Innan 2030 lär vi se JAS 39G

Regeringen har beslutat att Försvarsmakten får köpa 60 st JAS 39E. Det var ett rätt väntat besked. Genom att lägga sig på siffran 60 istället för i den andra änden av det tidigare av Regeringen angivna intervallet 40-60, undviker man ytterligare kritik då 60 även utgjorde Försvarsmaktens skamgräns för ”En-veckasförsvaret”. Försvarsmaktens rekommendation var dock att om antalet 60 blev fallet istället för 80, behöver komplettering ske med ett kvalificerat (läs långräckviddigt) luftvärnssystem för att klara av luftförsvarsuppgifterna.

Beskedet om att anskaffning nu ska ske av ett nytt stridsflygsystem är välkommet. De befintliga JAS 39C/D som finns kommer att vara obsoleta i den stridsmiljö som kommer att vara aktuell i Sveriges närområde under 2020-talet och framåt. Åsikten har ofta framförts att det skulle vara ”billigare och bättre” att behålla JAS 39C och uppgradera dessa. Tyvärr är det lättare sagt än gjort, som så ofta när någon framför en åsikt med motiveringen billigare och bättre. JAS 39A-D som plattform har nått vägs ände vad avser uppgraderingar. Det är en direkt följd av de specifikationer man satte upp för JAS-systemet i början av 80-talet.

Det finns ingen plats i det nuvarande skrovet för en ny motor (kräver nya luftintag), ytterligare vapenlast (förstärkt skrov och vingar för nya vapenbalkar), mer bränsle eller nya sensorer. Den nya radarjaktroboten Meteor kommer att innebära att Sverige kommer att förfoga över en av världens bästa jaktrobotar och därmed ge svenska flygstridskrafter en vapenmässigt mycket god förmåga att hålla eget lokalt luftherravälde alternativt bestrida en motståndares luftherravälde och hota dennes mer strategiska flygresurser såsom radarspaning- och lufttankningsflygplan. Men för att fullt ut kunna använda roboten krävs en betydligt bättre radar. Att ha en robot som skjuter längre än den egna radarn ser är klart olämpligt.


Att tänka på är dock vad detta nya stridsflygsystem innebär för framtiden. Processen har mestadels likheter med dragracing. Riksdagen med Regeringen i spetsen anser sig nu ha säkrat svenskt stridsflyg med förmåga till 2042. Projektarbetet fick egentligen inte startas förrän någon utländsk kund (blev Schweiz) förbundit sig att köpa flygplan. När så väl skedde och Regeringen i höstas meddelade sin avsikt om 40-60 flygplan blev det bråttom. Till och med mycket bråttom. Orsaken är att leveransen till Schweiz ligger betydligt tidigare än den svenska, samt ett digert jobb att ensa de svenska och schweiziska specifikationerna. Här bli bekymret för de svenska skattebetalarna att man i mångt och mycket får rätta sig efter vad Schweiz ställer för krav på sitt framtida flygplan. Ser man till de geografiska och säkerhetspolitiska förutsättningarna märker man snabbt att de nästan är diametralt skilda när man jämför Sverige och Schweiz. En klart bekymrande faktor när det ska utarbetas specifikationer.

Allvarligast blir dock den ekonomiska faktorn.* Genom att denna anskaffning redan från början är underfinansierad med minst 5 mdr kr till 2019 för leverans av de första 4-8 flygplanen, blir specifikationerna och därmed den framtida hållbarheten kraftfullt lidande. De nu mycket korta tidsförhållandena, Försvarsmaktens och FMV:s personalbegränsningar tillsammans med underfinansieringen gör att JAS 39E:s aktualitet på 30-talet riskerar att bli högst tveksam. Risken är att man bygger ett system för 10-talet snarare än 30-talet.

Ett av de största frågetecknen blir vad i detta system, även som del av de övriga delarna av luftstridskrafterna, som gör att det är så pass mycket bättre att det ska klara av att hantera motståndare som flyger snabbare, högre, ser längre och bär en större vapenlast?

Denna aspekt har glädjande nog identifierats även av andra bloggare. Bjarne Grankvist:

”Man kan också fundera över vad det är som gör att regeringen nu anser att det räcker med 60 plan när riksdagen 2007 ansåg att det krävdes 100? Alla verkar ju nu vara överens om att osäkerheten i omvärlden har ökat sedan just 2007/2008.”

Däri ligger pudelns kärna. Får vi för våra knappt 30 miljarder kr ett nytt stridsflygplan som likt försvarsminister Karin Enström lovar ”kommer att säkra svensk stridsflygförmåga för lång tid framöver”?


Det finns ingen ”billigare och bättre” lösning. Att välja ett annat stridsflygplan kommer att bli multiplar dyrare. Att inte välja något och behålla JAS 39C/D kommer att bli i princip lika dyrt, men erbjuda en lägre förmåga. Beslutet om uppgradering av stridsflygsystemet är välkommet och framförallt nödvändigt. Tyvärr verkar det som att snålheten åter bedrar visheten på samma sätt som i början av 80-talet. Genom en halvhjärtad satsning med ekonomin i främsta rummet, riskerar man att sitta med en plattform som snabbt blir obsolet och då måste ersättas med en ny till en högre kostnad än vad som initialt hade varit möjligt. Att JAS 39G ser ljuset innan 2030 vore allt annat än förvånande.

Frågan är nu när det kvalificerade luftvärnssystemet köps in och vilket det blir. Tyvärr finns det nog försvarspolitiker som tror att IRIS-T är ett kvalificerat luftvärnssystem som säkrar svensk luftförsvarsförmåga…


Se gärna tidigare inlägg om vad 60 JAS 39 förslår i luftmaktssammanhang


*Märk väl att detta inlägg avgränsar den oerhört allvarliga implikationen den underfinansierade anskaffningen av JAS 39E får på Försvarsmaktens övriga materielanskaffningsbehov, det så kallade materielberget. Det i sig är ju värt ett helt inlägg, därav finns inte utrymmet här.


SVT, SR, 2, 3NyT, SvD, 2, Exp, DN, Skånskan, NSD, HD, Corren, DI, 2, VK
Skipper, F&S/KKRVA, Sjätte mannen, Another point of view

27 kommentarer:

Anonym sa...
18 januari 2013 kl. 04:32  

Ett par funderingar:

När du skriver "JAS 39G", antar jag att det är något i stil med A -> C som avses? En sådan uppgradering skulle ju inte behöva vara allt för dramatisk vare sig i tid eller pengar. En del o-förmågor borde väl också gå att ta om hand in den normala uppgraderingscykeln. Det viktigaste torde trots allt vara att vissa centrala förmågor finns på plats eller lätt kan integreras.

Sedan har jag sett spekulationer kring en andra delserie efter dessa 60 (eller vad det nu i slutändan blir). Där finns det ju potential för att även en F-variant kommer med. Men det kanske helt styrs av vad internationella kunder efterfrågar?

T.ex. Australien har ju dedikerade "Growlers" för elektronisk krigföring bland sitt stridsflyg. Med tanke på
räckvidder och förmågor i vårt närområde, borde inte Sverige, i en perfekt värld, satsa på något liknande för en eventuell F-version? En så agil störningsplattform borde ha stor potential, inte minst offensivt.

Wiseman sa...
18 januari 2013 kl. 08:52  

upandaway1,

Det kan vara A->C eller en rejäl makeover (nytt flygplan) likt E. Det stora problemet är att många ramar sätts redan i den initiala designen. Cockpitens layout med skärmar, placering av spak, head-up display och liknande kommer aldrig att kunna ändras utan mycket stora kostnader. Likaså med systemarkitekturen, nosvolym (avgörande parameter för radarprestanda), luftintagens form och storlek osv…


Growlers: Visst är det så att Sverige har ett stort behov här. Har man inte råd med stealth eller tror på stealthförmågans framtid, är elektronisk krigföring att föredra och något som kan mer än utjämna skillnader i prestanda hos vapenplattformar och vapen.

Sverige var ett av de ledande länderna i västvärlden på elektronisk krigföring från flygburna plattformar när man 2005 som en följd av FB 04 började avveckla SK 37E, skolversionen av Viggen som konverterats till störflygplan. Systmet hade då prövat mycket framgångsrikt mot flera av våra samtida luftvärnssystem. Avsikten var då att förmågan skulle återtas med Gripensystemet ca 2012, då den "kvalificerade baksitsen" på JAS 39D utvecklats.

Riksdagens beslut att skapa en harmoniserad JAS-flotta om 100 JAS 39C/D prioriterade konvertering av JAS 39A till JAS 39D framför JAS 39C, just för att man med en vapensystemoperatör skulle kunna lösa just störuppgifter, men framförallt kvalificerade attackuppgifter. Vissa visionerade också om ledning av UCAV:s från baksits, vilket kan tyckas är lite väl utopiskt, med tanke på att inget annat land dragit åt detta håll.

Nåväl. Den kvalificerade baksitsen verkar rinna ut i sanden. Den därför avsedda störkapseln kom aldrig att beställas i slutet av 00-talet. Grundförutsättningen för att kunna använda en kvalificerad baksits, nämligen en vapensystemoperatör eller en extra pilot, har Försvarsmakten inte råd med. Det kostar för mycket med personal och detta är huvudorsaken till att JAS 39D möter väggen under 10-talet.

Bränsle, prestanda och automatkanon byttes mot något som aldrig blir av till följd av Försvarsmaktens personalramar. På så sätt blev F100 en felsatsning.

Intressant att nämna i sammanhanget är att Sydafrika satsat stenhårt på JAS 39D med vapensystemoperatörer i baksits för just attackuppdrag. Om Sverige mot förmodan skulle välja att återta spåret med en kvalificerad baksits finns således ett spår uppborrat i Sydafrika.


Magnus Redin sa...
18 januari 2013 kl. 10:14  

Det jag är mest fundersam över är att det inte beställs några Gripen F, jag hoppas på en delserie två.

Om Saab väljer bort något som man sedan ångrar är mycket kvalificerad information som kanske bara existerar i ett par fikarum på Saab. Deras ingenjörer har haft en fantastisk förmåga att klura till det och bygga smart och med framförhållning och jag litar på att det så förblir tills motsatsen visar sig.

Det jag givetvis saknar är en budgethöjning och en ambitionshöjning för våra bästa förmågor för eget försvar och nordiskt utbyte, flyget och ubåtsvapnet. Vi borde höja ambitionen för antalet baser, beväpning och antal flygplan och att vi enligt dig Wiseman släpper störförmågan är illavarslande, den borde utvecklas nu när världen blir osäkrare och försvarets förmåga behöver höjas i stället för att krympa ihop till ingenting.

När Gripen E och gärna F levereras är det givetvis dags att börja skissa på G/H om sådana flygplan fortfarande är långsiktigt aktuella som vapensystem.

Gripen E är en god nyhet men den hjälper inte för flygvapnets omedelbara behov.


Wiseman sa...
18 januari 2013 kl. 10:19  

Släpper? Den släpptes redan 2006 eftersom den i enlighet med Långtbortistan-doktrinen inte skulle behövas.

Magnus Redin sa...
18 januari 2013 kl. 11:00  

Försvarsområdet är fantastiskt, det finns ingen hejd på usla fakta att snubbla över... :-(

Edis sa...
18 januari 2013 kl. 15:19  

http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/flygplan/article3620600.ece

Som jag tror många oroat sig över, så beskrivs RB98 av Försvarsministern som det kvalificerade och moderna luftvärn Sverige behöver för att väga upp det lägre antalet Gripen flygplan.

Anonym sa...
18 januari 2013 kl. 16:51  

@Wiseman

Intressant att höra att vi har haft en sådan förmåga förut. Gör det förstås än mer kritiskt att återta och utveckla F-versionen.

Vad gäller drönare styrda från baksitsen: En av de centrala försäljningsargumenten bakom F 35 var ett detta flygplan har så låg profil att det kan agera i hotmiljöer där flygplan som Gripen inte kan flyga. Det var svaret på frågan som de allt mer kompetenta ryska luftvärnen ställer.

Nu tyder dock mycket på att medan F 35 är bättre, så är den antagligen inte bra nog, och risken för hög med att skicka piloter på den typ av uppdrag som det var tänkt att den skulle lösa. Dessa löses bättre av missiler och robotar eller precisionsbomber släppta från bombflyg/UCAV:s.

Speciellt det sistnämnda, bestyckade drönare, är attraktivt eftersom ingen pilot riskeras och de kan göras mycket svåra att upptäcka. Frågan är hur de ska styras mot en kvalificerad motståndare som kan störa länkar och satelliter.

Att sätta styrningen i baksitsen på en 39 gör att man kan använda datalänk istället för satellit. Därtill borde man kunna använda passiva sensorer på UAVs för att få en sorts passiv BWR förmåga i luftstrid.

Att sedan ingen annan gjort det, någon måste ju vara först? När vi började med datalänkar, ingen annan gjorde det heller. Om konceptet är sunt, borde man i vilket fall kunna sätta det på prov.

Det stora problemet är väl snarast att det inte finns pengar, och att det finns gott om mer grundläggande hål att stoppa eventuella nytillskott i.

Wiseman sa...
18 januari 2013 kl. 17:02  

upandaway1,

Tanken svindlar naturligtvis, men jag tror du kraftigt underskattar kostnaderna detta skulle innebära. I USA tror man sig inte ha någon förmåga till att bedriva luftstrid med UCAV förrän tidigast på 2030-talet. Redan kostnaden för de system som finns idag gör att de är långt ifrån "expendable". Vidare är kommandostyrning och stealthteknik hos UAV:er två egenskaper som är mycket svårförenliga.

Anonym sa...
18 januari 2013 kl. 17:16  

@Magnus Redin

"Gripen E är en god nyhet men den hjälper inte för flygvapnets omedelbara behov."

Nej, men det är väl inte tanken? 39E ska ju börja levereras till FV 2018 och börja vara operativt 2023. Inte särskilt omedelbart.

39E behövs _och_ en fortsättning därefter behövs men det är två olika saker. Tror att Wiseman har skrivit om detta tidigare.

Kråkan sa...
18 januari 2013 kl. 18:05  

En liten sak bara...oavsett en plattforms stealth-förmåga (EP - signaturanpassning) så kan man aldrig bortse från behovet av ett kvalificerat varnarsystem (ES) kombinerat med ett kvalificerat motmedelssystem (EA).

Anonym sa...
18 januari 2013 kl. 18:22  

Jag gläds åt beslutet att skaffa 60 JAS 39 E även om det är färre än vad jag anser måste finnas om prognoserna om miljön på 20- och 30-talen slår in.

I syfte att stötta industrins trovärdighet vid marknadsföring av Gripen NG i andra länder beslutade Riksdagen att Sverige skulle anskaffa tio flygplan av samma typ som ett köparland skaffade. Därmed skulle vi visa att vi var beredda att lämna teknisk support för Gripen NG under de 30 - 40 år som ett köparland skulle driva flygplanen.
Om inte andra löften givits under förhandlingarna med Schweiz skulle vi kunna specifiera en delserie 1 bestående av 22 fpl till Schweiz oc h de X st som behövs för att sätta upp den första svenska divisionen.

I slutet av 2010-talet måste vi ha färdigspecat teknikinnehållet för de övriga flygplanen upp till 60 st - eller vad luftförsvarsutredningen anser krävas och vad framtida politker kan vara villiga att anslå till luftstridskrafter.

Wiseman pekar på att volymen (och kylkapaciteten !) för elektronik kan bli en flaskhals liksom att luftintagens kapacitet begränsar motorvalet. Helt klart, och här liksom när det gäller allt som ligger i framtiden måste man skapa sig så stor handlingsfrihet som möjligt. Det anser jag att man inte gör om man utgår från att alla 60 JAS 39 E skall dimensioneras av den schweiziska specifikationen.

