Karusellen startar om

Nerläggningskarusellen kommer inom kort att snurra igång igen efter att 2008 drabbats av ett tekniskt haveri benämnt Georgienkriget. Precis som jag redan då varnade för, utlovas nu nya förbandsnerläggningar till efter valet. Regeringen omtalade då att det inte var aktuellt med några nerläggningar innan valet 2010. Att regeringens nya "frivilligförsvar" (i alla andra länder känt som yrkesförsvar) är oerhört underfinansierat är mer och mer tydligt.

Det datum som nu omtalas är i trakterna kring 2012, vilket omtalades bl a på ÖB:s chefsmöte för några veckor sedan. Nerläggningarna är ännu så länge inte politiskt drivna, utan drivs istället av Försvarsmakten som anser sig nödgad till dem för att friställa medel (800 milj kr) med anledning av det nya yrkesförsvaret. Helst verkar Försvarsmakten vilja dra igång med nerläggningsarbetet tidigare, men tolkningen av den politiska viljan är att något sådant arbete inte får förekomma förrän dagen efter valet i september.

Enligt mil.se

Vad Försvarsmakten vill lägga ner är en flygflottilj, ett regemente och tio utbildningsgrupper. Därtill vill man flytta något/några förband. Resultatet kommer som vanligt tyvärr att bli en enorm pajkastning mellan olika förband med ideliga dolkstötar och intrigerande i HKV där varje förband kommer att utnyttja "sina" medarbetare i HKV maximalt. En officers emotionella band och förkärlek till sitt hemförband upphör inte bara för att denne har hamnat i Stockholm. Snarare tvärtom. Det skulle inte förvåna mig om man återigen uppdrar åt förbanden att utreda sig själva som underlag inför nerläggningsbeslut. Det säger sig självt hur objektivt det underlag blir och hur objektiv processen blir i HKV.

"Kriget" om överlevnaden inleds förmodligen som tidigare med att man försöker skaffa sig så fördelaktiga utgångslägen som möjligt genom att tillskansa sig internationella insatser, beredskaper för dylika eller stora internationella övningar med just sitt förband. Det visar nämligen med all önskvärd tydlighet hur "exklusivt" det aktuella förbandet är. Tidigare nerläggningsomgångar har varit präglade av just de ovan nämnda företeelserna, så jag tvivlar inte på att det blir så igen. Det är inte en tillfällighet att i princip alla Försvarsmaktens förband är inblandade i uppsättandet av en bataljonsstridsgrupp, närmare känd som NBG. Det gäller att visa sig oumbärlig.

Vissa av dagens förband ligger helt fel, med tanke på det som är högst aktuellt inför Försvarsmaktens framtid. Övningsområden, rekryteringsförmåga, garnisonsvinster o s v var argument som framförallt fördes fram vid den stora försvarsslakten 2000 och 2004 och i viss mån även under 90-talets nerläggningar. De argumenten bet dock inte för fem öre på de då sittande regeringarna och partierna som deltog i försvarsbesluten. Sålunda finns idag fortfarande förband som är solitärer medan man 2000 och 2004 offrade starka, närmast kompletta garnisoner med utmärkta lägen och långsiktiga förutsättningar som Gotland (P 18, A 7, Lv 2 samt även KA 3) och Boden (I 19, A 8, S 3, Ing 3, Lv 7 och AF 1). De offrades av helt andra skäl än de som borde vara gällande, nämligen mer av partipolitiska skäl än försvars- och säkerhetspolitiska skäl.

Idag återfinner man istället solitärer som Ing 2 i Eksjö och Lv 6 i Halmstad. Idag är det ytterst svårt att lägga ner dessa platser och flytta förbanden och jag ser heller ingen vinst i det eller möjlighet att göra det, då den ekonomiska vinsten nu blir ringa och kompetensförlusten kommer att bli enorm. Tiden då det gick att eliminera solitärerna hyfsat smärtfritt är sedan länge svunnen och bortslösad i jakt på röster snarare än försvarsförmåga.

Med all rätta kan man samtidigt fråga sig hur många regementen det ska behövas för att producera 8 bataljoner, motsvarande 2 brigader, vilket tidigare två regementen klarade av. Ett centralförsvar har dock inte varit modernt sedan det tidiga 1800-talet. Det visar snarast på hur vansinnigt det är att man med 8 bataljoner tror sig kunna lösa uppgiften att konstant hålla minst en bataljon i internationell insats och därtill försvara Sverige. Det är dessutom en organisation framtagen för en period (efter 2014) man enligt försvarsministern inte ens har analyserat säkerhetspolitiskt.


Rekryteringskraft?

Armén är naturligtvis beroende av ett regementes lokaliseringsort för en framgångsrik mobilisering. Det är inte speciellt effektivt med ett förband som utbildas i en landsända och sedan har sin krigsuppgift i den andra. Men än känsligare är det för Flygvapnet och Marinen, där Marinen redan nått den nivån att det inte finns något kvar att lägga ner. Flygvapnet och Marinen är mycket beroende av sitt basnätverk. Flygvapnet har som jag tidigare skrivit helt övergett sin krigsbasorganisation och det fåtal flottiljer och militära flygplatser som finns kvar är fullkomligt vitala för att Flygvapnet ska kunna verka. Problemet för Flygvapnets del var att man i och med nerläggningarna av de två rekryteringsstarkaste flottiljerna (F 10 och F 16) numera inte heller har det speciellt lätt med rekryteringen. Lägg därtill att man från politiskt håll gjort sitt yttersta för att sprida ut verksamheten med dyra nyinvesteringar som följd så finns det ett reellt personalproblem, där det är tveksamt om personalen flyttar vidare. Oavsett om någon av de fyra kvarvarande flottiljerna (F 7, F 17, F 21, Hkp) läggs ner, kommer verksamheten där ändå att fortskrida. Sveriges försvar kommer annars inte att fungera och budgetunderlaget visar med all tydlighet att alla krigsförband avses vara kvar. Det blir snarast aktuellt med en skylttrimning i form av detachement, där det enda som försvinner är flottiljledning.

En mycket stor andel av Försvarsmaktens personal har idag ryckt upp familjens bopålar två eller flera gånger till följd av förbandsnerläggningar. Det är ytterst tveksamt om dessa flyttar en gång till, varvid en rejäl kompetensförlust kommer bli resultat av ytterligare en nerläggningsrunda. På pappret syns bara officeren, men oftast finns bakom officeren även en make/maka och ett eller flera barn. Hur ska maken/makan hitta arbete på den nya orten? Vad innebär det för barnen när de återigen ska flytta och byta skola? Det råder inget tvivel om att nerläggningskarusellen kommer att än mer sänka moralen hos en redan mycket desillusionerad officerskår. Att flytta t ex den mycket ekonomiskt effektiva Arméns Jägarbataljon från Arvidsjaur till Boden skapar en enorm "badwill" hos personalen, där en olycklig följd kommer att bli att man ifrågasätter Arméinspektörens opartiskhet, helt oavsett om han har rent mjöl i påsen eller ej, då han stammar från det andra jägarförbandet, K 3. Apropå det kan man ju fundera på om Försvarsmakten då ska köpa tillbaka de lokaler som tidigare avyttrats vid nerläggningarna 2000 och 2004 för att nu inrymma jägarbataljonen.

Ett antal förband fick i medias rapportering nu ett "kulhål" på sig, men man ska inte misströsta för det. Kulhålen kommer att vandra runt ett antal varv bland alla förband likt leken "Hela havet stormar" tills musiken stoppar och det är dags för nerläggning.

När ca 10 av landets få kvarvarande utbildningsgrupper också ska försvinna, kommer också mycket av Hemvärnets rekryteringskraft och Försvarsmaktens lilla kvarvarande folkförankring att försvinna. Hela landskap kommer helt sakna militär närvaro. Det blir minst sagt en papperslösning av det hela. Det kommer först att bli synligt när det gäller Försvarsmaktens stöd till det civila samhället, när kommunerna vid naturkatastrofer och liknande plötsligt inte har något hemvärn att ta hjälp av.


Försvarsutgifterna

Hur ser då försvarsutgifterna ut? Som bekant sparade Försvarsmakten in 2,5 mdr kr förra året av en budget på ca 40 mdr kr. Vissa delar var från politiskt håll beslutat anslagssparande. Ca 200 milj kr var från den absolut känsligaste delen av försvarsbudgeten, där varje krona ju högre dess siffra i ordningen är innebär en exponentiell försvarseffekt. Det var 200 milj kr ur förbandsanslaget, som till största delen utgörs av personalens löner och till liten del utgörs av det som "är" försvaret - verksamheten i form av övningar, körmil, gångtid, övningsdygn och flygtimmar, vilket t ex fick som följd att svenska piloter tilldelas samma "generösa" flygtid som sina kollegor i Nordkorea, motsvarande en bråkdel av kollegorna inom NATO.

Enligt mil.se. 2008 tillagt från SIPRI

1967 fattade s-regeringen beslut om att upphöra med uppräkningen av försvarsutgifterna kompenserade för den tekniska faktorn om 2% fördyring. Sedan 1975 har försvarsutgifternas andel av BNP mer än halverats. Försvarsbudgeten har sedan 90-talet legat kvar på ca 40 mdr kr, vilket med inflationen har inneburit en halvering av budget sedan det tidiga 90-talet, medan andelen av BNP sänkts med 1 procentenhet till att idag vara ca 1,3 % enligt SIPRI. NATO har ett riktvärde för sina medlemsstater på 2 % av BNP, men endast en handfull länder levde 2008 upp till kravet.

Military expenditure (% of GDP) - 2008

You need to upgrade your Flash Player

Source: World Bank Data - Military expenditure

För att kompensera den ständigt krympande svenska försvarsbudgeten har det ena efter det andra förbandet lagts ner, huvudsakligen för att komma åt de fasta kostnaderna. Trots att ca 80% av fredsförbanden lagts ner sedan 1999 har t ex Försvarsmaktens lokalkostnader ökat med 0,3 mdr kr, omvandlat till 2009 års kronvärde, vilket innebär en hyreshöjning per förband med 350%. Knappast något som skulle fungera i en marknadsekonomiska situation, men när man inom statsapparaten envisas med att leka marknadsekonomi i ett planekonomiskt monopol, finns det inte så många sätt att påverka detta. Då uppstår också de absurda situationer vi de senaste dagarna sett exempel på med en generaldirektör för Sjöfartsverket som försvarar uthyrningen av landets bästa isbrytare till Antarktis mitt under den värsta isvintern på många år med att det är ekonomisk fördelaktigt för Sjöfartsverket. Samhällsnyttan då?



Försvarsmakten tror sig kunna spara 800 mkr genom att lägga ner de tidigare nämnda förbanden och därmed frigöra dessa pengar för att finansiera yrkesförsvaret. Frågan är hur stor nettovinster egentligen kommer att bli. Alla liknande tidigare tilltag har visat sig oerhört dyrköpta, med ringa till negativ nettovinst och enorma förluster i försvarseffekt, framförallt när kompetent personal försvunnit. Detta är en av anledningarna till siffertrolleriet när en och samma person idag kan bemanna poster i flera insatsförband samtidigt. Minimal personalkostnad och man räknar med att ingen kommer att syna det hela genom att sätta in förbanden samtidigt. Att sedan ha personal pendlandes kors och tvärs genom riket, och att flytta materiel och återställa markområden kostar också i regel betydligt mer än man först prognosticerat.


Resultat

Utan tvivel kommer nerläggningskarusellen att generera en massa intern pajkastning, istället för att den berörda personalen använder sin energi till att ifrågasätta underfinansieringen av Försvarsmakten och alla de märkliga ekonomiska turer som föregått dagens situation. Det gäller att lyfta sig över pajkastningen och istället konstruktivt angripa de grundläggande felaktigheterna i försvarspolitiken som förorsakar dagens och morgondagens underfinansierade situation. Bara för att den presenterad informationen kommer från Stockholm betyder det inte att den är fullkomlig. Den löser dock ett av de stora problemen i HKV - hur man ska få ner antalet anställda officerare. Så länge man i den yttre bilden av Försvarsmakten i enlighet med "varumärket Försvarsmakten" envisas med att ständigt försköna verkligheten och påstå att inga problem finns, kommer det inte att bli bättre. Man lurar sig själv och framförallt lurar man sina uppdragsgivare, de svenska skattebetalarna.

Det blir vansinnigt mycket försvarsförmåga som försvinner när man tror att man ska spara in 2% av försvarsbudgeten. Då kan man också fundera på resultatet om en ny s-regering, med stöd av miljöpartiet och vänsterpartiet, ska spara in flera miljarder på försvaret enligt vad som annonserades i Sälen.

Det är glädjande att det finns vissa politiker som vågar sätta sig upp emot galenskaperna. Det skulle kunna generera en och annan röst i höstens val.


Övrigt

- Fortifikationsverket (FortV) inrättades 1994 när Fortifikationsförvaltningen skiljdes från Försvarsmakten för att bli en egen myndighet, där man framförallt "hyr ut" Försvarsmaktens tidigare byggnader och mark till Försvarsmakten. FortV har i sitt uppdrag ett avkastningskrav på 6,4 % (2010) och lyder sedan 1999 direkt under Finansdepartementet. Sedan 1 januari 2010 sköter FortV även Försvarsmaktens camper i Kosovo och Afghanistan. Visst känns det fantastiskt att Försvarsmaktens internationella insatser i dessa områden numera ska generera avkastning till statskassan istället för att pengarna koncentreras på verkan i området?
FortV:s monopolställning och riksdagsbesluten om var de militära förbanden ska vara placerade gör att Försvarsmakten tvingas betala "marknadsmässiga" hyror för byggnader man en gång själv byggt och för vilka man i 99% av fallen inte har möjlighet att säga upp kontrakten, för att istället hyra andra lokaler. I de fall man säger upp kontrakt för enstaka byggnader, blir resultatet normalt att hyran på övriga byggnader höjs eftersom avkastningskravet ligger fast.

- Försvarsmaktens budgetunderlag utgör mycket intressant läsning om hur Försvarsmakten tänker och historiskt har tänkt sig framtiden. Likaså utgör årsredovisningarna också intressant läsning om hur det sedan gick. 2009 års årsredovisning är så nära man offentligt kan komma ord och inga visor angående Försvarsmaktens syn på sin egen förmåga.


Andra bloggar: Cornucopia, Chefsingenjören, Tokmoderaten, Chris Anderson, Cynisk, Borneo

Media: Ekot, 2, 3, SVT, TV 4, BLT, SSD, 2