Utebliven respons

Igår publicerades ett inlägg som uppmärksammade den stora mängden omfattande ryska militärövningar som just nu och mer specifikt en av övningsmålsättningarna med övningen Center 2011, att utprova användande av uppdragstaktik i ryska armén.

Det är lite förvånande vilken klen respons detta inlägg har fått och man börjar fundera över huruvida läsarna förstår implikationerna av en framtida rysk övergång till uppdragstaktik.

Vad vi har bevittnat på senare tid och nu bevittnar är att två av de faktorer som vi i Sverige ansett som uppvägande för vår avsevärt lägre numerär, är på god väg att försvinna. Samtidigt minskar vi i Sverige ytterligare numerären. I all svensk militär utbildning oavsett nivå, doktriner och reglementen betonas att vår framgång nås genom materiell överlägsenhet avseende kvalitet och framförallt genom ett ledningsöverläge med snabbare beslutsfattande varvid uppdragstaktiken är central. Kort sagt har alla exempel som beskrivs, och har beskrivits, sin utgångspunkt i att motståndaren må ha större numerär, men materiel och personal är av sämre kvalitet och framförallt tar motståndaren längre tid på sig att fatta beslut och agera utifrån dessa. Det svenska försvaret agerar innanför motståndarens OODA-loop har mantrat varit sedan OODA-loopen blev modern på 90-talet.

Nu bevittnar vi att den säkerhetspolitiskt dimensionerande faktorn i vårt närområde, Ryssland, under de närmaste åren ändrar på spelplanen. Vi kan ej längre påräkna dessa fördelar i den osannolika händelsen av en konflikt väpnad konflikt, vilket kombinerat med den ytterligare sänkta numerären skulle få allvarliga följder för svensk del.

Situationen kompliceras ytterligare av att Försvarsmakten i allt mindre grad nyttjar den i alla doktriner föreskrivna uppdragstaktiken. De internationella insatser vi deltar i handlar i mycket liten grad om att slå en motståndare eller erövra terräng vilket är då uppdragstaktiken oftast kommer till sin rätt. Snarare är det så att vi redan har för mycket terräng att hålla reda på och de hårda insatsreglerna samt samverkan med andra organisationer gör att en högre grad av detaljstyrning krävs från högre nivåer.

I och med Försvarsmaktens låga grad av övande med stora förband, samtidigt som de enda insatser som leds är av förhållandevis lågt tempo och för ledningsmässigt för svensk del av mindre omfattning, är det lätt att förledas att tro att man som chef på strategisk/operativ och till och med taktisk nivå ständigt kan hålla koll på alla sina underlydande enheter och både sin egen och motståndarens verksamhet (den svenska ledningstekniska utvecklingen har som bekant lagt några miljarder på detta i form av NBF i jakten på denna vision utan någon teknisk framgång). Så kommer aldrig att vara fallet i en reguljär, högintensiv konflikt, vilket är det dimensionerande fallet när det gäller nationellt försvar. Då är man garanterad att hamna i efterläge avseende beslutsfattande jämfört med motståndaren.

Därför blev det något av en chock för den armétaktiska staben när man under beredskapsövningen Dagny II fanns sig föra befäl över 60 hemvärnsbataljoner och därtill reguljära bataljoner utan någon som helst ledningsnivå däremellan. Dessa brister åtgärdas nu genom tydligare brigadstruktur för markstridsförbanden och regional staber för hemvärnsförbanden, men för att få det att fungera krävs omfattande övningar under realistiska förhållanden där friktioner och dimmor blir något annat än teori. Det som snabbt raserades i ett försvarsbeslut tar avsevärt längre tid att bygga upp.


Hur hanterar vi nu att vår dimensionerande, eventuelle motståndare ändrar sin taktik till att motsvara vår egen och dessutom blir, om inte redan är, mer välövad och materiellt överlägsen? Det är något som vi verkligen behöver fundera ordentligt över och hantera såväl materiellt som organisatoriskt. Av den anledningen blir man något förvånad över den svala responsen på gårdagens inlägg, jämfört vissa andra typer av inlägg.


29 kommentarer:

Per A. sa...
28 september 2011 kl. 21:36  

"Hur hanterar vi nu att vår dimensionerande, eventuelle motståndare ändrar sin taktik till att motsvara vår egen och dessutom blir, om inte redan är, mer välövad och materiellt överlägsen?"

Som strutsen?

jan-olov sa...
28 september 2011 kl. 21:54  

Nr 1 är att vi delger undori till alla underställda förband så alla får klart för sig hur den militära kapaciteten ser ut främst Ryssland just nu samt hur den kommer att utvecklas mht beslutad militärdoktrin+militärreform.


Nr 2 är att vi börjar gilla vår hembygd och vårt land igen och att det är helt ok att kräva ett försvar av vårt Sverige.Vi måste mobilisera vår vilja och uttrycka den utan ångest för PK kommentarer

nr 3 att vi avvecklar bortistan doktrinen och fokuserar alla hjärnor,energi och resurser på att bygga vårt försvar igen av vårt land Sverige i syfte att kunna möta hejda slå en angripare i en riktning och hålla gard i annan riktning.

nr 4 upphäver naturlagen i sveriges riksdag att försvarsanslag inte kan öka- det kan det visst.

nr 5 skapa förändringstryck genom personliga möten med FML och försvarspolitiker

nr 6 dimensionera efter närområdeskapacitet inte hot som vi inte känner så väl.

Kapten Jan-Olov Holm 30:e hvbataljon S2

Anonym sa...
28 september 2011 kl. 21:56  

Jag är oxâ förvånad. å andra sidan har vdv-förband i praktiken tillämpat u-taktik en längre tid.

Anonym sa...
28 september 2011 kl. 22:04  

Har inte riksdagen avskaffat alla krig i vårt närområde för all framtid? Då är det ju ingen fara...
Dessutom skär ju våra kompisar ner på sina försvar och inte vi (just nu..) så här finns inget att se och oroa sig för, move along.

Anonym sa...
28 september 2011 kl. 22:07  

I våra styrande doktriner och reglementen fastställs det att vi skall nyttja uppdragstaktik. Men jag är av den åsikten att vi nyttjar en alldeles för hög grad av kommandostyrning. Utlandsstyrkan är ett lysande exempel.

Men det är inget konstigt att vi inte kan använda uppdragstaktik i FM. Vi övar nästintill aldrig längre övningar där man låter konsekvenserna av våra beslut verka ut. Vi övar nästintill uteslutande momentövningar vilket gör att uppdragstaktikens sanna väsen och fördelar ej kommer till spel.

Det är därför ironiskt att vi går från uppdragstaktik till kommandostyrning, medan vår "motståndare" går från kommandostyrning till uppdragstaktik...ordningen är återställd:)
//Fem ören

Anonym sa...
28 september 2011 kl. 22:15  

Ännu en gång skördar vi frukten av den sådd som FB2004 och tidigare försvarsbeslut lade grunden till.

Vi saknar i dag som kollektiv erfarenheterna att arbeta i större förbandsenheter och göra praktiska lärdomar och därigenom hålla en levande diskussion i gång kontinuerligt. Hur många fänrikar, löjtnanter och kaptener har vi idag i Försvarsmakten som har en erfarenhet av övningar på brigadnivå och från dessa kan dra egna slutsatser, både om ledning och taktik? De är ganska lätträknade...

Det finns tyvärr inte idag något större mentalt utrymme för diskussioner kring ledningsfilosofi bland fotfolket. Även om det kan finnas några som är insatta verkar det vara som en kritiska massan, dvs mängden, är för liten att hålla i gång den taktiska mentala hjärngympan igång i en offentlig debatt. Hur kan vi som organisation lära oss om vi inte lär varandra?

I bland blir man lite avundsjuk på hur det var förr i tiden, när artiklar flödade och debatter fördes via tidningar som Arménytt/motsv. Okej att allt var inte bättre för, men det fanns några saker som var det. Förmåga att hålla diskussionerna över stridsvästar var en av dem.

Wiseman skall ha all respekt för att frågan lyfts upp!

Sumatra sa...
28 september 2011 kl. 22:30  

Frågan om parksoffornas utseende och placering inbjuder alltid till debatt. Ditt inlägg är som hämtat ur skriften: Hör rösten av en som ropar i öknen; 'Bereden väg för Herren, gören stigarna jämna för honom.' Allt givetvis i en överförd bemärkelse.

Till mitt element har vi valt att bygga världens dyraste örlogsfartyg om man räknar kilopriset, men sparat in på luftförsvaret. På en eventuell motsida står världens främsta nation just när det gäller kryssningsmissiler för marint bruk.


Du har själv pekat på att samma tänkbara motpart numera behärskar delar av svenskt luftrum med fjärrstridskrafter med världsledande lv-robotar i arsenalen.

Luftslottsbyggande är nog det område där vi och våra politiker är världsledande...

Öar, kust och inland är nu närmast att beteckna som demilitariserade zoner i väntan på; ja vadå? Att beslutsfattarna skall få tummarna ur nöjesfältet?

Intresset från våra beslutsfattare politikerna är minimalt, vilket dina egna inlägg om Folk och Försvars seminarieserie bär vittnesbörd om.

Förr... då övade flottan ibland att verka under ledningslösa eller oklara ledningsförhållanden, just för att chefer skulle få chansen att öva detta högst realistiska scenario. Den som inte hade en uppgift, fick ta sig en. Att ankra i avvaktan på ordrar som kanske aldrig skulle komma gav IG.

Det meddelas från vanligtvis välunderrättat håll att apokalypsens fyra ryttare - Kriget, Erövring, Svälten och Döden - varit synliga i huvudstadsområdet. De verkade ha bråttom... Vi får hoppas att de rider förbi...

Tokmoderaten sa...
28 september 2011 kl. 22:32  

Tro mig Wiseman, jag är precis lika orolig som du. Som den halv-est och ryssofob jag är så behövs bara en daglig titt på din blogg för att bli ännu mer fobisk och rädd...

Cynisk sa...
28 september 2011 kl. 22:35  

Problemet är inte i första hand bristen på yngre/lägre officerare med erfarenhet från större förbandsvolymer. Det största problemet är att fredsförvaltningen av Försvarsmakten inte medger uppdragsstyrning som ledningsfilosofi. Nästintill alla styrdokument skrivs med fredsförvaltning som perspektiv varvid krigföringen blir lidande.

Utöver det har vi omfattande amerikanska influenser med SOP:ar och TTP:er för uppträdandet som begränsar handlingsfriheten för chefen och gör förbanden förutsägbara. Av allt vi importerat från USA är styrdokuments-hetsen det sämsta.

Wiseman sa...
28 september 2011 kl. 22:42  

Cynisk: Delar din uppfattning. Dock förvärras situationen av det oplatsen nämner, nämligen att våra yngre officerare idag får nöja sig med ormtjusaren i kiviks version. Omedvetet bygger man sin normalbild utifrån hur det såg ut när man själv började i firman och ställer krav samt jämför dagens verklighet utifrån denna måttstock.

aloscha sa...
28 september 2011 kl. 22:46  

Jag håller med Wiseman i mycket, men spelar det egentligen någon roll? Sverige har precis lika lite chans mot Ryssland nu som för valfritt antal år sedan, iaf de senaste hundra åren. Vad gäller materiel var väl Ryssland aldrig särskilt underlägset Sverige, möjligen undantaget perioden 1995-2005. Och vad gäller uppdragstaktik så har det använts i Ryssland i många år, om än inte i ala förband.

Wiseman sa...
28 september 2011 kl. 22:53  

Må vara att vissa förband nyttjat former av uppdragstaktik, men det ska inte förväxlas med det ryska nyttjandet av manöverkrigföring (mest avsett som påpekande för andra läsare)

aloscha sa...
28 september 2011 kl. 23:14  

Manöverkrig och uppdragstaktik är väl varken sammanhängande eller ömsesidigt uteslutande? Eller har jag missförstått dig?

Wiseman sa...
28 september 2011 kl. 23:15  

Aloscha:

Tyvärr tror många att manöverkrigföring och uppdragstaktik är samma sak. Så är ju inte fallet.

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 00:03  

Det är komplicerat med analysen av Ryssland, det kan vara ett relativt stort avstånd mellan vad de å ena sidan vill göra (införa uppdragstaktik) och å andra sidan har politiskt kulturella förutsättningar att göra.

Jag vet helt enkelt inte om jag tror att de har förutsättningar att delegera beslut i den grad som krävs för att fullt ut effektivt använda uppdragstaktik.

Om man ska tänka lite positivt om det svenska försvaret, och det kan man kanske få göra ibland, så är väl utvecklingsriktningen just nu ökande decentralisering och bort från NBF-elände etc. Likaså utvecklingen mot fler stående förband med relativt kort reaktionstid skapar förutsättningar för att uppdragstaktik, på sikt, ska kunna fungera i praktiken.

Det som är oroväckande i FM är väl att det på medellång och längre sikt tycks råda en viss obalans mellan å ena sidan tillförda ekonomiska, personella och materiella resurser och å andra sidan de angivna ambitionerna?

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 00:04  

Jag är allvarligt oroad över att FM nu har så långt upp till kritisk massa för att ens utgöra ett relevant motstånd att det mest logiska vore att lägga ned hela försvaret utom vad som krävs för att hantera "dagens hotbild".

Och för att hantera dagens hotbild - i skrivande stund - krävs väl inte mer än fyra obestyckade vedettbåtar och en JAS-rote (säg fyra maskiner för att hålla två i luften) med en låda bulor till akan.

Och så förstås Högvakten, främst för ceremoniella syften och som stödåtgärd för turismen.

Problemet är att vi inte kan sia om framtiden och inte vet vad vi kan komma att ställas inför. Vi vet inte ens vad som händer nästa vecka, än mindre om femton år. Men jag har svårt att se den fiende som skulle angripa oss med vad FM under överskådlig tid är dimensionerat för att möjligen kunna hantera:

En fristående luftlandsatt bataljon med lätta vapen, utan vare sig märkbart flygunderstöd eller efterföljande huvudstyrka.

Vilken tänkbar fiende skulle producera ett sådant hot? San Marino, som kommit på att vi glömt sluta fred sist vi möttes på slagfältet?

Nej, antingen bygger vi upp ett riktigt försvar - själva eller i en riktig allians. Eller så lägger vi ner.

Snart det enda alternativet som kan projicera någon form av relevant militär styrka i vårt närområde att ingå i en försvarsallians med Ryssland.

Vill vi det?

/Morgonsur

http://morgonsur.wordpress.com

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 00:04  

Som nån sa:governments don’t rule the world. Goldman Sachs rules the world. Så nu får ni militärer sprattla lite i Afghanistan och Libyen tills nån kommer och tar er i örat och säger att det är lönsamt med rysskräck.

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 00:06  

Nu vet inte jag om jag missförstår ert meningsutbyte(Aloscha och W).

På frågan ehuru manöverkig/manövertänkande är sammanhängande(inte likställt med) med uppdragstaktik ur ett västerländskt perspektiv, så torde väl svaret utgöra ett JA?

Då vi i väst grundar vårt manövertänkande på fyra grundpelare vilkas omfattas av just:
1. Uppdragstaktik
2. OODA-loopen och dess koppling till initiativet/tempo.
3. Kraftsamling(Schwerpunkt)
4. Styrkor och svagheter

Visst kan man utöva manöverkrig/manövertänkande utan uppdragstaktik, men då kommer man inte att kunna nyttja snabbt uppkomna situationer där det krävs ett beslut längst ut på linan.

Det som skiljer manöverteorin och dess krigföring från föregående krigföringskoncept, är att manöverteorin tar sin utgångspunkt i acceptansen av kaoset som uppstår i krig.

I syfte att ha ett högre tempo än sin motståndare behövs en decentraliserad ledningsfilosofi d.v.s. besluten måste fattas av dem som är närmast där situationen uppstår. För att kunna utnyttja uppkomna situationer eller tillfällen på slagfältet så finns det ingen tid till att invänta högre chefs beslut. Denna form av decentraliserad ledningsfilosofi kallas auftragstaktik, uppdragstaktik eller mission tactics.

Så att hävda att uppdragstaktik och manövertänk inte är sammanhängande i västerländskt perspektiv, är att tumma på sanningen. Självfallet är dessa två inte samma sak, men manöverteorin förutsätter en decentraliserad ledning för att kunna uppnå ett högre tempo i den fysiska rörelsen såväl som i beslutsfattandet.

/Fem ören

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 00:08  

Armén klarar på sin höjd leksaksexpeditionär grupps strid mot långskägg-de sk professionella soldaterna duger inte till att möta ett nationellt hot.

HKV har sålt taskarna till räven och vågar inte ta konsekvenserna av att de följt genmj Moores irrläror om NBF och annat tjafs.

Läs Professor Wilhelm Agrells texter om hur några fega ÖB gjorde konkurs av hela Försvarsmakten......

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 00:23  

Professionella soldater leker med granatgevär. De skjuter sitt granatgevär inne i en korridor i en kasern....-professionellt i Skövde.

Professionella soldater bråkar med varandra och slår varandra i huvudet med ett tillhygge. Arbetsskada som följd. Professionella soldater-som gillar att veta bäst-gillar att ha EGEN stridsväst.

Professionella soldater. Mmm-sicken skit-sicken huliganhög i Skövde.

Läs Säkinsp rapport om 414 komp skjutvecka-sicket drägg. Skämmes. Avskeda.

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 02:19  

Snälle goe herr Wiseman.
Vad hade du förväntat dig i fråga om respons?

Respons från pressen?

De är fullt upptagna med diverse tävlingar och dokusåpor. Där är upplägget tydligen att man först ser ett avsnitt i tv sedan berättar tidningen på flera sidor dagen efter vad man egentligen har sett, skulle ha sett eller inte såg.

Respons från våra folkvalda?

Man kan väl lugnt påstå att de just nu inte är speciellt pigga på att svara på någonting. Speciellt inte om försvaret. Dessutom tror jag mig veta att vissa tycker att du har helt fel.
Vår försvarsminister är en hård man av det rätta virket och lär inte gå att skrämma så lätt.

Respons från FM?

FM hemsida består av utbildning i Uganda,
HV sanerar olja på Tjörn,
någon delade ut medaljer i AFG,
HV övar under vecka x i trakten av y,
P7 har mött verkligheten på två jobbmässor
eller att några rekryter från FMTS (Försvarsmaktens tekniska skola) fick försvara sig under förhållanden som klassades som svåra. De var trötta, hungriga och dessutom regnade det på dem.

Att störa denna idylliska ankdamm med så svåra och politiskt inkorrekta frågor kan ju inte gå för sig.

Respons från oss bloggtokar?

Redan på tredje raden står det i inlägget “att utprova”….
Tittar man lite (förbjudet) bakåt kan man nog konstatera att någonting som enligt vår modell “utprovas” inte finns i verkligheten på väldigt många år. Har man i åtanke den korta anställningstiden våra yrkessoldater har kommer “utprovningen” att sträcka sig över flera soldatgenerationer och fortgå långt efter vår “karriärväxling“.
Betänk att de inte ens upptäckt behovet av något som liknar PRIO ännu!!

Avslutningsvis tror jag det blir bra med de “nya” militärdistrikten. Tar de hand om 40 bataljoner så räcker kanske resten av ledningsresurserna till de två pyttesmå “brigaderna”.
Angående dessa hörde jag ett uttryck häromdagen som travesterade på “boots on the..” och översatt blev det ungefär “lågskor på parkett”. Detta skulle symbolisera våra “brigader”!!

Så elakt, de finns ju inte ens ännu. De är under “utprovning”.

@ Sumatra
Parksoffors placering är en kommunal fråga. En kompis till min far var här och hälsade på i helgen. Under en stunds inmundigande av saft i värmen berättade han för mig om en utomordentligt bra dokumentärserie om kommunal förvaltning. Hans erfarenheter som kommunalråd, under lång tid, garanterar trovärdigheten. “Starke man” heter serien enligt honom.

Vårt “luftslott” innehåller dessvärre just nu flera “luftrum”.

Teaterdirektören.

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 07:30  

+10 till morgonsur för "Nej, antingen bygger vi upp ett riktigt försvar - själva eller i en riktig allians. Eller så lägger vi ner."

Det borde ju vara de enda alternativen

Men på typiskt svenskt maner så lyckas vi skapa ytterligare ett alternativ:

Att ha ett otillräckligt försvar som bygger på att vi antingen kan ta emot hjälp utifrån (vilket vi varken har planerat för eller har några som helst garantier för) eller kan bli "tillräckligt" om vi återinför värnplikten (vilket enligt många är omöjligt)

Men detta har ju iaf haft det goda med sig att vi inte har behövt höja försvarsanslagen under rätt många år

Och det är nog just denna drivkraft (att inte öka anslagen)som drivit fram den uppfinningsrikedom som som givit oss den försvarsmakt vi har idag och (kanske) kommer att få 2014

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 08:17  

Ett införande av uppdragstaktik i ryska försvarsmakten går knappast över en natt - det måste till en kulturrevolution för att få cheferna att acceptera underlydande som tar initiativ i den omfattningen som krävs. Dessutom måste utbildningståndpunkten upp hos många officerare.

Men, dessa friktioner är bara något som ger oss en paus att hinna agera. Precis som du skriver måste vi börja leva som vi lär samt samöva i större förband.

Jag kan dessutom för mitt liv inte förstå varför det i basorg inte finns en reserv av utbildade kompani- och bataljonschefer som kan användas om vi behöver växa i volym.

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 09:19  

Det är intressant att dom provar uppdragstaktik.
Men klarar dom av det?

