Fejka svimning

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver på SvD Brännpunkt att Socialdemokraterna och de rödgrönas inställning att Sverige ska kasta ledartröjan för NBG 11 riskerar Sveriges anseende. Det är en underdrift. Att i så sent skede lämna ledarskapet för NBG 11 (beredskap från 2011-01-01) är inte att riskera Sveriges anseende i EU och i säkerhetspolitiska frågor, det är att slå det sönder och samman. Lägg därtill det fullkomligt vansinniga kravet i det rödgröna valmanifestet att USA ska avveckla alla sina militära baser utanför USA, så kommer den säkerhetspolitiska katastrofen att vara fullbordad med en rödgrön regering. (På Newsmill finns att läsa en amerikansk synvinkel på avvecklingskravet, vilket är rätt intressant)

Det är ytterst tydligt att Socialdemokraterna har sålt sig själva till Vänsterpartiet i de säkerhetspolitiska frågorna. Först kravet på USA-reträtt och sedan NBG. Deltagandet i EU:s stridsgrupper är från början en socialdemokratisk idé, men det är tydligt att man övergett den nu. Följer man mönstret kommer nästa punkt förmodligen att bli en snabb reträtt från Afghanistan, också det ett gammalt vänsterkrav och något Socialdemokraterna tidigare starkt motsatt sig. Något svar på hur en eventuell rödgrön regering kommer att agera i frågan om Afghanistan kommer inte väljarna att få innan valet. Det har man redan deklarerat. Det står mellan JA, NJA, NEEJ! och ytterligare ett NEJ, med tanke på inte heller Sverigedemokraterna vill fortsätta Afghanistaninsatsen och sedan tidigare har sagt sig vara villiga att stödja Socialdemokraterna i Riksdagen i många frågor.

Att i så här sent skede fejka en svimning och hoppa av ledarskapet är ynkligt. Det kommer Sverige att straffas för om avsikten blir verklighet. Redan talet om avhopp är med all säkerhet något som man i Helsingfors, Dublin, Tallinn och Oslo är nog så irriterad över.

Försvarsministern tar också upp funderingar hur de rödgröna ska finansiera sin försvarsbudget. Han är inte ensam om att fundera över det. Redan den borgerliga försvarsbudgeten är otillräcklig för de ambitioner man har och de uppgifter som ålagts Försvarsmakten. Att sedan minska denna nivå med ytterligare två mdr kr låter sig inte göras.


Hittills har NBG-förbanden kostat Sverige stora summor pengar, men de har också gett oss mycket duktiga soldater, vilka sedan kunnat användas i bl a Afghanistan. Beredskapskraven har också forcerat en del materiella långbänkar, där förmågor och materiel som varit beslutade och beställda sedan långt tidigare, nu fått krav på sig att bli klara till ett visst datum.

Den stora frågan är dock vad EU ska ha sina stridsgrupper till? Hittills har inte en enda av stridsgrupperna satts in, trots att det funnits tillfällen, möjligheter och behov. Det stora problemet i EU är att organisationen är för splittrad säkerhets- och utrikespolitiskt. Därför är det tveksamt om stridsgrupperna någonsin kommer att bli något annat än oanvända beredskapsförband. Att hoppa av NBG 11 är inte ett alternativ, men till nästa tilltänkta svenska stridsgrupp för EU år 2014 bör Sverige ha sett till att få frågan ordentligt genomlyst i EU.

5 kommentarer:

Anonym sa...
13 juni 2010 kl. 16:09  

Man saknar ord.

Kan verkligen socialdemokraterna ha sjunkit så lågt?

Partiet har ju en gammal tradition av att hålla rent till vänster och att odla de livsviktiga banden västerut, trots den socialistiska retoriken.

Det verkar nästan som om Mona själv har fallit för den retorik som tidigare dolde socialdemokraternas nära band till NATO.

Vad vi ser i det rödgröna manifestet är ju den exakta orsaken till att socialdemokraterna aldrig tidigare har tänkt sig att dela regeringsmakten med vänstern.

Jag menar, vad skulle vänsterpartiet göra om de stod utanför samarbetet, rösta för en moderatledd regering?

Gustav Wasa sa...
13 juni 2010 kl. 17:28  

Den regerande borgliga alliansen lovar att under nästa mandatperiod 2010-2014 inte offentligt diskutera Sveriges förhållande till Nato. Punkt slut.

Detta gäller rimligen närmast oavsett vad som händer i vår omvärld om inte svensk socialdemokrati dessförinnan löser den borgliga alliansen från ovanstående löfte.

Det har härvidlag knappast någon betydelse hur Finland resonerar i förhållande till ett medlemskap i Nato. Ett medlemskap i Nato var ju redan officiellt accepterat som varande "en option" för Finland när Mona Sahlin deklarerade att Nato inte var aktuellt för Sverige under hennes livstid.

Sannolikheten för att en med Vänsterpartiet regerande socialdemokrati skulle lösa den borgliga alliansen från sitt tystnadslöfte om Nato får bedömas som utomordentligt liten.

Det torde krävas minst en fullbordad militär invasion av svenskt territorium innan Vänsterpartiet är berett att vända sig till USA eller en militär organisation i vilken USA är medlem för hjälp.

Det är nog enklare för en socialdemokrati i opposition att i en kris i vårt närområde med uppenbar risk för militär invasion av svenskt territorium välja att tillåta en offentlig diskussion om svenskt Nato-medlemskap även fast det äventyrar det inrikespolitiska samarbete med Vänsterpartiet.

Slutsats:
Till dess Sverige styrs av en samlingsregering över blockgränsen, som inkluderar Socialdemokraterna, så har Vänsterpartiet ett veto mot en offentlig svensk diskussion om svenskt Nato-medlemskap.

Anonym sa...
14 juni 2010 kl. 09:36  

Ska det inte vara Fejka?

Kn Stofil

Anonym sa...
14 juni 2010 kl. 19:31  

Apropå din mening om att inom EU diskutera när och vart man skall skicka iväg sin BG, så räcker det ju att man vänder sig mot Kirgizistan. Det är ju nu man skall fatta beslutet att skicka iväg - innan det urartar och är försent. Varför drar alla politiker alltid försent i snöret?

/VB

Anonym sa...
23 juni 2010 kl. 12:43  

Det förefaller att vara lite oseriöst att med kort varsel avsäga sig chefsskapet för NBG 11.

Det är en viktig säkerhetspolitisk markering att påtaga sig ett sådant ansvar och det går ej att bortse från vitala del som NBG har haft som motor för transformeringen av den svenska Försvarsmakten.

Det som är det tragiska är tyvärr den totala avsaknaden av debatt om den svenska "övermabitionen" inom NBG projektet där ett svenskt engagemang i vanlig ordning blir prio 1 och annnan verksamhet tyvärr nedprioriteras. Den svenska överambitionen är känd inom övriga europeiska Försvarsmakter som med förtjusning beskådar uppbyggnad, träning och den enorma svenska förvåningen över att inte EU NBG sätts in i någon konflikthärd.

Det är som orientering...är det verkligheten eller den fiktiva kartan man skall följa som ledstång?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade