Wiseman
---------------------------------------------
Kapten Dreyfus
Omgalonering är en social och varaktig företeelse till skillnad från utlandsobligatoriet. Vänner, grannar, familj och andra kommer att undra. Kan omgalonering genomföras offentligt och med ära? Eller blir den en degradering?
I lägret vid Boulogne-sur-Meer i Frankrike hade kejsar Napoleon låtit samla huvuddelen av sin fältarmé i ett jätte förband kallat ”La Grand Armée” i syfte att hota England och eventuellt genomföra en landstigning och invasion. N. hade instiftat ”Legion d’Honneur” (sv: Hederslegionen) som en orden för förtjänstfulla militärer och civila, att dekoreras med och i den nya staten framhållas som föredömen.
Den 16 augusti 1804 var la Grande Armée samlad, omkring 200 000 soldater varav 4000 trumslagare, som alla var uppställda på en plats invid en överdådigt dekorerad kejserlig tribun, eller scen. Förtjänta soldater och officerare kallades upp för att inför sina jublande kamrater dekoreras på scenen av kejsaren själv, till ljudet av de samlade trummorna. Aktiviteten resulterade i en mycket stark positiv fokusering av de närvarande men även av icke närvarande, som senare hörde talas om saken. Och den franska försvarsmakten genomförde det hela utan inblandning av utomstående personer eller institutioner. På platsen har ett monument rests till minne av ”la premier distribution de la Legion d’Honneur”. I vår tid för detta tankarna till internationella rockgalor: celebert tillfälle, mycket hög musik, massor med glada människor, kalas.
Vid det kungliga bröllopet i somras hände något liknande, berättade en gammal vän, som är menig hemvärnssoldat. Motsatsen till dessa starkt positiva gruppkänslor: degraderingen av kapten Alfred Dreyfus på École Militaires gård i Paris. Denne var oskyldigt dömd till livstids straffarbete, för att ha överlämnat hemliga dokument till fienden. Ensam fick kaptenen sina gradbeteckningar avslitna och sin sabel bruten. Trots att man visste att han var oskyldig gjorde sociala-militära omständigheter, att han inte kunde rentvås, förrän en uppslitande konflikt hade utkämpats i Frankrike under flera år. Kapten Dreyfus dekorerades under världskriget för tapperhet i fält, efter att han återfått sin grad.Kan känslor användas som positivt ledningsinstrument frågar jag mig? I Försvarsmakten är franska militära metoder numera inte helt okända, men översatta skulle det bli en allmän samling av samtliga officerare på Stockholms stadion, tillkännagiven genom en braskande informativ dagorder till Försvarsmakten publicerad i de viktigaste tidningarna och i TV, att tillsammans med sina kamrater inför allmänheten kallas fram på scenen, att i högtalare höra ”befordras till fanjunkare vid Hälsinge regemente kaptenerna …, jubel, hurrarop, paradmarsch” ”befordras till kaptener i generalstaben överstelöjtnanterna …”. Överbefälhavarens märgfulla svar på Konungens tal till de nybefordrade vid det stora kalaset efteråt skulle gå till historien och väcka mycket starka känslor - allt detta vore omöjligt för bara fem år sedan – men är det möjligt idag? Har vi officerare mod att visa oss tillsammans offentligt och positivt efter alla år av nesa och ringaktning? Eller måste vi bära vår börda ensamma?
Göran Mellblom
Vi bär vår börda ensamma. Sveriges medborgare struntar i FM sedan långt tillbaka, och med tanke på vilken cirkus FM bjudit på i många år kan man knappast klandra det.
SvaraRadera/Anchor
Den försvarsintresserade bloggvärlden blommar som aldrig förr, men som alltid förundras man över en del inlägg - de skribenter som inte alltid går i takt med verkligheten. Ibland blir det bara så galet fel.
SvaraRaderaDen senaste i ordningen av dessa debattörer är (dessvärre) den stridbare Göran Mellberg. Tyvärr tvingas jag konstatera att hans inlägg är svårt att ta till sig, och det är inte första gången. Språket är trubbigt och metaforerna svårtydda. Vad är det egentligen han vill ha sagt?
Det dröjer ända till sista stycket innan jag hittar ett embryo till frågeställning, nämligen om känslor kan användas som positivt ledningsinstrument? I nästa andetag övergår Mellberg till någon form av ceremoniel beskrivning som i sin kontext möjligen skulle kunna uppbringa det känslosvall som efterlyses.
Om inlägget är tänkt att mana till någon form av offentlig, känslosvallande galoneringsexercis i klassisk fransk anda (vilket tycks vara något Mellberg strävar efter – Mon Dieu!), så vill jag genast sätta klackarna i backen. Ceremonier i all ära, det finns tid och plats för dessa också, men den föreslagna formen hör inte hemma i 2011. På något sätt.
@Stagecoach kl 2303;
SvaraRaderaGöran Mellblom har en jättepoäng i sitt inlägg som du käre skribent Stagecoach bara understryker än mer-DEGRADERINGENS OFFENTLIGGÖRANDE.
Här i bloggosfären läser jag förvånande många inlägg som hyllar att officerare ska degraderas till nåt NATO-slask-OTHER RANKS-vad det nu är.
Dessa degraderingshyllare borde ju vara überstolta över sitt ställningstagande och vara de första att stå på den flaggprydda schavotten och bli degraderade av Sverker G.
Först då kanske dessa OTHER RANKS-ivrare inser hur korkade de varit..... I och för sig finns ett underbart motståndsnäste till degraderingen. Alla tusentals överstelöjtnanter i Högkvarteret-äntligen har man liten nytta av stabsskägget...... Tackar och bockar!
King's speech.
SvaraRaderaSkulle ett sådant spektakel ske så som Mellberg föreslår är det viktigt om inte kritiskt att HM konungen eller Carl Philip(den andra i familjen med militär bakgrund) håller ett BRA tal.
Varför jag nämner King's speech sådär helt utan någon primär förklaring är för att den filmen bevisar min tes. Den icon som denna/dessa personer utgör kan samla FM mot ett gemensamt mål. Här finns en chans att på riktigt vända den negativa psykosociala trend som finns i FM idag.
@Daniel Eriksson kl0847; Menar du på fullaste allvar att du tycker att Carl XVI Gustav skulle DEGRADERA svensk militär personal?
SvaraRaderaDet vore nåt det att saluföra i internationell media....
Igen, varför ska militär personal alls DEGRADERAS? Vad är bra med DEGRADERING? Vilka är vinsterna med DEGRADERING?
Ingen har hittills, kunnat redovisa något konkret kring vilka fördelarna med en DEGRADERING av svensk militär personal.
Någon som ser några fördelar med DEGRADERING?
Daniel Eriksson borde ju sitta på klarsynta fakta-om man tycker att statschefen ska DEGRADERA sitt lands officerskår då måste man ju ha lite konkreta fakta bakom sitt påstående. Har du det Daniel?
Anonym 0918
SvaraRaderaVill ta tillfälle i akt och säga att jag aldrig påstått att det skulle vara bra att degradera Svensk militär personal.
Det jag dock har sagt är att om det nu tvunget måste göras bör det göras på sådant sätt att man med målinriktning och symbolik ger degraderingsceremonin en annan känsla än den likvaka jag kan tänka mig kommer utspela sig med dagens riktining.
Nämnas skall att den utbildning jag har är ledarskap och reklam. Så den poäng jag ser kanske är samma poäng som Reklambyråerna som jobbar för MFV gör.
Det enda som jag personligen ser som positivt med "omgaloniseringen" är att vi kanske möjligtvis blir av med det gigantiska antalet höga officerare som kostar massa pengar till liten eller ingen nytta.
@Daniel Eriksson kl 1031;
SvaraRaderaÄr ditt förslag att Carl XVI Gustav ska DEGRADERA den svenska officeraskåren? Du har skrivit så i ditt inlägg och vidhåller det i din replik.
Undrar vilken reklambyrå som skulle våga anställa dig med det risktagandet som du föreslår med ditt förslag. Jag tror att i internationell media skulle Sverige framstå som riktigt korkat om den DEGRADERINGSSHOWEN genomfördes enligt det förslag du skissat Daniel.
Jag tycker du ska göra en ordentlig pudel Daniel, du framstår en smula löjlig-utbildad inom reklam och hävdar detta förslag...
Vilka är reklamvinsterna med en OFFENTLIG DEGRADERING genomförd av den svenska statschefen tycker du? Hoppas du faktiskt svarar-eller det kanske du inte törs, Daniel Eriksson?
DEGRADERING ÄR VANÄRA.
Känslorna kring omgaloneringen tror jag måste analyseras ganska fritt, därför de historiska exemplen. Det övriga har nog redan Arbetsgivaren klart för sig, och det är därför man nu kontaktat Officersförbundet för vidare samverkan. Jag tror att Officersförbundet inte inskränker sig till grader på yrkesofficerare, utan låter processen omfatta samtlig personal med officers grad, även om Officersförbundet inte företräder reserv-, hemvärns-, tjänstemannaofficerare med vita gradbeteckningar m.fl.
SvaraRaderaI stora företag är ändring av titlar vanligt, även för personal i genomförandeverksamheten och även på stor bredd, som omgaloneringen tycks gå emot. Men hos stora företag är titeln-graden uteslutande sammankopplad med befattningen-jobbet och lönen, oavsett vilken utbildning personen har. Om någon lämnar en befattning så mister man sin titel-grad. Den har inget värde utan en befattning och lön att kopplas till. Av någon anledning valde Arbetsgivaren att strö grader omkring sig för fyrtio år sedan. Och de berörde inte bara yrkesofficerare. Den gången kopplades graderna till befattningar i en enorm krigsorganisation som i praktiken var omättlig på personer med officersgrad. Bara Hemvärnet var 100 000 man starkt! Idag tycks svenska officerares grader ha en stark koppling till fenomenet "utbildning". Men denna har visat sig ha ett annat värde än utbildning i övriga samhället, i det att den under lång tid inte varit grundad på empiriskt grundade (verkliga) kunskaper utan i stort sett på muntlig tradition emellan lärare på militära skolor. Dessutom är det inte ovanligt att officerare säger "inget av det jag arbetar med om dagarna var någonsin föremål för utbildning på de militära skolor jag genomfört". Begreppet "grad" verkar därför oklart, men tycks i första hand vara ett socialt fenomen, som vi enskilda har kunnat tolka på eget sätt. Vad är en löjtnant i Hemvärnet i förhållande till en löjtnant i ett insatsförband t.ex? De flesta yrkesofficerare har en välgrundad personlig uppfattning om anomalin i det exemplet. Men Lagen säger något annat. Och Lagen har aldrig varit föremål för studier på militära skolor.
MVH Göran Mellblom
Anonym 11:44
SvaraRaderaVinsterna är precis som jag beskrivit
1. Färre höga officerer = mindre lönekonstnader
2. Mer pengar till matrial och soldatlöner = fler soldater
DOCK! tycker jag inte att det är nödvändigtvis bra. Min högst personliga åsikt är att vi behöver bli av med en bunt höga officerare, men skulle jag få skissa på hur det skulle göras så skulle jag INTE göra enligt det förslag som ligger.
Får jag komma med konstruktiv kritik på förslaget som ligger och försöka göra det bästa av saken så är det viktigt att få med en person som kan skapa sammanhållning i gruppen trots allt. Som kan ge gruppen en känsla att dom gör/har gjort något bra. Carl XVI Gustav skulle tillsammans med Kapten Carl Philip vara utmärkta personer att med ett BRA tal utföra denna kupp som i mångt och mycket är aggressivt ledarskap.
Nu har jag förklarat mig både en och två gånger herr anonym. Jag tänker inte förklara mig ännu en gång till en person som inte kan framstå med namn.
Varför diskuteras över huvud taget denna omgalonering i negativa termer, som ett problem? Det kommer vara FRIVILLIGT! Eller är det kanske sjukdomen "jag måste klanka ner på FM vad som än händer" som går igen? Denna sjukdom inverkar starkt negativt på själva syftet med försvars-bloggosfären, nämligen att påverka beslutsfattare(både politiska och militära) i "positiv" riktning. Tro mig, så är det faktiskt.
SvaraRaderaNågot som står klart är ju i alla fall att den explosionsartade försvars-bloggosfären har givit plats åt ett stort antal stortrutade småpåvar. Då främst i kommentatorsfälten, kanske läge för blogginnehavarna att moderera hårdare för att få till en saklig debatt? Det ska sägas att diskussionen i/om detta inlägg håller en ok nivå, men det finns MÅNGA exempel på motsatsen..
/H
Replik H kl 1541; Vad är så bra med degradering? Bara att få svar på en sådan fråga vore ju rätt så förlösande i debatten avseende den sk omgaloneringen.
SvaraRaderaVad är så bra med degradering-omgalonering? Vilka är fördelarna? Vilka förbättringar kommer degradering att medföra inom organisationen Försvarsmakten?
Vore jätteintressant att få svar på dessa frågor. Vad utmärker dessa sk småpåvar som du omnämner? Varför är den öppen debatt inte intressant som du ser det?
Pimpernell-Yours Truly
Hadde vi haft sådana här chefer, http://www.liveleak.com/view?i=47c_1298927333 hadde vi inte behövt omgalonera.
SvaraRaderaMarkstrids officer
Jag tycker de vore utmärkt med färre höga officerare som i min mening i mångt och mycket är en broms kloss för att hamna på rätt köl med FM men att tro att dom skulle gå ner i lön bara för att de omgaloneras ser som föga troligt.
SvaraRaderaPrecis som med utlandsavtalet lär väl höga officerare exkluderas från omgalonering utan de kommer säkert bara gälla mellan nivån som har tillräkligt nära de lägre graderna för att faktiskt göra nytta. Officer
H: Det kommer under inga som helst omständigheter modereras några åsikter på WW. De kommentarer som refuseras är i form av reklam, hemlig information, rena personangrepp och slutligen lagbrott.
SvaraRaderaAtt moderera åsikter är något som Försvarsmakten har sysslat med alldeles för mycket och som i mångt och mycket gjort att vi sitter i den här sörjan vi idag bevittnar.
Skönt att det fria ordet även fortsättningsvis gäller här på denna blogg! Rädsla för att få en sämre befattning har gjort att debatten inom FM tystnat. På mässarna "vågar" folk inte diskutera dessa frågor längre. Man sänker rösten och tittar över axeln så att ingen lyssnar innan man talar till en kollega i förtroende. Sverige 2011? Allt inom FM är inte skit, det innebär inte att vi måste få diskutera svåra framtidsfrågor utan propagandaministeriets pekpinnar! Detta tyder i stället på ett engagemang bland FM-anställda att förändra vår firma till det bättre! Bloggarna har spridit en bild av FM som är mer rättvisande än glättiga propagandatidningar!
SvaraRadera/Syd/
Det är ett förfärligt gnäll om denna reform. Det är en exempellös högkonjunktur i Sverige just nu. Ta och byt jobb om livet i FM har blivit så outhärdligt. Nu torde vara ett gyllene tillfälle. Bara vi andra slipper höra dessa ständiga litanior.
SvaraRaderaJag uppfattar att en majoritet tycker att denna reform är behövd och nödvändig. Därför är den införd. Det är bara att beklaga att FM tvingades till det 30-åriga NBO-experimentet. Det visar debatten på denna blogg.
Old School
@Anonym Officer kl 1708; Med en genomförd degradering inom Försvarsmakten-tror du då att de höga officerarna du omnämner FYSISKT försvinner från FM? T ex 500 överstelöjtnanter i Högkvarteret-tror du att när dessa blir fanjunkare att de liksom "vips" bara försvinner från organisationen
SvaraRaderaDessa individer, med sina för-och nackdelar kommer naturligtvis att i princip sin helhet vara kvar PRECIS där de idag verkar.
Det innebär, i verksamheten, "business as usual. Ingen förändring av arbetsuppgifter. En handläggare i HKV är ena dagen övlt, nästa dag fj. Samma arbetsuppgifter och SAMMA lön.
Någon besparing på åtgärden degradering blir det inte under LÅÅÅNG tid.
Eller, kanske någon-kanske genmj-snart fanj- M Moore eller informationsdirektör-snart ÖB(?) E Lagersten kan beskriva HUR degraderingen ska gå till?
Vore ju rätt intressant att få en sakkunnig redovisning på hur degraderingen är tänkt at genomföras. Kommer kungen att vara med?????? Nån gillade ju den idén här förut-kanske inte så dumt ändå.....
Den tid det militära förvisades till kaserner och stabsbyggnader är över. Med yrkessoldater blir allt Arbetsgivaren företar sig en angelägenhet för Arbetsmarknadens parter och kanske den viktigaste aktiviteten överhuvudtaget, då den påverkar rekryteringen av nya soldater. De av officerarna som förordar offentlighet och öppenhet med omgaloneringen trampar på dagens Försvarsmakts ömmaste tå, och det avser även truppofficerarnas. De flesta av inläggen på denna och andra bloggar, ja rent av alla, kretsar kring "offentlighet" och "öppenhet" och "ärlighet", något vi alla längtar efter, men anser oss sakna. Se bara vad vår Ledning säger: "Öppenhet". Tragiken i Afganistan, märkliga anspelningar i dagspressen, ilskan kring omgaloneringen - och ett inlägg som menar att offentlighet och ceremonier rakt inte är något för 2011 års Försvarsmakt. Den av oss som alltjämt tror att militärer kan gömma sig bakom kasernstaket, och i civila kläder på fritiden, den officeren måste analysera sin omvärld en smula noggrannare och ge skarpa förslag till oss på denna blogg hur i så fall vi skall göra, om inte vi gör omgaloneringen offentligt och öppet.
SvaraRaderaMVH Göran Mellblom
Vad tusan snackar du om Mellblom?
SvaraRaderaJag fattar inte ett dyft av det du försöker få fram. Exakt vad är det du vill att andra ska göra och vad är det för fel med nuvarande agerande från enskild?
Du klankar ner på folk som kommenterar på bloggarna men är inte det ett sätt att skapa opinion?
Du vill visst att folk ska engagera sig mer fackligt men kan inte opinionsbildning på nätet ses som ett komplement till det?
Vill officerare verkligen påverka opinionen, så måste det ske under eget namn. Den allmänna opinionen vet annars inte om ett inlägg verkligen kommer ifrån officerare. Yttrar vi oss med skärpa offentligt har det mycket stor kraft i media. Skydd mot Arbetsgivarens och enskilda surkarts sanktioner får man i Sverige av sin Arbetstagarorganisation. Att skriva anonymt må kännas tryggare, men det har föga påverkan. Antag att Informationsdirektör Lagersten önskar inbjuda debattörer-officerare till militära Saltsjöbadsdiskussioner. Till vem skall inbjudan skickas? Om allmänna media vill göra en intervju eller be en debatterande officer med intressanta synvinklar deltaga i ett debattprogram, vem skall de då ringa? Jag tror debattörerna förutsätter att ingen någonsin kommer ringa, lyssna eller bry sig, utanför vår egen krets. Men tänk - om - allmänna media vill!? Ett annat dumt fenomen är att den anonyme officeren mer ofta än inte använder sig av vårt mustiga truppspråk, som minsann inte är ägnat för offentligheten utan för att skruva upp tempot i övningsmoment och soldatmassor, för att få ut sin frustration. Vi andra förstår helt säkert vad den frustrerade vill, men vad skall opinionen tro om oss? Man kan och skall spruta etter omkring sig och uttrycka sig kraftfullt om man är heligt förb....d, men att forma argument som biter kräver mera. Är inte denna oförmåga att TALA skälet till dessa arméer med informatörer som silar vårt snack och förklarar vad vi officerare egentligen tycker? Hur skall informatörerna veta vad vi egentligen menar, de är ju endast undantagsvis officerare och har idag sällan stridserfarenhet? Ofta uppfattar debattörerna informatörernas tolkningar som vattenkammade och tillrättalagda. "Mellanmjölk" har någon kallat budskapet. Det är lagom med mellanmjölk för militärer i Afghanistan, eller i vilken kasernkorridor som helst, men det märks sällan i de tillrättalagda artiklarna och pressmeddelandena, menar debattörer på denna frejdiga blogg. Jag menar att det är dags för oss officerare att ta oss själva i kragen. Men vi tycks vara rädda för sanktioner från surkart, krubbitare och Arbetsgivaren.
SvaraRaderaMVH Göran Mellblom
@Mellblom
SvaraRaderaVi är inte alls skyddade från arbetsgivaren, inte alls. Många är det som stått ensamma när blåslampan riktats mot dem. OF är hyffsade på att förhandla om avtal, det ger jag dem, men den enskilde har inte mycket hjälp.
Vem är det som sätter lön? Vem leder ASU? Vem har pengarna? Vem nominerar till utbildning? Vem tillsätter tjänster?
Nej du Göran, du har visst övertro till ATO.
Mången officer vet att skriva vettiga inlägg på olika fora. Många kan hantera sin svenska såväl på kasern som externt. Huvuddel kan till och med skriva med bra styckesindelning!
Jag tycker att du ska sluta klanka på dina kollegor. Se vad bloggare som Wiseman och hans "kommentatorer" faktiskt åstadkommer i form av opinionsbildning.
Wisemans Wisdoms är den budbärare som FM:s anställda behöver.
Min Officersförening är det enda skydd vi har. Det är min enkla tro. Inga alternativ står oss officerare till buds.
SvaraRaderaVill vi påverka Arbetsgivaren, så kan vi göra det via ASU osv. Och på mitt regemente har vi samverkat med Arbetsgivaren sedan 1907, och det har gått mycket bra, främst beroende på dem som dragit det tunga lasset i vår Officersförenings styrelse, och att de haft stöd av medlemmarna-officerskamraterna.
Några av oss nöjer sig inte med Officersförbundet ser om samma metoder kan användas i ett annat fackförbund. Avtal och samverkan är emellertid den enda vägen vi har.
Att personligen deltaga eller inte deltaga - det är frågan. Tid är den ena resursen och mod den andra. Varje officer bland oss har tillgång till båda.
Men jag håller med den värderade debattören Cynisk att "Nånannanismen" - att någon annan skall göra't - är särdeles stark just nu bland oss officerare, vilket är märkligt, givet de i regel handlingskraftiga personer som ju våra officerarskamrater är.
Ursäkta min klumpiga styckesindelning.
MVH Göran Mellblom
Om media eller annan vill ha tag i en bloggare här bara fråga efter synonym och därefter hoppas att vederbörande vill maila eller ringa.?/Markstrids officer
SvaraRaderaeller kan inte vara svårare än så?
Hej Göran!
SvaraRaderaHar läst och begrundat vad du skrivit i Kapten Dreyfus!
Måste först och främst berömma dig för ditt under underbara språk och fantastiska metaforer.
Att du dessutom lyckas med konststycket att väva in vår historia i texten förhöjer läsningen för min del.
Delar din uppfattning tror jag...
Vi måster återinföra själen och känslan i vårat yrke. Att vara officer handlar om känsla, möten och stämningar. Givetvis en massa annat också, med dessa aktiviteter laddas med krafter ur tidigare nämnda egenskaper.
Här nere i Afghanistan finns det en själ och en verklighet som påminner om kraften i en parad eller i ett möte.
Den dödas dock ofta, inte av kulor och bomber utan av administration och stelbent byråkrati, styrd av en patroniserande organistaion i Sverige!
Ser att du får en del motthugg i kommentarerna. Förvånas över hur stela eller trångsynta några av dessa är. Varför? Vill de försvara ett system de själva är en del av? Eller ser dem inte andra sammanhang än prio, matriser och excell?
Roligt att du skriver. Ser verkligen fram emot att läsa mer och skulle gärna dricka ett glas vin eller två med dig när jag kommer hem på ledighet.
Vore stimulerande att diskutera livets och officersyrkets väsentligheter och oväsentligheter...
MVH Ryttare i Blått
@Recycling@ av debattinlägg: nu har det gått en tid sedan Kapten Dreyfuss inlägget om degradering.
SvaraRaderaJag tror alltjämt att vi yrkesofficerare får bära vår börda ensamma, hur den än ser ut, därför att vi idag inte är bättre än så.
Om bördan blir oss övermäktig så hoppas jag, att vi kan stödja varandra såsom vi alltid fått göra, så att den ej påverkar våra familjer och anhöriga.
Det som sker med Basorg 13 måste ske, och det vet alla yrkesofficerare, men måste det ske utan ÄRA?
MVH Göran Mellblom
Kommer kungen till våran degradering? Eller blir det bara Dalle?
SvaraRaderaTa inte taxi bara! Då blir det både FPan och degradering-utan kung-bara Dalle.