Jag har spenderat 2år i vad tidigare ansågs vara östblocket.
Och trots att det är närmare 15 år sedan det rasade ihop så är det kommandostyrning som gäller på alla nivåer.
Det ingår djupt i deras kultur, och dom har svårt att bryta det.
Ett kulturskifte tar säkerligen 30-50år.
Och frågan är hur Ryssland ska klara av det?
Speciellt då även deras samhälle är rejält toppstyrt och dom har ett rejält kulturarv?
Inte ens Rysk demokrati är något i närheten.....

Deras försvarsmakt kanske kan piska fram uppdragstaktik, men jag tror att dom kommer bara kortsluta sin egen kontroll och behovet av ledning ännu värre.

Nu är jag ingen bra ryssland kännare, det vore intressant att veta mer från riktiga kännare av ryssland.

/Tinhead

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 09:25  

Om vi ska få människor att vilja spendera mer pengar på försvaret istället för sociala förmåner och allmänt trygghetsknarkande så måste vi ställas inför en situation där vårt svaga försvar förorsaker eller för med sig försämrade sociala förmåner.

Det är den tråkiga sanningen i dagens läge och då är det redan försent i många avseenden. Det är bara vänja sig vid tanken redan nu och lära sig göra hemmagjorda bomber i förväg och flytta till gotland eller varför inte St. Petersburg...

Teknikern sa...
29 september 2011 kl. 14:40  

Precis som många andra är jag uppriktigt orolig, kanske inte över ett direkt förestående invasionshot men väl över militärens förmåga att stänga ute dom som är uppriktigt intresserade att hålla koll i närområdet och rapportera avvikelser. Jag hade ett samtal med en fd. yrkesmilitär för en tid sedan om att jag skulle kunna hålla koll på omgivningen när jag var ute på mina irrfärder i skärgården och vid kusten och även vara tillgänglig som spanare och observatör men jag fick rådet "bry dig inte, du kommer inte att få ett vettigt svar och troligen inget svar alls" så jag raderade mailet jag tänkt skicka till berörd instans.

Jag platsar inte i hemvärnet av vissa fysiska anledningar men jag trodde den gamla devisen "ingen kan göra allt, men alla kan göra något" hade någon betydelse men icke, det är tydligen viktigare att pinka revir bland militären än att ha en vilande bevakningsförmåga som kan sättas in dygnet runt, året runt, med kort varsel.

Finns det trots allt någon som är intresserad av min förmåga att dra mitt strå till stacken så lovar jag att ompröva mitt beslut att hålla mig ifrån försvarsmakten, men då ska det vara ärligt menat.

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 15:15  

En god nyhet då i all eländesinventering!!
Med slut idag så har 2.Brigstaben övat LTÖ på LTC i ENKÖPING. Övningen var att försvara Sverige, alla ordrar skrevs på Svenska all radiotraffik var på Svenska.
Ett viktigt steg i rätt riktning.

Allt är inte dåligt

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 16:20  

Mer bra och klokskap.

En av våra generaler lär under en fältövning ha uttalat att dagens Afghanistan-doktrin är lika förödande som den strategiska time outen när det gäller att leda till ett nationellt försvar.

Anonym sa...
29 september 2011 kl. 22:54  

@anonym 1515
Gissar att brigaden leddes från en TOC placerad långt från främsta förband. Brigadchefens uppgift är att utöva ledarskap ej ledning. Fattar chefen beslut på stående fot och inte informerar TOC:en blir det ju kaos!?! Vart är vi på väg i vårt uthållighetstänk inom ramen för en stabiliserande operation i vår organisering av brigadstaben? Ledningen MÅSTE utgå från chefen och dennes L1. L1:an skall var där behovet av samordning är störst.

Angående att uppdragstaktiken skall vara avgörande mellan seger eller ej mot en personellt överlägsen motståndare: Vet inte om jag håller med dig WW om att det just är vår ledningsmetod som är avgörande. Däremot så tog vi fram en taktisk doktrin där handlingsfrihet, kraftsamling och överreskning skulle syfta till lokal överlägsenhet. Detta att vra lokalt starkare trots en mindre numerär var vad jag uppfattade som essensen i vår taktik. Uppdragstaktiken blev vår ledningsmetodik och inom ramen för denna kunde vi använda oss av uppdrags- eller kommandostyrning. Uppdragstaktik är inget som kan införas över en natt utan det krävs bl.a. en väl utbildad officerskår med acceptans för fritt tänkande. Detta kommer det ta en generation att ändra på i Ryssland.

mvh
Miram

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade