Vid frukosten i morse höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag läste Dagens Nyheters intervju med Rysslands ambassadör i Sverige, Viktor Tatarintsev. Tatarintsev får svara på sju relativt enkla frågor och lägga ut sin och Kremls syn i svaren utan några uppföljande och fördjupande frågor. Sådana hade man nämligen kunnat ställa en uppsjö av.
Det är bara att gratulera till en väl genomförd informationsoperation.* Just denna form av intervjuer och publicitet är sådant många arkitekter bakom informationsoperationer bara kan drömma om att uppnå. Här ges publicitet i landets största dagstidning och i en form av meningsutbyte som har karaktären av högsta legitimitet. Det är precis den här effekten företag vill uppnå när de köper egna tidningsbilagor i de stora tidningarna och utformar dessa i samma form som huvudtidningen, men med en smal text längst upp i sidhuvudet att "Detta är en annonsbilaga".
Hade det här varit för ett år sedan hade jag själv ägnat någon timme åt att skriva ett dekonstruerande blogginlägg kring ambassadörsintervjun och inte minst de frågor som inte ställdes. Nu är dock läget så att idag slipper jag det. Tidningen Hela Hälsinglands utmärkte ledarskribent Patrik Oksanen har redan löst uppgiften och jag rekommenderar verkligen att man läser vad han skriver – och för den delen det mesta som han har skrivit tidigare.
*Innan man drar för stora växlar på att Dagens Nyheter skulle bistå Ryssland med att genomföra informationsoperationer, bör man fördjupa sig i just vad informationsoperationer är och den uppsjö av sätt de kan genomföras på
Om / About Wiseman's Wisdoms
▼
torsdag 18 juni 2015
4 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Avseende att dra eventuella växlar kopplat till i vilken omfattning DN står till Rysslands förfogande för att sprida desinformation eller inte, så kan i vilket fall konstateras att det i dagens tidning ånyo upplåtes betydande utrymme till en av putinregimens mer pålitliga påskyndare – Sven Hirdman.
SvaraRaderaHirdman tillåts på debattsidan utveckla sina sedan tidigare väl kända och tröttsamt tendensiösa litanior emot en logisk och sund utveckling av den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken i allmänhet och ett medlemskap i den nordatlantiska fördragsorganisationen i synnerhet.
Måhända en händelse som ser ut som en tanke...
DN kunde, i syfte att tillgodose allmänintresset, gott komplettera presentationen av Hirdman med meriter som: hedersordförande i skandalbolaget Rusforest och ledamot i den ryska statens institut för internationella relationer - där Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov för övrigt är ordförande.
Det här är inte enkelt. För några år sedan skulle inte detta ens benämnas informationsoperation. Det skulle varit en intervju helt enkelt. Nu är läget ett annat och du Wiseman, du kan ha rätt. Problemet är vem skall man lita på? Det intressanta är inte att ambassadören fått möjligheten att oemotsagd breda ut sig (dålig intervjuare). Det intressanta är om folk tror på vad han säger. Att en ledarskribent på en lokaltidning tar upp och dissekerar händelsen är i sig behjärtansvärt. Men vad är det som säger att vi skall tro på den dissekeringen?
SvaraRaderaVem kan i dagens läge vara "väktare" på informationsarenan?
Vi har 3 tunga mediakluster, Schibstedt, Bonniers och "Public" Service. Två av dessa drivs av vinstintresse, (scoop och snabba klick), kring det återstående diskuteras finansieringen frekvent, mottagaravgift eller en skattefinansiering (som hotar det sk oberoendet). Journalistkåren har därtill enligt undersökningar värderingar som till 80% ligger åt vänster. Är detta en bra grund för trovärdighet?
Utöver detta finns "nätet" som i alla fall i dagsläget är en ganska öppen arena med en oändligt bred repertoar av information och desinformation såväl medveten som omedveten, förslagen som naiv etc etc.
Lägg till detta ministrar som står och säger att "de facto" nerdragningar egentligen är satsningar. Minus blir helt plötsligt plus.
En Försvarsmakt som "sluter sig i sig själv" och ser allt utanför staketet som hot, vare sig det handlar om samverkan med det civila eller några Waxholmsbåtar som kör en rutt de kört de senaste 30 åren.
800 grader, du kan lita på mig, du kan....
Jag är ingen beundrare av Sven Hirdman, långt ifrån, men rätt skall vara rätt.
SvaraRaderaUr Rusforests årsredovisning för år 2014 (nedladdningsbar) framgår bl a att Sven Hirdman för året 2013 uppbar ett styrelsearvode på kSEK 37 (lägst av alla i styrelsen). För år 2014 har han inte fått något arvode alls och är heller inte upptagen i listan över styrelsemedlemmar. Det finns väl anledning anta att föregående skribents uppgift om ”hedersordförandeskap” inte längre är aktuell.
Det lär vara relativt vanligt att ambassadörer och andra ambassadtjänstemän efter några år på sin utrikes stationeringsort kommer att identifiera sig mera med värdlandet än med sitt hemland.
Du skriver att Patrik Oksanen löst uppgiften. Jag tolkar det som en form av bifall. Oksanen skriver bland annat att Sverige "hotas öppet för ett Natointräde". Termen hot har återkommande använts i Natodebatten, nu senast av Wilhem Agrell i hans artikel i DN där han förespråkar ett svenskt medlemskap i Nato.
SvaraRaderaUtan att göra dig ansvarig för vad Oksanen skriver tyckte jag det vore intressant att höra vad du anser om användningen av termen hot i anslutning till de ryska uttalandena som gjorts, av Tatarintsev beträffande omorienteringen av missilerna, samt av det ryska utrikesministeriet vilket enligt Aftonbladet hävdar att "Sveriges inträde i Nato skulle ha militär- och utrikespolitiska konsekvenser som skulle kräva nödvändiga reaktioner".
Efter vad jag förstår har sanningshalten i just de här ryska uttalandena inte ifrågasatts av någon sida i debatten. Möjligen eftersom det tycks handla om självklarheter. Att ett svenskt inträde i Nato inte skulle ha militär- och utrikespolitiska konsekvenser eller att ett svenskt medlemsskap inte skulle medföra att ryssarna omorienterar sina missiler förefaller vara rent befängda påståenden. Frågan inställer sig dock, om samtliga sakkunniga i sak skriver under på faktainnehållet i just de här ryska uttalandena, varför denna upprördhet i media? Varför används termen hot?
Skulle du själv offentligt instämma i att ett svenskt Natomedlemsskap skulle få militär- och utrikespolitiska konsekvenser och medföra att Ryssland omorienterar sina missiler? Om du inte skulle instämma i det, är orsaken att du inte vill bli anklagad för att använda hot i debatten? Och om du inte är orolig för att bli utsatt för sådana anklagelser, varför är du inte det? Ryssarna blev ju anklagade för att hota när de sa precis samma sak. Är det så att olika förutsättningar gäller beroende på vem som framför ett givet fakta? Exakt varför är i så fall samma fakta att betrakta som ett när den ena avsändaren framför det inte när den andra avsändaren gör det?
Att Ryssland vill och försöker påverka debatten i en riktning vilken gynnar dem får anses självklart, om än inte nödvändigtvis önskvärt. Anser du att det beträffande de specifika sentenser vilka påståtts vara hotande rör sig om otillbörliga försök att påverka debatten? Om så är fallet, varför anser du att de är otillbörliga? Handlar det i så fall om ett slags påverkan vilken är principiellt otillbörlig och bör fördömas oavsett vilken främmande makt som står bakom motsvarande påverkan?
Vore det bättre om den svenska allmänheten inte nåddes av sanningsenliga ryska uttalanden beträffande Rysslands inställning och reaktioner på ett svenskt Natomedlemsskap? Är fakta om konsekvenserna av ett svenskt medlemsskap i Nato något som skall vara förebehållet en utvald skara särskilt betrodda samhällsmedborgare? Eller är just de här ryska uttalandena att betrakta som korrekta och acceptabla inlägg i debatten? Och om de är korrekta och acceptabla inlägg, bör de då inte också benämnas och behandlas som sådana? Finns det andra mer neutrala termer än "hot" vilka kunnat användas i sammanhanget?
Anser du att beteckningen hot är en i sammanhanget korrekt beteckning på de aktuella ryska uttalandena? Är det en term du själv skulle använda? Varför? Varför inte? Är inte "hot" i själva verket en laddad och medvetet missvisande beteckning vilken används i propagandistiskt syfte av Natoförespråkare vilka skulle föredra att instinktiva, hukande ryggmärgsreaktioner på "det ryska hotet" dominerar debatten snarare än fakta i frågan?