Gästinlägg: Förmågeglappet kvarstår

Nedanstående gästinlägg är idag även publicerat på SvD:s ledarblogg förutom att det sänts som öppet brev till ledamöterna av Försvarsutskottet, Försvarsdepartementet och Försvarsmaktsledningen. Det publiceras även här i sin helhet med författarens tillstånd eftersom det behandlade problemet är mycket allvarligt för svensk försvarsförmåga, men också för att det handlar om ett praktexempel av filtrering med mycket allvarliga följder för svensk försvarsförmåga och till en kostnad av mångmiljardbelopp.

Filtrering är när man på eget initiativ tar bort väsentlig information under informationens gång från användar/handläggarnivå upp till högsta nivå, i det här fallet såväl högsta militära som högsta politiska nivå. Antingen görs det för att man inte har ryggrad nog att visa på problem och brister, utan istället underdriver eller tar bort dessa aspekter, vilket är alldeles för vanligt när det handlar om information som ska till politisk nivå. En annan anledning är för att man inte förstår vad som är viktigt i informationen och därför förändrar information. Den tredje och värsta anledningen är att man driver en helt egen agenda, där den aktuella informationen inte passar ihop med agendan.

Det förmågeglapp som författaren beskriver har renderat i att Sveriges stridsledningsförmåga av stridsflyg skruvats tillbaka till den nivån den hade för 40 år sedan. Från att ha legat 15 år före NATO, är man nu minst 15 år efter. Detta måste anses som ytterst allvarligt eftersom stridsflyget, tillsammans med Marinens korvetter och ubåtar utgör den första kedjan i det nationella försvaret, inte bara i händelse av ofred utan även i den vanliga vardagen. Vikten av datalänkar för militära ändamål ökar ständigt och de skapar det ledningsövertag som gör att en liten enhet kan besegra en mycket större. Detta ledningsövertag är det som man rättfärdigat den enorma nerdragningen av Försvarsmakten under det senaste decenniet. Samtidigt har Sverige gått från att vara världsledande på området till att vara ett U-land. Man kan också ha synpunkter på att det skulle innebära en "smyganslutning" till NATO, men samtidigt är detta länksystem det enda sättet att realisera "Solidaritetsförklaringen" gentemot EU och framförallt de nordiska länderna (där även Finland använder Link 16) inom luftarenan.

Att också en resurs anmäls till internationella styrkeregister, för att det sedan under intagen beredskap, ska visa sig att den inte kan användas, samtidigt som försvarsministern har stått i Riksdagen och utlovat att resursen finns, är också ytterst graverande. Det visar på en allvarlig brist i kommunikationen inom Försvarsmakten och mellan Försvarsmakten och politisk nivå, som i längden skulle kunna innebära ett sänkt förtroende för Sverige i internationella sammanhang om t ex EU eller FN skulle vilja utnyttja resursen.

/Wiseman

--------------------------------------

Försvarsmaktens förmåga att datastridsleda de nya JAS 39 C/D är ännu inte löst och kommer knappast som utlovat kunna starta i början av 2010.

Allan Widman, försvarspolitiske talesman (fp), startade i december 2008 en debatt i SvD Brännpunkt, ”JAS 39 Gripen har många brister” däribland förmågan till ”hemlig datastridsledning”. Widman påpekade att den sista versionen, JAS 39 C/D, som var under leverans till försvarsmakten saknade förmågan att datakommunicera med stridsledningscentraler på marken.
Datakommunikation dvs att kunna skicka textmeddelanden ”styr kurs 270”, ”före anfall identifiera”, ”sväng brant höger”, ”order landa” eller mållägen på fientliga fartyg eller flygplan är en funktion som funnits i svenska Flygvapnet i över 40 år mellan stridsledningscentraler och flygplan som Draken, Viggen och den äldre versionen av Gripen, JAS 39 A/B.
ÖB uppfattning den 30 januari 2009 i samband med underlaget för inriktningspropositionen var att datastridsledningsförmågan mot ”nya” JAS 39 C/D för nationella insatser skulle åtgärdas först i samband med att en gemensam ledningscentral i Enköping, GLC/NOC, var etablerad kring 2015.
Efter att frågan uppmärksammats i massmedia och inom försvarsutskottet fattade Försvarsmakten beslut (Gen Anders Lindströms, uttalande den 27 mars) om att glappet fram till 2015 skall täppas till i två steg:
- Initial dataledningsförmåga för utbildning klar till 1:a kvartalet 2010
- Full interoperabel förmåga med start 3:e kvartalet 2011 och slutförd 2012

Detta så kallade ”förmågeglapp” kommer inte att kunna täppas till såsom försvarsmaktsledningen utlovat regering och riksdag och som den meddelade försvarsutskottet 14 april.

Jag har i tidigare debattinlägg påpekat bristerna i beslutet rörande datastridsledning av våra flygplan, helikoptrar, fartyg och luftvärnsförband, framförallt kryptofrågan.


Varför har det gått snett?

- Försvarsmakten har inte ansökt om nödvändiga tillstånd hos regering och riksdag att använda annat land/organisations (läs USA/NATO) kryptolösning för information med svensk sekretess.
- Anskaffning, integrering och certifiering av amerikansk datalänk-utrustning sker i en alltför långsam takt till våra fartyg, helikoptrar, luftvärnsförband, markradiokullar och 100 JAS.
- ASC890, vårt flygande stridsledningssystem med datalänk-utrustning, som är anmält till EU styrkeregister 2010 erhåller inget användningstillstånd på grund av bristande IT-säkerhetslösningar.
- Trätan inom "försvarsfamiljen" om ledningssystemutvecklingen, GLC/NOC, har fram till idag ”förlamat” nödvändiga beslut inom FM och FMV rörande våra nuvarande och i närtid kommande system.
- Återtagandet av systemsamordningen på ”högsta” försvarsmaktsnivå har inte kommit i gång ”med full kraft” varken i FM eller på FMV.


Interoberabilitetsbeslutet 2004

Under 2004 fattade Försvarsmakten ett avgörande beslut (och på sikt ett helt riktigt beslut) att överge det ”svenska konceptet” och anpassa FM mot interoperabilitet.
Bildande av Battlegroups tillsammans med framförallt våra grannländer fordrar att vi anpassar vår militära förmåga till det gemensamma CJTF-konceptet (Combined Joint Task Force), vilket vi dessutom bundit oss för i EU-samarbetet. Det innebar att ”svenska särlösningar” skulle avvecklas om dom inte kunde anpassas. JAS och Flygande Spanings Radar anpassades medan radiosystem och informationssystem däremot kasserades. Beslutet innebar också att det internationella radio/datalänksystem Link 16 skulle anskaffas och svenska datalänkar avvecklas.
Konsekvenser

Det som däremot inte var fullt klarlagt av försvarsmaktsledningen gentemot det politiska etablissemanget var konsekvenserna av beslutet nämligen:
- att Försvarsmakten "bakvägen" defacto anslutit Sverige tekniskt till NATO datalänksystem
- att vi inte har "suveränitet" över den nationella lägesbilden över taktiska datalänkar mellan våra flyg-, sjö- och armestridskrafter dvs vi äger inte rätt att använda egna krypton
- kostnaderna och tidsåtgång för att anpassa utländska datalänksystem i våra stridskrafter


Problemområden

Jag har tidigare redogjort för problemen med att använda annat lands datastridsledningsutrustning och krypton, dvs Link 16, för nationella insatser med svensk sekretess. Det ankommer knappast på myndigheten Försvarsmakten, utan snarare på regering och ytterst riksdagen, att fatta beslut om att nyttja Link 16 för överföring av nationellt luft- och sjöläge mellan våra stridsledningscentraler, fartyg, flygplan och luftvärnsförband. Detta oaktat om det är övning, incidentberedskapsinsatser eller någon form av förhöjt skarpt läge eller väpnad konflikt i vår nära omvärld.

Försvarsmakten har ännu inte, mig veterligt, anhållit hos Försvarsdepartementet att få nyttja Link 16 med utländska krypton. Frågan blir ytterst besvärlig för Försvarsmakten om regering (och riksdag) endast medger tillstånd vid internationella insatser tex Nordic Battle Group eller enbart vid internationella samövningar.

Erhålls inte tillstånd för nationell verksamhet faller Förvarsmaktsledningens interoperabla inriktning som ett ”korthus”!

Problematiken kring Link 16 utrustning är följande:
- beställningsförfarandet inom Försvarsmakten gentemot FMV har varit bristfälligt
- antal erhållna terminaler motsvarar inte på långa vägar det behov som finns, någonstans mellan 100-200
- nuvarande anskaffningstakt innebär att FMV knappast innan 2015 utan mer troligt 2020 utrustade alla vapenplattformar.

Det sist nämnda rimmar illa med Försvarsmaktsledningens utfästelse att ”förmågeglappet” skall vara tilltäppt som helhet till 2012.



Möjligheter

FMV har i förråd ett svenskt ”länk16” system – TARAS - inköpt under 2000-talets början för ca två miljarder kronor. Detta ytterst kvalificerade system var tänkt för stora delar av försvarets plattformar men ”skrotades” i samband med ”interoperabilitetsbeslutet” 2004 utan att någonsin använts!
Man kan skönja tre alternativ:
- Alla plattformar erhåller enbart Link 16-utrustning
- De plattformar som bedömt skall kunna skickas utomlands erhåller Link 16, varav ca 15 JAS 39 C/D. Övriga vapenplattformar erhåller en ”svensk länk”.
- Flertalet plattformar erhåller både en svensk länk och Link16 vilket går bra på fartyg, ASC890, luftvärn och markradiokullar. Däremot uppstår problem (utrymmesmässigt och viktmässigt) på JAS 39 C/D där det är tveksamt om ytterligare ett system kan integreras.

Det finns fördelar och nackdelar med alla förslag. Det sistnämnda innebär att alla plattformar (förutom JAS 39 C/D) kan användas för internationella och nationella insatser. Endast ett begränsat antal Link16-utrustningar behöver köpas gissningsvis 30.
Nackdel ett något mer komplicerat förslag.

Den fråga man kan ställa sig är klokheten i beslutet att bygga om de kvarvarande äldre JAS 39 A/B (som idag har en fungerande äldre svensk datalänk) till JAS 39 C/D om det inte är så att nödvändig utrustning i form av radio och datalänkar är beställd. JAS 39 A/B skall vara avvecklad 2011.
Självklart är det viktigt med en ”ensad vagnspark” ur ett drift och underhållsperspektiv men om nödvändig utrustning saknas så är den operativa effekten av systemet begränsad.


ASC 890-problematiken

Följande svar gav Sten Tolgfors 25/2 2009 i riksdagen på en skriftlig fråga från Allan Widman: "Det är av stor vikt att påpeka att förmåga till datastridsledning mellan flygplan av C/D-version finns i dag, och att datastridsledning även kommer att vara möjlig från ledningsflyggrupp ASC 890 före utgången av året."
Det känns oerhört bekymmersamt att Försvarsmaktens flygande stridsledningscentral med Link 16, ASC890, inte erhållit nödvändiga godkännanden ur framförallt ett IT-säkerhetsperspektiv.
Systemet saknar i allt väsentligt säkerhetsmekanismer mellan materiel med svensk sekretess (radar) och Link 16-utrustningen. En ”ombyggnad” av ASC890 måste därför genomföras innan beslut om användning kan ges.

Det måste ses som ett stort misslyckande för ÖB att inte kunna leverera angiven förmåga som Sverige anmält som resurs till EU styrkeregister från 2010-01-01.


Systemsamordning

Det är alltid lätt att vara efterklok, men med en fungerande systemsamordning på högsta försvarsmaktsnivå hade man kunnat undvika en mängd felaktiga inriktningar och beslut.
Försök till systemsamordning har visserligen skett genom den Integrerade Materiel Ledningens försorg. Tyvärr fokuserades mer på en ”bortre framtid” och gemensam ledningscentral och mindre på ”här och nu”.

Att kraftfullt återupprätta funktioner för systemsamordning på Högkvarteret och att lägga en beställning till FMV för att svara för den tekniska samordningen måste vara en av Försvarsmaktens enskilt viktigaste åtgärder under 2010.

De underlag som Försvarsmakten lämnar till regering som underlag för regleringsbrev och försvarspropositioner måste vara kvalitetssäkrade. Med brister i planering och systemsamordning riskerar regering och riksdag att erhålla undermåliga underlag vilket kan rendera i felaktiga beslut om försvarets långsiktiga inriktning …

”Dagens problem beror på gårdagens lösningar.
Morgondagens problem kommer att bero på dagens beslut”

Det är ni som är försvarspolitiker som avgör vilken inriktning Försvarsmakten till ”syvende og sidst" skall ha.



Vänligen

Peter Neppelberg