Skydd av civila inget för Sverige (uppdaterat 16.40)

I en artikel i SvD berättas nu mer ingående vad förbehållet för det svenska stridsflygförbandet FL 01 i Operation Unified Protector egentligen innebär. Mandatet från Riksdagen blev i grunden att den svenska insatsen koncentreras till att upprätthålla flygförbudszonen och embargot mot Libyen efter att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet satt sig emot att Sverige ska delta i genomförandet av den del av UNSCR 1973 som är att skydda civila med alla till buds stående medel. Den uppgift som det svenska förbandet nu löser bäst inom koalitionen är flygspaning och kan tyckas som en fredlig svensk kompromisslösning, men i artikeln visar sig även denna uppgift vara bakbunden. De svenska flygplanen får inte planeras för uppdrag innebärande spaning mot t ex markstridskrafter. Spaning får endast genomföras mot mål som har med flygförbudszonen att göra, t ex flygbaser, luftvärnssystem och liknande. Förbandschefen för FL 01 meddelar dock att förbandet ändå rapporterar vad man ser för övriga stridskrafter i anslutning till de planlagda målen med koppling till flygförbudszonen.

FL 01 får alltså inte ens genomföra flygspaning till skydd för de civila. Häpnadsväckande, minst sagt. Förhoppningen står alltså till att de enheter som beskjuter civila grupperat i närheten flygbaser och luftvärnsställningar. Inte särskilt troligt, med andra ord. Urban Ahlins ord från en månad tillbaka på frågan vad svenska piloter ska göra om de upptäcker stridsfordon som beskjuter civila blev alltså till en värre sanning än från början trott – man ska flyga därifrån och låta flyg från andra länder göra jobbet. Skillnaden är bara den att svenska flygplan inte får uppdras att kontrollera om t ex massakrer på civila förekommer såvida det inte finns mål med anknytning till flygförbudszonen i området. Situationen översatt till Bosien blir att högre chef då hade varit tvungen att uppdra åt svenska flygplan att spana efter luftvärnssystem i Srebrenica för att få bildbevis på massakern där. Att frågan om vad svenska flygplan gör är ytterst känslig ser man också i kommentarerna på Flygvapenbloggen, där en missuppfattad text från någon tidning om att Sverige pekar ut mål och Danmark och Norge kommer efter och bombar, leder till ett snabbt klargörande från flygvapeninspektören.

FN-resolutionen är mycket tydlig i det att medlemsländerna uppmanas att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda de civila i Libyen. Man kan möjligen ha synpunkter på huruvida svenska flygplan ska genomföra attackuppdrag eller inte, men det är absurt att vägra låta svenska sensorer användas för att bättre säkerställa ett gott underrättelseunderlag för att andra mer aktiva nationer ska kunna bekämpa de enheter som skjuter mot civila. Detta förfarande lär inte medföra smickrande omdömen om den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Hyckleri är ett kraftigt ord, men det är förmodligen det som bäst beskriver oppositionspartiernas inställning till det svenska deltagandet i FN-insatsen över Libyen. Deltagandet är återigen, precis som under gångna år i Afghanistan, viktigare än vad som uträttas. Följden av oppositionens politik blir att insatsen blivit mer av det försvarsindustristöd oppositionen säger sig vara emot, än en insats för Libyens civila. Militärt talar man ofta om att verka utan att synas, men här är det snarast tal om synas utan att verka.

Man kan fundera på hur det svenska förbehållet anmälts till NATO som leder operationen, om orden är i stil med ”Swedish forces are not to be taking part in protection of the civilian population”. Att skriva eller uttala en liknande mening måste kännas mycket märkligt. Visserligen är upprätthållandet av flygförbudszonen och embargot ett indirekt skydd av civila, men mer direkta åtgärder mot framförallt indirekt eldsystem som t ex raketartilleri är i rådande situation viktigare. Moderna stridsflygplan som JAS 39, F-16, Eurofighter m fl växlar också snabbt mellan olika roller som jakt och attack och kan därför både genomföra anfall mot markmål och ta hand om eventuellt flyg från endera Gadaffiregimen eller oppositionsstyrkorna. Så har också skett när franska flygplan tvingat flyg från oppositionsstyrkorna att landa. Att avdela flyg särskilt för luftförsvarsuppgifter är med rådande status på det libyska flygvapnet lite av ett resursslöseri.


Förhoppningen står nu till att mandatet för den svenska insatsen ändras. Helst till att stryka svenska förbehåll helt och hållet, men åtminstone till att spaningsuppdrag kan genomföras utan förbehåll.


Vad som däremot är smickrande att läsa om i SvD:s artikel är lovorden från NATO för den svenska förmågan till taktisk flygspaning, där den beskrivs som ledande inom koalitionen med snabbare rapporttider än övriga tillgängliga spaningssystem. Uppmuntrande är också att se att Försvarsmakten börjat lätta på locket kring insatsen över Libyen. En av de största misstagen som begåtts med insatsen i Afghanistan är att man försökt sminka grisen och inte haft ett större fönster mot media. Det misstaget bör inte upprepas. Låt istället allmänheten få ta del av vad Försvarsmakten uträttar. Tag efter det danska exemplet med dagliga rapporter om genomförd verksamhet för att skingra dimmorna.

Uppdatering 16.40: SvD har varit i kontakt med flera politiker avseende begränsningarna av den svenska insatsen. Allan Widman (fp) vill se en djupgående diskussion om hur riksdagsmandatet genomförs i praktiken. Peter Hultqvist menar på att det är Försvarsmakten som tagit fram de begränsade insatsreglerna. Flygvapeninspektören meddelar att man håller på att se över insatsreglerna.


Bloggar: Göran Pettersson, 2