En nödvändig insats

Ni som har läst min blogg tidigare vet att jag alltid förvånas och äcklas av det faktum att det idag fortfarande är accepterat att vara kommunist, medan nazism (rätteligen) är bannlyst.

På SvD Brännpunkt berättar idag Eskil Franck, tillträdande överintendent för Forum för levande historia, om det kommande arbetet med upplysning om kommunismens brott. Det är bara att hoppas att detta får ett minst lika stort genomslag i samhället som projektet om Förintelsen för tio år sedan.

Min uppfattning är att det ska vara lika lite accepterat att säga att man är kommunist som att säga att man är nazist. Från kommunisterna brukar man höra att "jag står faktiskt för en nyare och modernare form av kommunismen och Sovjet, Stalin etc innehöll ett antal felsteg". Prova byta ut kommunism, Sovjet och Stalin mot nazism, Tyskland och Hitler och fundera på hur pass accepterat det är? Bloggen "Röda Raketer" är ett typexempel på detta. Mycket riktigt känner man sig där också hotad av Eskil Franck och kallar projektet för McCarthyism.

Naturligtvis är kampen mot nazism och kommunism en knivig fråga för yttrandefriheten. Man kan inte förbjuda kommunistiska eller nazistiska åsikter. Däremot måste man vara beredd att ta debatten med dem som förespråkar dessa inriktningar.

Förresten, vet ni varför vänstermänniskor alltid envisas med att kalla nazister för fascister?
I Sovjetunionen kunde man naturligtvis inte använda ordet nationalsocialist. Det skulle vara samma sak som att erkänna att det fanns andra former av socialism. Det fanns ju faktiskt bara en socialism - den sovjetiska. Ordet nazist existerar inte vad jag vet i ryskan. Överallt i historieböcker etc talar man om fascism och fascister.

Dagens boktips är samma som tidigare - Signe Kaskelas skildring av situationen som Kirunasvenska i Sovjetunionen under Stalins välde - "Under Stalins Diktatur"
Boken finns i sin helhet publicerad på internet.