I förra veckan skrev Johan Hansson en debattartikel hos Dagens Industri som väckte en viss uppmärksamhet både i Försvarsmakten såväl som i sociala medier. Jag adresserade reaktionerna mot debattartikeln i ett inlägg förra veckan. Att lägga locket på försvarsdebatt såsom tidigare gjorts vore förödande. Fler kreativa inlägg behövs för kloka lösningar och utveckling ska nås. Sedan förra veckan har Johan Hansson skrivit ett inlägg på sin egen blogg om debattartikeln och här nedan följer ett gästinlägg med en annan ståndpunkt. Båda lika viktiga för debatten.
Wiseman
—————————————————————
Tunga system väger tungt även i framtidens försvar
Johan Hansson skriver den 28 oktober på DI-debatt att Försvarsmaktens förmåga inte nödvändigtvis behöver bestå av tunga förband i framtiden utan att fjärrbekämpningssystem och kvalificerat hemvärn kanske hör framtiden till. Jag delar inte den uppfattningen. Hansson titulerar sig militärstrateg i sin debattartikel. Strategi kan förklaras som förmågan att omsätta politiska målsättningar i praktisk handling eller taktik. Taktik kan alltså förklaras som det praktiska utförandet. Hansson har kanske en strategisk poäng men resonemanget uppvisar stora brister i taktiken och därmed i praktiken.
Tunga system såsom mekaniserade bataljoner och brigader har en överlägsen skyddsnivå, stor eldkraft och hög rörlighet på stridsfältet. Stridsvagnar och stridsfordon tillsammans med artillerisystem och minor skapar en triad av eldkraft vilken är ytterst svår för fienden att skydda sig mot. Kombinationen av den tredimensionella eldkraften och den höga rörligheten innebär att striden kan föras istället för att pareras. Det Hansson förespråkar är precis tvärt om, en endimensionell strid vilken är relativt uddlös och helt avhängt fungerande teknik.
Svagheterna i långräckviddiga bekämpningssystem som Hansson förespråkar är flera. Utöver den uppenbara risken med att satsa på endimensionella system med hög teknologinivå, få och dyra system finns rent användarmässiga begränsningar. Sensorn eller den enskilde observatören som leder elden måste på något sätt förflyttas eller förflytta sig för att inte vara på fel plats. Förflyttning är en känslig del eftersom skyddet är lågt i lätta fordon. Dessutom ska målen upptäckas och identifieras utan att sensorn eller observatören själv blir upptäckt. Därefter ska en radiosignal skickas vilken kan pejlas och på så sätt positionsbestämmas. Sen ska skjutande enhet skjuta en granat vilken kan detekteras i sin bana och avslöja både skjutplats och nedslagsplats. Därefter ska skjutande system flyttas för att undgå bekämpning. Slutligen ska granaten träffa vilket det finns både tekniska och taktiska motmedel mot. Även om denna kedja fungerar tillfredsställande i konflikter motsvarande Afghanistan så finns det stora svagheter när det kommer till en nationell kontext med en högteknologisk motståndare. Därtill bör det nämnas markstridskrafternas unika förmåga att upprätthålla kontroll på marken vilket ett långräckviddigt system helt saknar.
Vad avser Hemvärnet så finns onekligen utvecklingspotential vad avser väpnad strid. Det har Hansson rätt i. Men ett Hemvärn är ett lätt infanteri med ringa samträning i större förband, lätta vapen och fordon och begränsad träning. Hemvärnet är ett bra stöd till armén men kan av ovanstående anledningar inte stå för sig självt. Den utveckling som Hemvärnet skulle behöva för att ersätta armén, motsvarar i praktiken vad armén idag kan och då faller ju hela syftet med transformeringen.
Avslutningsvis bör det nämnas att strategi utan förståelse för taktik blir lika orealistisk som meningslös. Stridsvagnar och stridsfordon har alltid hört historien till efter varje krig enligt framtidsbedömare. Men vid nästan varje mellanstatlig konflikt sedan stridsvagnen introducerades för snart hundra år sedan så har den haft en självklar roll. Stridsvagnar och stridsfordon används i stor utsträckning i Ukraina idag. Hansson nämner det polska kavalleriets tillkortakommanden i Polen 1939. Den vid tidpunkten överlägsna högrörliga mekaniserade striden med stor eldkraft är exakt vad Hansson anser vara passé. Eld och rörelse är dock tidlösa fenomen.
Andreas Ziegenfeldt
Major i armén, f.n. studerande vid Försvarshögskolans högre stabsutbildning
Om / About Wiseman's Wisdoms
▼
lördag 7 november 2015
6 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
På sitt vis har Ziegenfeldt rätt. Men hur skulle man handgripligen gå tillväga på Gotland då? Kan inte Archer göra nytta mot landstigningsfartyg också, inte bara mot armémål? Har Ryssland dem motmedel som krävs?
SvaraRaderaGotland är smalt och har ett fåtal huvudvägar som alla leder till Visby. Ska vi köra upp bakom fienden eller ska vi köra rakt emot honom?
Jag föreslår att man utgångsgrupperar på Gotland. En sådan utgångsgruppering måste kunna brytas vid varje givet ögonblick för att ägna sig åt rörlig krigföring, eftersom vi alltid kommer att behöva röra på oss förr eller senare. Vi behöver därför sensorer på strategiska ställen, dvs. småvägarna, och vi kan hålla de stora vägarna under optisk uppsikt och täcka med stridsvagnar. Men då behöver vi luftvärn för att skydda stridsvagnarna mot bl.a. helikoptrar vid bakhållsställen.
Rörlighet är viktigt, men man börjar rimligen en planering med att förbereda bakhåll. Och det kan vara bakhåll med mindre och specialiserade arméenheter med Rb 57 NLAW. Vad jag hoppas att vi är överens om är att vi behöver stående luftvärnsförband, mekskytte, stridsvagnar, UAS-kompanier både för målingivning och för länkning, Archer och kanske kustrobotbatterier på Gotland.
Jag föredrar att inte vänta på att ryssarna landstigit från sjön, genom att eldleda från kusten mot landstigningsfartyg och mot luftvärn och andra fordon som redan har satts i land på stranden. Då reducerar man risken för att pejlas. Det finns metoder för att inte befinna sig där man sänder om eldledarna drar en bit kabel. Man kan också rikta och avskärma sändaren.
Ett landskap som är mer lämpat för rörlig krigföring är Skåne med sitt finmaskiga vägnät.
Jag vill dock inte vara tvärsäker på mig själv i detta, det har jag varit så många gånger att jag har tappat räkningen, och ändå har jag många gånger haft fel.
Tycker såväl Libbo som denna skribent har poänger, men de missar den tröskeleffekt som svensk tung mek ger för Ry - luftlandsätnningsförband måste snabbt följas av förband som kan matcha svenska mekBat. Dessa förband måste sannolikt skeppas över Östersjön vilket kommer kräva avsevärda resurser på fientligt hav.Slutligen måste Ry förr eller senare lösa den logistiska mardrömmen att försörja egna stridsvagnsförband från andra sidan Östersjön. Det är väl ovanstående som är poängen med strvkompaniet på Gotland?
SvaraRaderaMycket bra och intelligent inlägg!
SvaraRadera"Eld och rörelse är dock tidlösa fenomen."
SvaraRaderaElden utsträcks i längd/verkan och rörelsen ökar i flera dimensioner med tiden och utvecklingen.
Den eländesbeskrivning av granateld med "lång" räckvidd som återfinns i inlägget var nog aktuell då kanonen sköt ca 12 mil och var uppkallad efter herr Krupps (tjocka) fru;-)Inte mycket av problemen återstår idag och framför allt inte med de system som finns till salu nu och i en nära framtid.
Redan i slutet av andra världskriget utvecklades och driftsattes diverse olika raketer, missiler, styrda bomber och robotvapen. Begreppet lång räckvidd ökade dramatiskt. Idag är nog träffbilden för fjärrbekämpning av global natur.
Antingen direkt från utskjutningsplatsen eller via en eller flera plattformar (i luften, över eller under vattenytan).
Om FM slutade att titta i plånboken och berättade för våra politiker vad som krävs av ett modernt heltäckande försvar 2025-2030 så att de fick bestämma vilka/vad som inte skall försvaras och varför. De skulle givetvis inte ta något som helst ansvar men vi skattebetalare kunde då få ett tillfälle(vart fjärde år)att utöva vår makt istället.
Hur många LV-bataljoner av modernt snitt behövs för att vara ett heltäckande skydd för vår befolkning? Vad och vilka får inte detta skydd och varför är frågor som våra politiker måste svara på! Detta kräver dock att FM vågar berätta om antalet, beväpning och kostnader i klartext.
Dessutom förstår jag inte varför det ena utesluter det andra om vi tittar på verkligheten först. Vi behöver väl tröskeleffekten, elden, försvarsförmåga, möta, hejda, slå o.s.v. tillsammans? Både på land, i luften och till sjöss?
Problemen för vår försvarsmakt är inte avsaknad av strategi, taktik eller diverse doktriner utan på nivån kängor, hjälmdok, t-shirt och liknande.
Jag kan konstatera att ingen vill, i dagsläget, ens finansiera det man i all samsyn var så otroligt överens om i senaste försvarsberedningen;-(
Det är tungt och väger nog tyngst av allt!
SUCK!
F.d. Teaterdirektören.
P.S. Jag hoppas att din beskrivning av alla de problem som finns vid eldgivning med lång räckvidd inte är något som lärs ut vid Försvarshögskolan utan bara är något "hört på mässen". Efter en snabbkoll har vi inte hittat ett enda system med lång räckvidd eller fjärrbekämpningsförmåga som använder granater(nu eller tjugofem år tillbaka). Inte ens herr Husseins jättekanon skulle idag kallas för något som eventuellt kunde vara ett vapen med lång räckvidd.
P.S.2 Debatt är bra men det vi bör debattera är hur vi skall utforma vårt försvar efter 2030 och ta höjd för detta inom en mycket snar framtid. 2030 är sista förbrukningsdag för det mesta som så småningom är tänkt ingå i de två brigader vi, om medel tillförs, skall sätta upp i en framtid. Vad skall vi ha i brigaderna efter det och hur ser utvecklingen ut?
Min far vill påpeka att din eländesbeskrivning (undantaget granater) låter som en helt vanlig dag på jobbet.
SvaraRaderaHan är pensionerad pilot;-)
F.d. Teaterdirektören
Alla diskussioner om hur vi ska försvara oss mot en vapenmakt som ryssland är meningslösa så länge inte vi heller har kärnvapen. Är det en hemlighet vad som nu sker i ryssland? Nej det har varnats för ända sen det sovjetiska sammanbrottet. Men vad begriper ett folk som vänt ryggen åt korset som byggt detta land och som än pryder vår flagga? Vad får ett sånt folk för ledare? Kan en blind leda en blind? Kan Nato rädda Sverige? Är det inte dags att sluta vara naiva? Vi hade vår chans att bygga ett försvar för att en gång för alla hålla björnen stången, men istället vet vi vad som gjordes. Sorry mina vänner, vi sitter där vi sitter och ryssland är ett problem men just nu det minsta. Om jag lägger det så här att, måste jag välja så dör jag hellre av en rysk kula än blir torterad och får halsen avskuren av .... Vem ska ta tag i DET största problemet och hotet? Det finns det ännu en chans att göra nåt åt men snart har det också låtits gå för långt.
SvaraRaderaÄr jag pessimist? Nej realist, det här är läget och ni vet innerst inne om det.