Per T Ohlson på Sydsvenskan uppmärksammade igår Arktisfrågan i en krönika. Som jag skrivit tidigare tror jag att det här kan bli nästa stora tvisteområde, i och med att klimatförändringarna möjliggör exploatering av de rikedomar som dolts av isen. Lägg där till att en ny handelsväg till sjöss från Asien till Europa uppstår.
Med tanke på att man tidigare i försvarsberedningens rapport från slutet av förra året talat om det hot klimatförändringarna utgör, misstänker jag och förväntar mig, att försvarsberedningen kommer att ta upp Arktisfrågan efter sin rundresa på Nordkalotten i juni.
Jag måste erkänna att jag hittade länken till Per T Ohlsons ledare på Annika Nordgren-Christensens Försvarsbloggen.
Försvarsminister Sten Tolgfors hade också en debattartikel i Sundsvalls Tidning (detta riksorgan!) i helgen. Det är mest samma mantra som vanligt med 850 milj, ESV etc etc. Däremot kommer ett intressant avsnitt på slutet:
"Vi ska ansvarsfullt utveckla det svenska försvaret. Försvaret ska fortsätta att öka sin tillgänglighet, användbarhet och kostnadseffektivitet. Vi kommer i höst att dimensionera försvaret utifrån och in – världen, närområdet och nationen – för a tt det ska vara användbart i alla dessa perspektiv. Vår säkerhet ska bygga på mer gemenskap och samarbete med andra länder. Framför allt kommer det nordiska försvarssamarbetet att fördjupas."
Jag är rädd att Sten Tolgfors och jag inte riktigt har samma uppfattning om vad som är samarbete och vad som är bistånd.
Enligt mig är samarbete att flera parter bidrar med något till allas vinst. T ex det gamla Marinen + Flygvapnet mot sjömål = 1 +1 = >2. Sålunda tror jag varken Finland eller Norge skulle uppskatta att helt plötsligt vara ansvarigt för t ex ubåtsskyddet i Östersjön eller luftförsvaret av norra Sverige.
Detta skulle i så fall vara vad jag kallar bistånd och våra "samarbetspartners" skulle befinna sig i en situation där de dimensionerat sin försvarsmakt för att lösa de egna behoven, men nu plötsligt vara tvungna att dra ner på dem för att även, otillräckligt, tillfredsställa Sveriges behov.
Men så dum kan man väl ändå inte vara, eller?
Om / About Wiseman's Wisdoms
▼
måndag 19 maj 2008
3 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Å andra sidan kanske den svenska planen är att norge och finland ska ta ansvaret mot rimlig ekonomisk kompensation.
SvaraRaderaTror du det blir billigare att betala extra flygplan åt Norge eller Finland än att sköta luftförsvaret av Sverige på egen hand när det dessutom kostar knappt hälften så mycket per timme att flyga JAS 39 som F-18?
SvaraRaderaDe politiska partierna avstår från ambitionen att upprätthålla ett autonomt svenskt försvar. Ersättningen uppges vara detta "försvar i användning", i klartext att förse supermakten med legotrupper. Resten, med diverse utspel på skilda områden, kan ses som steg på vägen mot utlandsinordningen. Kring allt detta råder tystnad. Vi verkar vara en ganska liten skara som protesterar. Jag skulle inte säga att folkopinionen verkar bry sig särskilt mycket. Âterstår nu att se hur inte minst EU-samarbetet kan komma att utveckla sig liksom utvecklingen på själva krigs- och insatsfronten.Vi kan notera att Finland förefaller hantera den egna försvarsfrågan betydligt mer eftertânksamt och seriöst än de svenska politikerna. I Finland avser man behåalla värnplikten - utan vilken ett rejält försvar till sist är en omöjlighet.I Sverige härskar lättsinne och nationell likgiltighet.
SvaraRadera