Om / About Wiseman's Wisdoms
fredag 19 september 2008
Off the shelf eller ej - materielprocessen
Att direktanskaffa låter bra, men blir inte alltid så enkelt och billigt som en lekman (politiker) gärna vill tro.
Tyvärr kan inte lekmannen ta till sig budskap som är mer komplexa än max 1 A4-sida, men jag gör ändå ett försök. Texten sväller tyvärr på grund av behovet av extrem tydlighet i kommunikationen med lekmannen… Trots detta bör lekmannen försöka se bortom textens uppenbara budskap och söka eventuella kunskaper och sammanhang som kan hjälpa lekmannen att göra klokare ställningstaganden och uttalanden.
Nästan alla direktanskaffningar av mer komplexa materielsystem än kalsonger och strumpor, kommer att innebära behov av utveckling för att integrera produkter och system till svenska förhållanden. ”Ja men…”, säger då lekmannen, ”…varför ska vi ha unika svenska förhållanden – vi ska ju bli NATO-anpassade och interoperabla!”. Tyvärr löser inte det alla frågor.
Full interoperabilitet och utbytbarhet av förmågor mellan nationer innebär inte bara gemensamma standarder för tankmunstycken och informationsmodeller, det kräver även gemensamt språk med gemensam terminologi och gemensamma definitioner av begrepp. Det kräver gemensam doktrin, taktik och stridsteknik. Det kräver gemensam organisation och gemensamma rutiner. Det kräver gemensamma koncept för utbildning och underhåll. Det kräver gemensamma lagar, regelverk och rutiner för verifiering, validering och certifiering av systemsäkerhet, miljö, arbetsmiljö, elsäkerhet, transporter mm. Det kräver en gemensam ledning och gemensamma beslut. Utan full utbytbarhet krävs alltid någon form av anpassning.
Så länge Sverige själv vill välja med vilken radio vi ska kommunicera inom förband så kan vi inte köpa off-the-shelf färdigutvecklat för integration av svensk radio. Få utländska tillverkare och kunder bekostar utveckling och integration av en unik svensk radiolösning. Vi måste också köpa integration av radion, dvs. en utvecklings- och integrationskostnad tillkommer på hyllpriset. ”Ja men…”, säger lekmannen som har gått teknis, ”…hur svårt är det att sätta in en annan radio? Det kan jag göra själv om det behövs. Billigt!”.
Ur ett lekmannaperspektiv är det inte svårt, men om vi lägger på svenska lagar, svenskt regelverk avseende bland annat producentansvar och systemsäkerhet så är det inte så enkelt som att byta några kontakter, bocka till en plåt och skruva fast skiten. Nej, det räcker inte med att det fungerar, vi ska också ha tillåtelse och möjlighet att använda materielen samt att låta svenska soldater hantera materielen. Då ställs det vissa krav från våra lagstiftare, vilket är både bra och rimligt.
Installationen ska verifieras avseende miljö så att inte vibrationer överförs till radion som ligger utanför radions miljöspecifikation. Då kan den gå sönder och garantin gäller inte. Installationen ska verifieras i en omfattande systemsäkerhetsanalys och –dokumentation så att inte soldaten riskerar att bli skadad av radion, t.ex. den lossnar. Här är många ingenjörstimmar. Det ska också verifieras att radion inte interfererar med andra system i fordonet och därmed introducerar risker för person-, materiel- eller miljöskada. Den elektromagnetiska miljön ska mätas och verifieras (mycket dyrt). För att göra allt detta så räcker det inte med att köpa prylen, utan vi måste också ha tillgång till konstruktionsdata på konstruktionen vilket kommer ovanpå hyllvarupriset. Detta görs inte primärt för att Försvarsmakten tycker att det verkar nödvändigt utan för att våra lagstiftare kräver det. (Samma lagstiftare som kräver att vi ska köpa off-the-shelf och att det ska bli billigt som fan!) OK, då var radion klar.
Nu tillkommer svensk säkerhetsutrustning enligt svensk lag och standard, t.ex. brandsläckare. Svensk förbandsutrustning skall kunna förvaras, förankras och transporteras på ett säkert sätt, t.ex. soldaternas vapen måste kunna fästas under transport i unika svenska vapenfästen. Ammunition ska transporteras på ett viss sätt. Svensk ammunition måste verifieras för användning i systemet bland annat avseende vibrationer. Lås ska vara konstruerade så att soldaten inte kan klämma sig enligt detaljerade regler i arbetsmiljö- och systemsäkerhetsregelverk. Tyvärr hade man visst en annan lösning i ursprungslandet, så vi får bygga om låsen. Aj då, nu får vi betala ingenjörerna igen.
Elsäkerheten kräver en genomgång. Buller ska mätas (eller tillverkarens mätunderlag köpas) så att arbetsmiljölagstiftningen uppfylls. Vi måste eventuellt anpassa systemet till svensk transportstandard med fästanordningar för lastförankring med mera. Fordon ska uppfylla svensk väg- och trafiklagstiftning och måste anpassas för att klara en svensk registreringsbesiktning. (Viss möjlighet till dispenser finns, men verifiering och certifiering måste ändå ske, vilket är en kostnad ovanpå hyllpriset).
Nu måste vi också uppdatera alla ritningsunderlag, vilket även det är ett krav enligt vårt regelverk. Många ingenjörstimmar.
Nu ska vi uppdatera alla skyltar och varningstexter till svensk standard (vilket också måste uppdateras i ritningsunderlaget). Hoppsan, då måste vi också uppdatera dokumentationen, bland annat användarmanualen. Då får vi köpa den också och lägga många ingenjörstimmar på det - helvete, det hade vi ju inte tänkt oss.
Ja, sedan var det ju underhållet - dokumentation, reservdelar, förpackningar, märkning, verktyg, testutrustningar, kontaktdon, kablar och skärmning, med mera… Det kan ju inte vara annat än svensk standard och följa svensk lagstiftning om vi ska få tillstånd att använda prylarna i Sverige med svenska soldater/anställda.
Är material, oljor, vätskor med mera tillåtna enligt svensk miljölagstiftning, eller behöver vi ta fram alternativ? Först och främst är det inte gratis att göra granskningen. Utöver detta kommer eventuella ingenjörstimmar för att ta fram acceptabla alternativ och verifiera dem med produkten igen (många prov som måste göras om - inte gratis). Här går ett antal timmar åt till design, konstruktion och verifiering samt slutligen certifiering.
Ja, sedan var det ju utbildningen och utbildningsmaterielen…
Utöver detta så har användarna fått för sig att de vill bygga om systemet lite. Det är ju inte helt optimalt. Nu rasar kostnaderna iväg och snart kan vi konstatera att det kanske hade kostat ungefär lika mycket att utveckla skiten själva, med den skillnaden att då hade vi också gynnat svensk försvarsindustri (och arbetstillfällen) samt fått en mer ändamålsenlig och kompetent produkt för användarnas behov. Kanske, kanske inte…
Men, varför ska en lekman (politiker) behöva göra det så här svårt för sig? ”Nä, så komplicerat kan det ju inte vara…det är väl bara att vi ändrar lagarna då?” (Och så kan vi börja om igen med att analysera lekmannauttalanden…)
Se även: http://www.kkrva.se/Artiklar/081/kkrvaht_1_2008_7.pdf
Komplettering:
En anledning till att ovanstående anpassnings- och integrationsutveckling blir dyr (per individ), är för att det är ett relativt omfattande utvecklingsarbete som fördelas på mycket få individer, nämligen de få system som vi köper till Sverige. Övriga och motsvarande utvecklingskostnader för grundsystemet har kanske också varit höga, men de har fördelats på hela flottan av system som levereras till alla kunder. Därmed kan styckpriset hållas lågt. Dessa integrationskostnader får vi dock stå för själva, även om vi samarbetar med t.ex. Norge eller Finland, eftersom de har sina egna lagar och regelverk och därmed sina egna anpassningsbehov.
Om vi fortfarande hade anskaffat stora volymer så hade integrationspåslaget per individ gjort att styckpriset endast ökat marginellt. Men detsamma gäller om vi utvecklar själva…
Eftersom vi inte behöver köpa stora volymer, så ska vi istället köpa off-the-shelf (=stora volymer tillsammans med andra kunder) för att få ner styckpriset. Men då åker vi på anpassnings- och integrationsarbete som till stora delar är en repris av grundutvecklingsarbetet med motsvarande stora kostnader, men fördelat på mycket färre individer.
Hur man än vänder sig så är röven bak. I vilken riktning är det skönast att stå med rumpan bar?
…jo förresten, apropå kalsonger och strumpor…
Även dessa materielsystem skall verifieras mot svensk lagstiftning. Det har visat sig, bl.a. bland USA:s trupper i Irak, att när man handlar off-the-shelf så kan det ibland bli fel.
Moderna syntetiska underställ som transporterar bort svetten från kroppen kan verka skönt att ha i ett ökenklimat. Mången amerikansk inköpare (och svensk förbandschef) (kan det vara K 3 som avses? /Wisemans anm.) kunde inte stå emot försäljarnas uppenbara logik. ”Självklart ska mina soldater ha det bästa nu när vi ska ut i riktiga farligheter”.
Problemet visade sig dock efter att man utsatts för RPG-eld och när soldaterna, på ytan till synes oskadda, vrålade och vred sig på marken i vad som verkade vara enorma smärtor.
Vad varken försäljare eller lekmän i övrigt hade tänkt på var att smältpunkten för syntetmaterial är relativt låg. När soldaterna utsattes för den mycket kortvariga, men mycket höga, värmen från en näraliggande detonation, så smälte helt enkelt understället på kroppen, vilket orsakade smärtsamma brännskador över hela kroppen. Uniformen, som inköpts och verifierats mot militära specifikationer, hade dock inga skador…
Alltså kommer kanske även kalsonger, som ska köpas från hyllan, att behöva vara lite dyrare än de man kan plocka upp på Dressman. Om du är soldat, så får du i alla fall hoppas på det.
Om du är lekman, så får du väl fortsätta säga ”Men vad fan, hur svårt kan det vara…?”, men är du dessutom politiker så får vi hoppas att du antingen blivit klokare, eller att du inte blir omvald…
/Peppe
39 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Okej... nu är jag rädd för svenska politiker. Förut var jag bara det när det var mörkt... men nu är jag Rent ut sagt, SKIT RÄDD! snyft...
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaMycket trevlig uppsats, men Peppe måste vara en obotlig optimist om han tror att våra politiker lär sig (eller inte blir omvalda pga uppvisade intellektuella brister).
Sverige är inte det enda land som lider av de här problemen. Läs bloggen
http://defenceoftherealm.blogspot.com/
(systerblogg till bloggen http://eureferendum.blogspot.com ) och läs om "Snatch" Land Rovers.
Nej, det är samma visa världen över. I USA yxar man materielsystem i kongressen efter i vilken delstat de tillverkas. Det gäller ju att rätt senatorer gynnas.
SvaraRaderaMan ska väl se om sitt eget hus först i alla fall? :)
Hoppsan Kerstin, så det kan bli. Klart det finns en anledning att man inte bara åker till affären o köper hyllvaror. Skönt att en del kan redovisa varför.
SvaraRaderaAlltid upplysande att läsa här.
Se om sitt eget hus ja. Synd bara att våra politiker inte ser om det egna huset vad gäller försvaret av nationen. För övrigt så är Lars Gyllenhaals fantastiska bok "Ryssland och den svenska nedrustningen" ett hett lästips. Där tar han upp mycket av hemskheterna i det nya snälla Ryssland som aldrig nämns i svensk media. Har ni inte boken så finns det en kort sammanfattning på min blogg. Ursäkta smygreklamen Wiseman!
SvaraRaderaInte kan man köpa "vad skit som helst" men samtidigt utgör FMVs interna regelverk och dess interna rundgång en massiv "proppen Orvar".
SvaraRadera/Nisse
Observera att jag inte har vänt mig till lekmännen i Försvarsmaktsledningen, utan satt min tilltro till nästa nivå (!). När det gäller de förra så tappade jag alla illusioner strax innan jag bestämde mig för att prova en annan verklighet att arbeta i.
SvaraRaderaAtt sätta sin tilltro till den högsta nivån av lekmän (politiker - oavsett färg) kan indikera hur desperat behovet är av att återställa Försvarsmaktens kompetens att forma, föreslå och bygga försvarsförmågor som bygger på realistiska lösningar snarare än enbart på löst formulerade visioner och populistiska nyckelord, (som de flesta använder utan att förstå - "...men jag låter nästan som jag är kompetent").
Det är tyvärr inte bara förband och materiel som har skrotats under årens lopp...
Mycket bra text. Den ska jag peka på nästa gång någon säger "Hur kan det kosta så mycket? Jag kan ju köpa en ungefär likadan på El-Giganten för en bråkdel av priset."
SvaraRaderaEn annan aspekt är ju underhåll och återanskaffning. Speciellt med konsument-COTS-produkter är det ju extremt kort livslängd. Köper man inte på sig hela det framtida behovet, inklusive reserver, så är prylarna helt omöjliga att få tag i efter något år. Med en omstart av hela anskaffningen som följd...
Kära lekman Nisse,
SvaraRaderaVad inlägget pekar på är att det inte är FMV "interna" regelverk som "proppar" igen processen. FMV handläggning speglar först och främst den lagstiftning som FMV måste följa som leverantör till Försvarsmakten. Makten att förändra ligger inte hos FMV utan hos lagstiftarna. Den ena handen bör veta vad den andra gör.
Däremot kan det möjligen finnas en "intern rundgång" i materielprocessen som skulle kunna rättas till med insatser inom både FM och FMV.
Ett exempel kan vara att när FM beställer hos FMV enligt moderna visioner om en effektiv materielförsörjning, så kanske FM först bör se över vilka ramavtal man har tecknat med FMV där FM styr hur FMV måste agera vid anskaffning. Nu visar det sig ofta att "proppen" består av att FMV inte får göra som FM vill, enligt FM krav i ramavtalet med FMV. Den ena handen bör veta vad den andra handen gör.
Ytterligare ett annat, mycket centralt, ingångsvärde som styr FMV handlande är kundens vilja att ha fungerande, användbara och säkra lösningar. (Vilket ofta överensstämmer med lagstiftarens intention). Dvs. inte installationer som off-the-shelf lösningarna i Toyota Landcruisers i Afghanistan, där användarna är mycket missnöjda med användbarhet och driftsäkerhet hos kommunikationslösningarna. För att få fungerande, driftsäkra och tillförlitliga förmågor - som för användaren kan vara skillnaden mellan liv och död när man är ensam mot en folkmobb i en enslig by i Afghanisan - så krävs visst arbete utöver att tillhandahålla en rulle silvertejp.
Som f.d. försvarsmaktsanställd, så är jag lika förvånad som du över att försvara FMV, men så här är det faktiskt...tyvärr.
Med vänliga hälsningar
/Peppe
En intressant observation i Försvarsdepartementets pressmeddelande (http://www.regeringen.se/sb/d/10209/a/111475):
SvaraRadera"- Genomförandegruppen har identifierat ett antal materielobjekt som bedöms som möjliga att avbryta eller reducera. Åtgärderna innebär en förskjutning inom materielförsörjningsprocessen från egenutveckling av materiel till direktanskaffning. "
Då kan man stilla undra varför minst två av de föreslagna materielobjekten är direktanskaffningsprojekt? Måhända är det de höga kostnaderna och relativt långa ledtiderna (uppkomna av sådana skäl som redovisas ovan), som får lekmännen att missta dessa projekt för utvecklingsprojekt? Alltså föreslås att lägga ner exakt sådana projekt som man i samma text förordar.
Reality check, please!
Detta, om något, är ett bevis på hur kompetenta beslutsprocesser vi får med önsketänkande lekmän vid rodret och en politisk snabbutredningskultur. "Fy fan, vad vi har blivit effektiva - hur fick dom något gjort överhuvudtaget förr i tiden?"
Fenoment förklaras här:
SvaraRadera"Man bör använda begreppet 'kognitiv dissonans' när man ska bedöma regeringen Reinfeldts säkerhetspolitik. I detta fall är innebörden att när det man uppfattar av verkligheten börjar bli obehagligt, så väljer man att aktivt tränga bort denna information. Om kartan och en okänd terräng inte stämmer överens, väljer man att följa kartan även om det i terrängen finns en avgrund som inte är utmärkt på kartan. Kartan känner man ju till. Det måste vara fel på terrängen."
Källa: http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/09/tolgfors-maste-ga
Fenomenet är nog tyvärr oberoende av vilken falang av lekmän som regerar, utan mer tidstypiskt för dagens politiska verklighet...
Som sagt: En utmärkt beskrivning. Till denna kan läggas att det för många större materielsystem inte existerar någon "hyllvara". Serierna är helt enkelt för korta och teknikomsättningstakten för hög, vilket leder till att när Sverige kommer för att köpa ett givet system så tillkommer ett stort antal ingenjörstimmar (igen) för att göra det producerbart. Det kan handla om allt från att byta enskilda komponenter eller t o m hela datorkort som inte finns att uppbringa längre till att modifiera delsystemen för att möta nya miljökrav (förbjudna material, tvättvätskor mm).
SvaraRaderaDvs även UTAN sverigespecifika krav så visar det sig oftast att den sk "hyllvaran" kräver omkonstruktion för att överhuvudtaget kunna produceras.
Jamen, säger nu "Lekman" om det är hyllvara så behöver man väl inte nyproducera något.
Och det låter förvisso plausibelt - om nu någon tror att företag producerar flyg-, fartygs-, fordons- och missilsystem för att hålla konsumentlager; som någon slags - "Pansarfordonsgiganten".
Nån som tror att Raytheons och BAE:s CEO:er går med på det?
Är denna problematik okänd för beslutsfattarna?
SvaraRaderaNågra utdrag ur Riksrevisionens rapport "Materiel för miljarder - en granskning av försvarets materielförsörjning" från 2004:
"I FM:s rapport från perspektivplaneringen 2002–2003 redovisas fyra
möjligheter att skapa handlingsfrihet i materielförsörjningen, dvs. kontrakterade
optioner, direktanskaffning, sena beslut och korta serier.
Kontrakterade optioner är ett avtal om att få köpa en produkt vid ett
senare tillfälle till givet pris, oftast giltigt under ett par år. Direktanskaffning
leder normalt inte till långa bindningar, men den mest moderna materielen
finns sannolikt inte att köpa på detta sätt. Sena beslut innebär att hålla flera
vägar öppna men ger vanligen högre kostnader. Korta serier är en annan
handlingsväg som ger modern materiel, men till priset av höga styck- och
underhållskostnader."
"Riksrevisionen anser att statsmakternas förändringar av materielanslaget
och de disponibla medlen under försvarsbeslutsperioden påverkat materielplaneringens
genomförande och därmed materieltillförseln till insatsförsvaret.
Indraget anslagssparande, omprioriteringar och ofinansierade
uppdrag har minskat det ekonomiska utrymmet för materiell förnyelse med
flera miljarder kronor, vilket påverkat effektivitet och resurshushållning för
materielförsörjningen negativt."
"I praktiken har materielplaneringen och uppföljningen av denna i stor
utsträckning överlämnats till tjänstemännen på FM och FMV, mycket på
grund av dess komplexitet men också då det finns kapacitets- och kompetensproblem
på andra nivåer i styrkedjan."
"Riksrevisionen föreslår att: [...] Försvarsmyndigheterna studerar i vilken mån FM:s regelverk är kostnadsdrivande
för kravspecifikationer vid materielbeställningar, samt hur ekonomiska
utgångspunkter och incitament bäst kan införlivas i specifikationer
vid upphandlingsprocessen."
Men, vem orkar läsa och förstå tråkiga revisorsrapporter? Det är väl inte därför man får bra lön...
/Peppe
Allvarligt talat, Peppe. Om man inte får hög lön för det så tänker inte jag läsa rapporten. :)
SvaraRaderaDet finns ett typiskt exempel på hur Försvaret tänker.
SvaraRaderaFör jättemånga år sedan köpte Försvaret in en radio som i USA kallas AN-PRC 77. Den fick namnet RA145 i Sverige. Det är den som syns i alla Vietnamfilmer, den stora gröna klumpen folk bär på ryggen.
Jo, efter några år skulle det köpas in reservdelar. Då hade tillverkningen av den modellen upphört. Istället köptes det in helt nya enheter som stått i mob-förråd i USA, för ungefär dubbla nypriset. När dessa kom till Sverige slaktades de på delar för att hamna i de slitna enheter som fanns i Sverige. Varför bytte man helt enkelt inte en trasig mot en ny? Jo, det är engelsk text på de nya. Det är typ fyra rattar att vrida på, med fasta lägen och tydliga markeringar för att funka i mörker. Spelar det någon roll om det står Frekvens eller Frequency?
RA145/146 används fortfarande i Hemvärnet.
Rent allmänt så produceras inte militär materiel och läggs "på hyllan".
SvaraRaderaDet är bara amatörer och svenska politiker (dvs amatörer) som tror att vapensystem produceras ungefär som stapelvara i livsmedelsindustrin.
Materielen beställs som Gripen tex, i ett bestämt antal ex sedan produktionsstopp.
Resonemanget att man kan få ner styckepriset, ungefär som man prutar i en bazar, är amatörtänkande.
Även om utvecklingskostnaderna är betalda så vill leverantören tjäna pengar.
I en tuff konkurrensmiljö så kan det möjligen gå men bara marginellt. Ett annat fall är där vapensystemet är på väg att bli föråldrat. Varför skall man köpa ett gammalt system?
Den svenska försvarsindustrin har visat sig effektiv. De vet att det inte finns rymliga budgetar i försvaret och anpassat sig till det.
Samt, varför skall man låta utlänningar tjäna pengar på vapenproduktion när Sveriges industri kan göra det i stället??
Samtidigt bör vi nu inte stirra oss blinda på vapensystem, motsv. (ja, jag vet att dom är ofantligt dyra), då det faktiskt är ett av få områden där jag upplever att FMV gör det dom ska.
SvaraRaderaDäremot finns det andra områden. Man kan till exempel (som Värnpliktsnytt gjorde), ifrågasätta enligt vilket regelverk värnpliktigas träningsskor definierades som krigsmtrl. och gavs som upphandlingsuppdrag till FMV, efter det att dom dömts ut som farliga för hälsan (något jag tror de senaste 15-20(?) årens värnpliktiga skriver under på (har inte i minnet hur länge vi lidit med Lejon Attack).
Att FMV sedan spenderade mer än ett halvår för att färdigställa underlaget för skoupphandlingen (vilket var en teknisk specifikation av en sko som ser ut, just det, som Lejon Attack i minsta detalj) istället för att se efter vad man kunde få på just COTS området renderade väl det hela till en tragedi.
Det som gör det hela till en fars istället, är att FMV tvingades avbryta upphandlingen, då inget företag var intresserat av att lämna anbud.
Vad för skor värnpliktiga förväntas få ut i framtiden vet jag inte, men slipper Lejon Attack, det gör man, trots FMV och HKVs bästa försök.
Eder tillgivne,
Hans
Hans: Jag delar inte din syn på hur FMV sköter upphandling av de dyrare systemen. Det finns naturligtvis exempel på fall där upphandlingen skötts mycket snyggt och effektivt. Sedan finns det en hel rad skräckexempel på motsatsen, bl a där FMV och ytterst FM tvingas betala säljaren skadestånd för att säljaren inte uppfyllt sina materiellöften. Jag ser personligen verkningarna dagligdags av en rad mindre smidiga upphandlingar och är inte så imponerad. Någon måste självklart göra upphandlingarna, men jag tycker man har rätt att ställa högre krav på hur de görs och resultatet.
SvaraRaderaNicklas, jag skulle gärna vilja se en källa som säger att man hellre reparerar en radio än byter ut den för att det är engelsk text på dom "nya" apparaterna. Dom ra145/146 jag har kommit i kontakt med har haft engelsk text.
SvaraRaderaJ.K Nilsson
Wiseman,
SvaraRadera(kankse borde börjat med det klasiska, "long time reader, first time poster." när jag skrev om COTS och FMV)
Jag saknar den tekniska kunskapen att avgöra huruvida FMV sköter sina uppdrag, jag trodde i min enfald att på den komplexa sidan var man aningens bättre.
Jag vet dock av personlig erfarenhet att dom inte förstår hur licenser på programvara anskaffas.
Just anskaffning/log processen är, i min mening, ett sorgebarn för FM, och där har FMV ett stort ansvar. 2008 köpte FM saker och tjänster för 28 milliarder kronor (varav 7 milliarder hanterades av FMLOG/UpphE, resterande huvudsakligen av FMV med FortV och FOI med på ett hörn).
FMLOG UpphE har genomfört en studie av anskaffningsprocessen under 2008. egntligen gjorde man det två gånger, andra gångne me stöd av Cap Gemini, eftersom ingen högre chef lyssnar på FMLOG personal på rak arm.
En försiktig uppskattning var att man, enbart med en förenklad anskaffningsprocess, där UpphE hade möjlighet att bland annat samordna anskaffning istället för att som nu, enbart genomföra uppdrag, kunde på kort sikt (inom ett år) redovisa besparingar på 350 millioner svenska kronor.
Detta har redovisats långt upp i hierarkin via gnäll, men har inte renderat några beslut.
Det fanns, för övrigt, ingen utpekad PÄ för upphandling/inköp inom FM förrän man utsåg en i november (om minnet inte sviker).
Firman vet inte hur man köper saker strategiskt, saknar grundläggande kunskaper om LOU, genererar oändliga mängder svartfakturor, etc, etc. det är bra trist att jobba med logistik i ett sådant läge.
Personligen hoppas jag att den Hagströmska utredningen leder till att FMV avskaffas och integreras i FM. Ayy FortV ryker, och att Pliktis hamnar under HRC verkar ju redan i princip i alla fall FM vara glasklara på.
Hans
Saxat från Försvarsbloggen:
SvaraRadera"I själva verket omnämns utveckling för annans räkning särskilt i lagstiftningen, som ett område som det krävs särskilt tillstånd för. Det här beror på att ett system som det svenska försvaret använder sällan kan säljas i exakt samma utförande till en utländsk försvarsmakt. Ibland krävs det så stora förändringar att det måste betecknas som utveckling för annans räkning."
Märkligt att bl.a. försvarsberedningen verkar förstå problematiken när det gäller att exportera och sälja försvarsmateriel, men när det gäller att köpa genom direktanskaffning och import, så finns helt plötsligt inga begränsningar..? När Sverige köper behövs ingen anpassning och utveckling, utan man köper "as-is" och använder direkt och då blir det jättemycket mer billigare. Visst blir man imponerad av djupet och koherensen i de analyser som ligger bakom våra beslut! Management "by having an opinion". Det är kvalitet det!
Märkligt hur många verkar ense med Peppe trots att flertalet av hans argument är överspelade sedan minst 10-20 år. Nästan alla de regler som nämns är numera EU-gemensamma. Och tack och lov för det, annars skulle det bli knepigt för Scania att exportera lastbilar och för Consafe att sälja containerbaserade logistiklösningar.
SvaraRaderaMånga gamla kaptener o majorer försörjer sig nu som "konsulter" som producerar onödiga och dyra papper till ingen nytta, just i såna här frågor. Det är inte längre någon skillnad mellan elsäkerhetskraven i olika europeiska länder. Likadant med EMC-kraven; de är inte unika för Sverige (fast vi har tyvärr fortfarande en del apparater med "svensk profil" som inte tål vanlig elmiljö).
Med Peppes inställning kommer vi aldrig framåt. Man behöver inte ha reservdelar för 20 års användning - byt hellre grejorna när de tjänat ut, så får truppen bra och modern materiel. Försök komma vidare från invasionsförsvarets tid!
@Mats
SvaraRaderaSå som jag läser inlägget så finns det egentligen inget ställningstagande för eller emot invasionsförsvaret. Det är snarare kritik mot antaganden om HUR det nya insatsförsvaret ska materielförsörjas. Hur man materielförsörjer är väl ingen definition på varken invasions- eller insatsförsvar? Tvärtom kan man se det som ett konstruktivt inlägg på vägen mot ett effektivt insatsförsvar - med förhoppningsvis en klokare strategi för materielförsörjning som inte bara på papperet verkar effektiv, utan som även i praktiken medför att soldaterna på fältet får den materiel de behöver, när de behöver den, till en kostnad som Försvarsmakten mäktar med.
Du får naturligtvis tolka det hur du vill, men jag är inte säker på om du har uppfattat budskapet eller om du har läst det du vill tro att det handlar om.
Kanske är det enkelt i teorin, men i praktiken så finns det friktioner och detaljer som ändå blir kostnadsdrivande? Kanske är det skillnad på vision och verklighet här och nu? Med min insyn i några materielprojekt, så verkar inriktningen med off-the-shelf anskaffning fortfarande vara förknippad med ett antal utmaningar innan den leder till de önskade effekterna. Sedan om förklaringen är Peppes, eller om det handlar om en tröghet och ett arv från invasionsförsvaret får väl var och en skaffa sig en uppfattning om.
En replik försvann???
SvaraRaderaVad handlade den om? Skicka om?
SvaraRaderaDet finns gott om skäl att utveckla materiel(anskaffnings)processen. Det finns givetvis även skäl att för vissa komplexa system fortsätta som nu.
SvaraRaderaJag vet dock att vissa, enklare system mycket väl kan köpas utan i stort sett utan svensk handpåläggning och fördyring. Och med snabbare leveranstid, högre kvalitet etc än vad vår egen försvarsindustri skulle generera.
Exempel på sådant som mer eller mindre borde betraktas som utslitningsmateriel är all den utrustning som soldaten använder.
Vi behöver inte förrådshålla sådan materiel eller skapa dyra underhållslinor för Den Stora Armén längre.
Ingen kan väl påst¨att Ak5-utvecklingen(?) har varit en framgångssaga? Där hade man till avsevärt lägre kostnader kunnat köpa karbiner av avsevärt bättre kvalitet, ergonomi och, framförallt, högre funktionssäkerhet, direkt från tex Colt, H&K eller FNH.
Samma sak gäller mängder av andra områden där man lagt en "svensk touche" på prylar istället för att acceptera och följa internationella standarder.
AK5-utvecklingen startades i den "gamla" säkerhetspolitiken där det fanns ett egenvärde i svenska särlösningar som gynnade svensk försvarsindustriell förmåga. Extrakostnaden var en investering i beredskap, som då var relevant.
SvaraRaderaSvensk lagstiftning och FM regelverk är ännu inte anpassat till "internationella standarder".
Idag är det nog rimligt att välja ett eldhandvapen på marknaden. Vi har ingen svensk försvarsindustriell förmåga inom detta område längre - nedlagt.
Dock så är det inte bara att köpa och börja använda. Svensk arbetsmiljölagstiftning, som inte är särskilt influerad av internationella standarder, gäller fortfarande. Systemsäkerhetsanalyser måste göras. Dokumentationskrav måste uppfyllas. Produkten måste verifieras inom ett antal områden, bl.a. avseende svensk miljölagstiftning, arbetsmiljölagstiftning mm. Materielvårdsinstruktioner anpassade till vilka resurser, oljor och smörjmedel som används i Sverige måste tas fram. Svenska användare vill välja egna riktmedel som man är van vid och som ger minimala behov av ändringar i utbildning och reglementen med mera. Införande och utbildning måste planeras och genomföras. Vapenfästen för att transportera vapen säkert i fordon måste anpassas. Säkerhetsinstruktioner revideras. (Vi följer inte riktigt andra länders krav, org och metoder inom detta område). Transportemballage som passar svensk logistik kanske måste tas fram. Viss märkning måste enligt lag/regelverk vara på svenska. Därmed måste också ritningsunderlag köpas och anpassas enligt gällande lag/regelverk så att FM/FMV uppfyller sitt lagstadgade uppdrag och ansvar. FM måste ta fram nödvändig svensk beslutsdokumentation, t.ex. gällande materielmålsättning, och förvalta den för spårbarhet och ev. framtida utredningar. Användarna är säkert inte nöjda med vapenremmen utan vill ha en egen variant. En ny variant får inte införas utan en systemgenomgripande systemsäkerhetsanalys och "Beslut om användning". Ev. risker som avslöjas i systemsäkerhetsarbetet, t.ex. kopplat till patronens utkastningsvinkel, beslutas lösas med teknisk modifiering av vapnet hos tillverkaren som nu börjar få kundspecifika varianter av produkten som måste administreras och konfigurationsledas. Dvs. kostnadsdelningen uteblir inom detta område, som inte är försumbart kostsamt. Etc.
Men visst, det är väl enkelt att anpassa sig till "internationella standarder". Bara byråkratgnäll förstås. Hur svårt kan det vara?
Tyvärr har inte alltid FM makten över förutsättningarna för sitt arbete, inte ens när problemen är interna. Det tar tid att svänga om och anpassa sig. Det politiska stödet är minimalt. Eftersom de senaste 15 åren fokuserat endast på personalförsörjningsproblematiken, så ligger materielförsörjningsproblematiken fortfarande i bakvattnet på många områden. Så är det bara, oavsett vad man skulle önska.
I förebyggande syfte: Skjut inte på budbäraren!
SvaraRaderaHade en elev på hundkurs en gång som vägrade acceptera informationen som sa att om hunden skällde och störde grannarna efter kl 22.00, så skulle hon kunna bli vräkt. Så sa nämligen lagen ("strikt ansvar") och kommunala tillämpningsbestämmelser.
"Men, det kan inte vara så att jag kan bli vräkt om hunden skäller. Det är ju inte jag som skäller! Det är ju helt fel!"
Nu låg det inte i min makt att definiera rätt eller fel, utan bara att återge vilka lagar och regelverk man har att beakta som hundägare.
Vi kanske tycker annorlunda om hur enkelt det borde kunna vara att köpa och införa befintlig materiel på marknaden. Verkligheten är verkligheten, och den ändras inte förrän de som HAR makt att påverka börjar göra det. Oavsett vad vi eventuellt tycker och önskar.
@ anonym 23.36
SvaraRaderaJag antar att alla användare gläds över möjligheten att få använda särskilt bra utländska vapen och därmed även med skattemedel finansiera kommuner och arbetare i andra länder. Schysst säkerhetspolitisk signal! Vi ställer upp så mycket att ni får ta över all business, vinster och skatteintäkter inom detta område. Dessutom får ni exportera till oss för ett marknadsmässigt pris! (Till skillnad från svenska företags prisbild). För visst har klantarna i Eskilstuna totalt misslyckats. Rätt åt dem att få lite mindre skatteintäkter och ökad arbetslöshet, så kan de ägna sig åt alla nya produktionsjobb vi har i vårt tillväxtland. Vem bryr sig om Pelle som igår fräste ut underbeslag och idag går på A-kassa. Nu har ju en belgare möjligheten att få jobb istället! Vi gillar belgare. De har gott öl och bra fotbollslag.
Jag vet, det är inget PK perspektiv för en brukare, men det är ändock en del av verkligheten. En stad i Sverige har förlorat en livskraftig industri med unik kompetens och många arbetstillfällen genom åren. En epok har gått i graven. En annan stad i världen har dragit vinstlotten istället.
Då får vi hoppas att underliggande antaganden håller:
- Utländsk industri tar fram bättre produkter, billigare och kan leverera fortare.
- Utländsk industri och deras aktieägare bryr sig mer om den svenska kunden och försöker inte skinna oss på pengar.
- Trots att vi köper mycket små volymer relativt andra kunder, så kommer vi vara prioriterade kunder och få korta ledtider till leverans.
- Mindre byråkrati och handpåläggning kommer att krävas innan införande och därmed gynna lägre kostnader och kortare ledtider.
- Vi kommer att dela en massa kostnader med alla andra kunder på produkten (systemet) och därmed få ner priset trots små svenska volymer. Visserligen besvärligt att få projekt, t.ex. helikopterprojekt och annat, hittills har visat på denna effekt, men...vi blir väl bättre efterhand.
- Utländsk industri kommer vara mer lyhörda och tillmötesgående för att hitta lösningar på den viktiga svenska kundens behov.
- Den utländska arbetaren är nog billigare än den svenska och därmed blir produkten (systemet) billigare.
- Den kund i utlandet som har hjälpt till att speca, utforma och pröva vapnet är mer kompetent och ändamålsenligt än den svenska kunden. De kanske har kunnat satsa mer resurser och pengar i utveckling och därmed fått fram en bättre produkt, fast ändå billigare för oss. (Det är ju bara den första kunden som behöver bidra till utvecklingskostnaderna, eller...annars kan vi ju hota med att det inte blir någon stor affär med Sverige för att fylla vår massarmés behov...)
- Pelle kan lätt hitta ett annat jobb i vårt nya tjänstebaserade industrisamhälle. Han kan väl plugga till civilingenjör, systemarkitekt eller ekonomikonsult? Hittar han inget jobb så försvinner han väl och belastar ändå inte välfärdssystemet? Kanske han kan flytta till Belgien, jobba och betala skatt där istället?
Tolgfors skryter om hur mycket man sparat på stridsfordon och helikoptrar anskaffade enligt modern materielförsörjning. Frågan är om det är utländska leverantörer som är förklaringen, eller det faktum att kunden faktiskt nöjt sig med en lägre kravbild, och därmed lägre behov av utveckling. Det är oftast inte leverantören som driver upp kravbilden i samband med utvecklingsprojekt, t.e.x. hkp 14, utan kunden definierar kraven och därmed också kostnader och ledtider. Nu är ju förstås marknaden av svenskt framtagen försvarsmateriel, som inte finansieras av svenska kunden relativt begränsad, främst på grund av gällande exportlagstiftning inom området. Om det inte finns ett svenskt behov så får inte svensk försvarsindustri genomföra utveckling för annat lands kunds räkning. Den solklara konsekvensen av detta är på sikt att all svensk försvarsindustrikompetens och arbetstillfällen, som inte är kopplade till de utpekade strategiska områden ubåt, stridsflyg mm där svensk statligt finansierad utveckling kan accepteras, kommer att försvinna från landet. Troligen helt och hållet till förmån för företag i länder där man fortfarande värnar ett nationellt oberoende. En närtida nyhetsblänkare handlade om att endast 10 medlemsstater följer EUs upphandlingsdirektiv, och Sverige var förstås en av dem. Vi är så duktiga. Frågan är dock vem som blir mest glad för det....
SvaraRaderaOK, fem år senare blir lite av det uppenbara uppenbart även för ledning och visionärer som aldrig har tid att vänta några månader på genomarbetade beslutsunderlag. Det är alltid så bråttom förstås. Om fem år till kanske dagens senkomna insikter resulterat i praktisk verksamhet där skattemedel inte slösas i onödan. Bara 10 år senare än nödvändigt. Några månaders inhämtande av sunt förnuft från verksamhetsutövarna skulle antagligen kunna effektivisera materielförsörjningen med 100-tals miljoner, men det har man varken tid eller råd med?
SvaraRaderahttp://www.svd.se/nyheter/inrikes/regler-skapar-problem-for-inkop-till-militaren_8850464.svd
Det börjar bli tjatigt med "vad var det vi sa" från svartmålande försvarsbloggar. Tänk om någon kunde lyssna till det som egentligen är konstruktiva budskap istället.
God jul alla skattebetalare. Äntligen kan snart några färre skattemiljoner bli bortslösade på lekmännens mirakelgörande, men ihåliga, visioner.
PS. Samtidigt som vi väntar med åtgärder tills det bevisligen har gått åt helvete (varför vara förtänksam så länge ingen kan bevisa att man har fel? Åt helvete går det först när näste man har befattningen...), där några hundra miljoner investeras rakt i soptunnan innan det går åt helvete på riktigt, så kämpar förskolepedagogen Maria förgäves för att få köpa läromaterial till sin dagisavdelning för 1800:-. Filmjölk för totalt 30 kr per dag sparas in från frukosten på dagis. Mina barn får en sämre start i livet för att kommunen ska spara några spottstyver. Mormor Beata får avsluta sitt liv genom att drunkna i sina egna spyor för att kommunen ska spara några tusenlappar på vikarier. Samtidigt förslösas hundratals miljoner på materielförsörjningsexperiment där utkomsten kan predikteras med ett minimum av sunt förnuft och några timmars brainstorm bland sakkunniga. För att ingen anser sig ha tid eller råd att ställa frågorna. Visionen är alltför vacker i sin enkelhet. Varför komplicera den så att problemet blir svårt, när det är bekvämare med enkla problem att lösa. Men för Maria är det oöverstigligt komplext att försöka få 1800 kr att investera i pedagogiskt lekmaterial för våra barn. Ska det vara så?
SvaraRaderaJag tycker det vore klädsamt med ett stort ansvarstagande, god förtänksamhet och genomlysta beslutsunderlag när man hanterar skattemedel i denna storleksordning. En beredskap och kompetens att hantera verklighetens komplexitet istället för att förenkla bort den. Kostnaden för förenklingarna är inte försvarbar. Att gå till beslut på politikers, och andra lekmäns, tyckande, visioner och åsikter är inte ansvarsfullt! Det är högst bananrepublikigt, och tyvärr är det inte bättre än så i dagens Sverige. Jag önskar att det fanns ett politiskt alternativ i valet som skulle kunna ändra detta faktum, men det gör det inte.
Lösningen är heller inte att den högre nivån av lekmän (regering, försvarsdepartement, försvarsutskott) försöker göra jobbet som den lägre nivån av lekmän (FM, FMV) inte klarar. Som att ersätta en dålig projektledare för radarsystem med kompetens ur landstingets styrelse. Vi behöver inte lekmän som tar plats, utan låta de sakkunniga ta plats istället. Finns inga sakkunniga, så behöver vi fortfarande inte lekmän, utan då behöver sakkunniga skapas.
Politikens uppgift och ansvar är inte att själva axla myndigheters roll, utan att skapa väl fungerande myndigheter som tar ansvar för det gemensamma bästa. Det kräver både krav och resurser. Annars tar inte politiken sitt ansvar.
Idag verkar politikens enda ansvar vara att vinna röster och det egna partiets framgång. Vad makten är till för verkar man ha glömt bort. Medias enda ansvar verkar vara att vinna lösnummerförsäljning/tittarsiffror, och det inkluderar t.o.m. Public Service. Sakkunniga journalister är en kostnad som kan sparas, inte en tillgång för uppdraget. Bananrepublikigt. Det är det Sverige jag lämnar till mina barn. Jag skäms.
Välkommen till ännu ett år där allt blir sämre än förra året (då vi inte trodde att det kunde bli sämre). Det är tyvärr inte svartmålning utan krasst hur det faktiskt är. Kanske därför skönmålning ändå behövs? Verkligheten är inte kul att ta till sig längre.
Riksrevisionen har den trista uppgiften att förhålla sig till fakta och verkligheten för sin revision och värdering. Läs deras rapporter. Det är tyvärr inte munter läsning, men det är grundat i observationer från verkligheten.
SvaraRaderaDärefter bör respektive aktör dra slutsatser för att förstå problemet och agera utifrån sin (!) roll för att finna lösningar. Sådana som även övertygar riksrevisionen, inte bara lekmän och amatörer.
Man kanske kan vinna val, lösnummer och tittarsiffror på att övertyga majoriteten av lekmän, men det är inget ansvarsfullt, eller långsiktigt hållbart, sätt att leda ett land.
Det är dags för en skärpning nu. Det har varit dags länge. Inget politiskt parti står oskyldigt genom åren av förfall. Dags att börja ta ansvar för allmänintresset, inte bara individers, partiers och kommersiella aktörers särintressen. Lyssna på allmänintressets få kvarvarande granskningsorgan, där Public Service tyvärr valt att kliva av för att efterlikna de kommersiella aktörerna. Riksrevisionen verkar bära fanan vidare utan kompromisser och missriktade visioner om sitt uppdrag. Men, makten måste också vilja lyssna.
Låt 2014 bli året när samhället och dess funktioner börjar bli bättre igen, skapar ökade värden, istället för ständigt förfall och ständiga försämringar.
Utgå från fakta och verkligheten. Lyssna på riksrevisionen. Lyssna på de sakkunniga.
Jag är inte hoppfull. Det tog i ovanstående fall fem år att komma till någon liten insikt. Inte genom att lyssna i tid, inte genom intelligent analys av oberoende granskningsorgans redovisning av fakta, utan genom fem års felsatsningar av skattemedel på tunna förhoppningar om bra lösningar. Först när misslyckandet blev ett faktum, pengarna förslösade, så vill man erkänna verkligheten. Som att försöka lära sig simma genom att hoppa i vattnet och hoppas på det bästa. Facit om hur samhället styrs inger inte stort hopp. Måste det vara så?
För att vara övertydlig och kanske provocerande. Inom materielprocessen blir man inte sakkunnig av många år väl vitsordad tjänst på trupp och internationella insatser. Man blir däremot en viktig intressent och kravställare, men man är lekman inom förmågan att leda och genomföra materielförsörjning, som är en annan typ av karriär, verksamhet och kompetens. Den inkluderar bl.a. att vara ödmjuk inför och involvera slutanvändare (många olika sorter) i processen. Att bara vara världens bästa användare räcker tyvärr inte i termer av kompetens och sakkunskap, men det är en av många viktiga komponenter i en sakkunnig utveckling av förbandsförmåga
SvaraRaderaDet är karriär inom nuvarande definition av FM "kärnverksamhet" som gett oss dagens ledare och lekmän inom bland annat verksamhetsutveckling, personalledning och materielledning. Myndighetens kärnverksamhet borde handla om insatsförmåga över tiden med maximalt pang för pengarna. Då räcker inte kompetens att utbilda och leda insatsförband som definition på kärnverksamhet. Ett säkert uppträdande som döljer oceaner av okunskap är kanske inte bra i alla sammanhang.
Att vara politiker med försvarsbakgrund på trupp innebär inte heller att man med automatik är sakkunnig inom myndighetens alla verksamhetsområden. Lika lite som reservofficeren på FMV kan bedöma vad som är relevanta krav utan dialog med användarföreträdare inom Försvarsmakten. Alla roller och kompetenser behöver samverka för ett gott resultat. Ingen är tillräcklig på egen hand.
Den amerikanska modellen (på flera ledningsnivåer) med en militär chef på karriärbefattning och en civil stf med långsiktigt ansvar för personal, kompetens och verksamhet verkar i sammanhanget också intressant men kostar såklart mer. Den militära chefen säkerställer att användardomänens behov sätts i första rummet samt bidrar med nytänkande och visioner. Den civila chefen står för kontinuitet och sakkunskap inom verksamhetsdomänen, t.ex. personaltjänst, upphandling, ekonomistyrning eller vad verksamheten än handlar om. Den verksamhet som inte är att utbilda eller leda insatsförband, men som är nödvändig för att skapa och vidmakthålla en långsiktig insatsförmåga med max pang för pengarna. Tillsammans skapar dessa chefsroller en stabil dynamik där den ena stör systemet för att få behövda förändringar och den andra dämpar pendeln från att alltid gå mellan ytterlägen. Kanske något att överväga? Kanske är kostnaden ändå lägre än kostaden i ett system som svänger fritt och instabilt mellan orealistiska ytterlägen till en inte försumbar förlust av skattemedel.
Det räcker inte med bara en trimmad motor för att bygga och hålla liv i en bil. Hela systemet måste hålla en balanserad nivå annars blir det inte bättre än vad svagaste länken tillåter. Utan t.ex. däck så blir det inte många körmil oavsett hur fin motorn är.
Ett företag blir inte lönsamt enbart genom att definiera produktion som kärnverksamhet och outsourca allt annat. Att bara definiera försäljning som kärnverksamhet funkar inte heller. Man måste också ha de mest konkurrenskraftiga produkterna att erbjuda och de uppstår inte ur tomma intet.
En bil kan såklart bli billigare i drift genom att spara på däck, chassi, drivlina och bensin, men till sist är det ingen duglig bil längre. När den står uppallad och rostar utan bensin så kan ju motorn glänsa hur mycket den vill. Det är fortfarande bara en rostig bil som inte duger till det den är avsedd för - att transportera folk från A till B. Ser ut som en bil, men fungerar inte längre. Man kan säkert lura köparna med glättiga broschyrer och lite plastic padding, men så fort de ska provköra så blir bluffen avslöjad.
Jag räknar inte heller denna gång med att någon mottagare med makt att påverka kommer att begripa eller förstå budskapet som annat än ett nättroll som svamlar om trasiga bilar. Vad har det med Försvarsmakten och kärnverksamheten att göra?
Hopplöst.
Benjamin Syrsa!
SvaraRaderaEtt alldeles utmärkt inlägg enligt min uppfattning som sätter fingret på något som tyvärr hamnar i skuggan av det politiska ointresset av en fungerande försvarsmakt.
Inom de områden som det sker materielutveckling (och mer kommer det att bli) är det oerhört viktigt att beakta det du beskriver gällande FM:s uppgifter i materielanskaffningen. Tror inte att FM många gånger riktigt förstår vilket värde de kan tillföra förutsatt då att de förstår sin roll i utvecklingsprocessen och inte heller vilka oerhörda kostnader de kan lägga grunden för om så ej sker.
Det du beskriver är svårt att uppnå, därmed inte sagt att det är omöjligt. Skulle nog vilja påstå att orsaken till att lilla Sverige kan ta fram kvalificerade vapensystem i stor utsträckning beror på att vi, relativt sett omvärlden trots allt (snack), är ganska bra på denna process. Exempel kan ses inom de områden där vi har en lång tradition av inhemsk utveckling.
Därmed inte sagt att vi inte kan bli oerhört mycket bättre, speciellt på bredden.
Fast det handlar inte bara om materielutveckling. Gäller generellt materielförsörjning inom ramen för förmågeutveckling / förbands- och funktionsutveckling. Oavsett på vilken systemmognadsnivå som utvecklingen börjar, så behövs sakkunskap. Även om grundsystemet upphandlas "off-the-shelf", vilket även det kräver t.ex. relevant kravställning, utvärdering och integrationsutveckling innan det blir en införd och operativ förmåga med bästa nyttjande av skattemedel.
SvaraRaderaFör att försöka vara ännu tydligare: "bilen" är här inte ett materielsystem, utan myndigheten Försvarsmakten. Den fina motorn är dagens avgränsade "kärnverksamhet", dvs. att utbilda och leda insatsförband. Hela bilen är det system (myndigheten FM) som förväntas leverera långsiktig insatsförmåga med max pang för pengarna. Budskapet är att "kärnverksamhet" och "kärnkompetens" som enbart fokuserar på motorn, inte är tillräckligt för att vara en kompetent myndighet som löser sitt uppdrag. Myndigheten förväntas leverera en bil som fungerar som en bil och kan leverera förmåga idag, imorgon och i övermorgon. Att sedan tilldelade medel inte räcker till att ens tomköra motorn är en annan fråga. Men är det då rätt att bara satsa på motorn och presentera resultatet som en bil? En cykel skulle faktiskt vara åtminstone en komplett förmåga som pengarna kanske räcker till, om än inte tillräcklig för uppdraget. Om pengarna bara räcker till en cykel så borde det vara vad man presenterar som möjligt att realisera i termer av förmåga att transportera någon från A till B för X kr. En snygg motor utan bensin eller fungerande omgivning för att fungera som bil är helt bortkastat och oanvändbart om man behöver komma från A till B. Förmågan att flytta någon/något från A till B är här en analogi för den långsiktigt användbara insatsförmågan. Den kräver mer än bara utbildning och insatser med insatsförband. Den kräver större bredd av verksamheter och kompetenser.
Sakkunskap behövs också inom personalförsörjning, verksamhetsstyrning- och uppföljning och verksamhetsutveckling generellt, IT-stöd i synnerhet, vilket vi ser tydligt av facit idag. Dessa är också kompetenser som inte i första hand förvärvas genom mångåriga framgångar på trupp och under insats.
Samtidigt är det förmågor som direkt påverkar möjligheten att skapa och vidmakthålla långsiktig och kostnadseffektiv insatsförmåga, vilket borde vara kärnverksamheten för myndigheten Försvarsmakten.
Med andra ord borde finnas behov av många olika, lika värdefulla, kompetenser inom FM? Alla bör ytterst fokusera på insatsförmåga, vilket inkluderar insatsförband och deras verksamhet, men inte nödvändigtvis enbart uppbära sådan kompetens då "insatsförmåga" över tiden kräver betydligt större bredd av verksamheter och kompetenser.
Benjamin Syrsa!
SvaraRaderaJo, men visst är det så att materielanskaffningen bara är ett steg i framtagningen av insatsförband, krigsförband, musikkårer eller vad vadhelst som nu avses. Hela processen från framtagning av (P)TOEM till utveckling, driftsättning, vidmakthållande (och avveckling) av färdiga förband innehåller givetvis mycket mer, tänkte bara i föregående kommentar begränsa mig till mitt kärnområde.
Levde dock i tron (någon får väl rätta mig om jag har fel) att denna helhet fram till och med driftsättning av förband som möter tänkt målbild låg under HKV/PROD emedan den operativa styrningen av förbanden under insats låg under HKV/INS, varför FM redan i dagsläget är organiserad för att möta de krav på kompetensinriktningar som du efterfrågar. Känns lite som att du sparkar in öppna dörrar, men möjligtvis kan det vara så att den verksamhet som bedrivs på HKV inte tränger ner på bredden i organisationen (ren spekulation från min sida).
Det som jag kan se som kan tala mot ovanstående (eller vara en alternativ förklaring) som utomstående "observatör" avseende verksamheten på "Humorkuben" är att många handläggare jobbar under stor press samtidigt som de är i "karriären" och som tjänstgör där under en relativt kort tid. Den måttstock som synes användas på handläggarna är enbart indexerad med antal misstag genomförda i tjänst, där ett misstag är ett för mycket för vidare karriär. Om denna iakttagelse är korrekt inser vem som helst att "företagarkulturen" blir synnerligen kontraproduktiv, vilket i sig skulle kunna räcka som förklaring till att ledningen av FM ej producerar de resultat du efterfrågar.
Men det får bli en annan diskussion. :)
Jepp. Gott nytt år!
SvaraRaderaGod fortsättning!
SvaraRadera