Frågan är dock vad som döljer sig bakom Arbetarbladets siffror utöver den kreativa journalistiken att jämföra antalet sökande med antalet som sedan genomför utbildningen. Svaren går till största delen att hitta i Pliktverkets och Rekryteringsmyndighetens årsredovisningar. När det gäller kvinnor är det dessutom betydligt lättare att jämföra sifforna än när det gäller män, då kvinnor under värnpliktstiden liksom idag helt frivilligt ansökte om att få göra militärtjänst. Med andra ord ingen skillnad vad ansökningsförfarande.
Nu talar Arbetarbladets artikel, som även fått stort genomslag i Sveriges Radio och övriga riksmedia, om antalet sökande. En "sökande" är idag en person som fyllt i ett formulär på internet (motsvarande intresseanmälan) och som sedan leder till en inbjudan om att göra webbtestet. En något kreativ definition av sökande kan tyckas. Här menar i alla fall Arbetarbladet (som fått sina uppgifter från Försvarsmakten) på att det är en stor ökning då 20 % av sökande idag är kvinnor. Det vill säga 20 % av de som anmäler intresse är kvinnor. År 2012 var det 5 047 kvinnor av totalt 26 124 personer som anmälde intresse (19,3 %).
När man sedan kommer fram till webbtestet verkar dock intresset hos såväl män som kvinnor ha svalnat eftersom endast 17 970 personer av de som Försvarsmakten och Försvarsdeparatementet refererar till som ”sökande” valde att göra webbtestet. Av dessa var 3 315 kvinnor (18,4 %), varvid könsfördelningen fortsatt var ungefär densamma. Det är också först med webbtestet som man kan jämföra dagens system med det tidigare
Nu börjar det bli intressant att jämföra med värnpliktstiden då enligt Arbetarbladet endast 5 % av de som gjorde värnplikten var kvinnor.
Går man tillbaka några år så finner man att 2009 var det 11 % kvinnor som på samma sätt som idag svarade på den webbtest som används för att sålla inför antagningsprövningen. En markant skillnad i könsfördelning, men som beror på att det då var obligatoriskt för män att göra detta webbtest (98 % av männen svarade). Går man tillbaka ytterligare ett år till 2008 var det 12 % kvinnor som svarade på webbtestet. Man skulle alltså i Arbetarbladet kunnat presentera det hela som en fördubbling av andelen kvinnor som gjort det inledande webbtestet.
Mer intressant blir det dock när man tittar på siffrorna bakom procenttalen.
Vad vi alltså kan se är att antalet kvinnor som genomfört webbtesten på fem år sjunkit med nästan 80 %. Av någon anledning är det alltså endast en femtedel så många kvinnor som söker militär utbildning idag som för 5 år sedan.
Två stora skillnader existerar mellan idag och tiden 2008-2009. Då genomförde Pliktverket en ny modell för rekrytering där även samtliga kvinnor som fyllde 17 år under året fick erbjudande om att göra webbtestet, vilket resulterade i det stora antalet svar. Den andra är att de ungdomar som idag gör GMU i första hand förväntas fortsätta som kontinuerligt anställda soldater, vilket innebär en anställning om flera år istället för dåtidens värnplikt som innebar cirka ett års tjänstgöring och därefter inkallelse för repetitionsutbildning (genomfördes aldrig under 00-talet) alternativt mobilisering.
Efter webbtestet sker en första sållning och lämplighetsbedömning varefter lämpliga individer kallas till antagningsprövning.
Utvecklingen från antalet kvinnor som kallats till inskrivningsprövning efter att ha genomfört webbtestet till antalet som blivit inskrivna/nominerade (antal som dykt upp vid inryck okänt) |
Som synes av tabellen så är det stora frånfall mellan varje steg. Under 2012 och 2011 var det nästan hälften som inte dök upp till antagningsprövningen.
Efter antagningsprövningen sker ytterligare en sållning utefter resultat och av de prelimärt antagna väljer Försvarsmakten ut de man helst vill ha och övriga blir reserver. Tackar en person nej till det slutliga erbjudandet om utbildningsplats ges istället en reserv möjlighet att ta platsen. Även här faller varannan ifrån.
Efter nomineringen sker själva inrycket där det senaste var nu igår, vilket förklarar den massmediala uppmärksamheten. Även till inrycket sker frånfall. Som synes av Blekinge Flygflottiljs facebooksida så dök drygt 11 % av rekryterna inte upp.
För att då återgå till den ursprungliga sakfrågan: ja, 20 % av de ”sökande” (i klartext de som fyller i en intresseanmälan) var kvinnor. Något sådant jämförelsetal finns inte för värnpliktstiden eftersom Pliktverket då skickade ut information motsvarande intresseanmälan till samtliga 17-åringar, män som kvinnor. Antalet kvinnor som går vidare och gör det första testet har däremot sjunkit med 80 % de senaste fem åren, vilket torde innebära en försämring av rekryteringsbasen med motsvarande siffra.
Vad sedan gäller könsfördelningen under värnplikt/GMU så har den sett ut så här under motsvarande period.
2008: 8 % kvinnor
2009: 23 % kvinnor
2011: 14 % kvinnor
2012: 18 % kvinnor
Här får jag också göra en pudel då jag på Twitter under förmiddagen skrev 30 % istället för 23 %.
Det är glädjande att andelen kvinnor har ökat sedan 2008 och förhoppningsvis fortsätter den att öka. Vad som bekymrar är att man idag når ut till endast en femtedel så många kvinnor som då. Arbetarbladets ”5 %” som snurrat under dagen är av okänd årgång och tyvärr verkar det inte vara fler kvinnor som söker utan att det framförallt handlar om att det är färre män som söker, vilket jämnar ut könsfördelningen. Därmed blir det ett i slutänden större problem. Frågan är också vad överste Peter Öberg har för belägg för siffran 3-4 % som han tar upp i vissa intervjuer.
Mest bekymrande är det stora frånfallet under utbildningens gång och under anställningstiden. Under vårens utbildningsomgång hoppade 35 % av rekryterna av under den grundläggande militära utbildningen vilket ska jämföras med ca 10 % under värnpliktens sista år. Att betänka är att soldaterna i bägge fallen frivilligt sökt sig till utbildningen eftersom ”tvånget” ej tillämpades under de sista åren.
Vad som skulle vara intressant att se är tydligare statistik på hur många soldater som slutar årligen i Försvarsmakten och under vilket tjänsteår med tanke på att systemet bygger på att anställda soldater i snitt stannar i sex år. Att det behövs åtgärder både för att få fler sökande och framförallt att få de som redan är under utbildning och anställda att stanna är tydligt.
Läs gärna gästinlägget från en sjöman i Försvarsmakten om hur han upplever situationen.
Media: SvD, DN, Aft, GP, SVT
Källmaterial:
Pliktverkets årsredovisning 2009
Rekryteringsmyndighetens årsredovisning 2011, 2012
Uppdatering 10.30: TV 4 Nyhetsmorgon hade i morse ett inslag med bl a personalstabens stabschef överste Peter Öberg, en kvinnlig officer och en nyinryckt kvinnlig soldat med anledning av gårdagens nyheter om "det ökade antalet" kvinnor som söker militär utbildning idag jämfört med under värnplikten. Detta var något som Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten tipsade om igår på Twitter, varvid jag påpekade att det kanske vore på sin plats att Öberg såg till att det inte jämfördes äpplen och päron. Likväl resulterade det i Nyhetsmorgon i en dialog hur bra det var att så många flera kvinnor idag söker till Försvarsmakten än tidigare, trots att antalet kvinnor som sökte 2012 var en femtedel så många som 2008. Det som är som sagt alltid viktigast att verka effektiv. Förhoppningsvis kan antalet kvinnor som söker öka framöver till åtminstone hälften av 2008 års siffra, men även antalet män som söker behöver öka ordentligt. Utfallet syns tydligt i diagrammen ovan.
Försvarsmakten bör också i ärlighetens namn sluta vara så kreativ i sin definition av vad som är en sökande. I Folkbladet kan man nu t ex läsa att 33 000 sökt militär utbildning jämfört med de 28 000 män som pliktskyldigt mönstrade år 2008 (Här har Folkbladet fel då det var 28000 män och kvinnor som kallades till mönstring 2008). Nu är visserligen Folkbladets siffra 33 000 från årets ansökningar, men ser man till tidigare år är det endast drygt 50 % av de som "söker" (fyller i intresse på internet) som sedan kallas till antagningsprövningen. Till antagningsprövningen, motsvarande mönstringen, dyker sedan endast en tredjedel av de "sökande" upp. 2012 var siffran 8 857 av 26 124 "sökande". Ur Folkbladets ledare:
"Det är svårt att gradera mellan alla de tänkbara motiv som driver de 33 000 unga kvinnorna och männen mot det militära. Men varför krångla till det? Låt oss kort och gott glädjas över att viljan att försvara det vi är, är större och mer jämställd när folk får välja själva"
Ledarskribentens slutsats faller därmed då vi 2008 hade drygt 16 000 kvinnor som uttryckte ett starkare "försvarsintresse" än vad vi kan se idag, men det är ju inte helt lätt att hålla isär begreppen när myndigheten medvetet är kreativ med definitionerna.
Såvitt jag vet så var det frivilligt att söka sig till värnplikten de sista åren men när man väl ryckt in var det lika tvingande att stanna kvar som det varit tidigare. GMU däremot är frivilligt rakt igenom, hela vägen och detta tror jag är en viktig skillnad i antalet avhopp idag jämfört med värnpliktstiden.
SvaraRadera@ Herr Wiseman
SvaraRaderaSiffrorna, som härstammar från FM måste nog läsas i skenet av att FM är ålagd att öka antalet kvinnor.
Att man då ägnar sig åt lite kreativ matematik, är i dag inte förvånande.
Jämför gärna med beteckningar för KFÖ, bataljonsövningar, försvarsmaktsgemensamma övningar och liknade.
För att slippa bli beskylld för att pynta grisen döper man helt enkelt om den stackarn till något annat.
En färgglad papegoja är redan pyntad och klar!
Vad som gör mig mest bekymrad är att FM tydligen inte förstår hur lätt man blir genomskådad och att man låter sig bli detta om och om igen.
Ytterligare en trovärdighetsspik i kistan.
Nästan så att jag saknar herr Tolgfors härligt naiva sätt att räkna!
SUCK!
Teaterdirektören.
Just nu på RAPPORT
SvaraRaderaAlltid trevligt med bilder på Hemvärnet när artikeln handlar om Armen(svt)
SvaraRaderaIntressant att jämföra siffror. I Finland söker (alltså på riktigt, med en ansökan) ca. 800 kvinnor årligen. Ca. 500 påbörjar tjänst och ca. 400 fullföljer tjänsten. De frivilliga kvinnorna får hoppa av inom de 45 första dagarna, men inte därefter. Därefter gäller samma plikter som för män.
SvaraRaderaOm ca. 700 kvinnor blir nominerade i Sverige och vi räknar med ett svinn på 10 % på hur många startar GMU, blir det faktiskt färre kvinnor som startar i Sverige, jämfört med ländernas befolkning.
Andelen kvinnor i militära grundutbildningen i Finland blir ju under ett par procent, p.g.a. männens plikt, men en större andel kvinnor jämfört, än i Sverige om vi ser på befolkningsunderlaget.
Yrkesförsvaret är dött! Länge leve yrkesförsvaret!
SvaraRaderaHela problemet med avhopp under GMU ligger enligt mig i just frivilligheten. På grund av frivillighet får vi en fantastiskt
SvaraRaderaundermålig rekryteringsbas; i.o.m. att det är så få sökande per plats och att platser måste fyllas upp så handlar det aldrig om att solla bland de som uppfyller kraven och rekrytera de med bäst resultat utan snarare att rekrytera alla som uppfyller kraven, krav som är väldigt lågt ställda. Detta resulterar sedan i att personer som håller mycket låg fysisk standard påbörjar GMU och förväntas återta åratal av utebliven träning på 3 mån och man får en herrans massa belastningsskador och avhopp. Även personer med tveksam motivation rekryteras.
Utöver detta är det till skillnad från under värnplikten väldigt enkelt att bara sluta när som, förslagsvis så fort det börjar bli lite motigt. Man kan ju här nämna kollegans skräckexempel då det var avhoppsfritt fram till första dagen det regnade och rekryterna blev tvungna att trots vädret öva utomhus, vilket resulterade i 4 fyra (4) avhopp.
Något som kanske inte hade inträffat om man rekryterat personer med bättre motivation.
Med frivillighet behövs ett bättre rekryteringssystem och fler sökande. Själva GMU är det inte fel på.