Efter valet fortsätter vansinnet för Försvaret

Det här inlägget är mycket långt eftersom det är många aspekter att redogöra för, men är man någorlunda intresserad av debatten om det framtida Försvaret och vansinnet som väntar, lär man finna det högst läsvärt.

De senaste 15 årens svenska regeringar har behandlat landets försvar såsom Mugabe behandlat Zimbabwe och dess jordbruk. Försvarsminister Sten Tolgfors och den övriga regeringen klargjorde med all önskvärd tydlighet efter folkstormen som följde Georgienkriget förra hösten, att det inte är tal om några nerläggningar inom Försvaret under denna mandatperiod. Nu återstår endast ett år till valet och mandatperiodens slut närmar sig med stormsteg. Under förre ÖB Håkan Syrén presenterades (snarare läckte) det ena efter andra förslaget med kulhål på olika förband, för att genom nerläggningar klara den framtida budgetramen.

Det är en illa bevarad hemlighet att HKV fortsatt förbereda för förbandsnerläggningar i häradet 2011-2012. Genom nerläggningar tror man sig kunna finansiera de ökade kostnader som yrkesförsvaret kommer att medföra. Mest markant är talet om nerläggningar inom Flygvapnet där man redan nu kan skönja effekterna.

Flygvapnet består idag av 5 st förband i grundorganisationen, varav 2 är taktiska flottiljer (F 21 Luleå och F 17 Ronneby). De övriga är F 7 Såtenäs (flygutbildning och transportflyg, men saknar helt soldatutbildning sedan några år), Helikopterflottiljen i Linköping (utöver helikoptrar också grundläggande flygutbildning, FMV:s provflyg och taktisk utveckling av JAS 39) samt Luftstridsskolan i Uppsala (STRIL- och Undsäkutbildning, men räknas inte som flottilj).

På lite sikt vill man stänga ner Luftstridsskolan och flytta huvuddelen av den verksamheten till Enköping. Redan i mars 2010 avser Försvarsmakten göra sig av med ”flygplatsområdet” i Uppsala, varvid basen inte längre kan användas vid beredskapshöjning för luftförsvar av Stockholmsområdet utan tillförsel av stora resurser. Ett ytterst märkligt beslut med tanke på erfarenheterna från 11 september 2001 och med tanke på att basen nyttjats flitigt vid så gott som alla beredskapsövningar och beredskapshöjningar, vilket inte undgått Uppsalaborna.

Av de fyra flottiljerna vill man lägga ner en. F 7 och Helikopterflottiljen anses ha fribrev. Till F 7 är samtlig grundutbildning för Gripenpiloter samlad förutom den sydafrikanska som genomförs på plats av Saab. Att lägga ner F 7 anses allvarligt kunna störa den svenska Gripenexporten, vilket på sikt också verkar menligt på vår försvarsförmåga. Helikopterflottiljen i Linköping anses också som omöjlig att lägga ner p g a alla de allvarliga tillbud och haverier som inträffat de senaste tio åren inom Försvarsmaktens helikopterverksamhet. Dessa har i flera fall kunnat härledas till just tidigare förbandsomstuvningar och osäkra arbetslägen.

Då återstår alltså de två taktiska flottiljerna med de fyra taktiska JAS-divisionerna, dvs de flygplan som är avsedda att försvara Sverige och genomföra insatser utomlands. Dock är bägge flottiljernas lokaliseringar är mycket väl motiverade.

F 17 i Ronneby är utmärkt placerat för att kunna hantera incidentberedskapen i Östersjön och "försvara" södra Sverige Enligt flottiljens hemsida står man för incidentberedskapen 90% av tiden och det säger sig självt att det är i Östersjön NATO och Ryssland är som mest aktiva i vårt närområde. Det är också i södra Sverige de flesta kränkningar av svenskt luftrum sker. Lägger man ner F 17 förlänger man också insatstiderna för incidentberedskapen i södra Sverige om den istället ska utgå från Såtenäs. F 17 är också den flottilj som har bäst förutsättningar för att kunna öva samverkan med Marinens förband i och med närheten till Marinbasen i Karlskrona.

F 21 i Luleå är minst lika strategiskt placerat för att kunna möta den andra hotbilden som finns i vårt närområde, nämligen i Barentsområdet. Så gott som alla försvarsanalytiker är ense om kampen om energiresurserna i Arktis är den mest sannolika kandidaten till nästa kalla krig (nu senast nytillträdde SACEUR). Alla nationer med intressen i Arktis försöker nu flytta fram sina positioner. I händelse av ett krig om Arktis kommer Ryssland precis som i all dess tidigare krigsplanläggning vilja ta norska kusten och den enklaste vägen över land går via norra Sverige, lika mycket idag som på 30-talet eller under det kalla kriget. Lägger man ner F 21 kommer det inte finnas något svenskt stridsflyg norr om Såtenäs, vilket skulle lämna tre fjärdedelar av landet, inklusive huvudstaden utan luftförsvar. Vissa hävdar att Finland eller Norge skulle kunna ta hand om försvaret av norra Sverige genom ett nordiskt försvarssamarbete. Inget av länderna har dock varit det minsta imponerat av den svenska ”säkerhetsgarantin” från förra årets regeringsförklaring, och den ströks också mycket riktigt i årets version. Den sammanlagda försvarseffekten för Norden blir knappast bättre av att Norge och Finland förväntas luftförsvara den norra halvan av Sverige utöver sin egna stora arealer.

F 21 har också fördelen av att ha Europas största flygövningsområde (lika stort som Tyskland till yta och det utan att störas av eller störa civil trafik) vilket nu senast användes i Flygvapnets stora TTP-övning med fyra divisioner JAS 39 plus ett antal F-16 från Norge och dessförinnan under den stora NATO-övningen Loyal Arrow. Därutöver har F 21 ett nära samarbete med norska och finska flygförband i Bodö och Rovaniemi där man flera gånger varje vecka övar över nationsgränserna direkt från hemmabaserna.

Trots bägge de taktiska flottiljernas enorma och otvivelaktiga fördelar är de flesta bedömare säkra på att det blir endera F 17 eller F 21 som blir nerlagt efter valet. Återigen verkar det som om försvarseffekten är av minst betydelse för svensk försvarspolitik. (På den andra flottiljen kan man ju spendera liter pengar på att dra om staketet då antalet byggnader som behövs när basbataljonen försvunnit är betydligt färre. Att sedan FortV kommer att hålla totalhyran på samma nivå oavsett hur många byggnader som hyrs är givet. Samma avkastningskrav gäller ju ändå när man leker marknadsekonomi i planekonomin)

De första stegen i nerläggningsprocedurerna är centraliseringen av STRIL och även basbataljonsresurser. STRIL-centraliseringen har ofta berörts på bloggen, senast i ett inlägg förra veckan. Näst i tur att centraliseras är flygbasbataljonerna.

I dag finns det två basbataljoner kvar i Flygvapnet som ska kunna betjäna Flygvapnet på krigsfot, en på F 21 och en på F 17. I framtiden är det tänkt att bara finnas en. Hur den ska mäkta med att betjäna 100 stridsflygplan, 7 Hercules och 50 helikoptrar är det ingen som vet. Det enda man vet är att den ska "centraliseras" till skogarna(!) runt Kvarn utanför Linköping. Undersökningar bland basbataljonspersonalen på flottiljerna gör gällande att situationen där är snarlik den inom STRIL. Ca 15 % av officerarna kan tänka sig att flytta till Kvarn. Vad detta skulle innebära i kompetenstapp säger sig självt. Hjulet kommer att få uppfinnas på nytt. Till skillnad från STRIL, där den senaste arbetsmiljöutredningen talar om att situationen (i förlängningen också flygsäkerheten) är mycket nära katastrofal, är det svårare för basbataljonspersonalen att kunna hävda en direkt koppling till flygsäkerheten som försvårande omständighet. Dock lär skillnaden märkas om det blir allvar av. Elaka tungor hävdar att det hela är ett sätt att bli av med personal i Försvarsmakten och kunna rekrytera ny billigare personal i form av specialistofficerare.

Varför kan man då inte bara behålla en av flottiljernas basbataljoner om det nu bara behövs en och då behålla all befintlig kompetens? Båda flottiljerna har bra basbataljoner och istället för centralisering skulle man kunna räkna in samordningseffekter genom att samutbilda soldaterna med Marinbasen i Karlskrona för F 17:s del och I 19 i Boden för F 21:s del. Problemet blir då att om man lägger ner den ena flottiljens basbataljon finns det ju mycket starkare argument för att just den flottiljen ska läggas ner. Därmed är det ett beslut ingen vill fatta nu eller ens vågar ta ställning till.

Resultatet blir istället att helt nya anläggningar ska byggas i Kvarn och att det kommer att bli än svårare och dyrare att öva basbataljonen. Man kan ju också fråga sig vem som ska betjäna flygplanen i det nationella försvaret med tanke på att den nya basbataljonen med sina ytterst knappa personalresurser är helt inriktad på det expeditionära. Företrädare för Linköpings kommun påstår att man har de allra bästa förutsättningarna för ändamålet. Det inkluderar tydligen inte flygande flygplan eftersom basen på Malmen har Sveriges sämsta miljökoncession för militär flygverksamhet. Flygplan och helikoptrar får ofta tillfälligbaseras på andra flygfält (i bästa fall på andra sidan staden) då övningar ska ske på udda tider eftersom mängden flygrörelser på kvällar, nätter och helger är ytterst, ytterst begränsad.

Naturligtvis kan man också tänka sig att använda den enda basbataljonen till att sprida ut en flygdivision till en tillfällig bas, t ex Eskilstuna i händelse av ett skarpare läge. Resultatet blir ändå att de övriga tre divisionerna blir kvar i sina fredslokaler. En tanke som får en att sova gott om natten.


Jag är inte intresserad av att diskutera vilken flottilj som är lämpligast att lägga ner. Istället för att ägna sig åt den pajkastningen bör man ställa sig den stora frågan - varför behöver man överhuvudtaget lägga ner någon flottilj? Få lyckas dock se så pass långt utan försjunker istället i försvaret av den egna arbetsplatsen och det spelar bara beslutsfattarna i händerna - söndra och härska.

Frågan man bör ställa sig är hur stor försvarseffekt vi egentligen kapar för den summa pengar man tror sig spara genom ovan nämnda cirkus (eller varianten där man flyttar en division till Såtenäs, kapar flottiljledningen och behåller en division som detachement = besparing ca 30-40 milj kr och flyttkostnader betydligt större). Det kan jag garantera att det inte är någon som överhuvudtaget räknar på och det är också en fråga som inte kommer att tåla en närmare granskning. Vad ska Försvarsmakten lyckas åstadkomma under de närmaste tio åren med sin enda basbataljon som det kommer att ta ett decennium att få upp kompetensen i, eftersom de som idag kan uppgiften utan och innan inte kommer att finnas till hands, då de värderar familj och social situation långt över den ringa ersättning och trygghet Försvarsmakten erbjuder i Kvarn?

Egentligen är det ju inte så konstigt att pengarna inte räcker när Försvarsmaktens hyreskostnader till andra statliga myndigheter stigit från 2,1 mdr kr till 2,4 mdr kr (omräknat till årets penningvärde) på drygt tio år trots att ca 75 % av grundutbildningsförbanden försvunnit under samma tid. Det motsvarar en hyreshöjning per förband på drygt 350%. Det är samma sak som om min lägenhet som jag betalade 5000 kr/mån i hyra för 1999 i år skulle kosta 22 250 kr/mån. Så går det när man leker marknadsekonomi i planekonomin. Interndebiteringar är fantastiska och mycket effektiva i offentlig verksamhet.


För Arméns del existerar exakt samma tragiska problem och diskussioner, t ex runt var man i framtiden ska ha ingenjörsutbildningen och vilka förband som ska ha stridsvagnar.

Skulle situationen bli bättre med en socialdemokratisk regering istället för en borgerlig? Knappast, när oppositionen redan nu talar om en försvarsbudget som är 4 mdr kr lägre än den borgerliga. Det kan inte vara lätt att planera en budget på HKV för perioden 2010-2014 med så osäkra ingångsvärden.


Jag lär utan tvekan få det mycket tveksamma nöjet att återkomma till "vansinnet efter valet" längre fram. Vissa beskriver det som ska hända som "de största omvälvningarna inom Försvaret på 20 år".

Runt vecka 45-46 presenteras Försvarsmaktens beslut i frågan om basbataljonerna och vi får då se vad domen blir. Facken på såväl F 21 och F 17 har kraftigt protesterat mot flyttplanerna och begärt att få ut de handlingar som ska påvisa vinsterna med en centraliserad "Combat Support Wing". Självfallet utan resultat. Precis som i fallet med centralisering av sjö- och luftbevakning till kontorshuset i Enköping vägrar Försvarsmakten att dela med sig av några dokument. Förvånande?

Utan STRIL och utan basförband lär det inte bli så mycket kvar av det svenska luftförsvaret.


Varför skriver jag allt det här? Jo, jag tror på transparenta beslutsprocesser. Avgörande beslut måste tåla en granskning, annars får man som ledare inte personalen med sig. Som situationen är i Försvarsmakten idag håller man helt på att hänga av de anställda och köra förtroendet för organisationen i botten. Det är också mycket talande att allmänhetens förtroende för Försvarsmakten i varje opinionsundersökning når nya bottenrekord.