Här går det undan!

I måndags och tisdags genomfördes ett nordiskt försvarsministermöte i Köpenhamn. Enligt Regeringens hemsida skulle "ministrarna … diskutera samarbete kring taktiskt transportflyg, gemensam kapacitetsuppbyggnad i östra Afrika och möjligheter till ett gemensamt nordiskt bidrag till FN:s fredsfrämjande insatser" samt en fortsatt inriktning på det nordiska-baltiska försvarssamarbetet.

Tydligen verkar det dock inte ha avstannat vid diskussioner. Enligt Copenhagen Post skrevs nämligen ett avtal under där Sverige, Norge, Finland och Danmark nu ska dela sina transportflygresurser och operera en gemensam flygplanflotta utifrån Sveriges åtta Hercules, Norges och Danmarks vardera fyra Hercules och Finlands tre C-295. Minst sagt en överraskning eftersom detta inte tidigare annonserats i Sverige.

Förhoppningsvis har Copenhagen Post fått det hela om bakfoten och att ett avtal ännu inte är ingånget. Det är nämligen så att alla nordiska länder har brist på transportflyg och avhjälper man den enas brist blir bristen än större hos någon annan. I dagsläget har ingen råd att ha någon överkapacitet.

Pooling & Sharing eller Smart Defence som det kallas i NATO är dessutom en mycket tveksam lösning när det är grannländer, alternativt länder med olika säkerhetspolitiska intressen som förväntas dela resurserna. Ett stort svenskt behov framkallat av en säkerhetspolitisk kris i Sveriges närområde skulle även direkt påverka grannländerna varvid de skulle ha samma behov. En kris i Baltikum, som ju Sverige eventuellt kan tänka sig att stötta militärt, men idag troligare inte komma att stötta skulle försätta oss i sitsen att grannländerna som är med i NATO vill nyttja våra svenska militära resurser till en uppgift som vi kanske avser ställa oss neutrala till.

Sverige är sedan ett antal år med i NATO:s samarbete kring strategisk flygtransport, där vi är näst största delägare efter USA. Likväl fanns det inga möjligheter att få loss någon av de tre C-17 för transport av den svenska Libyeninsatsen utan det fick lösas med nationella resurser (Hercules). C-17 var nämligen upptagna av andra. Vidare kan man ta sig en funderare kring de uppdrag som flygs med svenska besättningar i C-17. Är dessa alltid förenliga med den särskilda särarten i svensk säkerhetspolitik? Vad händer om en C-17 med svensk besättning förloras i ett konfliktområde där Sverige inte avsett vara med?

Libyeninsatsen ställde också NATO:s övriga Smart Defence på sin spets där vissa länder är huvudsakliga bidragsgivare med vissa resurser. Tyskland ville inte ställa upp vid Libyeninsatsen, varvid insatsen blev utan den omfattande lufttankningsflotta och flotta av telekrigflygplan som Tyskland förfogar över, varvid USA mycket motvilligt fick dra detta lass. Pooling & Sharing är ett säkerhetspolitiskt hasardspel.

Ser man tillbaka på det nordiska flygtransportsamarbetet har Sverige heller inte längre åtta Hercules, så förhoppningsvis är ett eventuellt avtal skrivet för färre flygplan. De flygplan som finns kvar måste ersättas inom en femårsperiod eftersom de då helt faller för åldersstrecket och det märks redan idag. Egentligen skulle flygplanen redan för några år sedan genomgått en omfattande livstidsförlängning/modifiering, men denna ströks av finansiella skäl. Ersättningen av Hercules om fem år är dessutom också den högst osäker eftersom denna ingår i de mer än 30 mdr kr som materielbudgeten är underfinansierad med till 2019.


Det ska bli intressant att se vad resultatet blir av det nordiska transportflygsamarbetet. Förhoppningsvis har Copenhagen Post missuppfattat det hela så att finns tid för en bättre lösning. Pooling & Sharing lämpar sig i högre grad för inköp inom områden där nationella särarter ej finns och för fredstida underhåll. När det gäller områden och resurser som ska användas skarpt och i insatser är det direkt olämpligt.


Uppdatering 17.05: Enligt norska regeringen så rör det sig om en avsiktsförklaring. Återstår att se när den svenska regeringen avser bemöda sig med att kommentera det hela. Det börjar likna Islandsaffären där det dröjde nästan två veckor från att svenska regeringen talade om det i finska media tills att man släppte det i Sverige.

9 kommentarer:

chris sa...
8 november 2012 kl. 19:37  

Det står väl också i senaste budgeten att 1 plan försvinner redan nu? Därav finns 7 st.