Betr övriga försvarskomponenter anser jag att de undertaliga stridsflygdivisionerna behöver stöttning som ännu ej ligger på bordet.

- En modern version av 37C störflygplan bör baseras på 39 D skrov. SAAB är förpliktigade till support av 39 C/D genom att ett antal länder flyger leasade eller köpta C/D. Kostnaderna torde bli måttligare än att köpa motsvarande effekt i form av ett antal ytterligare flygplan.

- En á två divisioner 39 C/D för spaningsuppdrag och interdiction/strike kan rida på SAABs supportförpliktelse och den tekniska statusen måste inte nödvändigtsvis vara lika avancerad som för jaktuppdrag. Varför har vi nyligen anskaffat attackbeväpning när alla 60 flygplanen måste sättas in i jaktförsvaret? Vet den högra handen vad den vänstra gör?

- Luftvärn med lång räckvidd. I kommentarer till http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/01/gastinlagg-finns-ingen-majoritet-i.html har jag pekat på att varken IRIS-T SL eller RB70 NG kan klara att skydda objekt som flygbaser eller andra för samhället viktiga funktioner och knutpunkter. De två nämnda systemen kan komplettera skyddet förutsatt att ett långräckviddigt system finns parallellt. Tyvärr måste man konstatera att "kvalificerat och långräckviddigt" inte går att få för småpengar och att beslut om anskaffning måste ske rätt snart för att driftsättning ett par år in på 20-talet skall vara möjligt.

Vänliga hälsningar
bosse

Anonym sa...
18 januari 2013 kl. 18:41  

@Wiseman

Oavsett kostnad kan man väl konstatera att pengarna inte finns, och att det är en förmåga som saknar relevans om man inte löst mer grundläggande problem. Varav det som bekant finns en del. Däremot borde man börja tänka på, och experimentera med dessa saker redan nu, vilket jag misstänker att SAAB redan gör.

Även om tekniken inte är mogen idag bör man planera för den dag den blir det. Om det blir som vissa säger, att luftstrider i framtiden allt mer kommer handla om WVR och passiv detektering, då kommer förmågan att "se" och "höra" bortom horisonten bli mycket eftertraktad.

Ett sätt att göra detta är via billiga UAVs (de behöver inte ens nödvändigtvis vara speciellt signaturanpassade) utrustade med passiva sensorer som kan föra över och ta emot data via line-of-sight länkar.

Vips ser man kanske dubbelt så långt som sin motståndare. Väljer motståndaren att bekämpa dessa plattformar röjer han dels sin position och sina intentioner men blir även av med missiler. Lite som en flygande larm-mina som också kan leda in eld.

Om flygvapnet redan har dubbelsitsigt flyg och utbildade operatörer är det bra mycket enklare att integrera en sådan förmåga. Vilket gör F än mer viktig.

Wiseman sa...
18 januari 2013 kl. 18:51  

upandaway1,

För att inte nämna för en så "enkel" sak som lufttankning.

Gripens förmåga till lufttankning exemplifierar mycket tydligt problemen med att många år senare lägga till förmågor som flygplanet inte ursprungligen designats för. I Gripens fall valde man den estetiskt snyggaste och även mest signaturanpassade lösningen – en probe som dras i skrovet (ovansidan av vänster luftintag).

Resultatet blir ett flygplan som är mycket svårt att lufttanka eftersom föraren i en JAS 39C inte kan se proben utan får flyga an mot slangkorgen på död räkning. I en 39D är det än svårare eftersom föraren då sitter ytterligaren meter framför proben. Det kommer därför inte som en överraskning att en probetipp bröts av häromdagen vid ombasering till övningen Red Flag i USA.

Att lära sig den speciella metoden att lufttanka Gripen fordrar en tvåsits. Hur detta ska gå till på 2020-talet när 39D avvecklats kan man fråga sig…


Ställer mig fortfarande skeptisk till dina "billiga" UAV:er. Materiel som inte finns brukar sällan bli billig. Att positionera rörliga mål med passiva sensorer tillräckligt noggrannt för bekämpning kräver mycket avancerade sensorer.

Det är tveksamt hur billiga dessa system skulle bli med tanke på att de dels ska ha en räckvidd att medfölja stridsflygplan och därtill ska kunna hålla en lämplig hastighet. Varken motorer eller sensorer av den klassen är värst billiga.

Anonym sa...
18 januari 2013 kl. 18:58  

@Bosse

En svaghet i ditt resonemang är väl att om Gripen redan nu saknar kapacitet för mer elektronik, borde inte en sådan brist bli än mer akut i en EW version av 39D?

Därtill är jag tveksam till om det är kostnadseffektivt eller ens möjligt att modifiera D till något som kan mäta sig med "Growler", resultatet skulle riskera att bli ganska halvhjärtat och sakna tillväxtpotential.

Som jag ser det har vi två (realistiska) möjligheter: Skaffa "Growlers" (eller motsvarande) tillsammans med något eller några grannländer, eller utveckla en 39F-EW tillsammans med våra grannländer eller en framtida exportkund.

Det torde ligga i hela regionens intresse att en sådan här resurs finns tillgänglig. Sedan det ju underlätta om vi var med i NATO så att sånt här gick att planera...

Anonym sa...
18 januari 2013 kl. 19:12  

@Wiseman

Som sagt, kanske inte billiga och tillgängliga idag, men varken du eller jag vet hur det är om 15- 20 år. Det jag argumenterar för är en beredskap i form av 39F och operatörer om möjligheten uppstår.

Vad gäller motorer: De behöver inte nödvändigtvis hålla jämt skägg med stridsflyget (även om det förstås vore användbart) Det kan gott räcka med att de blockerar luftrum så att ingen kan ta sig igenom o-upptäckt. Detta kanske inte fungerar i avstånd som de i stilla havet, men i östersjön eller strategiska flaskhalsar borde det vara tillräckligt.

Utöver priset (dvs kvantitet och "expendability") borde det viktigaste vara uthållighet, och då är som bekant den gamla propellern bättre. Behöver man inte jet-motorer sänks priset ganska rejält både i inköp och underhåll.

Wiseman sa...
18 januari 2013 kl. 19:23  

upandaway1,

"Elektroniken" för störförmåga är i mycket hög grad kapselburen och drivs ofta inte från flygplanet utan med egen generator. På så vis är det inga större problem att använda 39D som bakgrunds- eller medstörare.

Den förmåga som fanns med 37E överträffade på många sätt den förmåga som fanns i omvärlden innan Growler. Hur en Growler skulle stå sig mot 39D får stå osagt. Det är i mångt och mycket en fråga om vilka störkapslar man väljer att använda.

Avseende UAV:erna så finns det inte så mycket mer att tillägga. De stora kostnader som skulle behöva avsättas för att utveckla ett liknande system skulle leverera mycket mer effekt på annat håll, t ex förbättrad markbaserad ESM som skulle kunna användas både i STRIL-kedjan såväl som av luftvärnet.

Anonym sa...
18 januari 2013 kl. 19:56  

Som salt i såren så beställer Frankrike 60% av sina Rafale som tvåsits. Tydligen inget som varit planerat från början utan fördelarna är något man upptäckt i praktisk användning. Även om uppdragstyperna skiljer sig från FV är skillnaden markant.

Magnus Redin sa...
18 januari 2013 kl. 20:51  

Undrar hur svårt det vore att förse Gripen med t.ex. en "bildskapande" laseravståndsmätare som mäter in korgen och tankningsflygplanet och automatisera lufttankningen? Ett styrsystem borde kunna bli bättre än en pilot på att parera turbulens och korgens rörelser.

Sådant kan man bara fixa till rimlig kostnad om man har en lokal flygindustri.

Även om det är kostnadseffektivt och minskar behovet av flygövningar kräver det att det finns en budget med pengar till utveckling av försvaret.

Anonym sa...
18 januari 2013 kl. 21:19  

Ang. potentiella användningsområden för UAV:s, datalänkar och EW: Knappast 2030, snarare 2015-20.

"The US Department of Defense (DoD) is looking at alternative ways of conducting the electronic warfare mission.

->One of those might involve dispersed pieces of the NGJ pods flying on unmanned aircraft or other platforms which are commanded via data-links, Green says. Those dispersed jamming pods could be controlled from the ground or potentially from a Growler.<-

An early example of that concept can be found in the guise of the US Marine Corps' Intrepid Tiger II jamming pod that was developed in-house at the Naval Air Systems Command, Green says. The Intrepid Tiger II is controlled via data-links by controllers on the ground. That pod will be deploying to Afghanistan this summer."*

Därtill anser jag fortfarande att 39F borde vara mer lämpad för EW-rollen, i alla fall om man ser på hur man gjort med "Growlern".

Det mesta av elektroniken finns helt klart i EW-podden, men annat installeras i flyget, framför allt i utrymmet där kanonen normalt sitter. 39D har inget
sådant utrymme...** Sedan saknar 39D AESA-radar, men den kanske är överflödig om den flyger i formation?

Därtill kan 39F bära fler poddar (Growlern har upp till 3) tack vare högre lastförmåga och fler vapenbalkar, har längre räckvidd (blir svårt med plats på 39D för extratankar med alla poddar den ska bära) och flyger snabbare (alla poddar + extratankar lär inte vara direkt aerodynamiskt optimalt). Men framför allt så kan 39F designas för rollen från start.

Sedan kan det mycket väl vara så att man kan få 80% av förmågan till 10% av priset om man modifierar 39D istället för att utveckla nytt, och då blir det förstås svårt att argumentera emot.

Dock undrar jag hur lång livslängd de poddar vi (förhoppningsvis) har sparat har.
Tekniken som just nu hänger på "Growler"-vingarna har uppenbarligen varit med sedan Vietnamkriget, och våra lär väl inte vara mycket yngre.

Dessa, och därmed med stor säkerhet också våra egna, anses dock inte räcka till i framtiden***, så att endast meka ihop något från befintliga delar är ingen långsiktig lösning:

"The current focus for the NGJ programme is to develop a mid-band jammer, Green says. Mid-band is the most urgent need for the USN because most of the threats are found in that range...

Green says he believes that the mid-band jammer will have to be a two-pod solution to allow for 360 coverage around the aircraft. There will be one pod on each side of the jet, not unlike the current system...

The new GaN chips could offer a better than ten-fold performance increase over the GaAs-based hardware-that includes superior handling of wide frequency bands."*

*http://www.flightglobal.com/news/articles/in-focus-us-navy-next-generation-jammer-proceeds-but-f-35-integration-deferred-indefinitely-371742/

**http://www.naval-technology.com/projects/ea-18g-growler/

***http://defense.aol.com/2012/07/26/navy-steps-up-new-jammer-effort-first-new-system-in-40-years/

Daniel Eriksson sa...
19 januari 2013 kl. 06:19  

Med tanke på teknikutvecklingens accelererande har jag svårt att tro att JAS 39 E kommer att stå sig ända till 2040.

Anonym sa...
19 januari 2013 kl. 12:03  

Post scriptum:

I min kommentar 18 jan 18:22 missade jag att kopiera in ett stycke från mitt manus. Vad gäller fördelen med att inte bygga alla 60 flygplanen enligt "Schweizisk" kravställning så anser jag att såväl industri, Riksdag/Regering som FM torde föredra att ha frihet att erbjuda andra presumtiva köpare en Gripenvariant som är bättre skräddarsydd efter deras krav. I en delserie 2 (3 etc) har vi optionen att anpassa våra egna krav till hotmiljö som inte stämmer med vad vi tvingats besluta idag.

bosse

Magnus Redin sa...
19 januari 2013 kl. 12:35  

Bosse, din kommentar ger en möjlig positiv förklaring till varför alla beställda Gripar är E enkelsitsmodellen.

Det kan vara så att man har kompromissat med förmågeutvecklingar som hör ihop med tvåsitsmodellen och att dessa behöver mera tid för att mogna vilket i praktiken kan vara samma sak som att det givetvis finns en flaskhals i Saabs utvecklingsförmåga så de måste få denna version genom dörren först.

Om denna positiva tolkning av prioriteringen är korrekt borde ett beslut att behålla det totala antalet flygplan och fortsätta taktikutveckla med tvåsitsflygning och återigen börja med ECM vara extremt bra för systemets utveckling och den framtida försvarsförmågan. Som alltid behövs det nya pengar för det...

Om luftstridens framtid finns i moderata mängder stealth, extrem sofistikation i sensorer och kommunikation, samverkan mellan många flygplan i luften och mer personal i flygplanen skulle en Gripen F+ med säg nya luftintag och motorutblås för bättre stealth och nya antennplaceringar med annan radioutrustning för kommunikation och ECM kunna vara nästa steg efter 60 stycken Gripen E.

Wiseman sa...
19 januari 2013 kl. 12:40  

Magnus Redin,

Din tolkning är tyvärr alldeles för positiv.

Magnus Redin sa...
19 januari 2013 kl. 12:47  

Så hur skall man förändra verkligheten så de positiva tolkningarna börjar stämma?

Jag vill väldigt gärna att det hittas vägar ut ur kollapsen.

Unknown sa...
19 januari 2013 kl. 17:59  

Nu skall ju 39E få ett nytt och mycket kapablare system än EWS39 som ju redan besitter störförmåga. Så det skulle förvåna mycket om inte 39E slår C/D på fingrarna när det gäller just det. Enligt uppgifter som cirkulerade när det hette NG skulle ju eventuellt även radarn kunna användas för ECM men den lär ju vara begränsad till X-band eller ännu smalare om inte skottarna hittat på något exceptionellt.
Det man skulle vinna på att ha kapslar skulle ju kunna vara utökade frekvensband och ERP. En tvåsitsare med anpassad baksits skulle ju ge möjlighet till ett betydligt mer situationsanpassat och flexibelt uppträdande.

Att avancerad baksits försvann från MS20 var väl en följd av att typarbetet blev för dyrt i kombination med att FM saknade en organisation för systemoperatörer och också ekonomi att skapa en sådan även om det nog skulle tillföra mycket.

Anonym sa...
19 januari 2013 kl. 19:33  

@Obby Noxus

"Det man skulle vinna på att ha kapslar skulle ju kunna vara utökade frekvensband och ERP. En tvåsitsare med anpassad baksits skulle ju ge möjlighet till ett betydligt mer situationsanpassat och flexibelt uppträdande."

Mitt intryck är att det är fullständigt nödvändigt med baksits. Jänkarna klagar till och med på att två säten nästan är för lite jämfört med de fyra de hade på "Prowlern":

"DOT&E also expressed the view that a two-man crew could successfully handle the workload common to some missions, but missions involving intense radar and communications jamming would likely task the crew to the limit of their abilities increasing a strike mission’s vulnerability to enemy action."

http://defense-update.com/20120907_ausi_growlers.html

39E:s inbyggda EW funkar nog bra mot andra flygplan. Det vi saknar är förmåga i ett större frekvensomfång + ERP för att kunna störa de fasta, långvågiga radarinstallationerna. Dessutom har vi inte det som behövs för att neutralisera dessa.

Annars blir det till att hålla sig en bra bit in på Svenskt territorium för att vara säker. Några uppdrag över Östersjön och Baltikum kan man glömma, vilket lite förtar idén med både solidaritetsförklaring och skalförsvar.

Wiseman sa...
19 januari 2013 kl. 19:51  

I syfte att förekomma påminns det om att man inte bör gå djupare än så här avseende förmågor inom detta område på ett öppet forum.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade