Cyberprecisionsvapen

Wired hade härom dagen en mycket intressant artikel om viruset Stuxnet. I artikeln beskrivs hur Stuxnet användes för angripa enbart Irans urananrikningsprogram och hur ett antal ingenjörer på Symantec sedan plockade isär och analyserade viruset och upptäckte hur avancerat och specialiserat det var.

Till skillnad från andra virus var Stuxnet enbart inriktat på att angripa en viss typ av datorer med en viss kringutrustning i ett speciellt antal. De enda kontakterna med internet var för att avlägga rapporter och ta emot uppdateringar - inte för att användas för spridning. Infektionen skedde istället genom att infekterade USB-minnen användes i datornätverk, varvid den skadliga koden laddades in i Windows. Massor av datorer världen över smittades av Stuxnet, men det var endast i den avsedda datormiljön som viruset verkade och där genom att överbelasta de urananrikningscentrifuger som användes av det iranska kärnvapenprogrammet.

Metoden att använda USB-minnen som bärare är synnerligen effektiv mot känsliga nätverk, eftersom dessa ofta inte är anslutna till internet och möjliggör intrång utifrån. Genom spridning av lämpliga USB-minnen på en viss geografisk plats kan man också i högre grad styra angreppet. På Folk & Försvars rikskonferens i Sälen för ett halvår sedan, beskrevs hur FOI gjort ett test mot SJ med infekterade USB-minnen där målet var att penetrera SJ:s "hemliga" (hemlig som i säkerhetsklassning) datorsystem. Ett antal infekterade USB-minnen tappades på gatan i närheten av SJ:s huvudkontor. Den skadliga koden bestod i att ett mail skickades till MSB för att rapportera vilken dator det kom ifrån. Ett antal av USB-minnena kom sedan att infektera målet när blåögd SJ-personal som hittat USB-minnena stoppade in dem i det hemliga datornätverket.

Lärdomen är återigen att ett upphittat USB-minne aldrig får anslutas till en dator eller ett nätverk med känslig information. Det bör alltid "kontrolleras" i en separat dator, annars kan det gå som för SJ eller det iranska kärnvapenprogrammet.

Därutöver kan man nämna att det heller inte är så märkligt att många av de militära datorsystemen bygger på Linux. För användaren kan det tyckas krångligt med Linux istället för det bekanta Windows, men fördelen är dels att Linux är betydligt mindre angripet av virus, men framförallt att Linux har helt öppen källkod vilket möjliggör för användaren/tillverkaren att kontrollera koden efter ovälkomna bakdörrar och läckor innan operativsystemet tas i användning på den avsedda utrustningen.

Stuxnet, liksom cyberangreppen på Estland och Georgien, ger en försmak av hur nästa generation av krigföring kommer att genomföras. Ej endast på marken, till sjöss och i luften, utan nu lämnar man även den traditionella telekrigsarenan för att återigen flytta in kriget i det civila samhället och dess datorsystem för betalningar, elproduktion, kommunikationer etc. I bästa fall används precisionsvapen liknande Stuxnet. I värsta fall är det ett totalangrepp som helt stänger ner ett land och kanske mer än så. Låt hoppas att den svenska beredskapen är god. Cyberkrigföringen lär vara här för att stanna.

Läs även FOI:s kommentarer om Stuxnet