till om inom Europa när det gäller områden som utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik? Kanske är det andra politikområden vi prioriterar? Frågan är hur våra grannar prioriterar. Kan man ta Sverige på allvar, som inte ens bryr sig om att bidra till den gemensamma säkerheten? Ett område som är fundamentet för att skydda det bräckliga lager av fernissa som hela vår känsliga civilisation bygger på. Vem fan bryr sig om piratkopiering och bonusar, när hela samhället och dess funktioner är i kris? När vardagen har blivit en kamp för överlevnad? Att det inte är ett långt steg från ett stabilt samhälle till kaos och våld visar om inte annat sammanbrottet i Jugoslavien. De människorna är inte annorlunda än några andra människor i världen. Det som hände där kan också hända här. Den yttersta garanten för medborgarnas och samhällets säkerhet är tyvärr de gemensamma resurserna som ger staten möjlighet att stabilisera en situation med våld eller hot om våld. När staten avhändar sig dessa verktyg så blir man utlämnad till andra aktörers välvilja. Är det ett sunt förhållningssätt för att leda en nation? Eller är det en oacceptabel risktagning?

När är min ekonomi i sådan kris att jag säger upp hemförsäkringen? Är jag villig, i ett känsligt ekonomiskt läge, att ta risker med min viktigaste tillgång - huset?

Anonym sa...
9 december 2009 kl. 11:37  

Hm, vad jag kan se saknas kommentarer till denna raden i Tolgfors "Längre replik...":
"Solidaritetsförklaringen har inte karaktären av någon automatisk militär säkerhetsgaranti, som Mikael Nilsson hävdar. Den kräver beslut i varje enskilt fall om hur hot skall mötas."
Jag kan inte tolka den på annat sätt än att det inte är, och har aldrig varit, aktuellt med nåt militärt bistånd till nån granne. I bästa fall kan man misstänka att "biståndet" kommer att bestå av babbel i FN och EU. Är det så så klarar man sig mycket bra utan egna resurser. Givetvis under förutsättning att det inte är man själv som råkat bli angripen...
//JonasE

Anonym sa...
9 december 2009 kl. 11:56  

Ja, ett är ju fullständigt klart.

Skall man tolka försvarsministerns uttalanden och Försvarsmaktsledningens agerande så är Försvarsmakten bara till för att hanteras situationen "fred".

Situationerna "kris" och "krig" är inget som FM avses kunna hantera framöver.

/ Hur tänker dom?

Anonym sa...
9 december 2009 kl. 13:18  

Bra inlägg som vanligt, Wiseman.

Först: Jag håller med om att vi nu har en alltför låg nivå på vår militära försvarsförmåga. Samtidigt är det inte trovärdigt att ropa på den FM vi hade fram till 1990-talet eller dess förinnan. Vi som upplevt den vet att den för alldel var ganska välövad i sina huvudbetåndsdelar men också att dess materiel var i tveksamt skick i många avseenden, inte minst i armén(territorialförbanden).

Samtidigt vill jag vara lite motvals för diskussionens egen skull:
Varför skulle inte Sverige få militär hjälp vid ett angrepp? Om lilla Kosovo, av litet värde för västvärlden som nation betraktat (ingen industri, inget teknikförsprång, ingen stark konsumtion, i stort sett ingenting av nånting), fick NATO´s politiska och militära stöd, skulle Sverige inte kunna påräkna nånting då?

Tvärtom är väl regeringen riktigt listig; Vi ligger omringade av flera NATO-medlemmar och ingen direkt landgräns mot Ryssland. Hur skulle ett angrepp mot Sverige gå till utan att blanda in andra (NATO-)länder? På detta sätt får vi ju alla förmåner utan att behöva betala medlemsavgiften! (Antagligen ingen medveten poiltik, det blev nog bara så!)

Och varför skulle Sverige bli angripet? Vilka politiska vinster skulle Ryssland göra med ett angrepp på vårt land?

Den konfliktunge som syns vid horisonten är möjligen NORDSTREAM. Men det torde vara tveksamt om den ger upphov till storinvasion av Sverige. Däremot Gotland skulle kunna drabbas vid ett försämrat säkerhetsläge i Östersjön. Ett mindre raidföretag som kräver en begränsd insats skulle kunna förekomma. Där har vi färska erfarenheter av vad vi kan åstadkomma efter höstens beredskapsövning. Här tar vi inte det ansvar som åligger oss som Östersjöstat för närvarande.
Slutsats: Skapa förmågor att hävda vårt territorium på ett trovärdigt sätt inkluderande Gotland.

Eller vet alla (ryssofober?) som skriver här nånting som inte jag vet om vår store granne i öster?
Jo, jag har också läst om höstens ryska övningar.

Jag antar att det som ÖB svarat på är att i nuläget föreligger inte den hotbilden som några här på sidan vill antyda. På sikt blir det förstås svårare att sia om utvecklingen.

Till Mysjkin: Frågan är vem som är beroende av vem efter att Ryssland gjort Europa beroende av gasen från öst. Ett utmärkt utpressningsverktyg i mina paranoida ögon.

Avslutningsvis tycker jag att det är en skam att den sittande regeringen inte vågar ha någon försvarspolitik, detta återfaller helt på Statsministern.

Old School

Anonym sa...
9 december 2009 kl. 16:45  

Mysjkin: Ryssland är förvisso inte Sovjet. Men tänk följande: President Medvedv och Putin blir sura på varann på riktigt. Putin vill ge Medvedev en näsbränna och för att visa vem som bestämmer ordnar han en styrkedemonsration mot ett försvarslöst land under förevändningen att gasledningar hotats. Innan dess har han känt den fredsälskade president Obama på pulsen och nobelpristagaren vill inte alls ge villkorslösa garantier åt ett land som inte ens tillhör NATO. Putin blir hjälte. Medvedev pensioneras till guvernör i Vladivostok och Sverige förlorar en provins.

FredrikN

Anonym sa...
9 december 2009 kl. 17:52  

En sak kan vi väl vara överens om - om framtiden vet vi inget alls.

Av precis samma anledning betalar jag årligen några procent av min disponibla inkomst till försäkringsbolag. Fast jag aldrig har haft nytta av dom i praktiken.

Anonym sa...
9 december 2009 kl. 19:10  

@ Mysjkin

Sedan Sovjetunionens kollaps har Ryssland lidit av ett alltmer desperat bekräftelsebehov, som stormakt. Under många år hojtade de ryska ledarna på uppmärksamhet och respekt utan att tas på allvar.

En dag insåg Putin och Medvedev att det var bättre att sluta snacka. Således rustade de upp sina sovjetiska ubåtar och bombplan och började skicka runt dem i världen. Sedan invaderade de Georgien för att ge NATO en näsbränna.

Ryssland kommer att ägna sig åt allt fler och större självhävdelser. Ett begränsat anfall på Sverige är det absolut bästa sättet för dem att visa makt.

Omvärlden kommer i det längsta undvika att starta ett världskrig över Visby, så däri ligger den konkreta faran för Sverige.

Att angripa Sverige är objektivt sett inte klokt, men ur rysk synvinkel är det den ultimata bekräftelsen på stormaktsstatus.

Endast ett NATO-medlemskap kan helt bota denna risk. Det vore enklare att uppnå än ett invasionsförsvar av 60-talsmodell.

Anonym sa...
9 december 2009 kl. 19:22  

Värt att påpeka är att även RB70 har mörkerförmåga med BORC siktet. Däremot är uthålligheten lika dålig som tidigare - jämfört med RB90. Skytten sitter trots allt på en liten pall, utomhus, timmar i sträck (med anledning av våra nya personalramar är grupperna så små att det knappt finns några avlösningar längre). Även med mörkerkapacitet står sig RB70 slätt i jämförelse med RB90.
Med vårt framtida yrkesförsvar borde vi räkna mer på vad vi får för effekt per anställd soldat. Med en 24 manna pluton RB70 kan vi horisontellt, knappt, täcka samma yta som en eldenhet RB23 på 13 man. RB23 enheten kan verka upp till 15 km höjd VS RB70 på <3km. RB23 kan bekämpa småmål/vapenlast vilket RB70 inte kan. Det spelar ingen roll om man anskaffar BOLIDE rb, det hänger fortfarande på skytten att visuellt hitta det lilla målet och hålla hårkorset på det till träff. Minst sagt svårt. Just det ja, RB23 har allvädersförmåga, dygnet runt - RB70 kan verka vid god sikt, främst dagtid. Synd att vi har 6 (betalda) eldE23 som inte är förbandssatta...

/Lv

Anonym sa...
9 december 2009 kl. 22:10  

BORC? Du menar CONDomen - Clip On Night Device :-) Gammal akronym, men riktigt passande när jag tänker efter, med tanke på vårt tunna försvar.

Anonym sa...
10 december 2009 kl. 10:38  

Vad är det då vi kan hjälpa våra grannländer med?
Efter ca tio år av "hårt" arbete i HKV och ca 500 miljarder senare kan vi ställa upp med en styrka av ca 1600 man. Till största delen bestående av hv-plutoner.
Denna styrka kan med nöd och näppe ta sig till Silja Lines färjeterminal och hoppas på att få komma med nästa färja.
Om de mot förmodan skulle komma fram så är kunskapen om vad de skall göra på plats nästan obefintlig.
Mottagande land får dessutom ta hand om sjukvård och all annan logistik.

Det är väl snarare så att vi inte ens har en kejsare?
Är detta vad politiker och det betalande svenska folket har begärt?

Pinsamt och inte på något sätt trovärdigt att erbjuda en sådan hjälp till ett land som genomför krigsföbandsövningar med ca 35000 man om året.
Tolgfors och därmed många i HKV må tycka att jag har fel.
Då tycker jag att man skall presentera "det goda budskapet" så att vi oupplysta förstår vad de menar.
Teaterdirektören.

Anonym sa...
10 december 2009 kl. 17:57  

Tack till Teaterdirektören för ett antal rakblandsvassa kommentarer här hos Wiseman, som är lika skarp själv.

Perspektivet att vi för varje år får allt mindre försvar för en över tiden hisnande summa pengar är lika slående som spännande.

För egen del undrar jag om inkompetens räcker till för att förklara Försvarsmaktens extremt kostsamma upplösning i tomma intet.

Även när slumpen och inkompetensen styr brukar det bli något resultat.

Att slutsumman efter allt dribblande hamnar ganska nära noll kan kanske inte förklaras på annat sätt än genom medvetna avsikter?

Anonym sa...
11 december 2009 kl. 06:33  

"ÄNTLIGEN"

"Leveransen av de två första Visbykorvetterna till Försvarsmakten är nu mycket nära"


http://www.mil.se/sv/Forband-och-formagor/Forband/Tredje-sjostridsflottiljen-3-sjostridsflj/Nyheter-fran-Tredje-sjostridsflottiljen-3sjostridsflj/Visbykorvetter-bunkrar-till-sjoss/

Wiseman sa...
11 december 2009 kl. 08:25  

06.33: Visst, men är de färdiga eller är det en "politiskt påtvingad" leverans på samma sätt som skett med vissa tidigare versioner av JAS?

Anonym sa...
11 december 2009 kl. 08:58  

"Den 16 december övergår HMS Helsingborg och HMS Härnösand i Försvarsmaktens ägo. De levereras då i version 4. Parallellt pågår utvecklingen av tre Visbykorvetter mot version 5 som även kommer att ha förmågan att bära sjömålsrobot. Korvetterna Helsingborg och Härnösand kommer i sin nuvarande konfiguration att kunna lösa många olika uppgifter, sjöfartskydd i Adenviken är bara ett exempel."

Naturligtvis är det ett politiskt beslut att NÅGOT skall levereras efter 9.5års(!)provturer. Beväpning - kanon. Övrig beväpning i form av sjömålsRb kommer i NÄSTA version. LVRB ströks tidigt. Har varit väldigt tyst om hur det går med torped och TAS/VDS(sonar)...
/goldplated

Lövet sa...
11 december 2009 kl. 11:31  

@Lv: Mjaa Svenska RBS 70 (med Rb 70 och Rb90) kanske har begränsningar, men systemet i modern version klarar mer i andra länder:

http://www.deagel.com/Surface-to-Air-Missiles/Bolide_a001095001.aspx

..t ex i http://www.defenseindustrydaily.com/finnish-army-buys-more-rbs70-manpads-02971/

...m fl.

@Anonym 9 december 22:10: Nej han menade nog BORC: http://www.gs.flir.com/products/land/borc.cfm

Anonym sa...
11 december 2009 kl. 13:33  

Lugna ned er, Visby-klassen är säkert fullbeväpnad lagom till dess att flottan är nedlagd eller att fartygstypen är fullständigt obsolet.

Gustav Wasa sa...
11 december 2009 kl. 14:32  

Det finns en god nyhet: Korvetter av Visbyklassen har utomordentlig minräls tillverkad i prima svenskt stål inne i det aktra lastdäcket.

Men okontrollerbara utsjöminor är som ett arv från det förrådsställda invasionsförsvaret under avveckling.

Den 16 december 2009 avses 2 st Visbykorvetter levereras i version 4 till Försvarsmakten. En fullständigt TTEM-vidrig version med oförmåga till såväl kvalificerad ytstrid, ubåtsjakt OCH minröjning. (Se Tolgfors svar längst ner).

- Varför ska INTE våra numera fem (5) st Visbykorvetter utgöra en ensad flotta?

Det sjätte fartyget i klassen - HMS Uddevalla - avvecklades ju redan för ett antal år sedan. När väl alla underleverantörskontrakt var undertecknade för sex stycken Visbykorvetter.

---

Svar på fråga 2009/10:297 Provskott av robot 15 före leverans av Visbykorvett till Försvarsmakten

Allan Widman har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder så att ett provskott med robot 15 genomförs innan leverans av den första korvetten av Visbyklassen sker till Försvarsmakten?

I mitten av december 2009 kommer de första två korvetterna av Visbyklass att tillföras insatsorganisationen och kommer att kunna användas i marinens insatsverksamhet. Förmågan till kvalificerad ytstrid, ubåtsjakt och minröjning kommer, i takt med att fler fartyg tillförs, att successivt öka. Provskjutning med robot 15 ingår som en del i den successiva förmågeökningen.

Försvarsminister Sten Tolgfors

Anonym sa...
11 december 2009 kl. 15:03  

Naturligtvis är denna drastiska nedrustning planerad - driva in Sverige in i den situationen att vara helt beroende av externa parter såsom USA och Nato. Detta är målsättningen sedan länge för USA som vill hålla nere intressanta länders förmåga att själv försvara sig och därmed förlita sig på Nato som är helt kontrollerat av USA.

Det finns många nyttiga idioter inom försvaret och högre politiska organ verkar det - inte bara nyttiga idioter för anslutande till Nato utan även för att sprida stora belopp till valda företag för produkter som aldrig kommer att fungera ordentligt.

USA kommer nog att kräva att Sverige (och andra Europeiska länder) ställer upp med mycket mer trupp i både Afghanistan och framöver i operationerna i Iran när de själva inte har tillräckligt.

Anonym sa...
11 december 2009 kl. 18:14  

@ Anonym 15.30

Jag är rätt säker på att USA inte ligger bakom den svenska avrustningen. Tvärtom har USA visat rejält intresse för ett stort och kvalificerat svenskt försvar som kan användas i internationella insatser där det är politiskt besvärligt för stormakterna att verka.

Om jag får gissa så handlar det om mullvadar från annat håll som på ett planerat sätt sprider irrläror som steg för steg resulterar i allt högre kostnader och allt färre förmågor.

I många andra länder och organisationer skulle man nog välja att byta ut detta befläckade ledarskap för att få en nystart, men i det svenska försvaret handlar det istället om rensa ut bland de lägre tjänstegraderna. Det vill säga att göra sig av med de som gör något arbete i Försvarsmakten.

Alltså ännu mer för att förstöra kompetens och förmåga.

Anonym sa...
11 december 2009 kl. 18:44  

Ja det var nyspråkshumor! "Förmågan till kvalificerad ytstrid, ubåtsjakt och minröjning kommer, i takt med att fler fartyg tillförs, att successivt öka. Provskjutning med robot 15 ingår som en del i den successiva förmågeökningen."
När man efter 9.5år börjar från noll finns såklart goda möjlighet till förmågeökning, men man blir onekligen tveksam. Vad är det som talar för att det inte dröjer ytterligare 9år att göra något vettigt av detta underfinansierade industripolitiska projekt.
/goldplated

Anonym sa...
12 december 2009 kl. 18:36  

Det är glädjande att försvarsministern kommenterar Wisemans blogg och detta inlägg. Det innebär att det sker kommunikation och dialog i någon mening, även om försvarsministers egen blogg inte direkt uppmuntrar till sådant. Bra jobbat Wiseman, och en uppmuntrande klapp på axeln till försvarsministern. Man får inga röster utan att förstå, respektera och föra dialog med väljarna.

Anonym sa...
13 december 2009 kl. 13:28  

Politikerstyrd

Jag har nu under cirka en månad följt Wiseman´s Wisdoms blogg och måste ge dig en eloge för att du startat upp detta diskussionsforum som till och med försvarsministern verkar läsa. Av alla inlagor och kommentarer förstår jag att läget inom den svenska försvarsmakten är oerhört prekärt. Organisatoriskt verkar det vara ett kaos med ett högkvarter som snart är 10% av hela försvarsmakten numerärt. Till detta kommer en försvarsindustri som uppenbarligen dränerat hela verksamheten på ett ytterst negativt sätt. Det måste nog liknas med vad amerikanerna tidigare benämde det "militärindustriella komplexet" som vi svenskar lite hånfullt sa visade på hur odemokratiskt USA var. Alla dessa svagheter som nu kommer i dagen tycker jag verkar kräva handling. Det borde vara dags för de försvarsanställda med ryggrad att visa lite "wissleblower" mentalitet. Jag har förstått av tidigare inlägg att det är ytterst få som vågar uttrycka en officiell synpunkt med rädsla för sin egen karriär eller vad det kan vara. (ser att nästan alla är anonyma på bloggen). Inom den verksamhet jag jobbar, sjukvården, har vi samma politiska styrning, men skillnaden är att här går de anställda ut med jämna mellanrum som "wissleblower". Se senast när några canceröverläkare på karolinska gick ut om det orimliga i sjukskrivning av cancersjuka. Vilken fart det blev på regeringen!
Det kanske är dags för de yngre officerarna att ni går ihop och säger er åsikt officiellt i media och inte bara sitter som anonyma råttor på nätet. Det är hög tid att ni vågar visa lite jävlar anamma!!

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade