Så här på tioårsdagen av 9/11 närmast tävlas det om att komma med paralleller till terrordåden och påminna om olika aspekter avseende terror, krig och kriser. Det kan synas oklädsamt, men tyvärr möjligtvis också av nöden motiverat. Beredskapsfrågor är inte något sexigt inom politiken och statsapparaten. De är tråkiga och beredskapen behövs så sällan att man som tjänsteman statistiskt lätt kan sluta sig till att en händelse aldrig kommer att inträffa under den egna karriären. Framförallt är beredskap oftast mycket dyrt och vård, skola och omsorg tenderar att över tiden dra fler röster.
Tills den dag man får en Estonia-katastrof, en Anders Behring Breivik, en Gudrun, en tsunami i turistparadiset eller liknande händelser. Ändå lär vi oss sällan av dessa händelser. Det blir mycket starka rubriker och hårda ord när det väl hänt. Reagerar myndigheter på hot och verkställer beredskapsplaner för att förebygga hot, blir det lika hård ord eftersom en icke inträffad händelse är svårbevisad. Likaledes görs ibland misstag och ett hot felbedöms som större än det var. Det lär t ex inte dröja länge innan polisen återigen drabbas av kritik för att man gripit fyra terrormisstänkta i Göteborg. Glömda är då reaktionerna efter Taimour Abdulwahabs självmordsdåd på Drottninggatan i julas. Otack är beredskapens lön. Det mänskliga sinnet vill av naturliga skäl helst kunna förbise hemskheter.
9/11 visade på den strategiska styrkan i asymmetriska vapen och samhällets sårbarhet. Världen över inleddes omedelbart efter terrordåden analyser av svagheter i respektive lands samhällen och hur dessa skulle kunna förbättras. Några erfarenheter som omedelbart drogs var
- Det var fortsatt viktigt att ha en mycket snabb beslutskedja mellan politiska makthavare och militära befälhavare för att kunna hantera ett hastigt uppdykande hot, framförallt av asymmetrisk karaktär
- För att skydda sig mot självmordsangrepp från luften måste för terrorister strategiska mål kunna luftförsvaras med kort varsel
- Sårbara länkar i beslutsfattandet måste ha ett grundskydd, t ex i form av fortifikation
Likväl kunde man i Sverige konstatera många år efter 9/11 att mycket lite till inget skett i att förbättra svensk beredskap på dessa punkter. Landets enda flygflottilj i närheten av dess central nervsystem lades ner strax efter 9/11. Idag står närmaste jaktflygresurser oftast över 30 min flygtid från Stockholm. Den militära insatsledningen som utlokaliserades från Stockholm för att minska sårbarheten, flyttade snabbt tillbaka till Stockholm och ovanjordsetablering eftersom kostnaden ansågs vara lägre och ingen hade så stor lust att pendla några mil om dagen. Beslutskedjan har dock blivit bättre. Beredskap är som sagt inte kul.
Efter katastroferna med Scandinavian Star och Estonia konstaterades snabbt att enda sättet att lyckas lindra effekterna av en fartygskatastrof var en omfattande räddningsberedskap med helikoptrar som kunde lyfta ut brandmateriel, brandmän och rädda nödställda. Ändå har vi idag snart 20 år efter dessa katastrofer på många sätt en sämre beredskap än någonsin tidigare. Sjöräddningen privatiserades för några år sedan för att nu åter förstatligas, efter att man insett att det inte fungerar som vinstdrivande verksamhet. Räddningsberedskapen finns efter omfattande nedläggningar inom Försvarsmakten och till sist privatiseringen av uppgiften, på betydligt färre platser i landet och med betydligt mindre helikoptrar som därför inte mäktar med att lyfta ut släckutrustning och endast en handfull brandmän. Den enda svenska helikoptertypen som kunde lösa denna uppgift pensionerades av politiska skäl härom året. Beredskap är inte kul, men prestige är viktigt.
I efterdyningarna av Behring Breiviks terrordåd kunde man återigen konstatera att polisens nationella insatsstyrka i och med nedläggningen av Försvarsmaktens helikopterförmåga med medeltunga helikoptrar och att polisen endast förfogar över mycket små helikoptrar, saknar rörlighet i landet. Scenariot med ett terrordåd mot en Finlandsfärja, liknande det som beskrivs av f d SSG-operatören Kaj Karlsson i hans roman Operation Nordvind, är fortsatt ett mycket svårhanterligt mardrömsscenario just p g a bristen på lämpliga helikoptrar. Polisen har sedan tidigare vid flera tillfällen fått prova på hur väl det fungerar med att ha sina helikoptrar på oskyddade platser, när rånare med mycket ringa medel lyckats försätta dem ur operativt skick vid kritiska tillfällen.
Det är inte svårt att förstå varför det vimlar av beredskapskritik runt den 11 september varje år. Det finns åtskilligt kvar att göra och Johan Färms debattartikel på SvD Brännpunkt förstärker ytterligare denna bild.
SvD, 2, 3, 4, 5, DN, 2, 3, 4, 5, 6, Aft, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Exp, 2, 3, 4, 5, SR, 2, 3, SVT, 2, 3
Tweet
Angående Nationalla insatsstyrkan och tillslaget i Göteborg, så måste Säpo känt till det hela i god tid i förväg eftersom man körde ner NI från Stockholm.
SvaraRaderaKan alltså inte rört sig om en akut insats, utan en proaktiv och planerad insats.
Beredskap är en komplex fråga, men samtidigt så enkel. I princip. Problemet är att det längs vägen framåt mot ett bättre tillstånd finns rader av motståndsnästen med etablerade organisationer, tjänstemän, forskare och politiker som har lite att vinna på en förändring. Eller i sin oförmåga inte ser behovet av utveckling.
SvaraRaderaEtt problem som jag ser det är att beslutsrätten – före, under och efter en kris – är fördelad på för många aktörer. De röster och analyser som behöver lyftas fram drunknar i mängden (det var f ö därför attentatet i NY kunde genomföras). Dessutom behöver ledande befattningar, t.ex. inom regeringen och MSB, besättas av individer med handlingskraft, integritet och framåtanda (inte för förvaltning som idag).
Tack för en viktig artikel och omnämnandet av min bok.
Jag tror få känner behovet av ett försvar idag. Se hur samhället har utvecklats.
SvaraRaderaEgoismen är cementerad i detta land.
Ni slåss för en utdöende art.
Svenskar vill ha låga räntor och jobbskatteavdrag istället för ett försvar.
"Otack är beredskapens lön." Så sant. Jag har suttit i beredskap hela mitt liv, ibland gjort spektakulära insatser, men aldrig, aldrig, aldrig, fått erkännande, tacktal, medalj eller beröm. Mer än en gång borde jag ha fått avnjuta en riktig dj-a holmgång à la "kavajhytt" men även den upplevelsen har uteblivit (nästan). Sådan är strilofficerens lott; ingen vet, ingen vill veta, ingen i FV bryr sig. Varför då?: Osexigt såklart, bortglömt om tre da'r!
SvaraRaderaInstämmer, otack är ordet vi strilofficerare söker.
WW:
SvaraRaderaHåller med på alla punkter! Jag skulle vilja säga att det som kännertecknar Sveriges krisberedskap är en genomgående ovilja att se att FÖREBYGGANDE, AVVÄRJANDE och BEKÄMPANDE åtgärder är intimt förknippade med varandra och ett samhälle klarar sig inte genom att lägga stora resurser på endast en av årgärderna och låta de andra halta.
FÖREBYGGANDE åtgärder är naturligtvis mycket viktiga och med all rätt så läggs en en hel del samhällsresurser på detta. Men eftersom ingen undreättelse- och säkerhetstjänst i världen någonsin kommer att kunna varken förebygga eller upptäcka ALLA individer med vilja och förmåga att skada samhället och medborgarna, så måste även resurserna för att AVVÄRJA och BEKÄMPA prioriteras i samm omfattning. Man kan inte avskeda alla läkare för att man har köpt c-vitamin till hela befolkningen. Människor kommer obenhörligt att bli sjuka trots förebyggande årgärder i form av C vitamin.
Vad gäller de för terrorbrott gripna i Göteborg så tror jag inte att det kommer att möta samma kritik som förra gången. Detta med anledning av att den här gången verkar säkerhetspolisen och Nationella insatsstyrkan (experter på just terrorbekämpning) ha hanterat hela ärendet och göteborgspolisen mest ha hanterat avspärrningar och utrymningar. Vilket inte var fallet förra gången då det verkade till största del ha hanterats av göteborgspolisen själva som rimligtvis inte har resurser eller kompetens för terrorbekämpning.
//Eftertänksam
Eftersom jag väl kan tänkas vara en av de "som inte ville pendla några mil om dagen" vill jag bara göra följande påpekande: Vi är ett stort antal pendlare i FM idag och det hade förmodligen varit enklare att få personalen att bosätta sig på de orter där försvarsmaktens verksamhet finns idag om tilltron till försvarsbesluten var större. Alla vi som i dag har befattningar vid central stab har en bakgrund vid ett regemente eller flottilj som med få undantag idag är avvecklade. Att sedan FB 2000 och 2004 tro att någon är beredd att flytta till en annan ort där det f.n "råkar" finnas ett FM-etablissemang är att begära mycket av den enskilde.
SvaraRaderaSå länge försvarspolitiken präglas av den typ av kortsiktighet som den gjort de senaste 10-15 åren, där försvarsinriktningar och försvarsbeslut handlat om att balansera kommande två till tre års budget, mer än om en långsiktig och klok inriktning av nödvändig verksamhet är det svårt att uppbåda viljan hos individen att flytta "i väntan på nästa nedläggningsbeslut".
Varför denna oro? Tolgfors har en krigsmakt-tränad aom aldrig förr. Den är omedelbart gripbar både här och nu.
SvaraRaderaDetta har statsrådet Tolgfors tolgfört massor av gånger. Förvaltningschefen för "Försvarsmakten" har sagt som Tolgfors-fast MYCKET mer.
Måste hävda, käre WW, att i den här artikeln har du i grund fel. Sveriges beredskap är god. Tolgfört god. Vad har vi som medborgare i mellanmjölkens land att då oroa oss för?
19.14:
SvaraRaderaAtt den här bloggen har kolossalt fel enligt försvarsministern är väl ingen nyhet? Det är väl snarast ett varumärke.
Håller med om ditt inlägg och står bakom till fullo.
SvaraRaderaEtt par tankar som flyger förbi dock. En risk eller ett hot kan inte vare sig ekonomiskt eller rationellt bemötas med att försöka över tiden neutralisera hotet/risken. Detta skulle föranleda till en försämrad uppfattning och riskhantering av liknande risker/hot då dessa med tiden kan liknas vid att den inte uppmärksammas eller att den ligger "dold" fram till dess då den realiseras i effekt. Med andra ord så "glöms" risken/hotet bort av det kollektiva minnet (detta kan även tydliggöras av djur som saknar en naturlig fiende som i dagsläget saknar försvarsmekanismer från nya uppkomna hot).
Därav är det av yttersta vikt att en infrastrukturell plan för redundans är överordnat en byggd robusthet inför specifika hot varvid anpassning och flexibilitet är ledord. Detta kan bara ske med gott LEDARSKAP och sund risk management (detta skulle kunna i dess förenkling översättas till svengelska ordet "resiliens"). Först då har vi goda kommunikationsvägar, klara ansvarsområden med beslutsbefattningar, utkristalliserade transportförmågor av räddningsaktörer och dyl.
mvh
Johan
@ Wiseman:
SvaraRadera"Att den här bloggen har kolossalt fel enligt försvarsministern är väl ingen nyhet? Det är väl snarast ett varumärke."
Ett varumärke måste vara någotsånär unikt för att kunna registreras och skyddas.
Då Tolgfors verka anse att alla andra alltid har fel, så räcker det nog inte...
Per A:
SvaraRaderaDet har du nog helt rätt i.
Det är ingen enkel ekvation att lösa. Beredskap är dyrt, så är också skolor och äldreomsorg. Och dessa ställs alltsom oftast mot varandra. Den matchen kommer aldrig beredskapen att vinna (utom vid nytt världskrig). När sedan krisberedskap delegerades från centralt statligt till Landstings/kommunalt ansvar utan att egentlig kunskap fanns på lokal nivå, är det inte svårt att förstå att beredskap fick stryka ytterligare på foten.
SvaraRaderaKanske man borde låta HV bli en delad resurs mellan MSB och FM i syfte att ge MSB operativ möjlighet att agera och inte bara en hålla i handen myndighet?
Under alla beredskapspass som genomfördes under det kalla krigets dagar och där det oftare än vad folk tror gjordes spektakulära insatser tyckte man att de borde ha redovisats i pressen som bevis på svenska försvarets betydelse – men icke ett ord, inte ett erkännande ens från våra högsta befälhavare som hellre ser en vidlyftig pension i fickan och en golfresa till andra sidan jordklotet, där gräset är mycket grönare, som medaljens framsida. Piloter har stridsletts bakom bombplan vars radarriktade akterkanoner följt våra aktörer med siktet inställt för skarpa skott. Piloter har riskerat mista synen när de har stirrat in i en rysk Sovremennyj kryssares laserstrålar på Östersjön. Om detta nämns det aldrig någonsin ett enda ord kring. Det ifrågasattes aldrig om det man insattes emot har varit kärnvapenlastade. De mycket korta rapporterna har hamnat i krigsarkivet som harmlösa rapporter som forskare ska försöka tyda efter 50 år. Jaktledarna var utbildade att aldrig skriva några långa historier i krigsdagböckerna. Det var beordrat korta och kärnfulla ord som efter några dagar inte sa ett dugg om riskerna i insatserna. Som en anonym beskrev det tidigare – ingen fick någon medalj – absolut ingen eller kanske bara några få och ingen Globengala där piloter, jaktledare, radarjaktledare, FRA och hängivna tekniker och flygledare blev nominerade för ett pris för sina insatser utan idag istället hånade och bespottade av en befolkning som vägrar tro att det svenska försvaret faktiskt deltog i ett krig – det kalla kriget. Det faktum att det svenska försvaret var en del av det Europa som vann det kalla kriget, talar ingen om. Att ett Sovjetunionen hade kunnat starta ett krig med sin gigantiska armé i närområdet, när som helst, är idag totalt glömt. Vilken överbefälhavare kommer någonsin att hedra alla de som deltog i en beredskap värd namnet? Hur ska försvaret idag agera när rustningsbenägenheten redan har nått alldeles för långt och att det faktiskt skulle kunna startas ett krig i vårt närområde när som helst om och när EU kollapsar? Kommer våra purunga politiker, som inte ens minns Balkankriget, någonsin att fatta vad en säkerhetspolitik överhuvudtaget är? Kommer jobbskatteavdragen och alla ekonomiska förmåner fortgent att vara det mest allenagörande och för all framtid därmed ”spola” svenska säkerhetspolitiken därför att det blir för dyrt?
SvaraRadera"asymmetrisk = osymmetrisk, olikformig, ojämn, oregelbunden"
SvaraRaderaDet bästa sättet att ha beredskap inför asymetriska hot borde väl vara att ha ett asymetriskt försvar.
Vi ligger bra till
08.35: Vi ska i sammanhanget ej heller glömma alla våra kollegor i Marinen som tillbringade år ut och år in med att jaga ubåt eller för den delen inte heller våra ubåtsbesättningar och vad de gjorde eller inte gjorde.
SvaraRadera