I skenet av gårdagens glädjande besked att Schweiz köper 22 JAS 39, kan på ämnet nämnas att det under gårdagsmorgonen även publicerades en replik på Newsmill. Staffan Danielsson (c) och Thomas Sätmark, Volvo Flygmotor, hade dagen innan repliker på inlägget om behovet av en övergripande utredning av luftstridskrafterna. Sedan dess har även pensionerades generallöjtnanten Carl Björeman ett inlägg i ämnet.
Repliken till Danielsson och Sätmark är återgiven nedan.
-------------------
Problemet Staffan Danielsson tar upp i sin replik är lättförståeligt. Det finns olika politiska viljor om olika fokus för en utredning av svenska luftstridskrafter utifrån eget partis agenda, på samma sätt som det finns andra viljor som vill påverka en utrednings utfall. Att till exempel ha ett fokus för en försvarsutredning med huvudsakligt fokus 30 år framåt i tiden är inte rationellt. Ej heller är det rationellt att ha som utgångspunkt i en utredning att huvudsaken är att antalet flygplan ska minskas. Lika illa är det att lämna utredningen helt och hållet åt Försvarsmakten som alltid måste begränsa sig till mycket oklara ekonomiska förutsättningar. Det visar inte minst nuvarande försvarsmaktsorganisation där huvudfokus ligger på antal anställda mer än förmåga. Försvarsmakten besitter heller inte erforderliga resurser och kompetens att på egen hand genomföra en så pass omfattande utredning som en utredning av framtida svenska luftstridskrafter innebär. Lämpligheten att utreda sig själv kan som alltid också ifrågasättas. Utfallet i fråga om det mycket kostsamma NBF-projektet där miljarder rullat utan något konkret resultat levererats, kan inte bara härledas till bristande styrning, kontroll och insyn, utan även till följd av en brist på föregående utredningar.
Ett annat mycket talande exempel på kortsiktigheten i de politiska direktiven, där handlingfrihet på längre sikt offras inom just luftstridskrafterna, är det faktum att Sverige var mycket nära att avveckla den flygburna förmågan att verka med sjömålsrobotar i samma veva som de nationella datalänkarna offrades. Huvuduppgiften skulle ju lösas i andra delar av världen som stöd till markförband och inte som försvar av Sverige, varvid det inte fanns någon anledning att ha kvar denna förmåga. Som tur var räddades förmågan kvar av ett helt annat skäl, speciellt med tanke på att sjömålsrobotförmåga fortfarande inte levererats till Visbykorvetterna.
Exportkunden Thailand uttryckte nämligen stort intresse för förmågan flygburen sjömålsbekämpning och tecknade kontrakt för detta i samband med sitt köp av JAS 39 Gripen, varvid integrering även skedde på svenska JAS 39C för att kunna stödja Thailandsaffären. Liksom i fallet med ett eventuellt brasilianskt köp av Gripen villkorar ett svenskt anskaffande, visar Thailandsexemplet på det fullständigt absurda med att ett annat lands behov ska styra vilka förmågor vi i Sverige har hos stridsflyg och även luftvärnet, där avvecklingen av robotsystem 90 skedde till förmån för det betydligt mindre kvalificerade och användbara robotsystem 70 som sålt bättre internationellt.
Ovanstående exempel om politiska förbehåll i utredningar, kortsiktiga beslut utan föregående analyser och hur industrins behov styr svensk försvarsinriktning, visar bara än mer på vikten av att en utredning genomförs förbehållslöst och med en mycket bred kompetensbas, innefattande såväl politisk nivå, Försvarsmakten, industri och oberoende forskning. Slutligen måste också utredningen göras för en period som det finns möjlighet att överblicka, vilket i förlängningen medför krav på en viss trögrörlighet i organisationsförändringarna. På så sätt kan vi undvika situationer liknande den vi nu dras med, med en Försvarsmakt utan några större reella förmågor, men med stora behov av förmågor identiska med de som med stor nit avvecklades under sena 90-talet och 00-talet. Eftertankens kranka blekhet är kostsam.
Precis som tidigare nämnts är luftstridskrafterna ett system av system och det är därför lönlöst att tala om enstaka luftvärnsrobotar, stridsflygplan eller om en flygplansmotor utan att sätta det i ett större sammanhang där det övergripande systemets förmåga - luftstridskrafternas förmåga - är i centrum. Det perspektivet har inte existerat på åtskilliga decennier och resultatet har blivit därefter.
Genomför en utredning av luftstridskrafterna, ej endast luftförsvaret, där omvärldssituation, utvecklingstrend och förmågor är ledande, inte ekonomin. Självfallet finns ekonomiska ramar att förhålla sig till, men dessa är att ta ställning till efter utredningsresultatet - inte tvärtom.
Det är dags att släppa den för skattebetalarna ytterst kostsamma prestigen.
Försvar & Säkerhet, SvD, DN, 2, 3, Exp, 2, Aft, 2
Tweet
Om / About Wiseman's Wisdoms
▼
torsdag 1 december 2011
7 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Väl talat!
SvaraRaderaDet blir extremt kortsiktiga och konstiga beslut nuförtiden som grundas på särintressen.
Ta Bamse t.ex. Vad var grejen här? Hade varit bättre att köpa det norska system med NASAMS?
Nivån på debatten är beklämmande.
SvaraRaderaSvenska Freds uttalar oemotsagt i P1 att självklart blir det dyrare för svenska skattebetalare när ett annat land köper Gripen, för då måste vi också behålla det. ??? Jag blir mörkrädd. Vilket är då det billigare alternativet? Att vi inte alls har något flygvapen? Att vi har ett flygvapen men inte delar utvecklings- och vidmakthållandekostnader med andra länders brukare, utan står för hela kostnaden själva?
Miljöpartiet menar att E/F kostar för mycket jämfört med uppgradering C/D. Ja, om jag tänker lika professionellt som när jag hanterar min privatekonomi, så är såklart initialkostnaden lägre i ett C/D-alternativ, men duger det som grund för statens investeringar? Låt mig försöka exemplifiera på en nivå som kanske tom en politiker av idag kan relatera till:
Antag att jag äger en hyggligt modern dieselbil som rymmer 4 personer. Den börjar nå slutet av sin livslängd och jag behöver antingen uppgradera den eller köpa nytt. Jag förväntar mig utökning i familjen och inser att snart kan vi vara 5-6 st som behöver kunna åka i bilen. Dessutom förväntas diesel fasas ut och ersättas av miljövänliga alternativ inom några år. Jag har en begränsad budget. För att klara framtidens behov skulle jag behöva uppgradera motorn och förlänga bilen med två sittplatser. Det känns ju lite dyrt, särskilt som jag inte behöver detta idag egentligen, först om 5-10 år.
Det billigaste alternativet är att behålla min nuvarande bil och uppgradera den att klara nya bränslen. Dock blir den för liten, men kanske något av barnen kan åka i skuffen? Eller, så får jag inse den dagen nr 5 föds att jag ändå måste byta bil. Det blir såklart dyrare totalt, men den dagen den sorgen. Kanske har frugan då glömt bort att vi kunde ha löst bilfrågan billigare 5 år tidigare genom en lite större uppgradering? Då löser jag i alla fall dagens finansieringsproblem och kan skjuta problemen framför mig.
Vilket kostar egentligen mest för min familj? Att räkna på ekonomin över bilens livslängd, utgående från vad den behöver klara under hela livslängden, eller att anta ett mer kortsiktigt perspektiv och göra den billiga uppgraderingen här-och-nu?
Med politiker och opinionsbildare som hanterar skattepengar och diskuterar investeringar lika (o)seriöst som sin privatekonomi, så är det väl inte konstigt att pengarna aldrig verkar räcka till och att man gång efter annan förundras över hur så mycket pengar verkar räcka till så lite. "Låt oss diskutera vilken motor JAS borde ha". Är det folkets uppdrag, eller är det vad vi betalar tjänstemän att bereda?
Jag tycker personligen att vi skattebetalare skulle kunna ställa högre krav på dem som hanterar våra gemensamma medel - både politiker och tjänstemän. Hur ska vi kunna hävda oss internationellt och skapa tillväxt i vårt samhälle om vi inte åtminstone försöker vara lite professionella? Istället låter vi ideologi och känslor styra över förnuft, kunskap och fakta. Det kallas tydligen politik och är ett av de mest kravlösa områden vi ser idag.
Så har det inte alltid varit. Sverige är idag ett föredöme i Europa. Varför? Jo, vi har för första gången på många år en finansminister som kan leda baserat på kompetens, förnuft och fakta. Tänk om fler av våra ledare kunde leva upp till en sådan standard.
Det måste finnas "vanliga" svenskar som har rätt kompetens för de politiska befattningarna. Det fanns det förr, när politik var en bisyssla. Istället väljer vi personer att representera oss vars kärnkompetens och professionalism är "politik" istället för det sakområde de sätts att leda. Medlet har blivit mål. Det är inte ens ett krav eller en förväntan att de är kunniga inom sitt ansvarsområde. Tvärtom, ju okunnigare, ju mer representativ?
Jag håller inte med. Svenskarna (gamla som nya) är ett mycket kunnigt och allmänbildat folk. Samhället är inte okunnigt inom t.ex. området att göra kloka investeringar. Det finns oerhört många svenskar som är duktiga på detta. Tyvärr platsar de inte i riksdagen. De har nämligen valt fel karriär.
Blir inte en sådan utredning i princip en öppen krigsförklaring?
SvaraRaderaSverige behöver si och så mycket resurs, vilket innebär att si och så mycket måste tas av någon annan?
De tankarna finns ju uttryckta i fråga om nuvarande långtbortistandoktrin, att truppen bidrar till att hålla problem borta från Sverige och så vidare.
Det kan säkert vara korrekt att utreda men frågan är om utredningsresultatet kommer att ges spridning. I och för sig skriver Du ju att ekonomin inte ska vara styrande för utredningen, men kruxet är ju att ekonomi och resursfrågor ger uppenbara konfliktlinjer.
Diskussion kring Gripen påverkas ofta av Marinkalendereffekten: man ser och räknar bara plattformar, inte vilka effekter plattformarna eventuellt har som en del i en större helhet.
SvaraRaderaDetta medför flera problem.
1) Eftersom det är mer spännande att diskutera hårdvara (det tycker jag oftast också), missar man det föregående steget i analysen. Varför behövs en viss plattform? Vad förväntar vi oss att plattformen ska användas till? Kort sagt: varför ska vi ha ett försvar? Den grundläggande analysen tycker jag alltför ofta saknas.
2) Marinkalendereffekten slår även i ett senare skede: när man väl kommit fram till att en viss plattform behövs glöms det, obegripligt nog, bort att den där plattformen, hur avancerad den än är, kommer att vara irrelevant utan god tillgång till välövade piloter, baser med skydd mot överraskande angrepp, kvalificerade vapensystem, basförband, mm. Vidare är systemet stridsflyg inte så mycket att hänga i granen utan andra system runt om kring: sensorer, ledning, kommunikation, luftvärn, mm.
3) Här på Wiseman och på andra bloggar argumenteras ofta klokt för att Gripenbeslut får effekt på flera decennier och att man därför bör ta i ordentligt, så att de flygplan vi har om 15 år kan mäta sig med de bästa en eventuell motståndare har då.
Min ödmjuka fråga blir: gäller detta till vilket pris som helst? Vi ska ha en Super-JAS som kan konkurrera med ryskt flyg år 2025, kosta vad det kosta vill: oavsett om det innebär Super-JAS knappt har råd med beväpning, står på en enda oskyddad bas och nästan helt saknar övrig kringorganisation.
I så fall skaffar vi ju inte Super-JAS för att kunna skydda Sverige, utan bara för Saabs skull.
F
En utveckling av föregående kommentar med anledning av ämnet kortsiktighet vs. långsiktighet:
SvaraRaderaMiljöpartiet (och ev. SvD ledarsida?) menar att en mindre C/D-uppgradering är bättre än att ta fram en E/F variant, föraktfullt benämnd ”Super-JAS”. Det blir då billigare och ger mer utrymme för andra kostnader inom Försvarsmakten, t.ex. arméns behov av materiell förnyelse och finansiering av personal.
Men är det så enkelt att vi ska titta på hur budgeten belastas idag. Blir det verkligen billigare och får vi verkligen ett större budgetutrymme för det vi vill göra?
Ett bra beslut, i familjen eller staten, kan inte bara titta på ekonomin här och nu. En investering bör vara rationell och ekonomisk sett över livslängden. Ett alternativ med för låga prestanda ger t.ex. för kort livslängd innan man måste göra en ny investering i prestanda. Därför kan man inte säga generellt att E/F kostar för mycket och att C/D-alternativet är billigare, enbart baserat på att E/F alternativet är en mer omfattande uppgradering och prestandahöjdning (dyrare) än en C/D uppgradering.
Låt mig leka privatekonom i den högre skolan, dvs. aningen bättre än våra politiker och opinionsbildare men långt ifrån så professionellt som jag förväntar mig att deras beslutsunderlag ska vara.
Antag att E/F alternativet kostar 15 kr och håller i 10 år innan man måste göra en ny investering. Då blir familjens/statens årskostnad 1:50 kr.
Antag att C/D alternativet kostar 5 kr och håller i 2 år innan man måste göra en ny investering. Familjens/statens årskostnad för dessa två år blir då 2:50 kr. Dessutom måste man beakta kostnaden för nästa investering (resterande 8 års behov) för att jämföra alternativen. För att skapa ett bättre alternativ än E/F så får det inte kosta mer än 10 kr för resterande 8 år. Årskostnaden får max vara 1:25 kr. Mycket förenklat såklart.
Antag nu att nästa investering i detta alternativ är ett helt nytt flygsystem. Då talar vi inte om 15 kr utan minst om 150 kr. Vi antar välvilligt att det faktiskt ger flygsystemet dubbelt så lång livslängd som E/F alternativet, dvs. det är bara halva kostnaden vi behöver räkna hem i jämförelsen. Det blir ändå en årskostnad om knappt 9:40 kr.
Total alternativkostnad blir i detta exempel 80 kr att jämföra med 15 kr.
Vilket är billigast?
5 kr idag och 75 kr i morgon = 80 kr
15 kr idag = 15 kr
Ur ett politiskt perspektiv kan det väl vara lockande att flagga med en omedelbar besparing på 10 kr som kan läggas på mer dagisplatser eller arméns materiella förnyelse, men det är det kortsiktiga perspektivet. I verkligheten har man långsiktigt minskat budgetutrymmet för dagisplatser och arméns materiella förnyelse med 65 kronor. Det var ju inte meningen kanske, men å andra sidan är det ju inte något som påverkar förrän efter nästa val. Vill vi verkligen ha en sådan förvaltning av våra skattemedel?
Det är uppenbart att kortsiktiga perspektiv anses opinionsmässigt gynnsamma på kort sikt (nästa val/lösnummer) men långsiktigt förödande för skattebetalarna och politiken. Sossarnas nuvarande existentiella kris är ett gott exempel på de långsiktiga effekterna av att föra en sådan politik/opinionsbildning. Väljarna är trots allt inte en majoritet korkade outbildade fån. (Även om många kommentarer på nätet kan få en tro annorlunda…).
Själv har jag inte underlag att säga om C/D eller E/F är det bästa alternativet. Jag får helt enkelt lita på våra tjänstemän och politiker att fatta rätt beslut. Gnnnggghhh…
Dagens Grundevikare; Vad sysslar en anställd soldat med. Vår käre Arméinspektör är idag, som vanligt, ute på riktigt fast mark.
SvaraRaderaHan skriver på armébloggen angående fördelarna med anställda soldater.
Länk; http://blogg.forsvarsmakten.se/armebloggen/2011/12/01/armeinspektoren-nu-tar-vi-bort-okunskapen-om-vad-anstallda-armesoldater-sysslar-med/
Det Grundevik nämner i förbigående, citat ""Samtidigt skall bevakningstjänst och vidareutbildning inrymmas i planeringen"" slut citat, är det kanske rätt få som tänker på-det är idag HUVUDTJÄNST för de anställda soldaterna inom HELA Försvarsmakten.
Av ca 8 års tjänstgöring för den anställde soldaten kommer drygt 4 år(!!!) tillbringas i förbandets vaktlokal och i Högvakten på slotten i Stockholm.
Verkligheten, vilken Grundevik väljer att blunda för, är att något fler än 20 veckor per år vid VARJE förband får avsättas för att få vakt- och bevakningstjänsten att fungera.
Så ser soldaternas verklighet ut-välkommen till VÅR verklighet. Gör skillnad-vakta K3, Ing2 eller I19 kasernområde.
EU-kommissionen kritiserar Sverige för principen med "långa visstidsanställningar". Som jag serdet är anställning av soldater under 8 år att se som denna form av lång visstidsanställning.
SvaraRaderaVarför följer inte Sverige EU´s rekommendationer och regelverk avseende anställning?