Wiseman
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Vad håller vi på med?
En fråga för att travestera den kampanj som nu pågår. Försvarsmaktens marknadsföring väcker alltid mycket uppmärksamhet, dels för att det är just Försvarsmakten som är avsändare men också för att våra kampanjer sticker ut jämfört med andra företag och organisationer. Den senaste som går under namnet ”vad håller du på med?” har risats och rosats mer än någon annan kampanj tidigare. Kommentarerna har varit kraftiga på nätet som t.ex. ”MEN HUR I HELVETE FÖRSVARSMAKTENS JÄVLA REKLAM FÖRFÖLJER MIG T O M PÅ SPOTIFY ” till ”Folk får säga vad de vill om försvarsmakten, men deras nya reklam är fucking awsome!”.
Vad som sagts i den allmänna debatten har bland annat varit att den är kulturfientlig. Mycket av denna värdering ligger i betraktarens ögon och en inbyggd fördom om vad Försvarsmakten står för utan att bry sig om vad budskapet de facto är. Bland annat Fredrik Strage i DN och Alex Schulman i Aftonbladet har skrivit om detta och jag har bemött detta i tidningen Resumé. Pierre Schori i Aftonbladet menar att vi enbart vill rekrytera långtidsarbetslösa invandrare. Nu är det inte syftet med aktuell kampanj vilket jag strax ska återkomma till, men om så vore, vilka värderingar styr Schoris syn på Försvarsmakten och gruppen långtidsarbetslösa invandrare?
Vad gäller de interna reaktioner som är negativa har jag mer att fundera kring. Detta därför att en framgångsrik kampanj kräver interna ambassadörer. Det är därför viktigt att förklara vad marknadsföringen ska göra och vad den inte kan innehålla.
Först några grundförutsättningar:
- Vi baserar våra kampanjer på noggranna studier av målgrupperna och kunskap om deras beteenden och attityder,
- Vi behöver för aktuell omgång med cirka 2 000 platser till den grundläggande militära utbildningen (GMU) mer än 12 000 ansökningar. För att få denna stora mängd ansökningar behöver ännu fler individer reflektera och överväga en ansökan och då är detta endast en omgång,
- De som bor nära ett förband är lättare att påverka men den stora gruppen individer som behöver beröras bor i områden utan synlig militär närvaro,
- Vi vet att åldersgruppen 18-25, som helhet, har liten eller ingen kunskap om Försvarsmakten. Med liten menas just det, mycket liten eller obefintlig kunskap om det som vi internt tycker är självklara saker om vår verksamhet,
- Den kunskap denna grupp uppfattar sig ha är baserad på amerikanska krigsfilmer,
- Vi är inte ett valbart alternativ idag, dvs. individen har inte övervägt, och kommer inte av sig själv att överväga, en tjänstgöring i Försvarsmakten,
- 18-19 åriga män är överrepresenterade bland de som ansöker eller blir nominerade till GMU,
- trots detta är denna volym män inte tillräcklig utan vi behöver kraftigt förändra intresset bland de som är 19-25 år och i synnerhet bland kvinnor,
- - i tillägg till volymskäl, men kanske ännu viktigare, blir Försvarsmakten en bättre organisation med en jämnare ålders- och könsfördelning,
- budskap som förstärker en fördom eller verkar främmande för stora grupper verkar avskräckande i den första kontakten,
- Hemvärnet har låg status i gruppen 25-35 som är huvudmålgrupp för rekrytering till detsamma.
Hur ska då reklamen utformas, givet dessa grundfaktorer, och vår kunskap om att varje målgrupp, fördelat på ålder och kön, reagerar på olika budskap och innehåll?
Reklamens huvudsyfte är att väcka intresse, skapa nyfikenhet, förväntan eller ställa invanda föreställningar på ända. Först när denna nyfikenhet är väckt kan vi presentera vår verklighet och verksamhet på ett djupare sätt. Går vi ”rakt på” behåller vi gruppen 18-åriga killar och verkar avskräckande på huvuddelen av kvinnorna men även männen i ålderskategorin 19-25.
Mot detta kan ställas att många medarbetare har efterfrågat att vi ska visa verksamheten i vår reklam. - Visa bilder på stridsvagnar, båtar, flygplan eller skarpa bilder från Afghanistan. Varför visar vi inte detta, varför visar vi inte ”vår verklighet”? Det är riktigt men det är inte heller syftet. Det är nämligen nästa steg i kontakten med de stora grupper vi vill påverka vilka, som jag tidigare nämnt, saknar kunskap eller kanske rent av skräms av ”vår verklighet”. Om detta vore faktorer på marginalen skulle vi kunna göra på annat sätt men nu är det ”deras verklighet” vi ska förhålla oss till och inte vad vi själva tycker vore önskvärt. Först behöver vi på ett nästan metafysiskt plan prata om ansvar och grundläggande värderingar i livet, sedan kan vi närma oss det vi faktiskt gör i vårt dagliga värv. Så svårt och samtidigt så enkelt är det. Avståndet mellan vår och resten av samhällets vardag är idag mycket långt ifrån varandra och i synnerhet gäller detta yngre generationer.
När kommer då verkligheten in när vi ställt förväntningarna på ända om vad Försvarsmakten är? Det sker i nästa steg genom besök på vår hemsida eller annat ställe på Internet. Det är där vi ska visa det som då fördjupar. Saklig information, medryckande och förklarande filmer, beskrivande text, frågor och svar. En väl fungerande kampanj genererar cirka en miljon besök till vår hemsida. Där får de, som vi väckt intresse hos, se den breda bild som behövs. Ett upplägg med tuffa bilder och filmer i den första kontakten kanske ger en bråkdel av detta resultat och vi når inte våra mål. Därutöver verkar detta bildspråk initialt exkluderande då det i första hand beskriver traditionella manliga ideal. Så enkelt är det.
Nu har jag i detta resonemang enbart redovisat hur kampanjer och hemsida fungerar. I tillägg till detta kommer möjligheterna att faktiskt se, höra och känna på det vi är, fysiska möten och verkliga kontakter. Sådana möten kommer att vara avgörande på lokal nivå och utgöra en vital del i rekryteringen som komplement till de centrala kampanjer som driver volymen över hela riket. Jag har inte heller berört de organisatoriska eller kulturella förändringar som behövs för att möta och behålla en ny generation medarbetare med helt andra förväntningar och krav än de vi är uppvuxna med.
En del av kritiken har pekat på att i andra länder så fungerar det med ”combat” direkt. Först det första är jag inte så säker på att det fungerar då de flesta länder som marknadsför på det sättet har stora rekryteringsproblem. Men det viktigaste skälet är att varje land är kulturellt unikt. Riksdagsledamoten Caroline Szyber (KD) menade på Twitter att norsk reklam som vädjar till känslan för Norge var bra reklam. Det är det säkert, men de som förespråkar en sådan reklam är förmodligen omedvetna om hur kraftigt synen på just nationalism och nationsidentitet skiljer Norge och Sverige åt. Det som funkar i andra länder kan således vara helt verkningslöst i Sverige. Om tonaliteten skall utgå från ett intresse för nationen krävs ett helt annat politiskt språkbruk där Försvarsmakten repetitivt och utan reservationer omnämns som den yttersta garantin för en självständig demokratisk stat.
Hur vill jag då förändra rekryteringskommunikationen? För det ska vi, då detta är en levande process. Idag löser den ett kortsiktigt volymbehov givet nuvarande förutsättningar och hur ska den förändras över tiden?
- Vi ska så snart som möjligt, med erfarenhet och statistik, börja mer precist identifiera vad som ger effekt, fördelat på ålder, kön och region. I Kanada tog det fem år att få tillräckliga data för ett mer ”kirurgiskt” urval.
- På sikt ska kostnaderna och formerna för vår marknadsföring kunna förändras när vi är etablerade som arbetsgivare och ett valbart alternativ för kontinuerlig, tidvis eller frivillig tjänstgöring.
- Plattformsdokument som styr vår kommunikation ska vara tillgängliga för medarbetare och chefer för att utifrån kunskap och förståelse bidra till helheten.
- Att Försvarsmaktens medarbetare känner stolthet över kampanjerna då de vet att den ger avsedd effekt och inte känner besvikelse över att de inte är dokumentärer över den egna verksamheten.
- Stoltheten över det egna förbandet återspeglas genom filmer i andra sammanhang där syftet just är identitetsskapande.
- Att hela Försvarsmaktens verksamhet återspeglas i den samlade kommunikationen, från tidigare försvarsgrensidentitet till alla uppgifter vi har.
- Att arbetet på förbanden baseras på unika kampanjer anpassade till lokala förhållanden tillsammans med mångfacetterad verksamhet och möjlighet till många fysiska möten.
Det sista är viktigt då i många fall just detta kommer att vara den sista avgörande pusselbiten för 21-åriga Kevin eller 24-åriga Cecilia. Nyfikenheten har väckts av en central kampanj, de första frågorna har besvarats av hemsidan och viljan att ansöka finns efter ett möte med någon jämnårig soldat eller sjöman som stolt bär sin uniform.
Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör
DN
Tack, det var intressant att höra mer om bakgrunden till rekryteringskampanjerna. Något som slår mig när jag läser inlägget är att Försvarsmakten verkar ha huggit sig själv i foten (snarare sågat av båda benen med motorsåg) genom att driva på avveckling av den allmänna värnplikten.
SvaraRaderaDet är väl det där sista som är det viktigaste?
SvaraRadera"...ett möte med någon jämnårig soldat eller sjöman som stolt bär sin uniform"
Hade vi bara tillräckligt med sådana så hade vi nog inte behövt så många och resurskrävande kampanjer?
En bra produkt säljer sig själv?
Men nu börjar det bli ont om soldater och/eller sjömän som stolt bär sin uniform...
Om vi la kraften på att åtgärda det problemet så skulle du nog inte behöva jobba så mycket med kampanjer för att lösa rekryteringen?
Jag gjorde PRYO på en flottbas andra måndagen låg en rysk ubåt utanför ...
SvaraRaderaLastbilar med soldater från Växjö? kom framåt kvällen i rader. Några år senare bar jag stolt min uniform i flottan och var en del av de 850' som kunde mobiliseras och ha möjlighet att klara uppdraget. Våra föräldrar talade tyst om.. tyska turister som besökte civilanställda som sov med vapen under sängen & larmlistor under kudden. Ja, det var kallt krig.
Skulle jag nu rekomendera min son/dotter att ta på uniform?? tyvärr måste jag ifrågasätta två saker. Ska de jaga bönder i 3:e värden? Nej, Finns möjligheten att lyckas med att freda svenskt territorium vid krig (gillar inte omskrivningar som ofred) knappast med dagens uselt låga ambition bland makthavare, alltså Nej.
//
Nästan bara floskler från Erik Lagersten. Men av allt som jag skulle kunna kommentera som är helt snett med Lagerstens resonemang så nöjer jag mig med detta:
SvaraRadera"Går vi ”rakt på” behåller vi gruppen 18-åriga killar och verkar avskräckande på huvuddelen av kvinnorna men även männen i ålderskategorin 19-25."
Vad hände med ärlighet? Vad hände med behålla soldaterna mer än en vända i Afghanistan? Gör ni rekryterna en tjänst genom att ljuga eller grovt försköna er verklighet genom TV-mediet? Dessutom, jag är 47 år, man och är definitivt endast intresserad av hard core framställningar! Det skulle jag även ha varit som 25-åring.
Roger Klang
@Roger
RaderaJag ropade BINGO redan efter halva inlägget.
@Mp i grönt
Japp, att vi inte anställde OP 03-05 framstår som ett avrundningsfel i jämförelse med detta.
Jag tycker den nya kampanjen är bätre än de två tidigare. Att göra en insats är en bättre grund att bygga på än en fråga om man klarar intagningstesterna. Jag hade dock hoppats dessa annonser hade följts av en beskrivning av vad man kan göra hos oss, hur man kan göra något betydelsefullt.
SvaraRaderaJag kan förstå resonemanget att det inte är häftiga bilder som lockar rätt målgrupp, men kanske visa några målbilder som målgruppen kan identifiera sig med och vilja ha som kollegor? Visa upp Kevin och Cecilia, som är 21-37 år med två till 17 års erfarenhet av jobbet. Och "en dag på kontoret" kan funka för att visa vad Kevin och Cecilia gör och upplevt.
Exponeringen av Försvarsmakten i samhället behöver öka på sätt som är naturliga. Kanske det kan vara värt lite reklampengar att stötta flygdagar, regattor, tävlingar med funktionärer? Istället för att stoppa rallyt från att gå på övningsområdet kanske man kunde stötta dem och få exponering? Uppträd i uniform, var stolt över officersexamen Erik! Det kanske distanserar dig från pressen, men det ökar exponeringen.
Ja, ni skulle kanske sett till att förankra, eller iallafall förklara kommande reklamer inom firman, så vi vet varför den ser ut som den gör.
SvaraRaderaJag tror inte att ni gör allt på en höft, utan faktiskt har kunskaper om hur reklamen fungerar. (dock lämnade de första tre filmerna för några år sedan från Sydafrika lite övrigt att önska)
Som hemvärnare så hoppas jag ni från centralt håll ser till att det blir ändring. Jag kan bara göra så mycket med en begränsad, mycket begränsad rekryteringsbudget i min lilla håla i landet.
Vanföreställningen och hånet av Hv bland gemene man år inte riktigt lika låg som HvPravdas undersökningar påstår.
Ja, vad håller ni på med?
SvaraRadera"Plattformsdokument". Då lärde jag mig ett nytt ord ikväll, även om jag inte begriper vad det betyder eller ens vilken del av verkligheten det är till för att dölja.
Efter att ha läst igenom förklaringen till den obegripliga reklamhysteri som en allt för stor del av försvarsbudgeten går till, så inser jag att kaoset ökar för varje dag som går.
Jag såg förresten förre infochefen på TV. Han har börjat att sälja postkodlotter, verkar det som. Allting går att sälja med mördande reklam och allt går det att sälja sig till. Kom ihåg att det enligt svensk lag inte är förbjudet att sälja, bara att köpa. Därför är jag heller inte med i postkodlotteriet och sälja lotter vill jag inte sälja mig till.
Två saker vill jag kommentera.
SvaraRaderaDet är märkligt med all reklam som måste göras för FM. Vi hade troligtvis världens bästa reklamdrive i form av allmän mönstring för pojkar innan vi slutade med värnplikt. Hade den kompletterats med allmän mönstring för flickor hade vi nått hela åldersklassen.
Att fylla i frågeformuläret beredskapsunderlag på nätet är inte riktigt samma sak.
Det andra är Lagerstens andra punktsats att det räcker med 6:1 i förhållandet sökande antagna. Har för mig att infostaben publicerade en rapport 2011 om att reklamkampanjerna var väldigt lyckade 2010. Om inte minnet sviker mig gick det tio sökande på varje plats, av dessa antogs en per plats Det som missades att lyftas fram i rapporten var att det endast blev 0,9 anställningsbara efter utbildningen. Dvs det hjälper inte att 12 000 söker 2 000 platser om endast 1 900 av dem uppfyller kraven. Då attraherar vi fel klientel.
/TS
Tack för en utförlig förklaring, Erik Lagersten!
SvaraRaderaMen jag kan inte låta bli att tipsa på en - i mitt tycke - otroligt bra rekryteringskampanj. Det är brittiska Territorial Army som väcker nyfikenhet bland civilister - inte arbetslösa 18-åringar som tittat på mycket film, utan just unga vuxna som redan har hunnit jobba några år men börja grubbla över sitt yrkesval. Alltså precis den målgruppen som Försvarsmakten siktar in sig på. Kanske kan ett liknande manér fungera även här i Sverige, åtminstone för att rekrytera GSS/T?
http://cargocollective.com/lukeandgavin/TERRITORIAL-ARMY
Halva problemet är nog att filmer som visar hur kul och häftig verksamheten är så roliga att göra att soldater t.o.m. gör sådana själva på sin fritid medan få tycker det är kul att göra filmer som attraherar andra än en själv och då måste man köpa proffs.
SvaraRaderaDet är väl bra att locka fler människor över tröskeln? När de väl har tagit steget genom dörren kan man visa hur stolt man är över det man gör.
Sedan tycker jag att det är kul att människor med fördomar retas upp, det lär få en och annan att tänka efter och det är nyttigt.
@ Erik Lagersten
SvaraRaderaMycket intressant läsning!
En fundering dock gällande din första strecksats:
Betvivlar inte en sekund att INFO-staben eller egentligen den reklambyrå som ni anlitar lägger ner stort jobb på att analysera målgruppen. MEN de flesta som jobbar på sådana ställen brukar vara väldigt unga, vilket idag tyvärr betyder att dom förmodligen inte gjort vpl. Därmed saknar alltså de som just skall göra målgruppsanalysen själva kunskap och erfarenhet av FM miljö! Är inte detta ett handikapp? Eller nyttjar ni kanske FM egen kompetens inom området? Jag tänker då på psyops-förbandet i Enköping.
Erik
SvaraRaderaJag tror tyvärr inte på den här kampanjen som den är upplagd nu.
Skälet är att jag i grund och botten inte anser att nuvarande personalförsörjningsstrategi med anställda soldater från dag är ett bra val om man vill ha en genuin folkförankring i botten.
Värnpliktsförsvaret är, som jag ser det, den enda framkomliga vägen för att rekrytera befäl och anställda soldater efter utryckning till de stående styrkor vi behöver ha utöver mobiliseringsförband.
En reformerad värnplikt för att minska tvångsinslaget och öka frivilligheten hade varit det naturligaste valet av lösning.
Nu valde inte FM den strategin när man föreslog för våra folkvalda politiker hur framtidens försvar skulle utformas.
Frågan är hur många år av mer eller mindre misslyckade reklamkampanjer för att rekrytera personal som svenska folket behöver uppleva innan vi gör något åt själva kärnproblemet, dvs väljer rätt personalförsörjningsstrategi.
Vänligen
Peter Neppelberg
Ibland kan jag få intrycket av att kommentarerna har en tendens till att belägga FML med dubbelfel - dvs det spelar ingen roll vad de än gör så är det fel ändå (många känner säkert igen detta som en härskarteknik). Jag tycker att det är mycket bra att Erik Lagersten beskriver bakgrunden till kampanjens utformning. Att rekryteringen måste lyckas är väl alla helt överens om eftersom den är grunden för att utveckla förmågan till att utöva våld på en motståndare.
SvaraRaderaDet är bra att kampanjen väcker uppmärksamhet. Problemet, som jag ser det, är dock de efterföljande stegen i personalrekryteringen som måste grundas på ett annat sätt inom FM, där har vi mycket mer att jobba med. Detta jobb klarar dock inte FM av ensamt, att skapa stridsförmåga är hela samhällets ansvar. Martin van Crevelds "Fighting Power" kan rekommenderas som läsning (med kritisk approach) för att få intryck för hur samhället påverkar den militära stridsförmågan.
Det finns dock många problem som skall övervinnas, en av de viktigaste faktorerna är att kunna behålla den redan rekryterade personalen och att de känner sig behövd och respekterad vilket skapar grunden för bra prestationer som kan utmynna i känslan av stolthet. Den rådande säkerhets- och försvarspolitiska turbulensen tillsammans med FM sätt att hantera omställningen hämmar i många fall känslan av stolthet inom FM. Stolthet handlar om här och nu, grunden kan hämtas från gårdagen men aldrig från morgondagen. Skall rekryteringen lyckas måste det sålunda till ett helhetsgrepp – från statsministern genom departementet och FML till första ledets chefer. Jo – det finns faktiskt en anledning att jag skrev dem i den ordningen….
Herr Lagersten.
SvaraRaderaVi måste skapa någonting konkret att erbjuda våra blivande kollegor.
Redan under gymnasietiden bör kontakter knytas och information utbytas.
Visa ett valbart alternativ!
”Hej på er, alla ni som går fordonsprogrammet jag kommer från försvarsmakten.
Vi har ett antal jobb som skulle passa er som handen i handsken när ni gått ur skolan.
Vidareutbildning…..
Behörigheter….
Körkort….
Möjligheter till..
Löner och förmåner…
O.s.v.
Jag har talat med er studierektor och om intresse finns kan vi ställa upp med ett stridsfordon 90 som ni under ledning av några tekniker från försvaret….
För er som är intresserade kommer vi att anordna…”
”Hej på er, alla ni som går sjuksköterskeprogrammet.
Vi har …
Vidareutbildning..
Behörigheter…
O.s.v-
Ni är välkomna till.. där kommer ni att få se en av våra varianter av vårdcentral…”
Vem ska då åka ut och rekrytera?
Anställda som har någon anknytning till skolan, området, så unga som möjligt.
Ej äldre herrar/damer som suttit på någon stabsstol/motsv under lång tid.
Någon som ungdomarna kan identifiera sig med.
Om halva delen av de som går på skolan vet att det är Anders brorsa som pratar är det nog värt mer än en miljon träffar på hemsidan.
Vad behöver vi göra?
1. Sätt löner som är gångbara civilt. Exempel ovan. Den blivande mekanikern/specialisten/sjukskötaren skall kunna se att lön och förmåner i alla fall inte är sämre inom FM.
2. Bjud till på vidareutbildning som är gångbar både på insidan och utsidan staketet.
3. Vilka behörigheter kan vi erbjuda i form av utbildning eller annat?
4. Vilka andra förmåner kan vi erbjuda?
5. Den här listan kan göras hur lång som helst. Det viktigaste är att det som står på den kan genomföras.
Helst skulle jag se att det finnas en generell lista och ett tillägg för varje typ av tjänst.
Unga är idag storkonsumenter av information och reklam.
Att bombardera dem med att antal floskler som egentligen inte betyder någonting genomskådar de flesta ganska snabbt och får ofta motsatt effekt.
Det kan också gå så långt att uttryck som ”vår verklighet” och ”göra skillnad” plötsligt betyder något annat än vad reklammakaren tänkt sig.
Till de delar av FM som gärna drar till sig teknikintresserade kanske man inte ska kraftsamla på att visa upp rbsystem, båtar och fordon som är äldre än deras föräldrar och ibland till och med äldre än farfar och morfar.
(De finns dock de som är musealt intresserade och de bör givetvis och få en chans.)
Är våra krav för generella?
Kan de tjänsteanpassas?
Är de för höga eller för låga i vissa fall?
HV verkar ha en annan kravmodell.
HV-status?
Knyt ihop ungdomsledare av alla de slag med t.e.x. insatskompchefen inom kommunen.
Gör gemensamma ungdomsaktiviteter med skolor, föreningar, polisen, länsstyrelsen och så vidare. Vad heter era kompaniers fotbolls- och handbollslag?
Sprang ni stadens årliga ”kuta runt jippo” i M/90?
Det finns goda exempel på att en enda drivande person kan höja statusen/väcka intresse och därmed rekrytering inom en kommun.
Sluta skicka ut ”elefanterna” från utbildningsgrupperna med ett antal flygblad i handen.
De skrämmer bara bort ungdomarna.
Ett exempel.
Vi hyr lokal.
Vi sätter in en liten annons i lokalbladet.
Vi genomför en konsert med en av våra fina HVmusikkårer.
De närmast sörjande och en reporter från lokalbladet är närvarande.
I pausen fikar vi och alla känner alla.
Alternativ.
Ställ orkestern utanför högskolan och tuta en lunchrast!
Jag lovar att det kommer att väcka intresse.
De verkligt intresserade får med handledning laga sin lunch på jägarkök?!
Vän av ordning skriker nu; ”Så har vi aldrig gjort förut”!
Jag väljer att avsluta med att konstatera att det är helt rätt.
”Det är ofta de som går vilse som hittar nya vägar!”
Teaterdirektören.
Hmm…När jag läser igenom mina hastigt påkomna tankar inser jag att vi är ganska överens.
Reklamkampanjer nu känns som att försöka hyra ut en lägenhet som är under ombyggnade med ett kontrakt som går ut innan den är färdigbyggd!
SvaraRaderaSilens Carnifex sa...
SvaraRadera"Reklamkampanjer nu känns som att försöka hyra ut en lägenhet som är under ombyggnad med ett kontrakt som går ut innan den är färdigbyggd!"
Bra liknelse - och sedan kan man ju vara säker på att:
1. Den kommer inte att vara färdigbyggd när det är planerat att den ska vara
2. Den kommer inte att se ut eller innehålla det som det var planerat att den skulle
Det kanske är detta som en del som sökt GMU kommer på efter ett tag?
Teaterdirektören har helt rätt! Jag föreslog hkv det för ett bra tag sedan.
SvaraRaderaRoger Klang
Är den någon som ser några fördelar med systemet vs värnplikt?
SvaraRaderaPå vilket sätt blir förbanden bättre, mer tillgängliga och billigare? Alla argument för ett rent yrkesförvar har faktiskt smulats sönder vid det här laget.
Tvång!!!??
Att göra vpl obligatorisk är samma typ av tvång som att skolan är det.
vpl är en del av skolan med personlighetsutveckling på schemat, så vad är det som är så konstigt med att alla gör allmän värnplikt.
Motivation?
Krigsdatorspelare lockas av den mördande actionreklamen till ett fantastiskt spännande liv med action och mycket panga, men efter några månader i vaktkuren och med insikten om vad de gör är meningslöst och bara en del av en kuliss, sjunker motivationen under den mest uttråkade malajen under vpl tiden.
Malin - En gång en ren alltid en ren, Norrlandsbrigad19 full fart framåt, stridsmoralen på topp, ingen ryss över Kalix älv.
Peter Neppelberg ställer i kommentaren 23:47 rätt frågor, men tyvärr landar dessa hos fel befattningshavare. Det vore bättre om de som drivit fram den utveckling som efter 100 år av värnplikt plötsligt genererat rekryteringsproblem, både på soldatsidan och, som det verkar, på officerssidan.
SvaraRaderaDet är ju knappast en civil informatör som drivit igenom detta. Hans uppgift är bara att tillhandahålla en rygg åt de militära beslutfattarna att ta skydd bakom.
Lite bedrövligt känns det att militär personal skall kommunicera med chefsskiktet via en civilanställd.
Detta är på intet sätt riktat mot infochefen personligen. Han gör det han är satt att göra, precis som de flesta av oss andra.
För dem som är negativa till att vi lade ner värnplikten spelar det ingen roll hur vi rekryterar eller hur reklamfilmerna ser ut. Dem kommer alltid va negativa till det försvaret vi har valt att bygga upp.
SvaraRaderaJag tycker filmer känns bra. Den känns riktad mot en annan målgrupp än tidigare och även mer mot hemvärnet.
Men vi får aldrig glömma att den bästa rekryteringen sker i mötet människor emellan.
Extremt läsvärd artikel.
SvaraRaderaTycker det låter konstigt, det där med att arbetslösa invandrare skulle ha första tjing på de jobben som finns inom det här. Trodde att vi jobbade för att inte skilja på etnecitet här. Jag fattar varför de resonerar så, mer en principsak
Torne älv menar jag....
SvaraRaderaAv de senaste reklamfilmerna och radioreklaminslagen får man lätt en missvisande bild av Försvarsmaktens uppgifter.
SvaraRaderaDet infinner sig en känsla av att Försvarsmakten bara har en huvuduppgift – röja träd som fallit över en kraftledning efter en kraftig storm, bygga fördämningar eller transportera förnödenheter vid översvämning, etc.
De övriga huvuduppgifterna – att försvara landet, avvisa en angripare som kränker våra gränser och skicka trupp till fredsbevarande och fredsframtvingande insatser runt om i världen nämns det väldigt lite om.
Som soldat ska man kunna SLÅ (döda!) en fiende.
Några svar på några av kommentarerna. Jag lämnar resonemang om värnpliktens vara eller inte vara åsido. Vi har en uppgift att lösa här och nu och det är utgångspunkten för mitt arbete. Vi har också nått det antal ansökningar som var målet för kampanjen. Så resonemang om att det inte funkar stämmer inte riktigt. Däremot är diskussion om det ger rätt bild av verksamheten alltid relevant.
SvaraRaderaJag vill också peka på hur urvalet ser ut. De personer som gör en ansökan går inte ofiltrerat in i utbildning. Efter ansökan genomför Rekryteringsmyndigheten tester och urval av alla som ansökt och de får möta en yrkesvägledare från Försvarsmakten. Oavsett vad vi väljer för metod att skapa ansökningar, centralt, lokalt, kampanjer eller känna på stridsvagnen live så är ”mönstringen” central. Det är där som ur alla ansökningar rätt person ska matchas mot rätt utbildningsplats och tjänst (K/T/Hemvärn) och vara helt rätt individ för Försvarsmakten. Till detta kommer GMU som ytterligare urvalsinstrument. Vi behöver arbeta aktivt för att minska bortfallet under denna process och där har regeringen gett FOI i uppdrag att analysera bortfall och orsaker under hela denna kedja. Försvarsmakten bejakar detta arbete.
Svar till Ndorop sa...
5 februari 2013 20:44
Jag är och har varit monumentalt stolt över min officersexamen. Men var sak har sin plats. Nu har jag en civil befattning/kompetens. Försvarsmakten har anledning att slå vakt om sina civila medarbetare och jag ser mig själv som en av fanbärarna för detta faktum.
Svar till TS sa...
5 februari 2013 21:17
Givet nuvarande urvalsprocess så är bedömningen att för att nå 1000 placeringsbara individer till GMU så behöver vi och Rekryteringsmyndigheten 6000 ansökningar. Det är alltså ingen slump ratio 6:1 utan mycket medvetet. Om jag förstår din slutsats rätt så uppfattar du det utfallet som ett misslyckande men det stämmer alltså inte. Ska behovet av antalet ansökningar minska, om det i sig är ett egenvärde, behöver dels urvalsprocessen ändras samt att vi får en ännu mer detaljerad statistik över våra sökande. Det sista skulle kunna vara att vi kommer att veta att de som söker en viss tjänst uteslutande kommer från en viss region och med en viss bakgrund/kompetens/fysik. Detta är fullt möjligt enligt utländska exempel.
Corse sa...
5 februari 2013 23:08
Vi håller isär de olika funktionerna. Analysen av målgrupperna har personalstaben ansvarat för tillsammans med flera undersökningsföretag. Personalstaben tillsammans med informationsstaben har arbetat fram underlag som nu ligger till grund för uppdrag till reklambyrå. Det är informationsstaben som projektleder reklamarbetet och det är slutligen ett fristående företag som under personalstaben utvärderar resultatet. Allt detta hålls ihop i en arbetsgrupp ”rekrytering” under produktionsstaben och det är alltid en chef i Försvarsmakten som ansvarar för någon del i det jag beskrivit ovan. Min poäng är att det inte är en utförare som granskar sig själv och det leds alltid av Försvarsmakten. Fel och brister men också framgångar är enbart vårt eget ansvar. Nästa steg är att utforma arbetsgruppen ”rekrytering” så att vi hanterar denna viktiga fråga inom Försvarsmakten maximalt tydligt och med mandat att genomföra förändringar.
Erik Lagersten
INFODIR
@Lagersten@ rekrytering av dalkarlar till Orsa kompani i Livgardet. Rekrytering av smålänningar till Konga kompani.
SvaraRaderaJag undrar om inte rekryteringen av yrkessoldater i vårt land i nästa steg kommer få en lokal dimension?
I vart fall tror jag att man kunde fundera över erfarenheterna ifrån den lokala rekryteringen som f.d. Dalregementet gjorde till 3-månadersutbildningen "GMU" till hemvärnssoldater för några år sedan: om jag minns rätt så hade man 60 platser, vilka fylldes av f.d. Dalregementets officerare med 59 frivilliga dalkarlar och 1 frivillig, till Hälsingland utflyttad dalkarl; fördes till mönstringen i Göteborg i buss av officerare som talade deras egen dialekt, som de kände, och fördes åter till f.d. Dalregementet av samma äldre officerare.
Avgångarna ifrån denna rekryteringsomgång var obefintliga, eller ens någon. Anstormningen av frivilliga var imponerande, med dagens rekryteringsmått mätt.
Under den långa tid vi hade yrkessoldater före värnplikten, så existerade avgångar pga skador och sjukdom, men eljest icke alls. De rekryteringsansvariga på våra lokala/regionala förband hade heller aldrig någonsin svårt att få frivilliga, inte ens under pågående krig, när vakanser uppstod pga förluster.
Låt oss vara positiva och öppna, och kanske med den finurliga räv bakom örat som Informationsdirektören så har, och - nästan revolutionärt- i varje fall revolutionerande sätt, ÅTER låta f.d. Dalregementets officerare själva i Dalarna rekrytera ett Orsa, Leksands eller Rättviks kompani till Livgardet.
Låt oss börja med "Sexton smocke män" som de första sexton soldaterna i det som sedan blev Livgardet och Försvarsmaktens första förband kallades. Dessa sexton smocke män var alla dalkarlar. Man vet alltjämt vad de hette och var de kom ifrån.
På Livgardet glömmer vi dem aldrig.
MVH Göran Mellblom
@ Herr Lagersten, Sinuhe eller någon som vet!
SvaraRaderaJag var ledig ett par dagar i veckan men det räckte tydligen för att hela personalförsörjningssystemet skulle ändras!
Är det sant som står på FM hemsida under rubriken ”Tidvis soldat och snart läkare”och är undertecknat av Kristina Swaan?
”Sedan kategorin med tidvist anställda soldater infördes, har förbandet anställt soldater vid tre större övningar, den senaste genomfördes på Västkusten. Utöver övningar, har anställning genomförts för kortare repetitionsutbildningar för bland annat båtbesättningar.”
”Mattias Skiöldebrand är en av 25 tidvist anställda soldater (GSS/T)”
”Flera av soldaterna berättade att deras arbetsgivare var positivt inställda till att de under vissa perioder anställs som soldater”
Jag uppfattar att, som det står i texten, att man anställer soldater till större övningar på en tidvis anställning endast för den perioden? Man har även anställt soldater för kortare repetitionsutbildning?
Vad har hänt? Är detta sant? Är det bara snömos?
Teaterdirektören.
Snömos!
SvaraRadera@ Teaterdirektören. 23 februari 2013 18:33
SvaraRaderaJag har ett förslag till ett nytt personalförsörjningssystem
Vi skriver ramavtal med ett par av de större bemanningsföretagen som får tillhandahålla soldater med rätt kompetens för större och mindre övningar, insatser, mm
Vi kopierar ju koncept från det civila i mycket annat så varför inte i personalförsörjningen?
@ Gustav.
SvaraRaderaJag har luftat liknande tankar för länge sedan. Då önskade jag att vi kunde få fram en komplett US från någon firma.
Vi kanske inte är helt fel ute? Titta in på www.militarywork.se!
Sedan är det nog så att vi som land har haft med detta koncept vid alla våra historiska stordåd.
Inhyrda yrkessoldater från olika länder, sammanslutningar, organisationer, företag och fria enskilda enmansföretag.
Suck!
Teaterdirektören.
@Teaterdirektören
SvaraRaderaÄr du säker på att det är en teater du jobbar på? För varje dag framstår det mer och mer som en cirkus...!
@ Upandaway 24 februari 2013 01:18
SvaraRaderaJo vårt Insatsförsvar kan väl liknas vid en kringresande cirkus vars roll är att imponera publiken i de länder där den uppträder...
@ Expo
SvaraRaderaDe som sannolikt var avsedda att bli imponerade verkar inte ha blivit det...
http://tnsexton.wordpress.com/2013/02/24/norge-norge-det-ar-ett-ruttet-land/
Ska det balanseras på en slak lina gör man nog klokt i att veta exakt vad som krävs. Och i att ha ett gott skyddsnät. Annars får cirkusen lätt dåligt rykte.
SvaraRaderaVarför jag inte kommer att bli cirkusdirektör!
SvaraRaderaEn cirkus behöver samövade, gripbara och flexibla artister/team.
Dessa behöver modern, verklig, godkänd och oftast väldigt dyr utrustning till alla.
En cirkus behöver en stor och vältrimmad logistikfunktion.
Är det djur inblandade krävs ofta en solidarisk partner utomlands.
Säkerhets och skyddsnivån är mycket hög för de som arbetar på en cirkus.
Man måste även lägga stor vikt och mycket pengar på de betalandes säkerhet och skydd.
Vi här på teatern kan lösa alla dessa uppgifter med kulisser, ljud och ljuseffekter. Då får vi också uppleva den där sköna balansen och samtidigt få beröm för den.
Ungefär som att bygga en brigadstab och öva på skärmen med något som inte finns.
Just nu har vi här på teatern fullt upp med allt det där som inte finns.
En riktig cirkus hade vi aldrig klarat av!
Suck!
Teaterdirektören.
P.S. Frågan om ”vad vi håller på med” är aldrig långt borta under en arbetsdag.