NATO, solidaritetsförklaring eller själv är bäste dräng? (uppdaterat 15/1 18.40)

Lördagen bjuder på två intressanta försvarspolitiska debattartiklar, vilket får ses som en upptakt inför Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen med start söndag.

I DN skriver försvarsminister Sten Tolgfors om ett gemensamt svensk-tyskt initiativ för att öka och förnya försvarssamarbetet inom EU i syfte att minska respektive lands försvarskostnader. Bakgrunden är naturligtvis den ekonomiska kris som de flesta EU-länder befinner sig och som för med sig stora neddragningar inom ländernas försvar. Detta gäller inte minst flera av de stora länderna som Storbritannien och Tyskland, vilket måste ses som oroande för svensk del.

Som tidigare nämnts på WW står nu brittiska försvaret inför ett veritabelt stålbad, där man om några år kan ifrågasätta landets fortsatta förmåga till större expeditionära insatser. Situationen ser inte mycket annorlunda ut för t ex Tyskland som också kommer att genomföra mycket stora neddragningar inom försvaret.
Försvarsministern talar om att Sverige fortsatt vill att EU ska vara en stark global aktör, vilket kräver att medlemsländerna bibehåller sin militära förmåga. För svensk del förutsätter dagens inriktning på det militära försvaret att övriga EU-länder har just en fortsatt stark militär förmåga och kan komma till Sveriges undsättning i händelse av kris eller krig, då uppgiften att försvara Sverige mot väpnat angrepp inte längre är aktuell för Försvarsmakten ensam, utan skall endast kunna lösas med stöd av andra länder.(Regleringsbrevet 2010)

Med detta i bakhuvudet är det också synnerligen intressant att i nästa stycke av försvarsministerns debattartikel läsa att "Ömsesidiga territoriella försvarsgarantier hanteras av NATO, inte av EU, för de länder som väljer medlemskap där". Vad innebär detta för Sveriges del och den så ofta omtalade svenska solidaritetsförklaringen? Vilket militärt stöd kan vi då som icke NATO-medlemmar förvänta i händelse av att försvar mot väpnat angrepp ska genomföras? Det här måste Regeringen vidareutveckla eftersom man alltid tidigare framställt solidaritetsförklaringen som garanten för svensk säkerhet.

Debattartikeln innehåller i övrigt en del bra förslag där EU-länderna kan samarbeta avseende t ex gemensam grundläggande flygutbildning, övervakning etc. Gemensam utveckling av krigsmateriel är också ett intressant område, men där finns både faror och vinster. Vinster kan påräknas när det är ett begränsat antal länder involverade i kravställning och produktion. Försvarsministern nämner här Archer som ett bra exempel. Farorna, innefattande omfattande förseningar, fördyringar och missade målsättningar uppstår när ett större antal länder ska delta och alla ska ha sin rättmätiga del av kakan och man sätter politiskt korrekhet i främsta rummet. Avskräckande exempel på detta är t ex NH 90, A-400M och inte minst Eurofighter. Rörande den senare kan man se att de nationella samtida stridsflygprojekten, Gripen och Rafale, har nått betydligt längre avseende målsättningar, mognad, förmågor och till betydligt lägre kostnader än sameuropeiska Eurofighter.

Att "poola" resurser har blivit väldigt på modet de senaste åren framförallt avseende transportflyg, lufttankningsresurser och nu senast helikoptrar och hangarfartyg. Det är ett effektivt sätt att lösa gemensamma problem avseende expeditionära insatser företrädesvis i lågintensiva konflikter. Poolning bygger på att det nationellt finns en överkapacitet som man kan låna ut till andra behövande samarbetspartners. Problemet uppstår när resurserna uppstår nationellt och på flera håll samtidigt. För svensk del förlitar vi oss nu mycket kraftigt på poolningen av C-17 för att lösa många av våra transportproblem då vår flotta med Tp 84 blir mindre och transportbehoven har ökat. Faran här är att den dagen vi själva behöver transportresurserna finns de inte att tillgå då någon annan behöver dem samtidigt. Om den dagen infaller att solidaritetsförklaringen behöver åkallas, är det svårt att se att det finns "poolade" resurser att få tag i.

Sverige har liksom några av de övriga nordiska länderna klarat sig mycket bra i genom den ekonomiska krisen och det är till största delen Alliansregeringens förtjänst. I flera andra europeiska länder har företagen tagit sig ur krisen, men mycket oroande är att det har inte dessa länders statskassor, där nedgången fortsätter och som tidigare nämnt med allvarliga följder för ländernas och den europeiska försvarsförmågan. Utöver de nordiska länderna finns det ytterligare ett land i närområdet som har snurr på ekonomin och det landet satsar stenhårt på sitt försvar. Det landet är Ryssland, vilket för in på nästa intressanta artikel. I UNT undrar Bo Pellnäs vart den ryska upprustningen syftar. Han är inte ensam om den undringen.

De senaste tio åren har såväl rysk BNP som den ryska försvarsbudgeten stigit med 100 % och försvarsbudgeten är planerad att öka ytterligare med 50 % de kommande åren och där merparten av landets väpnade styrkor inom 10 år ska ha omsatt sin materiel till fullt modern. Rysk BNP lär dock inte hålla samma takt även om landets ekonomiska situation och tillväxt säkrats för lång tid framöver genom energiexport till Europa och Kina. Liksom Pellnäs måste man fråga sig vad syftar den massiva ryska upprustningen till där stora delar läggs just på offensiva vapensystem snarare än defensiva? Hade Ryssland varit ett fullt stabilt land med en fullt utvecklad demokrati där huvuduppgiften för de väpnade styrkorna var att ställa förband till det internationella samfundets förfogande för fredsinsatser, hade farhågorna varit mindre. Nu är Ryssland inte ett sådant land, och mängden politiskt våld och antalet mord på journalister avskräcker.

Pellnäs oroas av Frankrike, Italien och Tyskland prioriterar sin egen sysselsättning genom export av krigsmateriel till Ryssland och gasleveranser, framför en sammanhållen säkerhetspolitik inom EU och NATO. Det blir bisarrt när ett EU/NATO-lands export av krigsmateriel (Mistral) får andra NATO-länder att känna behov av att vidta förstärkningar av försvaret och efterlysa utökad försvarsplanering i NATO.


Som understryks av försvarsministerns debattartikel om att EU inte är en garant för territoriellt försvar, parallellt med den kraftigt minskande europeiska försvarsförmågan och den ökande ryska upprustningen, är det dags att på allvar se över den svenska försvarspolitiken där det finns åtskilliga mörka moln på horisonten. Vilken väg ska vi välja, ett alltmer splittrat NATO och dess garantier, solidaritetsförklaringen av tveksamt värde eller en mycket dyrbar egen väg? Det troligaste är nog valet av det absolut sämsta alternativet - att inte göra något vägval alls.


Andra bloggar: Chris Anderson, Cornucopia, Försvar & Säkerhet, Gyllenhaal, Försvarsministern, Mats Engström

Uppdatering 18.40: Läs även FM f d infodirektör Staffan Doppings reflektioner över Sälenkonferenser, där han efterlyser en tydligare debatt om Försvarets uppgifter. "Även om politikerna tacksamt läser MUST:s årliga bedömanden så vill de själva tolka och artikulera omvärldsläget. Och den tolkningen är oftast digital. Överhängande hot eller evig fred. Inget mitt emellan."

15 kommentarer:

Roger Klang sa...
15 januari 2011 kl. 20:30  

Du slog huvudet precis på spiken, Wiseman! Gjorde det ont? Också Staffan Doppings reflektion som du delgav oss var huvudet rakt på spiken. Om nu bara politikerna i riksdagen och regeringen kunde vakna, men vi tycks leva i en "illiberal demokrati" där ingen annan opposition finns utöver Sverigedemokraterna, som för övrigt inte tycks ha lagt någon motion om rustande av försvaret "ens" dem. Än så länge hoppas jag på att Jan Björklund (som jag röstade på i det senaste valet)ska lyckas vrida makten ur händerna på Reinfeldt, Borg och Tolgfors, men med tanke på den tyska historien där Nazisterna hade 2,5 procentigt stöd 1928 och bara fem år senare hade de ofattbara 45 procent i 1933 års val, så kan jag inte garantera att jag inte kommer att tvingas till att rösta på SD i nästkommande val, för att garantera det vore samma sak som att kalla tyska folket för predisponerade till nazism och det vore rasistiskt.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

Joakim Larsson sa...
15 januari 2011 kl. 21:02  

Nädu, Klang. Vi har lagt förslag om utökade försvarsutgifter som en del av vår budgetmotion:
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GY02F%C3%B6246

Vi kommer att följa upp det med ytterligare förslag.

Roger Klang sa...
15 januari 2011 kl. 21:26  

@Joakim Larsson:

1 miljard räcker en liten bit, ja!

Anonym sa...
15 januari 2011 kl. 22:08  

Vad spelar det för roll hur mycket pengar man skjuter till - eller inte - om vi inte har en klar och tydlig målsättning för vårt försvar och en klar och tydlig uppfattning om hur vi ska nå denna målsättning (handlingsplan eller liknande)?

Och om någon nu säger att Tolgfors har en klar och tydlig målsättning...

Så krävs det dessutom att den målsättning och den handlingsplan som ska leda till målsättningen är förankrad hos dem som ska genomföra den (och alla andra aktörer också)

Åter till ruta ett - eller ritbordet - eller spelkorten - eller var det nu är vi borde börja någonstans för att få ordning på detta...

Anonym sa...
15 januari 2011 kl. 22:09  

1 miljard är som att spotta en törstig kamel i halsen. 15-20 miljarder är nog det som behövs men det kommer aldrig att ske.

//Jonas75

Roger Klang sa...
15 januari 2011 kl. 22:56  

“Det finns två saker jag inte tål här I världen; folk som inte tolererar andra kulturer - och holländarna!” Sagt av Austin Powers far I komedin Goldmember.

Byt ut "Holländarna" mot tyskarna och "jag" mot vissa självutnämnda världsräddare, i synnerhet många amerikanare av de lite äldre generationerna, och ni får en humoristisk spegling av deras numera föråldrade relation till Tyskland. Man kan inte låta bli att skratta för det är så roligt, inte sant? Han är rolig den där Mike Myers! Men det är egentligen allvarliga saker som håller på att hända nu när den banala ondskans förespråkare - karriäristerna, bekvämlighetsmänniskorna och deras följsamhet - bara bryr sig om att deras namn inte ska befläckas i historiens ljus och att de inte ska utsätta sig för de minsta risker för sin eller sin familj och att de har ett gott jobb idag och får känna sig viktiga! Det är dessa människor som befolkar regeringskansliet.

Roger Klang

Fk Fjun sa...
16 januari 2011 kl. 04:24  

Oväntat att männen med de vita flaggorna säljer militär matriel till "onda". Drömmer mig bort bara lite drygt 20 år och kommer osökt att tänka på lite trevliga robotar till Argentina. Försäljningen av Mistral påvisar bara det att Maginot-männen har alltid och kommer alltid att sätta sig själva i frörsta hand.

Wiseman sa...
16 januari 2011 kl. 10:40  

Fk Fjun: Utöver Mistral kommer Frankrike förmodligen också att sälja sin variant av Land Warrior / Cybersoldaten Marcuss, FELIN. Vad jag vet är det den framtida soldatutrustning som är närmast ett större förbandsinförande, då drygt 20 000 utrustningar redan har beställts.

http://en.wikipedia.org/wiki/F%C3%89LIN
http://english.pravda.ru/russia/economics/21-06-2010/113930-soldier_of_future-0/

Magnus Redin sa...
16 januari 2011 kl. 12:59  

Jag begriper varför Tyskland köper Rysk gas eftersom de har försatt sig själva i en lågmält desperat situation genom sin politik för att avveckla kärnkraften.

T.o.m. tysklands tämligen omfattande biogasproduktion används främst för att tillverka el i stället för att bli bilbränsle.

Jag begriper inte varför Frankrike är så heta på att exportera vapen till Ryssland. Känner de sig ekonomiskt svaga? Är de mer beroende av importerad naturgas än vad jag känner till? Är det en politik för att försvaga de östliga medlemmarna i EU? Ingen teori känns riktigt bra. Vad kan det vara?

Anonym sa...
16 januari 2011 kl. 15:56  

De som någongång jobbat i en multinationell enhet håller troligen med om att det inte är det effektivaste. Det må vara billigare för staterna, men erfarenheterna säger tydligt att nationerna skall, så mycket man kan, försöka jobba enskilt för att nå bättre effektivitet.

Det borde gälla som WW säger, även inom materiel produktionen.

Roger Klang sa...
16 januari 2011 kl. 17:11  

@Magnus Redin:

Precis! Och varför sålde de krigsmateriel som är offensiv? Varför just landstigningsfartyg som är särskilt lämpade att använda i Baltikum och på Gotland? Jag tror att det är en fransk hämnd för att vi håller på att vinna ordern på stridsflyg till Brasilien. Kanske räckte det för fransmännen att vi har det bättre och mer ekonomiska planet för att de skulle välja att visa sin rätta sida?

Roger Klang

ProfessorPelotard sa...
17 januari 2011 kl. 09:04  

Är jag äldre än alla andra på det här forumet. eller är det bara så att jag har bättre minne?

Kommer definitivt ihåg hur Carl Bildt och Ingvar Carlsson lovade oss, det svenska folket, att EU aldrig skulle ha ett militärt försvar eller ens en gemensam utrikespolitik.

Lögn o förbannad dikt - och det visste de båda herrarna redan då. I mina svartare stunder så undrar jag om inte Dr Richard North på bloggen EUreferendum har rätt:

In days to come

Visst kan man diskutera nyttigheten och nödvändigheten att vi slår ihop vårt söndersparade försvar med t ex Tysklands. Men om det finns någon som tror att Tyskland med sin åldrande befolkning och sitt stora behov av rysk gas kommer att skydda oss mot den store björnen i öster, så har jag några broar över floden Elbe att sälja.

Samma sak gäller Frankrike. Är det verkligen någon som tror att fransmännen av solidaritet med våra "gemensamma ideal" skulle offra något av sitt egenintresse för oss?

Magnus Redin sa...
17 januari 2011 kl. 16:35  

> Samma sak gäller Frankrike. Är det verkligen någon som tror att fransmännen av solidaritet med våra "gemensamma ideal" skulle offra något av sitt egenintresse för oss?

Ja, men jag vet inte hur mycket de skulle offra, svaret borde bero på den politiska dagsformen.

Själv håller jag på att vi behöver vara realpolitiskt värdefulla för andra länder och handla med Frankrike, ha forskningsprojekt ihop och liknande. Att ha en gemensam valuta med fransmännen är nog att gå för långt, de har under euron visat vad de går för i ekonomiskt ansvarstagande. Frankrike var bland de första att strunta i ansvarsmålen och det öppnade slussportarna för medelhavsländerna.

En del i detta är att ha gemensamma vapenprojekt men jag har väldigt svårt att värdera nyttan med dem då vi konkurrerar på världsmarknaden och utrikespolitiskt använder vi vapenexport på helt olika sätt. Det är nog bäst att ta ett projekt i taget och låta det vara riktiga projekt med en början och ett slut och möjlighet till fler projekt om det ger mersmak.

Försvarsmässigt borde våra små förband även kunna hjälpa fransmän men vi är lite petiga med vilka kampanjer som vi deltar i, vilket jag anser vara mycket bra. Får vi då något för detta? Ingen aning men det är bra att ha förmågan så vi kan ha en påtaglig om än liten substans bakom våra utrikespolitikers ord.

Tristböp som jag är tror jag på en rejäl internationell inflation i stora ord och deflation i värdet för små ord från försiktiga spelare som har ordning på ekonomin så det de säger hör ihop med det de gör.

Det skall bli intressant att se vad Fransmännen fortsätter sälja till Ryssland och om det går att hitta några tydliga tankar bakom detta utöver snabba stålar till olika fickor.

Nåja, skall tagga ner lite till här och jobba mer med att lära mig om praktiska saker som bidrar till god ekonomisk samvaro med bland annat våra sydliga grannar. Jag önskar mer infrastruktur för handel och med det synergier och konkurrens inom en fri marknad. Det här militära är en stödfunktion för det civila samhället.

Urban sa...
17 januari 2011 kl. 20:32  

@Magnus Redin
Jag tror att Frankrike helt enkelt är tvunget att sälja dit det kan för att klara av att hålla sig med en egen försvarsindustri. Dessutom har de väl alltid sålt precis vad som helst till vem som helst, frånsett kärnvapen, så det här är väl inte nån egentlig förändring.
Det är mycket intressantare att fundera på varför Ryssland med en stor försvarsindustri väljer att importera så pass mycket som det börjat göra för Mistral är inte det enda som är på gång.

Magnus Redin sa...
17 januari 2011 kl. 23:08  

Urban, är det kanske så att Frankrike har mycket högre mål än Svenska försvarsindustrier när det gäller att tillverka alla komponenter och ha alla kompetenser inom landets gränser? Jag har hört något om det men jag vet inte.

Vi har haft höga sådana mål och ibland sänkt dem för mycket för mjukvara men det har vad jag vet inte varit absoluta krav. Vår nisch har varit och är att bygga innovativa budgetsystem.

Om det är på det viset kan det förklara varför vi kan exportera trots att vi är petiga med kunderna och att fransmännen är lite desperata och måste hitta kunder som betalar överpris för halvbra utrustning.

Om jag försöker tänka som Putin skulle jag vara rädd för konkurrerade oligarker, tidigare förtryckta muslimska republiker i oordning som det görs skumma och lönsamma gas och oljeaffärer i, Kina och ett ekonomiskt desperat USA med ganska stora baser i eget intresseområde.

Om den Ryska rustningen motiveras av Kina och *-stan är det ganska lugnt för oss. Om den motiveras av rädsla för USA är det värre eftersom vi tillhör deras sfär. Om rustningen är en förberedelse för att visa muskler och mota in tidigare baltiska sovjetrepubliker i fållan för att få macho-stor-ledare poäng så ingen blir mer macho än Putin och hans gäng är det panikilla för oss och våra grannar. Tyvärr har jag ingen aning om hur Rysk nationalistisk opposition och Putin och hans vänner resonerar om detta. Trots min okunskap är jag inte så rädd för Putin utan mer för vad som skulle kunna ersätta honom om utvecklingen går åt fel håll.

Att både köpa inhemskt och utländskt är sunt om ett land med eftersatt försvar och stor försvarsindustri anser att man måste rusta snabbt. Det tar hem ny teknologi, den skarpa konkurrensen får de inhemska leverantörerna att skärpa sig och man får mer materiel snabbare både genom uppskärpningen och utländska leveranser.

Den ännu intressantare frågan är varför Ryssland har bråttom, var finns det upplevda hotet? Det kan knappast vara från Sverige eller norden även om vi brer på med säg +25% försvarsbudget. Vi skulle möjligtvis kunna invadera Kaliningrad för att äntligen tvinga dem att bygga ett reningsverk utan att vårt bistånd för det försvinner på vägen...

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade