Gästinlägg: Att föra krig utan att det uppfattas som krig


I natt problematiserade jag i ett inlägg kring när det är krig respektive vad som utgör en krigshandling. Vad som skett i östra Ukraina under våren är en gradvis stegring av konfliktnivån där man kan konstatera att hade dagens konfliktnivå nåtts redan första dagen av strider i östra Ukraina, hade det definierats som krig mellan Ryssland och Ukraina. Nedan följer ett gästinlägg av doktoranden i krigsvetenskap, Oscar Jonsson, med anledning av det ovan beskrivna inlägget.

Wiseman
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Att föra krig utan att det uppfattas som krig

Innan man räknar det exakta antalet stridsvagnar i Ryssland bör man förstå tankegången om hur man vill använda dessa och när man känner sig berättigad att göra så. Det argumentet ledde mig in på att studera uppfattningen av krig och konflikt i Ryssland, något Wiseman efterlyste i sitt inlägg. Därav kändes det lämpligt att skriva detta inlägg.

Det mest traditionella sättet att se krig är det som grundar sig från Clausewitz definition att krig är en våldsakt för påtvinga motståndaren din vilja. Man kan tro att detta skulle vara en enkel start på diskussionen, men icke så. Gewalt som det originalet på tyska heter kan både innebära makt, kraft, och våld (power, force and violence). Men även om vi går med på att det är våld som avses, vilket känns som det närmast Clausewitz och det mest intuitiva, så är frågan om vad för typer av våld (jmf. diskussionen om strukturellt våld, verbalt våld etc. ad infinitum).

Hur som haver, den främsta skolan i den ryska militärteorin (i likhet med de flesta i Väst) insisterar på att fysiskt våld är den definierande faktorn om något är krig eller inte. Är våld frånvarande kan det vara en intensiv ekonomisk-/diplomatisk-/energimässig-/informationsmässig-/cyber konfrontation, men inte krig. En framträdande förespråkare för detta är generalen Gareev som har varit självständiga Rysslands tyngsta militärteoretiker (och kämpat i andra världskriget för övrigt) skrev 1995:

väpnad kamp är en del av krig - krig som ett komplext socialt och politiskt fenomen som inkluderar alla sfärer av livet i nationerna engagerade, med olika medel att bekämpa fienden inklusive: industriella, politiska och psykologiska medel, där den väpnade kampen är den främsta.

Detta sätt att definiera krig håller fortfarande den väpnade kampen främst och skulle jag säga är representativ för de flesta i rysk militärteori. Dock så utvecklas världen och Rysslands övertygelse att Väst är ute efter dem stärks avsevärt på de sista åren av 90-talet och därefter går både hotbilden och synen på krig utför.

Efter färgrevolutionerna uppkom en förståelse i Ryssland att Väst blivit så effektiva att använda icke-militära medel, som subversion och propaganda, i namn av demokratifrämjande att man inte behöver militära medel. Denna uppfattning vart stärkt efter den arabiska våren och speciellt efter oroligheterna kring det ryska valet 2011-2012.

Detta har lett generalstabschefen Gerasimov att säga att icke-militära medel är fyra gånger så viktiga som militära. Detta leder mig oundvikligen till slutsatsen att om det militära är långt ifrån det viktigaste, så tappar det statusen som definierande faktor i krig. Detta leder oss till en mycket mindre definitiv bild av vad krig är, men en, i mitt tycke, som bättre fångar verklighetens komplexitet. Det var säkerligen det Gerasimov avsåg när han argumenterade att karaktären av moderna konflikter är att gränsen mellan krig och fred suddas ut.

Det främsta förkroppsligandet av detta är hur Rysslands doktriner kring informationssäkerhet innehåller en förståelse där information i sig självt kan uppfattas som ett säkerhetshot och handlingar som kan påverka statens (läs regimens) stabilitet. Detta innefattar då all form av kritik mot Rysslands regering, arbete för demokratisk reform och yttrandefrihet som del i informationskrigföringen.

Detta är även illustrerande för vad som styr våldsanvändningen. I grunden ligger en intressekonflikt (vilket det finns många av) där maktmedel används. När man känner sig tvingad att använda militär makt och/eller när man ser sig ha möjlighet att främja sina intressen, så gör man det. Definitivare än så är det svårt att vara, förutom att man kan lägga till att Ryssland, av olika anledningar, har väldigt förlåtande etiska och juridiska begränsningar i när och hur man använder våld.

Rent folksrättsligt är det relativt enkelt: stater har en inneboende rätt att försvara sig mot en väpnad attack (vilket kräver en viss intensitet, t.ex. inte en gränsvakt som ger sig ut på en egen räd), vilket är den enda gången det är tillåtet enligt FN att använda vapenmakt utan Säkerhetsrådets godkännande. Vad som utgör väpnad attack är, såklart, under debatt i dessa cyber-tider, men enklast är det att se det som att slutsatsen från internationella domstolens yttrande 1970 om legaliteten av kärnvapen gäller. Det ser att det är effekten och intensiteten i en attack och inte medlen som avgör om use of force har skett. Vidare går tolkningen av Artikel 2(4) i FN-stadgan att ifall en grupp agerar med omfattande logistiskt stöd och direktion från en stat kan dess beteende attribueras den staten, vilket ser möjligt ut att göra i Ukraina. Dock är frågan, som Wiseman påpekar, till vilken nytta detta är för Ukraina då det svåra med folkrätten är att den kräver makt att upprätthålla.

Till syvende og sidst är detta med att vara i krig, trots alla invecklade sett att klassificera och bedöma det, som att vara kär, man bara vet det när man är det.

Oscar Jonsson är doktorand i Krigsvetenskap på King’s College London och driver bloggen Säkerhetspolitiska Reflektioner

15 kommentarer:

Unknown sa...
16 juli 2014 kl. 23:37  

Wow. Tack Oscar, och Wiseman. Mycket intressant.

Deg borde väl innebära att om det är krig är väl enklast att fråga dem på plats, inte minst med hänsyn till slutklämmen?

Dock, hur är man så säker på att det är just så (tex) ryska gen.stab tänker?

I övrigt. Väldigt imponerande skrivet, kort men ändå utförligt.

Unknown sa...
17 juli 2014 kl. 11:22  

Grattis på 7 årsdagen!
Hoppas du förstår att för många av oss är det som ett ljus i mörkret.
Tänk om Heder, Ära, Mod och Sanning skulle bli honnörsord i framtiden?
Att kunna ställa sig över det politiska käbblet.

Anonym sa...
17 juli 2014 kl. 16:15  

@En Annan Läsare,

Kul att du uppskattade det! Det korta svaret är egentligen att man inte vet hur de tänker. Man vet vad de säger och får utifrån det göra ett gissningsarbete (och de ska mottas med den skepsisen också)

/Oscar

Gormel01 sa...
18 juli 2014 kl. 06:43  

De icke militära medlen är fyra gånger så viktiga...

Jag undrar hur en sådan tes emottas av Våra energiska debattörer?

En stor del av debatten på denna gamla blogg handlar om förbandsvolymer och mera sällan om operationer och aldrig om de metoder Gerasimov beskriver.

Det vore ett intressant spår att följa. Hur passar den senaste tidens ryska manövrar in i det mönstret?

Har vi resurser för sådant? Vad upplever egentligen de
hundratusentals ryska turisterna i Stockholm?

Vad ser rysk underrättelsetjänst när de läser denna och liknande bloggar?

Officersreformen kommer förändra mycket? Kalla krigets officerare är så bittra att de vill störta det politiska systemet? Allmänhetenbryr sig ej i någon allvarligare omfattning utan låter politikerna hållas?

Alltså precis likadant som hemma i Rodina?

