Risken känns nu större att vi nu får se ett sönderfallande Libyen än om Gaddafi hade kunnat ställas inför rätta, vilket hade kunnat bli något att samla den libyska befolkningen kring. Den libyska befolkningen är inte en homogen grupp utan består av flera olika stammar. Historien är full av exempel på stater där en stark ledares försvinnande inneburit upplösning och ofta även inbördeskrig. Riskerna med Libyen som en failed state är stora och har beskrivits flera gånger förut, bl a på Försvar & Säkerhet. Libyen var ett av världens hårdast militariserade länder och stora mängder militär hårdvara har redan hamnat i fel händer och mer riskerar att göra så. Framförallt är spridningen av bärbara luftvärnsrobotar och speciellt de mer kvalificerade system, ett allvarligt hot om de hamnar i händer på terrorister. Flera västländer har redan satt in stora resurser för att återta dessa robotar, men uppgiften är i det närmaste ett sisyfosarbete. Att vinna den militära delen av ett krig är förmodligen det lättaste. Att bygga freden och återuppbygga ett land efter en intern konflikt är desto svårare. Att som politiker säga "jag förväntar mig ett slut på konflikten", är måhända en något för positiv ståndpunkt.
För många europeiska länder med ekonomiska problem innebär Gaddafis död ett möjlighet att dra sig ur insatsen med någon form av ära i behåll. Ytterligare en sönerna Gaddafi lär ha fångats under dagen, men kommer verkligen motståndet att upphöra nu, kan man fråga sig. För lojalisterna borde det nu stå klart att man slåss för en förlorad sak. Det blir också intressant att se vilka efterverkningar dagens händelse kan få i Syrien och Jemen. Kanske blir det nya kapitel till nedanstående youtubeklipp.
SvD, 2, 3, 4, 5, Exp, 2, 3, 4, 5, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Aft, 2, 3, 4, 5, 6, SR, 2, 3, 4, SVT, 2, 3, 4, 5, 6, GP, 2, 3
Tweet
Precis som vi sett utvecklingen i länder som Jugoslavien, Irak, fd Sovjetunionen, Afghanistan: ett tidigare hårdnackat styre övergår i kaos och anarki. However, det är väl övergående problem. Tito dog 1980 (31 år sen) och vi ser ju utvecklingen i ex- Jugoslavien ser ut idag...
SvaraRadera/Allt är inte svart och vitt
Det finns runt 190 länder i världen, runt 140 av dem är inte demokratier.
SvaraRaderaVad har de lärt sig av vad som skett i Libyen.
Jo att för att klara sig från att bli helt rövade av Väst världen så måste man
A) Knyta sig närmare band med någon av de stora (Ryssland,Kina,Usa)
B) Skaffa sig massförstörelsevapen eller så mycket försvarsmakt att väst inte vågar sig på dem.
Ex Syrien.
FN roll måste vara att reglera staters relationer gentemot varandra. Om man agerar som i Libyen fallet så kommer 140 länder i världen bara se FN som "fienden" som går Västs vägar. En högst olycklig vändning.
Det kanske kan ha varit rätt i det humanistiska perspektivet att gå in i Libyen. Men allt är inte svart och vitt som föregående person skrev.
I det långa loppet tror jag det dåliga kommer överväga i detta fall.
Sen är det någon som är förvånad att han "råkade" dö?
Är det verkligen detta Sverige vill ställa upp på?
Statsledd terorism, mord och tortyr. Inga dåliga partners Sverige har slagit sig slang med.
Å andra sidan hade en rättegång kunnat bli mer uppslitande. Ingen tror att Khaddaffi är oskdlig i någon mening men det är inte alldeles enkelt att åtala statschefer.
SvaraRaderaEnda sättet at göra det med full opartiskhet och rättssäkerhet hade varit internationell domstol. Då får man genast problem med formalia och bevisning.
Att åtala honom nationellt i ett rebellstyrt Libyen hade aldrig uppfattats som opartiskt. Den irakiska rättegången mot Saddam Husein och följande avrättning lämnade en dålg lukt efter sig.
Bättre då att Khaddaffi fick möta spontan rättsskipning så att problemet är ur världen. Den som lever med svärdet ska också dö av svärd.
/Chris Anderson
20 år efter Jugoslaviens tragiska upplösning framkommer nu fler och fler uppgifter om andra staters bidrag till utvecklingen. Tyskland stödde mer eller mindre officiellt kroaterna och vapenleveranser skedde med USAs tysta medgivande. Serberna skulle krossas eftersom de var starkast och satt på makten (dvs arme'n).
SvaraRaderaIdag är landet splittrat i ett antal små delar som är helt beroende av hjälp utifrån "de stora". Känns detta igen...
Det känns begränsat humant att önska att diktatorer och deras regimer håller sig starka så de kan hålla nere locket på sin tryckkokare till länder, länder som kokar extra mycket pga förtrycket.
SvaraRaderaRent själviskt kan man även tänka på vad en framgångsrik politik för att stödja förtryckare skulle betyda för vår egen säkerhet om Vitryssland och Ryssland blir gradvis hårdare diktaturer som rustar sig för att hålla nere alla konflikter.
Att bejaka repression som problemlösning skapar politiska bomber.
Att ni inte kan se det hela för vad det är.
SvaraRaderaIngen "jävel" i Europa brydde sig om lidandet i Libyen. Om så vart fallet hade man reagerat tidigare.
Det handlade om något annat, vad det sen var vet jag inte. (Kanske olja, kanske något annat) Det är inte bättre i någon av de flesta staterna på den Afrikanska kontinenten (jag har satt min fot i ganska många av dem). Allt tjafs om mänskliga rättigheter blir i det närmaste löjligt då vi i så fall skulle invadera halva jordklotet.
Nu sitter vi snart med en annan odemokratisk stat på halsen där förtrycket utövas av någon annan mot någon annan. Extremister av alla yttringar tillåts härja fritt och vi har enligt finsk media upptill 20000 handburna lv-robotar samt kemiska vapen på drift.
Allt är inte bättre att göra på vårt sätt...
Ok så då är lösningen att de 50 demokratiska länderna helt enkelt ger sig på de övriga 140 en efter en och krossar dem.
SvaraRaderaDet finns massor "onda" totalitära länder där ute som man kan ge sig på i humanismens namn.
Håll kortågetsfana högt och börja röja, kommer säkert bli bra det där.
låt diktaturerna vara för sig själva-ge dem 500 år att komma genom sin medeltid. Precis som vi fick.
SvaraRaderaFörsök hindra vapentillförsel. Inget mer ISAF-skit.
Flera av kommentarerna kunde vara hämtade från den första delen av förra seklet... nuff said.
SvaraRaderaI sak har du helt rätt, Gaddafi skulle ha ställts inför rätta under ordnade former, även om det i princip bara varit ett spel för gallerierna, eftersom utgången redan varit given. Risken är bara att det blivit en cirkusföreställning a'la Radovan Karadzic / Saddam Hussein.
SvaraRaderaMen det är ju nu västvärlden måste se till att stötta den demokratiska uppbyggnadsprocessen i det "nya" Libyen.
Alltså: Khaddaffi har haft en stabiliserande verkan på Nordafrika på samma sätt som kommunistiska partiet haft en stabiliserande verkan på Kina. À propos stabiliserande verkan, vem var det som blev utskälld i svensk press för att han sa´ det om Kina, dessutom på inrädan av UD?
SvaraRaderaostrogot
För libyerna var det nog faktiskt ganska viktigt att se att Khaddaffi bara var en vanlig människa av kött och blod som blöder och dör på samma sätt som hans otaliga offer.
SvaraRaderaKraften i en personkult ska nog inte överskattas. Ett torftigt och förnedrande slut är det bästa sättet att bringa ner en usel diktator på jorden.
Ser ingen anledning till att Khaddadffi förtjänade någon särbehandling i förhållande till alla de människor som han själv lät döda utan rättegång.
Sic Semper Tyrannis.
SvaraRadera