Igår när jag spenderade större delen av dagen bakom ratten, lyssnade jag bland annat till Studio Ett där Fredrik Malm (fp) och Désirée Pethrus (kd) debatterade svensk vapenexport till kurderna och ett svenskt deltagande i en intervention mot IS. Jag slogs återigen av hur lättvindigt folk ofta uppfattar att det ska gå att framgångsrikt genomföra en militär insats och få stopp på en stundande eller till och med pågående humanitär katastrof. Nu slipper jag dock själv skriva den analys som jag satt och eldade mig för eftersom det problemet har redan Morgonsur löst på ett sätt som jag helhjärtat kan instämma i, så läs gärna den analysen.
I mellanmjölkens förlovade land verkar koncensus än en gång vara att det som vi gör bäst är att stå utanför ett skeende, yttra fördömande ord och kräva att ”någon” ska göra ”någonting” åt problemet, trots att vi själv har vissa medel vi kan använda för påverkan. Gång på gång påpekar debattörerna att nu är det mycket bråttom eftersom en humanitär katastrof står för dörren, för att i nästa andetag ropa på en FN-resolution. En åtgärd som kommer att dra ut på tiden. Sveriges största partier verkar rörande överens om att det handlingskraftigaste alternativet som kan vidtas mot IS framfart är att skriva debattartiklar i frågan i svenska dagstidningar (Svenska Dagbladet respektive Expressen).
Parallellt med detta har SÄPO än en gång pekat på tillflödet av svenska medborgare till IS och andra ”al Qaida-inspirerade grupper”. Man omtalar där 80 bekräftade fall och att ca 20 redan dött. Detta är en statistik som jag anser inte håller och något som Johan Wiktorin redan tidigare i år berört. Med 20 döda av 80 (eller 100?) deltagande skulle förlustsiffrorna vara dubbelt så höga som under första världskriget, vilket förefaller helt orimligt om man betänker den typ av strid som genomförs. Här har man exempelvis i Storbritannien i dagarna redovisat motsvarande förlustsiffror (ca 20) bland brittiska medborgare som rest för att strida för IS. Skillnaden är dock att de brittiska säkerhetstjänsterna talar om 500 tillresta och inte 80. I Frankrike talade man redan i början av året om 20 stupade jämfört med 700 tillresta. De svenska siffrorna förefaller därför vara rejält i underkant och risken är att problemet är betydligt större än vad SÄPO redovisar. (Läs gärna Brix om att ändra lagen för att motverka krigsturism 1, 2)
Att strypa tillflödet av svenska medborgare till såväl IS som andra konflikthärdar runtom i världen, såsom exempelvis Somalia och Ukraina, bör göras till en politisk prioritet och torde vara något som samtliga partier kan ställa sig bakom. I dagsläget är det inte straffbart att strida för en annan nation, milis eller gerillagrupp. Däremot är det straffbart att i Sverige genomföra rekrytering av personer. Dock med mycket lågt straffvärde. Samtidigt bör möjligheten fortsatt finnas kvar för svenska medborgare att tjänstgöra i andra länders försvar, om detta sanktionerats av svenska staten såsom fallet exempelvis var under Vinterkriget. Personer med dubbelt medborgarskap kan även tvingas till värnplikt i sitt andra hemland, där Finland och Turkiet är två exempel.
I dagsläget bedömer jag att det finns mycket små möjligheter för Försvarsmakten att snabbt delta i en internationell insats i Irak. Samtidigt förefaller det också osannolikt att en sådan snabbt skulle kunna komma till stånd, såvida inte en inbjudan kommer från Iraks regering. I Sverige finns dock den politiska traditionen att internationella militära insatser ska grundas i ett FN-mandat. Oavsett om en insats skulle aktualiseras på inbjudan eller genom FN-mandat, kvarstår faktum att en sådan skulle kräva ett riksdagsbeslut. Att regeringen skulle inkalla riksdagen innan valet och riksmötets traditionella öppnande den 30 september är mycket otroligt. Därmed försvinner sannolikt även den moraliskt stärkande åtgärden att liksom USA och Storbritannien från flygplan genomföra fällning av humanitärt stöd till flyktingar.
Att ta steget från vackra ord till handling verkar vara lika svårt denna gång som så många gånger förut i Sverige. Innan man skriker för högt om aktion bör man dock läsa Morgonsur och ställa sig frågan om man är villig att betala priset för omfattande och långsiktigt engagemang. Sverige har just lyckats ta sig ur ett annat mycket långsiktigt engagemang i Afghanistan, där scenariot var liknande det nu aktuella och den politiska kämpaglöden till en början var mycket stark för att sedan falna med åren.
Mer om IS:
Jag tvivlar på att folk som åker iväg till en krigsfront för att döda eller döda låter sig avskräckas av att svenska vaginamän och talibanfeminister gör det olagligt att vara osanktionerat krigsfrivillig.
SvaraRaderaBaron Von Keff,
SvaraRaderaNej, men det finns i så fall i alla fall möjligheter att hantera problemet när de kommer tillbaka, för de tenderar tyvärr att göra det.
Jag tror att till och med vår ambulerande "superdiplomat" kommer att få svårt att hitta en lösning på detta som inte kräver en militär insats...
SvaraRaderaDen nu uppkomna situationen är något som "väst-världen" inte har behövt hantera sedan korstågen, så numera finns inte "verktygen" för det i den utrikespolitiska verktygslådan
IS är ett fenomen som (om man har för avsikt att stoppa det) med fördel stoppas i ett så tidigt skede som möjligt (helst för flera veckor sedan)
Ju längre tid väts-världen är paralyserad inför IS framgångar, desto svårare kommer det att bli att hejda dem
Det är nog dags för någon att kliva fram nu och dra en "röd linje" som IS inte får överträda
Någon som har kraft att realisera de hemskheter som ska inträffa om den röda linjen överträds
Baronen - språkbruket! Som mamma till en ung kvinna som tjänstgör som soldat blir jag provocerad att det i försvarsdebatten diskuteras i termer av kvinnligt könsorgan och brist på respekt för kvinnors lika värde. God ton?
SvaraRaderaDags för ett korståg kanske?
SvaraRaderaFörstår inte vad som skiljer Baron Von Keff synsätt på människor från IS. De tycks uttrycka sig på samma sätt. Baron - Har du flyttat ner hjärnan till ollonet eller?
SvaraRadera@Dine
SvaraRaderaDU uttrycker dig ju precis lika okultiverat som Baronen...
Skillnaden är att han har en poäng i det han skriver, men det har inte du (enbart ett lågt påhopp)!
Det börjar bli dags att fundera över om man är villig att konvertera till islam eller om man skall hålla fast vid sin ateism, kristna tro, buddism ...etc (sätt in det för dig tillämpliga). OK kanske jag raljerar. I varje fall avslöjar jag här att jag ogillar sådana kulturyttringar som IS nu exponerar. Jag är medveten om att jag kommer att betraktas som nynazist, främlingsfientlig, xenofob, rasist eller islamofob eller vad bör jag kallas?
SvaraRadera@Bo H
SvaraRaderaKanske "realist"?
Varför inte använda Sveriges flygtimmar i SAC/HAW för fällning av förnödenheter? Ger kanske inte samma politiska poäng, då det inte är svensk flagga på fenan på dessa C-17, men är målet att i första hand bistå humanitärt så torde effekten inte vara oansenlig. Vet ej fullt ut hur insats med C-17 beslutas men har tillräckligt med kunskap för att gissa mig till att det räcker med ett regeringsbeslut och uppgift till FM.
SvaraRaderaDen här debatten kan lika gärna avslutas med en gång.Det kommer inte finnas några medel till utlandsmissioner eller höjningar av försvarsanslagen dom närmsta åren enligt statsministern. Pengarna för reformer är slut, allt ska gå till invandringen och vi måste öppna våra hjärtan enligt Reinfeldt. Det kommer heller inte att finnas några medel till att effektivt kunna bekämpa det ökande terrorhotet mot vårt land. Kassakistan till reformer och höjda anslag är så gott som tom.
SvaraRaderaDen här debatten kunde lika gärna avslutas med en gång.Det kommer inte finnas några medel till vare sig utlandsmissioner eller höjningar av försvarsanslagen dom närmsta åren enligt statsministern. Pengarna för reformer är slut, allt ska gå till invandringen och vädjar till att öppna våra hjärtan och ha tålamod enligt Reinfeldt. Det kommer heller inte att finnas några medel till att effektivt kunna bekämpa det ökande terrorhotet mot vårt land. Kassakistan till reformer och höjda anslag är så gott som tom. Landet går en mörk tid till mötes.
SvaraRaderaSom svensk (och finsk) medborgare genomför jag nu min värnplikt i Finland. Har svårt att se mig själv som en som för spännings skull åker utomlands och krigar. Själva syftet är att se hur personalförsörjningssytemet skiljer sig ifrån det svenska.
SvaraRaderaFrågan är vad som motiverar de andra att söka sig till dessa organisationer, inga jobb i förorten?
Det intressanta är att när alla hemskheter nu kommer in i våra vardagsrum så bringas vi att tro att dessa vidrigheter uppkommit nyligen och att det brådskar för oss i väst att stoppa det hela. Problemet är att dessa stridigheter mellan olika muslimska falanger och olika religiösa grupper har pågått i hundratals år. Om vi börjar blanda oss i dessa konflikter, oavsett sida blir vi delaktiga och moraliskt ansvariga för att ta ett ansvar vi inte mäktar med. Antalet flyktingar har redan idag tagit sådana proportioner att det håller på att sänka hela landet. Här gäller det att tänka med hjärnan och inte med hjärtat. Vi kan och skall ställa upp på av FN godkända hjälpinsatser på plats men hålla oss långt borta från att ta ställning i dessa konflikter vars lösning inte ens finns på pappret.
SvaraRaderaVad gäller våra "Svenska" förluster beror av allt att döma den höga siffran på att ett flertal har agerat som självmordsbombare vilket av naturliga skäl leder till förluster fastän avsiktliga sådana.