Mvh Göran Mellblom

Gustav sa...
18 juli 2014 kl. 09:31  

@ Göran M

Att vårt östra grannland anser att de icke militära medlen är fyra gånger så viktiga är sannolikt ingen nyhet för majoriteten av denna bloggens läsare

Däremot kan ju en del av våra folkvalda som proklamerat att vi aldrig haft ett så säkert Europa få problem med att världen ser ut som den i princip alltid gjort

Försvarsmakten/Krigsmakten är Utrikespolitikens förlängda arm

Utrikespolitiken syftar för många till att skaffa sitt eget land fördelar framför andra och använder i princip hela skalan av de möjligheter som finns

Andra länder är mer än lovligt naiva och tror att det finns någon form av regelbok och att alla spelar efter den

För andra går det ut på att:
1. Bestämma sig för vad man vill
2. Se till att ingen annan förstår vad det är man egentligen vill
3. Säkerställ alla förutsättningar för att få det du vill utan att någon kan göra något åt det
4. Genomför det du vill på ett sätt som omöjliggör för andra att hindra dig
5. Säkerställ att du sedan kan behålla dessa positioner utan större problem

Ju fortare våra folkvalda inser att den eviga freden aldrig fanns och att det inte finns någon regelbok för utrikespolitik/krig - desto snarare kommer vi att att kunna åtgärda det många kallar för ett säkerhetspolitiskt vacuum

Gormel01 sa...
18 juli 2014 kl. 11:08  

@Gustav, intressant.inlägg som ger upphov till följande fråga, och även mot bakgrund av Roger Klangs tidigare inlägg: hur bedömmer du Förbundsrepubliken Tysklands agerande i ukrainska frågan?

Mvh Göran Mellblom

uppgiven sa...
18 juli 2014 kl. 11:47  

"De icke militära medlen är fyra gånger så viktiga..."

Vad i ovanstående säger att de militära medlen inte är viktiga?

Rysslands agerande på sista tiden har sin grund i att de har militär styrka nog att kunna bete sig som de gör.

Oavsett hur gärna du vill att de ryska turisterna i Stockholm ska bli imponerade av din musikkår, så är det knappast dennas repertoar som rysk underrättelsetjänst analyserar när de bedömer vår styrka... utan snarare vår förmåga att möta ryskt bombflyg över Östersjön.

TRIDENT sa...
18 juli 2014 kl. 14:11  

Stick nu inte hål på Mellbloms lilla babyblå bubbla. Den store ledaren med försvarsberederskan från Skaraborg i spetsen har ju redan deklarerat - och flera gånger om intecknat den eviga världsfreden.

Mellblom verkar satsa hårt på en karriär inom nymoderaterna - tyck som den store ledaren, fast lite mer...

Vi satsar ju dessutom för fullt på ocke militära medel - högvakt, grenadjärvakt, Armens musikkår, livgardets dragonmusikkår och sist med inte minst försvarsförmågans grundbult - marinens musikkår.

När hejarklacksledare Mellblom och hans partikamrater är färdigs återstår nog bara en grenadjärvakt och marinens musikkår att fylla den "fantastiska" ensidiga solidaritetsförklaringen med...

Personlige begriper jag inte hur landets statsminister kan förlöjliga sig själv och skämma ur Sverige på det sätt som nymoderaterna gjort med denna patetisk "solidaritetsförklaring".

Vad som är ännu mer obegripligt är att det finns personer som på allvar tror på de nymoderata lögnerna och dessutom försvarar dessa. Fullkomligt obegripligt!

Anonym sa...
18 juli 2014 kl. 19:10  

Herr Mellblom.

"Jag undrar hur en sådan tes emottas av Våra energiska debattörer?"

På den här bloggen avhandlas liknande ämnen under rubriken;

Absurditeter 197 inlägg
Cyberkrigföring 11
Centern 14
Folkpartiet 26
Informationstjänst 26
Ryssland 144
Kristdemokraterna 21
Moderaterna 71
OPSEC 37
Regeringen 357
Saudi 4
Terrorism 7

Jag har säkert missat några inlägg.
Om du läser kommentarerna till dessa inlägg får du en god uppfattning och kan själv bilda dig ett svar på din fråga.
Sedan finns det en hel hoper andra ställen där du kan förkovra dig i ämnet som verkar helt nytt för dig.

Avslutningsvis skall jag inte ställa någon fråga till dig då du verkar ha svårt för dessa. Jag vill bara konstatera att den demokrati vi är satta att försvara numera har en majoritet för att återinföra värnplikten.

"Nu finns det en majoritet för återinförd värnplikt bestående av Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Folkpartiet.
Detta kommer att märkas i inriktningsbeslutet 2015."

Visst är det härligt när något fungerar som det ska herr Mellblom;-) OBS,ingen fråga!

Teaterdirektören.

P.S. Ett av de nya sätten är inte när en orkester förvånar någon i ett vägskäl! Detta har gamla traditioner:-)

Gormel01 sa...
18 juli 2014 kl. 19:32  

@Uppgiven, du har helt rätt. Men din ton är logementskaxig och förnumdtig, vilket jag vänder mig emot.

Det är inte att undra på att vi utnämns till"särintresse" när vi beter oss som Trident.

Mvh Göran Mellblom

uppgiven sa...
18 juli 2014 kl. 23:06  

@Gormel01

Så när du inte kan invända mot sakinnehållet så vänder du dig mot formen?

Du är en god lärjunge till Cecilia.

TRIDENT sa...
19 juli 2014 kl. 13:56  

@teaterdirektören

Om nymoderaterna får fortsätta ett tag till får nog reglementena kompletteras med lämplig stridsuppgift för kapten Mellbloms orkester...

INS får nog även skriva om BerO:n så kapten Mellblom med orkester går lämplig uppgift att lösa.

Armens musikkår underställdes grenadjärvakt. Förvåna fientligt framträngande över Stäket, beredd att med ostämd bastuba och trummor förvåna på Arlanda luftlandsatt fiende.

Med tanke på hur mycket galla kapten Mellblom spyr över det som varit kan man ju börja undra över hans fascination över gamla uniformer...

Är det något som var riktigt uselt förr så var det uniformerna....
Kanske dags att avskaffa modell ä och ge musikkårerna riktiga uniformer.

Anonym sa...
19 juli 2014 kl. 16:08  

Jag vänder mig till alla försvarsvänner inom Nya Moderaterna…

NI måste inse vilken enorm uppförsbacke ert parti har idag i fråga om förtroende inom försvars- och säkerhetspolitik området. De beslut som ert parti drivit igenom under åtta år nu, har med facit i hand, raserat allt förtroende för partiet inom det området (hos alla upplysta försvarsvänner). Ni måste börja om från noll om ni vill återskapa förtroendet. Idag är det bästa ni kan göra (om ni vill gagna ert parti i höst), sannolikt att ”spela döda” i frågor om försvaret, fram tills valet - då ni saknar allt förtroende i den frågan.

För mig är det dessutom ett mysterium hur en ”försvarsvän” kan vilja associera sig med ett partiet som drivit de senaste åtta årens försvarspolitik? Visst är det bra om man vill påverka och styra om partiets politik i en bättre riktning. Men om jag var för lägre skatter (som ett exempel) - så skulle jag inte engagera mig i Vänsterpartiet för att försöka påverka deras politik i den riktningen… Känns betydligt mer naturligt att i så fall engagera mig i ett parti som har den ståndpunkten från början.

De Nya Moderaterna är INTE ett försvarsvänligt parti. De nya Moderaterna är ett super-liberalt ”individens parti” där individens frihet kommer först och främst! Gemensamma intressen som försvar, skola, polis, kustbevakning et.c. är inget som Staten primärt skall ansvara för i Ny Moderaternas värld och man kan följaktligen alltid sänka skatten lite till. Önskar medborgarna dessa tjänster så kommer privata alternativ att uppstå för dem… Staten ska ”lägga sig i” så lite som möjligt…

Jag har själv varit aktiv medlem i Moderata Samlingspartiet under lång tid men lämnade direkt när det blev Nya Moderaterna. OM Moderata Samlingspartiet skulle återuppstå tror jag många besvikna traditionellt värde-konservativa (som nu lämnat partiet, vilket syns i opinionen) skulle kunna överväga att komma tillbaka?! För när nu Moderaterna blivit det minst konservativa och istället mest liberala partiet inom ”Borgligheten” ligger tyvärr fältet öppet åt höger för andra partier.

Unknown sa...
21 juli 2014 kl. 12:33  

Lektion i vad man skall skriva för att inte få några svar på en blogg:

Inled din kommentar med "Jag vänder mig till alla försvarsvänner inom Nya Moderaterna"

Klart.

Anonym sa...
10 augusti 2014 kl. 00:51  

:-)

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade