I Hufvudstadsbladet påminns läsarna idag om hur den svenska hjälpen till Finland under Vinterkriget egentligen såg ut. I den svenska masochistiska formen av historieskrivning är normen att beskriva att Sverige (som helst slåss till sista finne, men ändå absolut inte ska gå med i någon form av försvarsallians) inte gjorde ett dugg för Finland utan med berått mod såg på när Sovjetunionen våldförde sig på grannlandet. Tyvärr existerar också den bilden i Finland.
Den svenska linjen var den av realpolitik och vad man kunde mäkta med efter det sena och smärtsamma uppvaknandet efter 1925 års fatala försvarsbeslut. Den som idag förespråkar en öppen svensk militär insats i Finland 1939 väljer att bortse ifrån, eller ännu troligare är omedveten om det faktum att Ryssland genom Molotov-Ribbentroppakten var lierat med Tyskland som redan tagit Polen. De svenska förutsättningarna för ett öppet militärt ingripande i Finland hade satt Sverige i en mycket riskabel situation gentemot Tyskland och hade därtill blottlagt landet än mer på de ytterst få och illa utrustade militära förband som fanns efter försvarsslakten 1925 och det alldeles för sena och klena återtagandebeslutet 1938. De militära möjligheterna att då ingripa till Finlands hjälp var inte större än med dagens innehållsfattiga solidaritetsförklaring, dvs icke existerande. Frivilligkåren och materielbiståndet blev det bästa man kunde uppnå.
Den som sedan förespråkar ett svenskt öppet stöd till Finland under fortsättningskriget glömmer lika gärna bort att det denna gång hade ställt Sverige på Tysklands sida i kriget och mot de allierade.
Läs gärna artikeln i Hufvudstadsbladet och för den som önskar mer fördjupning i populärform så finns det faktiskt en P3 Dokumentär om svenska frivilliga i Vinterkriget. Detta är sådant som varje svensk och finländare borde veta.
Om / About Wiseman's Wisdoms
▼
torsdag 3 januari 2013
10 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Min Farmor var sekreterare i en större forskningsinsats på 60-talet om Sverige under andra världskriget (sponsrat av en bank, är det någon som känner igen projektet och var jag kan hitta det riktiga namnet?).
SvaraRaderaFörutom de övriga problemen finns det även ytterligare ett problem med ett svenskt ingrepp i fortsättningskriget. Tyskland var inte särskilt intresserade av svensk hjälp. I deras kommunikation med Finland var de därför även tydliga med att den Tyska hjälpen skulle minska om man försökte hålla en självständig utrikespolitik och liera sig med svenskarna.
Ett mer aktivt svenskt ingripande skulle med andra ord ha varit kontraproduktivt för Finland.
detta borde komma ut mer i media tycker man.
SvaraRaderaTror sverige än idag framstår som svikare i många finländares ögon..
Andre Johansson,
SvaraRaderaDet är bara att läsa kommentarerna till artikeln så inser man att det är ett svidande sår hos många.
Projektet hette Sverige under andra världskriget och var finansierat av Riksbankens Jubileumsfond som finansierat mycket forskning sedan 1968.
SvaraRaderaÄsch, vad är väl detta mot Ådalen.
SvaraRaderaAtt den svenska hjälpen var noll värd är en av de myter över våra krig som vi skapat. Vi har även glömt den tyska insatsen i vårt frihetskrig, förklarat oss själva som ett drivtimmer i krigets tidvatten och gjort notkrisen till en politisk bravad.
SvaraRaderaVi har blivit och hållits självständiga med egna insatser och främmande hjälp, men för att ge trovärdighet har vi kanske valt att återge historia på ett (för oss som nation) mera fördelaktigt sätt för att kunna fortsätta leva vidare i björnens skugga.
Idag är det kanske av nöden att någon river bort plåstren för att vi ska kunna gå framåt på en gemensam nordisk väg.
För den som vill skaffa sig en god bakgrundskunskap vill jag rekommendera boken "Jättens andedräkt" av Krister Wahlbäck, som på ett förnämligt sätt behandlar den svensk/finska relationen med tyngdpunkt på tiden från 1809.
SvaraRaderaNordismen dog nog redan vid Dybbøls skansar 1864 och har mig veterligen aldrig återuppstått. Möjligen i någon svensk politikers febriga drömmar.
SvaraRaderaFör att få en känsla för engagemanget från Svensk sida i Vinterkriget (8000 frivilliga svenskar deltog) kan en jämförelse med motsvarande frivilligengagemang från utlänningar under spanska inbördeskriget var på sin plats.
SvaraRaderaTotalt sett ställde 32 000 frivilliga upp i de Internationella brigaderna, men från en enskilt land var det bara Frankrike som närmade sig de svenska vinterkrigssiffrorna med sina 9 000 deltagare. Och Frankrike har 6 gånger fler invånare än Sverige.
Tack Miljöpartist i grönt. Har varit svårt att googla på och jag har velat skaffa böckerna länge.
SvaraRadera