I närtid har två olika exempel av ledarskap på hög nivå manifesterats. Idag har vi firat Sveriges nationaldag. För många svenskar en dag vilken som helst i kalendern, men sedan några år helgdag och därmed mer uppskattad. Frågan är bara hur många svenskar som reflekterar över hur bra vi har det i Sverige. Även om det finns en rad förbättringsområden är det ändå ett fantastiskt land att leva. Det är få förunnat att avnjuta det vi i Sverige var dag tar för givet, såsom yttrandefrihet, demokrati, rent vatten och en rad andra saker. Vilken dag passar då bättre än denna för att medaljera de svenskar som gjort stora insatser vid försvar av många av de rättigheter de flesta av oss tar för givet, och i vissa fall även sårats i samband med detta? Just så skedde idag i samband med högvaktsavlösningen på Stockholms slott där ÖB medaljerade en rad svenska veteraner som sårats under internationell tjänstgöring, samt utdelade Försvarsmaktens förtjänstmedaljer i guld med svärd respektive silver samt Försvarsmaktens belöningsmedalj i silver till personal för insatser i samband med strider i Afghanistan (lista). Därefter höll prins Carl Philip ett tacktal till de medaljerade. Detta är ett utmärkt exempel på ledarskap och visad uppskattning för de individer som gjort stora insatser och som sårats då de ställt upp för att utöva svenska folkets yttersta vilja. Tyvärr verkar SvD vara den enda tidning som valt att uppmärksamma detta. Expressen valde t ex aktivt bort att nämna detta utan skrev bara om att Carl Philip hälsade allmänheten välkommen till "öppet slott". Apropå Riksdagens talman Per Westerbergs tal på Skansen under kvällen kan det också tyckas märkligt att Riksdagen endast väljer att uppmärksamma de som nyss blivit nya svenskar och inte de som dödats, sårats eller gjort enorma insatser i försvaret av de värderingar som vi vill erbjuda nya svenskar och som Riksdagen beordrat ska försvaras.
Det andra exemplet är inte lika lysande utan handlar om nya chefsutnämning i Försvarsmakten. Sedan tidigt i år är Försvarsmakten inbegripet i en större omstrukturering av personalen, där det övergripande syftet är att personal med rätt kompetens ska bemanna rätt befattning. I många fall innebär detta att personer kommer att behöva välja mellan att fortsätta sitt arbete i Försvarsmakten eller att sluta detta för att prioritera familjen. En stor mängd officerare kommer att hamna på befattningar som är avsedda för specialistofficerare. Nyttan av bemanningsarbetet är odiskutabel. Tyvärr har man inte tagit tag i problemet tidigare. Även om syftet är bra för verksamheten är det av yttersta vikt att de anställda känner att arbetet går rätt till och att alla behandlas lika. Tyvärr känner många anställda en stor oro över processen och upplever att vissa särbehandlas. Processen hjälps heller inte av att Högkvarteret i år är exkluderat från processen och först ett år senare ska genomföra det som resten av organisationen genomför nu och under hösten. Värst i sammanhanget är dock att den general som tidigare i år utnämndes som ansvarig för hela processen nu lämnar Försvarsmakten med kort varsel för en civil anställning innan processen är ens nära klar. Signaleffekten gentemot Försvarsmaktens anställda är alltför tydlig. Måhända lockar civila arbeten när den militära vägen närmar sig sitt slut. Likväl måste man ändå ibland anamma det som på engelska omtalas som "service above self" eller det valspråk som Gustav VI Adolf valde: Plikten framför allt.
Vikten av gott ledarskap minskar inte med högre grad. Tvärtom.
Se även Cynismer apropå det sistnämnda ledarskapsexemplet
Uppdatering 22.50: Förtydligande avseende medaljerade.
Mycket bra skrivet av WW i vanlig ordning! Efter år av propaganda som ÖRA, har du det som krävs, Q-projekt, den goda arbetsplatsen mm är det nu dags för riktigt ledarskap! En omvälvande omorganisation som FM Org 13 där många dugliga officerare kommer att tvingas att flytta, degraderas till OR-befattningar mm kräver såväl fingertoppskänsla som hårdhandskar. I detta läge krävs närvaro och tillgänglighet hos våra chefer. Att bli delgiven en helt ny tjänst och kanske till och med vid annat förband genom ett skriftligt formulär via posten är helt oacceptabelt!
SvaraRaderaBalanseras inte detta på rätt sätt kommer FM att få se ännu fler spontanavhopp i september och inte minst ännu fler bittra medarbetare. Vi brukar säga att förband byggs underifrån, vilket är helt rätt, men vad avser FM Org 13 måste våra högsta chefer ta ledartröjan och visa exempel på allt det goda ledarskap de förhoppningsvis lärt sig på resan upp.
WW,
SvaraRaderaJag tycker det är olyckligt att du inte uppmärksammar de som också belönades med förtjänstmedaljer idag!
Micke:
SvaraRaderaDet har du helt rätt i. Lägger omedelbart till det i texten.
Högkvarteret är inte alls undantaget omstruktureringen. Vi genomför kompetensinventering och kommer att matchas mot våra befattningar som alla andra. Och är lika berörda av t ex PG BoK som alla andra.
SvaraRaderaAnders Eriksson:
SvaraRaderaUppfattningen var att HKV senare än övriga FM går in i Org 13, men att kompetensinventering och ansökan av pension etc sker parallellt?
Det allvarligaste med omstruktureringen är att PG BOK har misslyckats fatalt med sin uppgift. Det enda ansvarsfulla alternativet i dagsläget är att dra i nödbromsen illa kvickt och därefter göra om och göra rätt. Funktionsförbanden har generellt råkat illa ut vad gäller balansen mellan OF och OR. Och teknikerskrået (vad gäller arméförbanden, har ej koll på FV och M) kan väl i princip sägas avvecklas i OF-spåret. Antalet befattningar är så få att föryngring effektivt förhindras under överskådlig framtid. Vad anledningen är till allt detta kan man givetvis ha många mer eller mindre konspiratoriska teorier om. Jag nöjer mig dock i dagsläget med att peka på att bristande förbandskännedom och i det närmaste planekonomiska verktyg är de två tyngsta orsakerna.
SvaraRadera@ Northern light
SvaraRaderaKan bara instämma. PG BOK:s arbete vad dömt att misslyckas med de vansinniga tidsramar som fanns. Oavsett hur bra det än ser ut i Power Point GÅR DET INTE att klämma fram ett underlag värt namnet utan en genomgripande analys - och det fanns det som bekant inte tid till.
Man kan ju undra hur mycket denna panikhysteri som funnits under hela omstruktureringen har kostat - för det är inte billigt att i så stora frågor köra chicken race mot verkligehet.
Det är även intressant att notera att fördelningen OF kontra OR är 80% resp 20 % för Hkv medan alla övriga förband har kvoten 40% resp 60% - rätta mig gärna om jag fått siffrorna fel...
Avseende teknikerskrået i markförbanden är dimensioneringen i IO 14 så att det med näöd och näppe går att i grupp jaga beväpnade bönder i långtbortistan - men tittar man på scenariot för årets Brigstri-övning - Slå i Brigads ram så finns det inte en chans i helvetet att den lilla reparationsorganisation som finns skulle kunna hålla materielen rullande - men pendeln svänger ju ganska fort i firman....
Rättad version:
SvaraRaderaAtt byta till specialistofficer ska inte betraktas som degradering eftersom det inte rör sig om en underofficerskår likt NCOs i USA. I USA och BA ligger OR under OF, men det gör den inte i Sverige, OR och OF går parallellt. En OR8 kan beordra en OF1 i Sverige men inte i USA. Det är därför olyckligt att FM valt OR och OF benämningarna rakt av eftersom officerarna förvirrar sig och tar en övergång till OR som degradering fast det kan röra sig om en befordran enligt det nya Svenska gradsystemet med tonvikt på tjänsteställning. Jag tror personligen på en avsevärd ökning av fanjunkare statusen efter några år eftersom allt tyder på att en fanjunkare i markstrid kompetensmässigt med bred marginal kommer att överträffa en löjtnant (FHS/OP) i det nya systemet med avseende på att leda en pluton i strid. Det gäller för FM att sätta lön efter skicklighet och vad personen tillför krigsförbandet precis som det är i min investment bankning värld där en duktig utvecklare i många fall kan ha högre lön än sin chef. Om duktiga fanjunkare (Platon Sergeant) i ett skyttekompani bidrar mer än tex den unga stf kompanichefen så borde dessa rimligen kompenseras mer.
Du berör i ditt inlägg två olika frågeställningar. Jag skulle vilja kommentera de båda och konstaterar att du har huvudsak rätt i det första och helt fel i det andra.
SvaraRaderaMedia
Det kan kännas orättmätigt att en händelse som medaljutdelning till veteraner genererar förhållandevis lite riksmediaintresse. Oavsett vad man tycker om de politiska beslut som legat bakom respektive insats så är det personliga engagemanget, för varje soldat eller sjöman, värd all respekt och uppmärksamhet. Ännu mer så om individen har lidit fysisk eller psykisk skada. Prins Carl Philips ord var i det sammanhanget välgörande som det officiella Sveriges tack.
Orsakerna till denna tystnad i TV och annorstädes är naturligtvis flera. Jag tror dock att den viktigaste går att finna i en kombination av en oerfarenhet från samhällets sida för denna typ av evenemang samtidigt som det faktiskt från Försvarsmaktens sida är ett nytt grepp att ge offentlighet åt egna ceremonier. Det är inte så länge sedan varje medaljceremoni hölls bakom stängda grindar eller att det faktiskt inte fanns medaljer att dela ut för sårad i strid.
Det är lätt att göra sig själv till offer eller söka martyrskap när man uppfattar att ett ointresse. Min mening är dock att det är genom den nu inslagna vägen, att synliggöra Försvarsmakten, att inte själva skämmas för det vi gör samtidigt som vi är tydliga med vad vi förväntar oss av omvärlden, som kommer att leda till förändring. Vi behöver förtjäna förtroende och respekt, det kommer inte med automatik.
Omstruktureringsledaren
Den andra delen av ditt inlägg är mer främmande för mig men kräver inte desto mindre ett svar. Normalt brukar en myndighet inte kommentera enskilda personalärenden men med tanke på de svåra uppgifter som ligger framför oss och de påståenden du ger uttryck för gör jag ett undantag (efter att ha diskuterat frågan med berörda chefer).
Naturligtvis skulle myndigheten ha önskat att utsedd omstruktureringsledare skulle kvarstannat i sin befattning och även varit kvar efteråt för att vara en del av förändringen. Men nu är livet sällan så linjärt och då behöver man laga efter läge. För varje individ kommer tillfällen i livet då man får erbjudanden som inte kommer tidsmässigt särskilt lämpligt men om man inte tackar ja kommer att få ångra det i resten av hela livet. Det gäller vår förre generaldirektör. Det gäller nu brigadgeneral Patrik Dahle. Samma typ av erbjudanden och personliga ställningstaganden hoppas jag att många anställda i Försvarsmakten kommer att behöva ta. De flesta kommer att stanna, men några kommer att vilja prova något annat. Detta är ett naturligt kretslopp och stärker Försvarsmakten. Attraktion bygger nämligen på hur vi tar emot nya medarbetare, hur vi behåller de vi har och att vi bygger individer som är intressanta för andra arbetsgivare. Den treenigheten ger en stark försvarsmakt.
Patrik Dahle har gjort ett val och det respekterar myndigheten. Men för att vara tydlig:
Dahle ville vara kvar under uppsägningstiden 6 månader. Men vi gjorde den bedömningen att det var bättre att ersätta honom omedelbart med Gunnar Karlson och ta den diskussion som nu uppstår än att låta Dahle vara kvar och ständigt behöva förklara sitt eget ställningstagande samtidigt som han behöver fatta beslut för andra. Det hade sannolikt lett till en ännu större debatt.
Patrik Dahle har tagit sitt fulla ansvar och det är Försvarsmakten som beslutat om att ersätta honom nu och inte efter genomförd omstrukturering.
Det viktiga i framöver är konsistens och tydlighet från omstruktureringsledaren (oavsett person) via förbandschef till den enskilde. Med Gunnar Karlsons tidigare befattning i bagaget borgar det dessutom för kontinuitet utan avbrott i arbetet.
Erik Lagersten
INFODIR
Likheten mellan Dahle och kaptenen på Costa Concordia är slående.
SvaraRadera/Ekeby 3.0
@ Erik Lagergren
SvaraRaderaOm jag inte missminner mig är Gunnar Karlson av regeringen utsedd att den 1 oktober tillträda befattningen som C MUST.
Enligt tidplanen i omstruktureringsdirektivet är flera aktiviteter planerade att genomföras under perioden oktober till december. Det förefaller inte helt osannolkt att en del justeringar av organisationens bemanning även smyger sig över årsskiftet.
Vari ligger kontinuiteten och exakt vad är det som utgör det konsistenta?
Kan du i kraft av ditt ämbete informera närmare om de bakomliggande tankarna?
Det är inte utan att man förnimmer en svag odör av panik...
Fördelningen OF och OR på mitt flygande förband är ca 20% OF och 80% OR. Måste jag säga att det inte är ett Gripenförband? Argumenten för att ha många OF i ett förband var ju att den internationella samverkan är viktig. Finns det något system som samverkar mindre internationellt än Gripenförbanden? Alla berörda upp till överste nivå tycker att det är helt galet men ingen kan göra något. Dahle gjorde kanske rätt....
SvaraRadera@retrofrenologen
SvaraRaderaJag antar med Lagergren avses mig.
Enligt nu gällande plan är sista aktiviteten i omstruktureringen avslutad 27 september och avser bemanningsarbetet i FM ORG13. Detta arbete kommer Gunnar Karlson att ansvara för. Som ny CMUST är han ledamot av försvarsmaktsledningen och kan bistå med svar och ansvar även efter tillträde.
Tiden efter första oktober till årskiftet i OL uppdrag avser omhändertagande av konsekvenserna av "Omdaning Försvarslogistik" och den planerade verksamhetsövergången av delar av FM LOG. Vem som kommer att ansvara för den delen kommer vi att återkomma till men är just nu inte tidskritiskt som på samma sätt som bemanningsarbetet.
Fler frågor jag i kraft av min ämbete kan besvara?
Erik Lagersten
INFODIR
Varför avkräver inte alla försvarsanställda sina generaler en förtroendefråga?
SvaraRaderaVarför behöver inte generalerna, personligen, stå upp och vittna att de tror på den försvarsreform som de nu så styvnackat och halsstarrigt försöker skohorna in?
Ingen av generalerna i Sverige har ännu sagt att de tror på den inslagna vägen. Ingen. Däremot är det gott om generalstyckande av pensionsavgångna generaler.
Är det ett gäng lindansare Sverige har som generaler? Lindansare som balanserar och krumbuktar sig för att nå lite, lite längre i den personliga karriären.
Varför avkrävs inte generalerna en förstroendefråga från svenska folket och från de fackliga organisationerna i försvaret?
The Mighty
SvaraRaderaVad hjälper det i det internationella samarbetet med att infoga fler under OF kategorin?
@ Erik Lagersten
SvaraRaderaSka jag tolka ditt svar som att "konsistens och tydlighet från omstruktureringsledaren (oavsett person) via förbandschef till den enskilde" inte är så viktigt när det gäller omhändertagande av konsekvenserna av "Omdaning Försvarslogistik" och den planerade verksamhetsövergången av delar av FM LOG?
Tidskritiskt?
Informera gärna om varför det är tidskritiskskt.
@Erik Lagersten
SvaraRaderaDet är förvisso gott att se infodirektören ge sig in i mer informell debatt. Det förtar dock inte att ingen kan förklara hur org13 skall leda till annat än att vi med rasande hastighet närmare oss myndighetens kulminationspunkt. INFODIR verkar inte förstå, och det gäller övriga herrar, och fru, i FML också, det avgrundsdjupa fötroendegap som i dagsläget finns mellan FML och förbandsverksamheten.
Du Erik Lagersten kan argumentera allt du orkar men kliver inte chefen fram inom kort och ger sin syn på saken kan han lika gärna ringa upp Enström och begära avsked. Endast när han tar sitt ansvar och också övriga militärer i FML gör det och på ett tydligt sätt motiverar de beslut som fattats och vilka konskevenser detta kommer att få enligt de analyser som gjorts(?).
På förbanden är förtroendet för ORG 13 utomordentligt lågt. Främst ser man den oerhörda kompetensdevalvering som sker i organisationen som extremt problematisk. Övriga uppenbara problem är att strukturen på OF befattnignarna synes vara fullständigt upp och ned och att teknikerkåren enligt vad jag skrev i mitt tidigare inlägg i praktiken avskaffas på OF sidan.
Jag förutsätter att FML medlemmar och OL har minst samma och i de flesta fall högre kompetens än vad jag själv har inom organisationsfrågor. Och kan jag då på min förhållandevis låga nivå identifiera dessa signifikanta problem så infinner sig relativt omedelbart osäkerheten omkring hur det egentligen står till med förmågan till analys hos nämnda individer. Och kan då inte ÖB, hans DUCer, OL eller ens förbandscheferna motivera och förklara beslutet i en effektiv kommunikation till organisationen så blir givetvis inte osäkerheten och bristen på förtroende mindre.
I ett sidospår vore det också ytterligt upplyftande om ÖB och övriga generaler vågade ge sig in i den försvarspolitiska debatten. De utgör trotts allt en icke föringbar del av den kompetens vi har på området inom rikets gränser. Att Pagrotsky får morgonkaffet i skägget är en risk jag gott tycker vi kan ta. I övrigt kan jag bara se fördelar med att dessa individer öppet och på bred front diskuterar försvarspolitik.