Tuffa tider för amerikansk försvarsbudget. Svenska konsekvenser?

Få har nog missat president Obamas tal idag där han offentliggjorde omfattande nedskärningar i den amerikanska försvarsbudgeten. Som säkerligen också bekant ser det inte bra ut någonstans i den amerikanska ekonomin med enorma budgetunderskott som förmodligen aldrig kommer att kunna betalas tillbaka, även om dagens arbetslöshetsstatistik kom in mycket bättre än förväntat.

Markstridskrafter, såsom armén och marinkåren får ta det största smällarna, medan Obama satsar på de mer asymmetriska delarna såsom cyberkrigföring, drönare. Precis som i Sverige när försvarsbudgeten krymper finns det en stridskraft vars resurser istället ökar – special operations. Amerikanska flygvapnet förlorar 200 äldre flygplan, vilket kommer att blir ett allvarligt problem då F-35/JSF är allvarligt försenad. Chefsingenjörens inlägg från igår om F-35 gör att ännu en lyckönskning till våra norska grannar är högst motiverad – en ironisk sådan, då man lär drabbas av ännu större förseningar och fördyringar än de hittills redovisade omfattande fördyringarna.

Via bloggen Stagecoach, vars signatur man ibland ser bland kommentarerna här på WW, hittar man till New York Times interaktiva försvarsbudgetkalkylator där man kan laborera med amerikanska försvarskostnader. Som synes är personalkostnaderna, framförallt avsett förmåner, mycket stora budgetposter. USA har lång erfarenhet av yrkesförsvar och ett utbyggt förmånssystem för att ta hand om personalen – något som också kostar oerhörda summor pengar. Inte bara nu, men också i många år framöver avseende inte minst pensioner. Trots omfattande förmånssystem och vana att hantera rekrytering, har det varit svårt för amerikanska försvaret att nå rekryteringsmålen de senaste åren.

Tragikomiskt är också att se att militärmusiken finns upptagen som budgetpost i New York Times lista. Den som har tillräckligt långt minne kommer säkert ihåg att den fråga som hårdast sysselsatte många försvarspolitiker våren 2008 var vilka militärmusikkårer som skulle överleva, snarare än vilka militära förmågor som landet behövde. Georgienkriget några månader senare, men vars inledande drag gjordes samtidigt som musikkårsfrågorna, ändrade sedan fokuset något.


Ur svensk synvinkel är dock ovanstående av betydligt mindre vikt, även om personal- och rekryteringsfrågor alltid är intressanta. Den som någonsin tvivlat på det svenska beroendet av USA och NATO för försvaret av Sverige rekommenderas starkt att läsa Mikael Holmströms "Den dolda alliansen". Vi är inte mindre beroende av amerikansk förmåga idag, då de flesta europeiska länder redan skurit ner sina försvarsbudgetar bortom expeditionsmöjligheternas gräns, utan i hög grad tvärtom. Om inte annat bevisades detta av Libyeninsatsen då USA fick bidra med det mesta vad avser kvalificerad förmåga för att möjliggöra en insats.


Svensk försvars- och säkerhetspolitik idag förutsätter hjälp utifrån i ett mycket tidigt skede för att klara av allt vad nationella militära insatser heter. Förutsättningarna för detta sjönk just likt Titanic, när USA nu nedprioriterar Europa till förmån för asiatiska åtaganden och sänker målsättningen till att samtidigt endast kunna genomföra ett krig istället för tidigare två. Detta om något måste bli ett ämne att diskutera under den kommande Folk & Försvars rikskonferens i Sälen.


Ronald Reagan lyckades rusta ihjäl Sovjetunionen. Har Usama Bin Ladin lyckats få USA att rusta ihjäl sig självt?

SvD, DN, CNN, BBC, SR
Utrikesministern

Tweet