Såsom regeringen tidigare meddelat kommer man bara att avsätta motsvarande 4,2 mdr kr ytterligare för det kommande försvarsbeslutet, vilket är långt ifrån det Försvarsmakten begärt för att fylla de allvarligaste bristerna i det förra försvarsbeslutet. I veckan meddelade också finansminister Magdalena Andersson att det trots det mycket dynamiska läget i omvärlden inte blir några pengar till försvaret i vårbudgeten. Det är inte utan att man funderar på vad som skulle behöva hända i omvärlden för att få svenska politiker att betala mer för försvaret.
Situationen är nog så allvarlig nu, men det hindrar inte att man måste se framåt. I måndags kom FOI med en ny och läsvärd rapport om tröskelförmåga. Det finns därför god anledning att återuppta förra vårens påbörjade serie om tröskelförmåga med det inlägg som då stod näst i tur. Tröskeleffekten syftar till att skapa en så hög tröskel att en angripare ska anse att det vore för dyrbart att påbörja ett angrepp. Tyvärr är tröskeln idag i mångt och mycket rullstolsanpassad, men det finns ett antal åtgärder som skulle kunna vidtas för att markant höja den och om detta handlar även inläggsserien.
En reaktiv strategi
Studerar man svenskt säkerhets- och utrikespolitiskt agerande de sedan 200 åren, finner man att det kännetecknas av reaktivitet. Det är ett utpräglat defensivt försvar som är byggt utifrån att motståndaren ska komma till Sverige och på så sätt inleda ett krig. Som motsats kan nämnas Israel som har en tradition av offensivt försvar, med exempel som sexdagarskriget, Osirak-räden och nu senast anfall mot mål i Syrien.
En reaktiv strategi innebär att man kommer att ta förluster. Friheten att som försvarare agera militärt kommer av att angripare genomfört förstaslaget. Denna strategiska reaktivitet ställer därmed stora krav på förmågan att ta emot det första angreppet och därefter fortsatt kunna föra en meningsfull strid. Saknar man den förmågan, har man heller ingen trovärdig tröskel.
Tröskeln kan därefter vara byggd kring att ta striden med angriparens förband som sätts in mot oss på ett sådant sätt att ett angrepp blir svårt att genomföra eller kring en förmåga att kunna tillfoga angriparens resurser i hemlandet sådan skada att ett angrepp inte skulle löna sig. Denna förmåga benämns också andraslagsförmåga och tvingar också en angripare att avdela resurser till det egna landets försvar. Helst innehåller en tröskel bägge dessa komponenter, men i Sverige har traditionen sedan 60-talet varit den förstnämnda lösningen.
Exempel på den andra lösningen skulle kunna vara anskaffning av kryssningsrobotar, vilket är något som nu flera av våra grannländer genomför. Först Finland, sedan Norge och nu även Polen som jag kommer att återkomma till längre fram i inlägget. Tyskland har sedan tidigare förmågan både på flygplan och fartyg. Mål för kryssningsrobotar är då i regel sedan tidigare inmätta och förberedda mål som flygbaser, hamnar, logistiknoder och infrastruktur som är kritisk för den militära förmågan.
I fallet med en luftburen andraslagsförmåga med kryssningsrobotar krävs det naturligtvis att förmågan inte slagits ut i angriparens inledande förstaslag. Det ställer stora, men fullt rimliga krav på logistik, basering och skydd av flygstridskrafterna.
En ubåtsbaserad andraslagsförmåga
Ett annat sätt att försäkra sig om en uthållig andraslagsförmåga som därtill har en betydligt högre skyddsnivå, är att ha en ubåtsbaserad andraslagsförmåga, d.v.s. ubåtar med kryssningsrobotar. Bilden man spontant får framför ögat är sannolikt ryska och amerikanska ballistiska robotubåtar men det är väl fördomsfullt.
Ubåtar har den stora fördelen att från att de går till sjöss är de mycket svåra att upptäcka. Att så särskilt är fallet i Östersjön, är vid det här laget välkänt. När en ubåt nått sitt patrullområde kan den förbli oupptäckt under lång tid. Under det kalla kriget nyttjades t.ex. Östersjön (Sovjet) och möjligtvis också Västerhavet (USA) som avfyrningsområde för robotubåtar.
 |
| Tomahawk Block IV. Använd av bl.a. US Navy och Royal Navy |
Hur skulle då en sådan lösning se ut för svensk del?
För det första är inte ubåtsavfyrade kryssningsrobotar något banbrytande. Ser man till den standardiserade amerikanska Tomahawkroboten finns den i två versioner för ubåtar. Dels en vertikalstartande avsedd för amerikanska robotubåtar, men också i en torpedtubsavfyrad version konstruerad för den internationella standardtorpedtuben 53 cm som även Sverige nyttjar. Med andra ord skulle det redan nu gå att utrusta befintliga svenska ubåtar med kryssningsrobotar. För att ytterligare höja operationssäkerheten och skyddet av andraslagsförmågan skulle man exempelvis kunna nyttja Bottenhavet som skyddat avfyrningsområde. Det har tidigare varit föga känt, särskilt inte bland allmänheten, men genom Mikael Holmströms Den dolda alliansen och Anders Jallais Landsförrädaren finns nu kunskapen ute om den sonaranläggning Sverige med amerikansk hjälp placerade ut mellan Roslagen och Åland och som därmed ger en utomordentlig koll på undervattenstrafik (och sjötrafik) in och ut ur Bottenhavet. Det går därmed att ha en mycket god uppföljning på vilka hot som skulle finnas mot en svensk ubåtsbaserad andraslagsförmåga som opererade där. Med sina 1700 km räckvidd når Tomahawk från Bottenhavet alla de mål som skulle kunna vara intressanta samtidigt och en med en ubåtsbaserad andraslagsförmåga skulle en angripare aldrig kunna vara säker på att inte själv bli utsatt för ett uppföljande anfall.
Regeringen meddelade i för två veckor sedan att Sverige ska beställa två nya ubåtar av Saab Kockums, vilket är stor vikt för det svenska försvaret. Då Sveriges geografiska situation är sådan att en angripare har att tilltransportera sig via luften eller över havet, är förmågan till undervattensstrid en av de främsta vad gäller att skapa en tröskeleffekt. Tidigare har tanken med den nya ubåtsklassen varit specialisering mot internationella operationer med en del särlösningar som bl.a. Skipper har diskuterat (Han är för övrigt också inne på samma tankegångar som jag om ubåtsbeväpning). Det skulle bl.a. innebära att man reducerar beväpning till förmån för transport av specialförband. Med andra ord en reduktion av de klassiska egenskaperna för undervattensstrid till förmån för den typ av uppgifter som skulle kunna vara aktuella vid i andra områden än Östersjön. Förhoppningsvis tar man nu sitt förnuft till fånga och ändrar inriktningen. Risken är annars stor att Sverige om 10 år sitter med en fantastiskt bra och specialiserad ubåt, men som är mindre lämpad för de förhållanden där svenska ubåtar alltid kommer att uppträda – nämligen i Östersjön.
 |
| Konceptbild av nästa generations svenska ubåt och dess tidigare tänkta huvuduppgift. Bild:Saab Kockums |
Jag anser dock att det ändå vore dumt att stanna vid tidigare konventionella lösningar, utan givet dagens massiva och breda återtagningsbehov vad gäller försvarsförmåga vore det av godo att ytterligare höja tröskeln. Jag anser därför att den nya ubåtsklassen borde göras större och mer uthållig än tidigare ubåtar och redan från början designas kring torpedavfyrade kryssningsrobotar.
En ytterligare fördel med en sådan lösning utöver de rent nationella skulle vara att det skulle öppna upp för ett djupare försvarssamarbete med Polen. Polen är nämligen just nu i färd med att titta på anskaffning av just konventionella ubåtar där man sätter beväpning med kryssningsrobotar (och just Tomahawk) som grundkrav. Leveranstiden sammanfaller också med de svenska planerna. Ett ubåtssamarbete skulle både stärka svensk försvarsindustri, skapa en hel del nya jobb, men också bidra till att stärka det svensk-polska försvarssamarbetet, vilket Polen länge önskat. En gemensam anskaffning skulle också stärka Sveriges/Saab Kockums möjligheter till ett nytt ubåtskontrakt i Australien.
Möjligheten att agera finns nu och den bör man ta på en gång i det kommande försvarsbeslutet. På samma gång som man skulle begränsa nackdelarna med Sveriges strategiska reaktivitet, skulle man också höja tröskeleffekten rejält och även gynna försvarssamarbete och näringsliv. Kan det bli bättre?
Tidigare delar:
Del 1 – Varför tröskelförmåga?
Del 2 – Förmåga till luftoperativ kontroll (inkl. grunder BVR-strid)
Del 3 – Luftburen offensiv förmåga
Wiseman - gratulerar till din förmåga att inte förtröttas i dina ansträngningar. Som så ofta annars har du helt rätt i vad du skriver och jag är glad att inte vara ensam i kampen för kryssningsmissiler.
SvaraRaderaPolitiker skiter dock i våra synpunkter och sitter med slickat pekfinger i vädret för att känna vad som kan öka röstetalet till deras parti. Att vårt lands integritet blir allt tydligare hotad tycka inte kännas hotande för dem. Jag börjar nästan undra om deras analytiker kan ha rätt, skiter även väljarna i militärt försvar utom möjligen de dagar när Putins ubåtar seglar helt öppet i Värtan? Och värst av allt är att vi saknar en opposition värd namnet.
Bra, men är det någon som på allvar tror att detta kommer att realiseras?
SvaraRaderaI den ekonomiska verkligheten där vi nu dessutom bundit enorma summor i hopplösa IT-projekt borde försvarsdebattörerna istället komma fram till vad vi skall lägga ned utan att förlora ytterligare av den anorektiska försvarsförmågan som återstår.
Sluta drömma om tillskott! Det kommer inga!!
Låter bra det där, ställer helt upp på tanken. Men förklara gärna varifrån Ryssen skulle starta sitt omfattande anfall mot vårt land. Vi är ju som bekant omgivna av NATO länder som likt en skyddande mur gör livet besvärligt för ryssarna. Är det realistiskt att tro att Ryssarna skulle komma smygande på neutralt vatten i Finska viken eller från eklaven Kaliningrad. Samma sak gäller deras flygstridskrafter för övrigt. Nästa fråga är hur vi skall lyckas få våra kryssningsrobotar att träffa Ryska mål utan att flyga över NATO kontrollera område. Skall vi begära tillstånd till detta efter eller före ett anfall. Nästa fråga är varför vi skall ha ubåtar bara till att skjuta kryssningsrobotar. Dessa kan väl lika gärna via mobila och rörliga enheter skjutas från fastlandet eller Gotland. Man får många kryssningsrobotar för en ubåt, blir kanske även över till lite luftvärn. Sist men inte minst måste man fråga sig hur vi får tillgång till så detaljerade och dagsaktuella bilder på tänkbara mål när vi som bekant inte har egna sateliter. Där är det ju frågan om kontinuerliga observationer över tid. Allternativet är då naturligtvis att vi skaffar kärnvapen som båda sidor förfogar över men detta är helt orealistiskt.
SvaraRaderaHur skall våra små ubåtar och även nya större ubåtar kunna bära så många kryssningsrobotar att de ger någon effekt? Kan man bara avfyra några få robotar ökar risken att alla skjuts ned av luftvärn eller att fiende helt enkelt räknar med att förlusterna är acceptabla.
SvaraRaderaOm konventionella vapen skall vara avskräckande för en stormakt borde de behöva finnas i större mängd. Typ landbaserade kryssningsrobotar med lång räckvidd som är många nog för att mätta luftvärnet hos stora stridsfartyg eller kritiska militära mål på andra sidan Östersjön.
Jag finner det rimligare att lägga pengarna på många landbaserade robotar än få sjöbaserade på få ubåtar som dessutom har mer än tio års leveranstid. Båda robotbaseringarna har för övrigt samma behov av fjärran sensorinformation.
Om poängen är att få en förmågehöjning i närtid förväntar jag mig att det skulle göra mer nytta att utöka ubåtsbesättningarna och stödjande system som marinbaser. När vi har många ubåtar med besättningar och gott om intelligenta minor och torpeder till dem ser jag kryssningsrobotar som en bra-att-ha grej vars nytta inte är andraslagsförmåga utan den rustningsekonomiska egenskapen att de borde kostar mer för fienden att skydda sig emot än för oss att köpa och ha i beredskap.
Rustningsekonomiskt borde redan dagens ubåtar med minor och torpeder vara en bra investering och fler av samma kostar mindre än nya typer av system.
Jan Burman, vi är hålet i muren...
SvaraRaderaDet är sannerligen en smula märkligt att höra folk tala om rustning samtidigt som vi här på förbandet jobbar som bäst med att göra listor över vilka som ska bli av med jobbet till följd av RB5.
SvaraRaderaDet går inte att avfyra Tomahawk med torpedtuberna som svenska ubåtar har idag även om de råkar ha rätt diameter (533 mm). Våra ubåtar har”utsimnings” tuber, för tystast möjliga avfyrning av torpeder. För Tomahawk krävs någon form av aktiv-utskjutning vilket inte enkelt låter sig byggas in på våra ubåtar. Men A26 är tänkt att vara förberedd för att kunna kompletteras med aktiv utskjutning, om någon skulle prioritera det (och tillskjuta pengar förstås också).
SvaraRaderaOM våra ubåtar hade aktiv-utskjutning i sina tuber så skulle de kunna ta ombord lika många Tomahawk som de kan lasta tunga torpeder idag. Men man skulle aldrig vilja kasta loss utan några torpeder i lasten så antalet Tomahawk skulle troligen understiga 10 st per ubåt (sannolikt inte fler än maximalt 6-8 st).
Vad skulle 10 st Tomahawk kunna åstadkomma? Blir det inte på sin höjd några irriterande myggstick på den ryska björnen?
OM Rysslands anfall mot Sverige är en del i en större operation mot NATO så kommer mängder med NATO kryssningsrobotar att flyga mot mål i Ryssland, vad nyttan med ytterligare en handfull Svenska skulle bidra med då är svårt att säga (knappast någon tröskeleffekt om Ryssland redan är berett på storkrig).
OM Rysslands anfall riktar sig enskilt mot Sverige, vilket inte är ett helt omöjligt scenario längre, så ska våra kryssningsrobotar på egen hand skapa tröskeleffekt (för NATO kommer sannolikt inte att gå i krig med Ryssland för vår skull). Hur rädd skulle Ryssland vara för en handfull kryssningsrobotar? Vad skulle vi skicka dem emot som skulle ge oss avsevärd nytta (tröskeleffek)?
Slå ut Rysslands hamnar i Östersjön? Hur många meter (km) kaj måste vi rasera då? Och hur många meter kaj raserar en Tomahawk? (30-100 m kanske, beroende på kajen?)
Slå ut Rysslands flygbaser? Hur många flygbaser har Ryssland? (många) Hur många Tomahawk krävs för att göra en flygbas med två startbanor och bunkerhangarer obrukbar) Och hur lång tid tar det för Ryssland Ingenjörsförband att reparera flygbasen igen?
Skicka dem mot Kreml? Ja, det skulle säkert kännas bra för själen en kort stund… Tyvärr är risken att om vi skickar vårt ”kraftfullaste vapen” mot Moskva, så kommer Ryssland att svara med att skicka sitt ”kraftfullaste vapen” mot Stockholm…
Jag tror inte Ryssland skulle se det ens som en variabel värd att ta med i sin riskkalkyl inför ett eventuellt angrepp mot Sverige - om vi skulle kunna ”vedergälda” med en handfull kryssningsrobotar! De myggsticken ruskar den ryska björnen knappast på sig av…
Och betänk då att dessa kryssningsrobotar skulle komma på bekostnad av någon annan högt prioriterad förmåga i vår försvarsmakt!
"...någon annan högt prioriterad förmåga i vår försvarsmakt!"
RaderaHörde jag någon säga musikkårer och högvaktsparader?
@Resenären, Syns inte Försvarsmakten, Så finns inte Försvarsmakten.
RaderaPolisen syns i varenda nyhetsutsändning, alltså finns Polisen, och kommunicerar ut SITT budskap.
Mvh Göran Mellblom
tiny-admiral,
SvaraRaderaVad gäller torpedtuberna har jag aldrig hört att det skulle vara något problem, men det kan mycket väl vara som du säger. Desto större anledning att justera detta till NGU.
Självklart kommer antalet robotar att vara begränsat, precis det skulle vara begränsat för flygplan eller markbundna plattformar. Det är inte heller några svärmar med robotar som behövs.
Effekttänkande bygger inte på att "rasera hundratals meter kaj"utan att kunna påverka enskilda sårbarheter. Sådana finns i alla system och för rysk del finns ett antal sårbarheter i form av nyckelförmågor som krävs för operationer över Östersjön. Vår egen förmåga idag att påverka sådana är närmast icke-existerande eftersom några offensiva vapen aldrig anskaffats de senaste decennier.
Blotta fysiska förekomsten av en dylik svensk förmåga skulle göra det betydligt mer kostsamt att genomföra en operation mot Sverige eftersom mer resurser då måste bindas till egenskydd.
Du liksom många andra verkar förutsätta att NATO-länder gladeligen ska göra det som vi är intresserade av och att man blint ska ställa upp på vår sida. Jag är inte fullt lika säker på det, därtill brukar man vara mån om att medlemmar ska dra sina egna strån till stacken. Som bekant är europeisk försvarspolitik inte något som imponerar i USA.
Just förutsättandet av olika geografiska allianser och statiska lägen var det som gjorde att Sverige stod fullkomligt oförberett i december 1939.
@Wiseman, Bjötkegrens bok" Sverige inför Barbarossa" illustrerar bra hur invecklade och mångfasetterade beslutsprocesser är för stater inför krig och stöd eller inte stöd till andra stater.
RaderaRekommenderas för dem som Förutsätter snabba NATO ingripanden.
Mvh Göran Mellblom
Wiseman, kan du förklara hur några enstaka robotar kan ha så stor betydelse efter att en fiende har angripit?
SvaraRaderaJag kan föreställa mig hur det skulle kunna knäcka ett svenskt försvar där vi har ett eller två exemplar av varje förbandstyp och fredstida svensk politisk vilja. Men hur kan det knäcka en fiende som självfallet är mobiliserad och beredd på små motangrepp?
Skall någon tiotal robotar ha sådan betydelse behöver de vara lastade med vätebomber.
Hej Wise,
SvaraRaderaNej, jag är inte en av alla de som tror att NATO kommer att ”blint” ställa upp på vår sida vid ett eventuellt enskilt anfall mot Sverige (alldeles för många som naivt tror det). Jag anser att vi själva måste ta ansvar för vår säkerhet och skapa en tillräckligt hög tröskel på egen hand. Och jag är fortfarande tveksam att kryssningsrobotar är bästa sättet för oss att skapa tröskeln då jag inte tror den effekt som de kan leverera är stor nog för att störa Ryssland tillräckligt mycket.
En trovärdig (avskräckande) andraslagsförmåga, mot Ryssland, tror jag kräver liknande vapen som Israel, Kina, Frankrike, Storbritannien, USA och Ryssland har på sina ubåtar - och jag är inte negativ till att vi också skulle kunna ha det (det är bevisligen krigsavhållande). Men jag hyser inga illusioner om att så skulle kunna bli fallet…
Kryssningsrobotar i begränsat antal, med konventionella laddningar, absolut bra att ha i sin verktygslåda - men tillskriv inte det systemet allt för stor ”tröskeleffekt” mot Putin.
Det finns andra, bättre, metoder än kryssningsrobotar för att skapa mer påtagligt negativa effekter mot Ryssland (och därmed reellare tröskeleffekt också).
Göran.
SvaraRaderaRekommenderar dig att lägga en stund på att läsa gästinlägget "frihetens garanti" på Skippers blogg. Fundera sedan om det är fler parader som skribenten efterfrågar.
Du har för övrigt en hel del obesvarade frågor som ställts direkt till dig i tidigare trådar. Svarar du inte så finns du inte!
@Resenären, varför skriver du anonymt och ej under ditt eget namn?
RaderaGM
@Resenären, beskriv hur FM skall nå fram till allmänheten och kommunicera med den. Beslutsfattarn intresserar sig ej för bloggdebattörerna i någon högre grad.
RaderaGM
Göran.
RaderaDet finns en saga av H.C. Andersen om hur det gick när man skulle visa upp något som egentligen inte fanns. Är du bekant med den?
Magnus Redin,
SvaraRaderaVi kan börja med att konstatera att även om ett angrepp på Sverige är påbörjat kommer det att kräva underhåll. Sjö och markförband som sätts in måste fortsatt ha en upprätthållen underhållslinje hem. Det gör både fartyg såväl som det som ska fraktas över sårbart. Flygplan är beroende av vissa nyckelfunktioner utöver det mest uppenbara som ammunition och drivmedel.
För att inte röja någon aktuell information kommer jag att ge några historiska exempel.
Under det kalla krigets höjdpunkt på 80-talet såg NATO det som närmast omöjligt att möta WP pansararméer utan både enorma förluster i materiel och terräng, såvida man inte använde kärnvapen. Det skulle i sin tur leda till att WP också använde kärnvapen. När man började analysera WP-arméerna som system fann man att de för sitt enorma drivmedelsbehov var beroende av 4 underjordiska pipelines och bränslereservoarer som man inte kunde påverka då de var för väl fortifierade. Vad man däremot kunde påverka och stoppa hela systemet var reglerstationerna för respektive pipeline. Det skulle dessutom kräva mycket små medel och stoppa drivmedelsflödet i minst dagar, förmodligen veckor.
Under Gulfkriget ansågs det som helt omöligt att slå ut de irakiska stridsledningscentralerna som var mycket väl fortifierade. Vad man däremot provade var att fälla 2000-punds bomber mot anläggningarna. Det slog inte ut någon anläggning, men var riktigt obehagligt för dem som opererade därifrån och mycket riktigt upphörde verksamheten vid varje anläggning som sände och bombades, trots att anläggningen inte slagits ut.
Ovanstående är exempel på effekttänkande. Ringa vapeninsatser med mycket stora resultat – och de fungerar mycket bra mot den typ av centraliserade system som Ryssland fortfarande nyttjar som del av det sovjetiska arvet. Problemet är att leverera en verkansdel när man inte har något som går längre än några kilometer och är av den klenaste modell som går att uppbringa.
tiny-admiral,
SvaraRaderaSkönt att höra.
Det finns ingen tröskelskapande förmåga som enskilt når ända fram – möjligtvis med undantag för kärnvapen, men där lämnade vi ifrån oss vårt sista plutonium för kärnvapen för tre år sedan.
Kryssningsrobotar bidrar till att öka kostnaden för en angripare eftersom de egna resurserna på hemmaplan också måste skyddas. Med tillräckligt många tröskelskapande förmågor skapar man sig en rejäl och trovärdig tröskel.
"Ovanstående är exempel på effekttänkande. Ringa vapeninsatser med mycket stora resultat – och de fungerar mycket bra mot den typ av centraliserade system som Ryssland fortfarande nyttjar som del av det sovjetiska arvet."
SvaraRaderaTack och lov att vi inte hittat på något så tokigt...eller...
Aha, förslaget bygger alltså på att Ryssland bygger sin nya "dödsstjärna" med samma svagheter som den gamla. Iofs inte orimligt att upprepa fatal svagheter då putinregimen har upprepat delar av Sovjets ekonomiska svagheter.
SvaraRaderaAtt skaffa sig vapen för att slå mot svagheten är en bra idé men då skulle jag föredra att i första hand skaffa attackrobotar med lång räckvidd till flyget och därefter för landbasering då jag tror det går snabbare och ger mer förmåga per krona.
Magnus Redin,
SvaraRaderaNej det bygger inte på Ryssland ska bygga någon dödsstjärna. Det bygger på att alla system oavsett om de är svenska, amerikanska eller ryska har en svag länk och att inte ha förmåga att påverka sådana är mindre genomtänkt.
