Oväntade effekter

Expressen har som bekant förtjänstfullt avdelat en reporter, Therese Christiansson, för att bevaka kriget i Afghanistan. Idag skriver hon om hur en afghansk styrka med bistånd från danskt OMLT skapar säkerhet i en by i Helmand. Det är i alla fall en vision om hur situationen borde vara och förhoppningsvis blir.

Ett av de stora problemen i Afghanistan rör hur man vinner civilbefolkningens förtroende. Framförallt hur man kan visa civilbefolkningen att det är den afghanska regeringen med den afghanska polisen och militären som ska ska vara den leverantör av säkerhet som befolkningen föredrar framför talibanerna, vilket Morgonsur förtjänstfullt tagit upp i ett tidigare inlägg. I stora delar av Afghanistan har bristen på "säkerhetsleverans" från statsmakten och de internationella styrkorna lett till att talibanerna fått härja fritt och därigenom åtnjutit större förtroende hos civilbefolkningen. Man anser att visst är det bra att utlänningarna borrar brunnar, lever sjukvård o s v, men de kan inte garantera säkerheten. Det har gjort att man mer eller mindre frivilligt lämnat tyst eller aktivt bistånd till talibanerna och andra liknande element.

Under hösten har svenska styrkor i Afghanistan tillsammans med afghanska styrkor varit inblandade i fler strider än någonsin tidigare under den svenska insatsen, då de svenska styrkorna har börjat uppträda mer aktivt bl a till följd av tillförsel av mer ändamålsenlig materiel (Galtar, stridsfordon 90, UAV, m m). Ett antal talibaner och sympatisörer har dödats i dessa strider, ofta i närhet av byar, vilket med svensk medial logik borde innebära att civilbefolkningen än mer skulle önska livet ur svenska soldater och deras återtåg från Afghanistan. Resultatet har dock blivit det omvända. Det resoluta agerandet hos svenskarna, när man inte som tidigare backat vid beskjutning utan istället tagit striden, har lett till ett betydligt ökat förtroende hos afghansk polis och militär, men framförallt och viktigast, hos den civila befolkningen, vilket undersökningar och intervjuer visat. Det visar återigen vikten av att avsevärt förstärka såväl den svenska militära insatsen i området, som att öka och samordna det svenska civila biståndet. Kan man visa att man behärskar ett område och kan garantera säkerheten där, är mycket vunnet.