Engångsföreteelse eller normalbild?

Den ryska nyhetsbyrån Interfax meddelade vid lunchtid att två rotar ryskt strategiskt bombflyg, beväpnade med långräckviddiga kryssningsrobotar, genomfört patruller över Österjön och Svarta Havet. Sagesman för detta var chefen för det ryska försvarsministeriets flygvapenavdelning, överste Drik. Ett annat pressmeddelande talar om att flygningarna gjordes med bombflygplanet Tu-22M3 Backfire från baserna i Kaluga och Niznij Novgorod.

Sedan några år tillbaka har det ryska strategiska bombflyget med flygplanen Tu-160 och Tu-95 kraftigt ökat sina patrull- och övningsflygning över Nordatlanten, Nordsjön och även Stilla Havet. Detta har givit incidentberedskapen i såväl Norge som Danmark, Storbritannien och Nederländerna en hel del att göra. Det är numera inte ovanligt att flygövningar i Nordsjön får avbrytas då ryskt bombflyg flyger in i området och detsamma hände utanför Alaska härom veckan. Dock kan nog antalet gånger Tu-160 flugit över Östersjön räknas med ena handens fingrar. Den har helt enkelt inget där att göra normalt sett. Tu-22M i olika versioner har dock vistats i Östersjön flera gånger, och den första bilden någonsin av flygplanet lär ha tagit av Sverige. Att flygplanen dock övar samverkan med eskorterande jaktflyg som omnämns i det andra meddelandet lär höra till ovanligheterna, men samtidigt är det inte helt oväntat med tanke på den omfattande ökningen av flygverksamheten vid Su-27-förbandet i Kaliningrad som bloggen Observationsplatsen rapporterade om i våras.

Räckvidd för Kh-555 från Engels, samt Kh-22 i Östersjön, respektive Svarta Havet

Som synes av kartan ovan finns det ingen anledning att flyga över Österjön för att kunna bekämpa mål i länderna kring Östersjön med den nya långräckviddiga roboten Kh-555. Man kan till och med göra det utan att lämna landningsvarvet för Tu-160 hemmabas Engels i Saratovs Oblast. Huruvida Tu-22M3 kan bära Kh-55 och -555 är omtvistat, men sannolikt är man begränsad till kryssningsrobotarna Kh-22 och Kh-15 med ca 40 respektive 30 mils räckvidd. Även med dessa kan man alltså uppträda och öva långt ifrån målområdet.

Däremot blir det inte samma signaleffekt om man inte visar upp resurserna i anslutning till målet för påtryckningarna. Skulle det handla om rena övningsflygningar finns det inga större anledningar till att förlägga dessa till Östersjön och Svarta Havet, förutom för att erbjuda möjligheter för Su-27 förbandet i Kaliningrad att öva eskort av bombflyg. Det finns heller inga anledningar att vara så explicit i pressmeddelandet eller att ens ge ut ett sådant.

Frågan är då vad som är målet för påtryckningarna. Det finns sedan tidigare ett omfattande ryskt missnöje med USA:s planer på ett robotförsvar i Östeuropa och Östersjön för att kunna försvara sig mot iranska kärnvapenrobotar. Senast i juni uttryckte Rysslands motsvarighet till ÖB, general Makarov i Finland Rysslands starka missnöje med detta. Han har därtill tidigare hotat med pre-emptiva anfall mot robotförsvaret. Vidare uttryckte Makarov vid sitt besök i Finland starkt missnöje mot finska nationella militärövningar i östra Finland. Vad Makarov sade till ÖB och försvarsminister Karin Enström vid sitt besök i Stockholm lär vi dock aldrig få veta. Robotförsvaret är alltså en möjlig aspekt, som även kan spåras till uppdraget i Svarta Havet där några av NATO:s strandstater är möjliga grupperingsplatser.

I Svarta Havet förbereds också övningen Kavkaz 12 som ska gå av stapeln senare i höst, där bl a de tre fartygsgrupper ur Norra Flottan, Östersjöflottan och Svarta Havsflottan som nu är på väg mot Syrien senare ska delta. Ett annat mål för påtryckningar i anslutning till Svarta Havet är naturligtvis Georgien, såväl för bombflyget som Kavkaz 12. En tredje anledning till uppträdandet i Svarta Havet kan vara just konflikten i Syrien där Turkiet sedan förlusten av ett spaningsflygplan antagit en allt högre ton och sammanträffandet med Rysslands meddelande att man kommer att nyttja sitt veto i Säkerhetsrådet mot nya resolutioner i Syrienfrågan. Därutöver finns en rad andra skäl till varför Ryssland kan se sig tvunget att sända signaler till länder runt Östersjön och Svarta Havet.


Oavsett motivet till flygningarna lär det inte komma någon information från Försvarsmakten kring att händelserna i Östersjön. Det är oerhört synd att Försvarsmakten ska envisas med denna locket på-mentalitet kring de uppgifter som löses och har lösts av incidentberedskapen. Istället lär det bli till att se vad som rapporteras från finskt, danskt och polskt håll då samtliga dessa länder har stort intresse av vad som försiggår i Östersjön. Polen även så med anledning av att man för tillfället har ansvar för NATO:s baltiska incidentberedskap. Enda chansen att läsa något om svensk incidentberedskap brukar också vara rapporter från länderna som stöter på den medan man löser uppgifter i svenskt närområde.

Frågan för svensk del är om närvaron av eskorterat ryskt bombflyg i Östersjön är av karaktären engångsföreteelse eller början på en ny normalbild. Det är en förmåga man inte hade förväntat sig för tio år sedan. Frågan är naturligtvis också vem som är den avsedda mottagaren av budskapet.