Som du säkert såg förra året utgjorde del 3 i den här serien just flygburna kryssningsrobotar. Komplettering är av godo om det är en förmåga man strävar efter. Av den anledningen har Finland strävat efter att såväl ha flygburna som markbaserade kryssningrobotar. De ubåtsbaserade är dock de som är svårast att slå ut i jämförelse med flygburna eller markbaserade som någonstans ska förvaras i ett förråd innan de mobiliseras.
Nej man måste inte förvara markbaserade kryssningsmissiler i förråd direkt. Underjordiska utspridda silos är väl en bra lösning?
SvaraRaderaNågonstans är alla system som svagast men att utpräglat svaga punkter skall bestå över decennier kan vara önsketänkande.
SvaraRaderaDock förutsätter anfallskrig mot icke hotfulla grannar som gärna handlar med en ett mått av politiskt vansinne. Sådant brukar gå hand i hand med paranoia och centralisering av makt som reaktion på att ordervägran och t.o.m. uppror är rationella reaktioner på destruktiv politik. Detta borde ge förutsättningar för skapande av nya svaga punkter i ledning och logistik. Så jag tror du har rätt.
Har du läst PDF:en jag skickade över vet du att jag har höga tankar om ubåtsvapnet. Dock är jag mera inne på de från kalla kriget klassiska uppgifterna som del av skalförsvar plus att ett utökat ubåtsvapen borde vara en bra förmåga att bidra med i ett utbyte grannar emellan.
Jag tror för övrigt att kalla krigets skalförsvar mot invasion över Östersjön var ganska fritt från fatala svagheter så när som på frågan om det hade mobiliserats i tid.
Dagens försvars fatala svaghet förefaller vara att problemet hur man får en rik och tekniskt avancerad stat att avstå från att rusta upp när den hotas är löst...
(Jag vet dock inte om detta är en aktiv handling av någon part.)
Ja nu tillhör inte jag dem som tror att NATO skulle komma oss till hjälp av någon form av solidaritetsanledning. Det handlar om när gränsen är passerad för att dom skall betrakta Ryssarnas aggerande farlig och oacceptabel för deras skull. Även om nu krigsrrisken av skäl jag tidigare sagt är mindre än tidigare finns där en risk. Så här ser jag på det hela.
SvaraRaderaFör närvarande har vi praktiskt taget inget försvar. För närvarande skulle Ryssarna kontrollera oss inom ett dygn och inom ett par dygn skulle vi sitta vid förhandlingsbordet och underteckna fredsmandat. Under den korta tiden hade NATO inte ens hunnit mötas och FN knappt hunnit skicka ut alla fördömanden som skulle komma som ett brev på posten. Sverige skulle kontrolleras av Ryssen och NATO skulle aldrig starta ett anfallskrig för att befria oss, det är ställt utom allt tvivel.
Men om vi i stället hade ett såpass kraftigt försvar att Ryssarna skulle haft att göra åtminstone några veckor och tillika åkt på kostsamma förluster ligger saken för en annan bedömning. Det är definitivt inte uteslutet att NATO under brinnande krig skulle anse sig för egen del vara tvungen att agera. Nu vet vsrken Ryssarna eller vi hur utfallet blir och den risken tar man inte så där på en höft. Vi är omgivna av NATO och Ryssarna skulle få rejäla svårigheter att "komma åt" Sverige. Man måste också fråga sig vad Ryssland skulle med Sverige och i första hand Gotland till när man är omringad av fienden. Nej vi behöver ett starkare försvar för att inte locka Ryssen att vid ett snabbt anfall
I stort sett bara behöva stänga av strömmen för att vinna kriget. Så är tyvärr situationen idag.
De har nyss bestämt att de skall höja skatten med 6 miljarder, varav 4,5 miljarder skulle gå till försvaret. Eller något ditåt. Tror ni att fru finansministern drar tillbaka den delen av skattehöjningarna som skulle gå till försvaret, eller tror ni att pengarna kommer att inkasseras för att användas till genuscertifierade dagis o.dyl.? Jag säger bara, svenska kvinnor är för jävla dåliga, i synnerhet dem i riksdag och regering!!!!
SvaraRaderaSom jag har förstått det så är det samma Tomahawk robot oberoende på hur man väljer att skjuta den, det som skiljer är den kapsel ur vilken roboten skjuts och för ubåtar så finns två typer; TTL och CLS. TTL är den kapsel som används vid horisontell utskjutning från torpedtuberna medans CLS används vid vertikal utskjutning. CLS används inte enbart av ombyggda robotubåtar utan också av attackubåtar vilka har vertikala tuber utanför tryckskrovet.
SvaraRaderaMed TTL kapseln så placeras roboten i ubåtens torpedtub och ansluts till ubåten via en navelsträng för kommunikation och tryckluftsmatning. Kapseln trycksätts med luft och efter torpedluckorna öppnats så skjuts roboten och kapseln ut som en enhet med hjälp av vattentryck. När kapseln nått ett säkert avfyringsavstånd från ubåten så tänds startraketen varvid roboten separerar från kapseln.
Eftersom man använder samma typ av robot oavsett om det handlar om avfyrning från ubåt, fartyg eller land så står införskaffning av ubåtsbaserade Tomahawk knappast i något motsatsförhållande till de två andra typerna – snarare så är det kostnadseffektivt att låta flera system använda samma robotar. Med ett pris runt 20 miljoner kr styck så är inte införskaffning av robotar någon större kostnad om vi ställer detta i relation till ex. införskaffning av ubåtarna för ca 4 miljarder kr per styck. Frågan är snarare hur vi kan motivera den mycket höga kostnaden för ubåtarna om vi samtidigt inte förser dem med en adekvat beväpning? På samma sätt kan man fråga sig på vilket sätt det är ekonomiskt vettigt att lägga 90 miljarder på stridsflyget de kommande åren utan att få tillgång till kryssningsrobotar när vi kan lägga 91 miljarder och få tillgång till kryssningsrobotar? Att göra saker och ting halvdant brukar inte resultera i någon större ekonomisk besparing, skillnaden i effekt tenderar dock att vara betydande.
Wiseman:
SvaraRaderaDet hade varit värdefullt om Du placerat denna typ av ökad tröskelhöjd i ett större sammanhang. Tänkte Du Dig ett isolerat angrepp på Sverige från rysk sida som en variant på "indirect approach" för att militärgeografiskt isolera baltstaterna före ett erövrande av dem? Gotlands betydelse i ett sådant sammanhang har stötts och blötts, och nog verkar det klokare ur rysk synpunkt att försöka besätta Gotland under "fredliga" förevändningar än att ta en för alla uppenbar konflikt med "hela" Sverige - och i så fall förefaller ett svenskt anfall mot noder i det ryska fosterlandet med ett mycket begränsat antal TLAM inte vara något en svensk regering skulle acceptera.
Viktigast synes mig dock vara vad som framförts i andra inlägg - vi har redan i dag vapenbärare för kryssningsrobotar liksom grunderna för en utspridd och fortifikatoriskt skyddad lagring av dem. Att satsa på att bygga på den som bas torde bli både billigare och framför allt snabbare än att vänta på en ubåtsbasering. Ubåtarnas stora värde även för att skapa osäkerhet kring genomförandet av en ockupation av Gotland torde vara oomtvistad, och då vore det kanske bättre att bygga om befintliga ubåtar för att även kunna bära sjömålsrobotar?
Med de politiker vi har och med den väljarkår de stödjer sig på är nog resonemang som dessa skäligen teoretiska.
Man måste prioritera och nu för tiden prioriterar man att Försvarsmakten ska vara lekstuga för de politiska absurditeter som gäller för dagen. Tältpinnar som är för långa verkar vara ett problem då någon kan känna sig kränkt.
SvaraRaderahttp://mobil.svd.se/nyheter/forsvaret-satsar-pa-jamstalld-design_svd-4461775
Att tro att svenska politiker skulle ta ett ord som kryssningsrobot i sin mun är naivt, när de klartgjort inställningen till Bombkapsel 90.
SvaraRaderaBra Wiseman ,att du idogt slåss för vårt oberoende och upplyser medelsvensson och (förhoppningsvis politiker och beslutsfattare att det är hög tid att agera för ett starkare förvar!
SvaraRaderaDet behövs fler som du.
Anders