Professorn sa...
8 november 2012 kl. 20:04  

Enligt vad jag har hört är det inte själva flygplanen som ska delas i och med detta avtal. Istället är det meningen att overheadkostnader ska delas mellan länderna. Utbildning, underhåll och reservdelar är några områden där det skulle vara berättigat att använda pooling/sharing. Har man begränsade resurser gäller det att försöka spara. Det optimala hade såklart varit att Sverige själv skulle kunna finansiera sina kostnader men då blir det något annat som får strykas.

Lander sa...
8 november 2012 kl. 20:23  

Pooling and sharing behöver inte innebära en minskad förmåga. Det kan likväl innebära att vi ökar och stärker banden grannländer emellan. Det kan också vara ett steg för Sverige att framöver anskaffa C-130J Super Hercules för att ersätta Tp84. Vad kan vi dra för nytta av det? Få utbildning av exempelvis Norska och Danska piloter på typen, ha gemensamma träningar och utbildningar, dela på reservdelar och även utan svårigheter kunna använda varandras flygplan även vid byte till svensk besättning för Svenska uppdrag. Självklart ska det finnas tillräckligt med reservdelar och flygplan för att var och en ska kunna upprätta egen verksamhet självständigt av de andra.

J.K Nilsson sa...
8 november 2012 kl. 21:42  

Som jag tidigare vädrat så är Pooling och sharing värdefullt om man upplåter resurser man inte behöver för stunden för andra att nyttja i utbyte mot resurser man själv behöver för stunden men kanske inte behöver i närområdesförsvar.

Vi poolar redan nu reservdelar med Tjeckien, Ungern och Thailand i JAS39-systemet. Det är milt sagt en förödande situation för samtliga operatörer där den svenska i många, för att inte säga alla, fall måste stå tillbaka. Jag har kontakter som säger att de fått order att packa ihop en viss reservdel som de nyss har packat upp i hangaren för att den skall skickas till någon annan JAS-operatör. Pooling i det här fallet innebär att det svenska flygvapnet får stå tillbaka då leasingkundernas avtal stipulerar en viss väntetid på reservdelar och vår syn på Pooling innebär att man kan snåla. Vi är alltså beredda att ställa undan egna flygplan för att uppfylla poolingavtal.

Jag har också varit i kontakt med personer med insyn i upphandling av flygfälthållningsfordon i flygvapnet. Vi skall inom ramen för materielsamarbete med Norge upphandla en lastbil som primärt skall användas för att hålla ett flygfält i skick för att kunna bedriva flygoperationer. De norska kraven är att det skall vara så billigt som möjligt och de har inget krav på merutnyttjande eller transporterbarhet. Vårt krav på fordonet är att det skall under sommaren kunna merutnyttjas i fordonsutbildningen - ett sådant här fordon används som mest under vintern i sin huvuduppgift. Under sommaren är tillgänglighetskraven mindre. Vi vill också att fordonet själv skall kunna köras mellan flygbaser i ombasering och då är det bra om det kan användas för att frakta flygammunition eller annan materiel till den nya basen.

Det norska kravet landar ut i en standardlastbil med fastmonterad snöplog och fast monterat lastflak. Vårt krav är demonterbar plogutrustning på en bil som kan EX-besiktas och är utrustad med ett lastväxlarsystem. Så hur skall dessa krav kunna jämkas utan att det går ut över vår ekonomi eller förbandssammansättning?

I denna upphandling har också något ljushuvud kommit på att göra gemensam sak med Norge i upphandling av fordon som skall ersätta : http://www.femorefortet.se/Bilder/Dallas-jeep.jpg och http://www.femorefortet.se/Bilder/080427-dallasjeep.jpg i klargöringstjänst och ha möjlighet att bogsera flygplan. Dessa fordon skulle ha varit ersatta redan år 2004 men nu väntar vi alltså på en ensad syn på flygälthållningslastbilar. Tidigare i år kom tydligen det här fordonet : http://australiangelandewagenownersassociation.yuku.com/sreply/2087/ADF-461-39-s in som förslag ifrån FMV som klargöringsbil. Ett fordon som beställdes i för stor omfattning till den svenska armén som ett resultat av materielsamarbetet med Norge.

J.K Nilsson

Observeraren sa...
10 november 2012 kl. 11:39  

Hej Wiseman. Du skriver i ditt inlägg att våra svenska Hercules måste omsättas inom fem år. Detta är ett påstående som cirkulerar men som det tyvärr inte finns någon som helst substans i. Lockheed har precis genomfört en studie och delgivit resultatet av denna studie till FMV och till flygvapnet. I stora drag så finns det fortfarande mellan 45 till 55 procent livstid kvar i de skrov som flygvapnet opererar. Dessutom så har redan stora jobb genomförts på flygvapnets plan till skillnad från många andra operatörer som ej gjort dessa ännu. Till exempel modifiering av mittvingen. De svenska herculesarna är i behov av en enklare avionikuppgradering och lite andra modifieringar. Genomför man dessa så kommer de att kunna opereras i upp till 20 år till. Ser man sedan till den studie som gjorts inom det nordiska samarbetet så visar det sig där att både Norge och Danmark har högre underhållskostnader för sina fyra flygplan än vad Sverige har för sina åtta flygplan årligen.
Jag vet inte varifrån informationen om att flygvapnet har så dåliga Herculesflygplan att de i princip inte är luftvärdiga men jag vet att om man pratar med de som har ansvaret för luftvärdigheten för flygvapnets Hercules så framkommer en helt annan bild än den som sprids i media och till viss del på denna sida. Nya plan kostar fruktansvärt mycket pengar för skattebetalarna (Du och jag), och det ger inte så mycket mer tillgänglighet än den som är idag. Se på Norge och Danmark: De har i princip samma nyttjandegrad som vi har. Spara dessa pengar och använd de skrov som idag finns och med den infrastruktur och organisation som finns idag. Den är optimerad för att ge mest verksamhet för så få skattekronor som möjligt.

Wiseman sa...
10 november 2012 kl. 11:41  

Obs erver,

Intressant! Ska kolla detta igen.

J.K Nilsson sa...
10 november 2012 kl. 12:29  

Obs erver, redan nu ligger tillgängligheten på skroven ganska lågt. Något som är att förvänta med ökad ålder, det du benämner som "enklare modifieringar" är återställande av system mot nyskick där apparater och ingående kablage och rörsystem byts till nytt eller nyare.

Det finns egentligen inget sådant begrepp som en definitiv livslängd i tekniska system. Det finns en ekonomisk och taktisk livslängd där det t.ex. kan bli så stora taktiska begränsningar i att "Mean time between failures" är så pass låg att våra 7(8) skrov inte räcker till för att bedriva det operationstempo vi vill ha.

Det kan också innebära att gångtidsförlängningen med t.ex. vingbalkbyte, huvudspantbyte och byte av kablage blir så stor att förmågeökningen inte på långt när blir lika effektivt som att köpa nya skrov.

Att flygplanen inte skulle vara luftvärdiga är inte diskussionen. Det är kostnaden iförhållande till luftvärdiga skrov som diskuteras.

I diskussionen om att köpa skrov så glömmer vi på svenskt vis något som vi är riktigt duktiga på att ge andra, nämligen motköp. Vi kan i stor utsträckning styra vad leverantören skall köpa av oss för att vi skall få tillbaka pengar i dessa köp. Totalt sett behöver köpet inte innebära att skattekronor går till militär materiel utan det kan komma sjukvården eller annat till nytta.

J.K Nilsson

Observeraren sa...
10 november 2012 kl. 15:08  

tillgängligheten i skroven beror inte till den största delen på att skroven är av den åldern de är utan mer i att det har kommit inspektioner som varit tvingande (Förändrad underhållsplan från OEM), felaktiga data från Lockheed så att vissa tillsynskort har missats att utföras i tid (Orsakade bland annat att ett flygplan stod hos underhållsleverantör i över ett år), förändringar i amerikanska exportkontrollregler som flygvapnet och fmv ej hade kontroll på samt att då Boeing skulle genomföra sin amp på flygvapnets flygplan så avstannade modifieringstakten i väntan på att amp skulle lösa ut dessa problem. Amp gick om intet och kvar fanns system som borde ha uppgraderats redan i början på 2000-talet.

Apropå operationstempo så kommer flygvapnet inte att få ett högre operationstempo om flygvapnet får nya C-130J. Det är bara att se på hur hög tillgängligheten är på våra grannländers flygplan och de är ju av J-modell. Läs i Nortat-studien om detta. Dessutom är ju deras underhållskostnader klart högre än den som flygvapnet har. Hur kommer detta sig? Vilka avtal har de eller är det att de har hög omsättning på delar de med? Dessutom har de olika avtal med försörjning av delar där Danmark har stora problem med robbery på flygplan och Norge inte alls upplever detta.

Unknown sa...
15 november 2012 kl. 18:07  

Det är för mycket "tyckande" fakta på dessa bloggar! Obs Erver sitter på Fakta! Man behöver inte vara speciellt insatt i systemet för att få tillgång till fakta som beskriver tillgänglighet. C-130J är inte tillräckligt bra för att matcha existerande flotta, den tillför inget. Det är samma lastförmåga, räckvidd och mer eller mindre samma tillgänglighet om båda systemen äger en underhållsplan. 20 år är en bra siffra för att hitta en ersättare som håller över tiden. Norrmän och Danskar sitter med svaret! Använd inte en icke befintlig underhållsplan för vår C-130H flotta, det känns beklämmande som skattebetalare! Som heads upp - 841 har samma tillgänliget som övriga flottan, skiljer 16 år som mest mellan individerna. Japan bygger en transportflotta i detta nu, dom köper ett antal C-130H..... varför!?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade