Om / About Wiseman's Wisdoms

tisdag 2 april 2013

Vår beredskap är god II

Innan påsk publicerades ett inlägg på Marinbloggen av två fartygschefer på Visbykorvetter rörande Visbykorvetternas försvarsförmåga. Det blev då ett litet snabbt inlägg på WW med anledning av detta och inte mer än så för att inte förekomma en kommentar som lagts på Marinbloggen. Nu har påsken passerat utan att några kommentarer publicerats på Marinbloggen och tydligen fortsätter påskledigheten även denna vecka på Marinens Taktiska Stab. Av den anledning så återpubliceras nu den lagda kommentaren här på WW och med ytterligare en förtydligande utvikning nedanför.

"Som varandes svensk skattebetalare känns det skönt att läsa att vår beredskap är god. Ur aspekten försvarsupplysning är detta blogginlägg mycket bra. Man blir stolt över vad våra fartyg presterar och vill gratulera fartygscheferna och personalen på fartygen. 
Ur aspekten försvarsförmåga och försvarspolitik gör mig inlägget mycket bekymrad. Öhrstedt och Öhrn listar en stor mängd fördelar med Visbysystemets nuvarande förmågor. Begränsningar verkar inte finnas. Sitter man som beslutsfattare eller politiker och läser detta får man naturligtvis bilden av allt är gott. Erfarenheten är dock att det är lika problematiskt att inte vara tydlig med vad man inte kan, som att vara tydlig med vad man kan.
Vår teknik, stridsteknik och taktik är till stora delar hemliga och ska så vara. Att bemöta detta inlägg blir därmed omöjligt utan att bryta mot sekretessbestämmelserna. Likväl skulle det behöva bemötas sakligt. 
Hade Försvarsmakten haft den fantastiska förmåga som beskrevs 2006, hade vi aldrig haft diskussionen idag om huruvida vår förmåga är bättre idag eller då. Jag hoppas att ni fartygschefer är betydligt mer öppna i er redovisning av även brister nästa gång ni får ett besök av försvarsmaktsledning, chefer och framförallt politiker. Filtrering och överdrivet positiva budskap är vad som satt Försvarsmakten i den sits vi befinner oss i idag. Det är inte att göra varken oss själva, skattebetalarna eller politikerna en tjänst. Endast en framtida motståndare."



2006 åkte Flygvapnet för första gången iväg på en av de amerikanska Red Flag-övningarna, till Alaska (första gången en Red Flag hölls där). Red Flag är sannolikt den mest kvalificerade flygövningen i världen med alltifrån aggressor-förband (förband, både flyg och luftvärn, som tränats i att uppträda som motståndare med för motståndaren realistisk stridsteknik och taktik) till skarp ammunition mot markmål och uppträdande i stora koalitionsförband. Syftet med dessa övningar, framtagna med lärdomar från Vietnamkriget, är att utgöra en pilots första tio skarpa stridsuppdrag, då statistiken från Vietnam visade att en pilot som överlevde sina första tio uppdrag, hade betydligt större sannolikhet att överleva resterande 90 uppdrag under sin tjänstgöringsperiod i det vietanamesiska stridsområdet. (Vill man fördjupa sig i Red Flag finns en bra tidningsartikel från förra veckan om övningen, upplägg och syfte)

Enorma mängder lärdomar drogs av det svenska deltagandet i denna Red Flag. Denna övning är en av ett flertal viktiga händelser som lagt grunden till den goda förmåga att medverka i internationella operationer med stridsflyg som Flygvapnet har idag. Utåt och officiellt inom Försvarsmakten hette det att deltagandet var en enastående succé för Sverige och Gripensystemet, inte minst vad det gällde de teknologiska bitarna. Den bilden och de positiva erfarenheterna redovisades vid otaliga tillfällen de kommande åren, så till den grad att en viss högre tjänsteman på Försvarsdepartementet började tala i jämförande drag om JAS 39 och den amerikanska F-22 – en bild som är långt ifrån verkligheten.

Samtidigt hade en hel rad mycket viktiga erfarenheter gjorts vid övningen vilka inte riktigt taktade med de officiellt redovisade. Det visade sig dock vara mycket svårt att råda på den bild av positiva erfarenheter som redovisats utåt mot såväl politisk nivå som Försvarsmaktens egna motsvarigheter – Försvarsmaktsledning och flygvapenledning. Följden blev att brister som uppmärksammades redan 2006, i den officiella rapporteringen betecknades som avhjälpta, men i själva verket kvarstod som brister ända till Libyeninsatsen då man på nytt fick göra samma erfarenheter, återigen peka på gamla lärdomar och slutligen få bristerna avhjälpta.

Som "tur var" handlade det i detta fall om en internationell insats där Sverige kunde gå in i en koalition i ett läge där fienden ej längre utgjorde något större hot mot våra flygförband. Nästa gång är det inte lika säkert att vi har samma tur. Kanske är såväl odds som insats något annorlunda. Därav något av oron att man nu i Marinen gör sig samma björntjänst som man lyckades med i Flygvapnet efter Red Flag 2006 och som det skulle ta fem år att ta sig ur.

Det inlägg som fartygscheferna skrivit är något som utan tvekan kommer att falla delar av försvarspolitiken mycket väl i smaken. Vår beredskap är ju god!

16 kommentarer:

  1. Då Visby-korvetterna saknar lv-robot skriver de på marinbloggen att de saknar skydd för robotar som kommer rakt ovanifrån. Men, borde inte även hot bakifrån vara svåra eller omöjliga att bekämpa? Allmålspjäsen kan inte skjuta genom kommandobryggan och även om de skriver på marinbloggen att korvetterna har goda manöveregenskaper kan de knappast vända på en femöring.

    Jag skrev initialt frågan på marinbloggen men frågan plockades bort efter någon timme.

    SvaraRadera
  2. Problemet med internationell tjänst/övning är det filter av diplomati som läggs på kommunikationen. Det kräver ett mått av självransakan för att tolka tillsynes översvallande positiva synpunkter för att tillgodogöra sig utvärdering.

    Ungefär lite som att läsa diplomatspråk...

    SvaraRadera
  3. Thomas Eriksson,

    Målmättnad genom att använda flera robotar mot samma mål, anfallande från olika håll, är vanligt förekommande för att överkomma försvarande luftvärn oavsett om det rör mål på land eller sjömål. Du ser exempel på denna stridsteknik i denna försäljningsfilm för den ryska Club-K roboten. Liksom många nya ryska sjömålsrobotar utnyttjar denna en booster under slutfasen för ytterligare försvåra för försvararna. Har man bara en enda skjutande enhet blir man naturligtvis sårbar.

    http://www.youtube.com/watch?v=_yAGE3Bt1yE


    SvaraRadera
  4. Ja, det luktar hallon och tårta på FÖ.
    Snart påstår väl någon att reservdelshanteringen i PRIO funkar också...

    SvaraRadera
  5. Orden "..men det gick ju bra i Libyen.." har ju yttrats av högt rankade officerare om områden som kanske inte direkt var klockrena (för att uttrycka sig milt). Så denna fara är nog tyvärr vid god vigör även inom flygskrået.

    SvaraRadera
  6. Obby Noxus,

    Ja det skrämmer mig. Än mer skrämmer mig att vi snart har en hel generation OF1-3 vars normerande hot är "upprorsbekämpning".

    SvaraRadera
  7. "...OF1-3 vars normerande hot är "upprorsbekämpning".

    Hittills har det väl mest varit snack, men trots detta lär det vara meningen att armén här hemma i framtiden ska klara av att slåss i både bataljon och brigad.

    Då det svenska hjulet då ska uppfinnas på nytt kommer många att upptäcka att counter insurgency i Långtbortistan är något helt annat än strid i "bataljon och högre förband"...

    SvaraRadera
  8. Självgodheten är den värsta fienden.

    SvaraRadera
  9. När uttrycket ”Vår beredskap är god” myntades ljög man, precis som nu, å det grövsta för innevånarna i landet Sverige.
    Skillnaden är att nu är det betydligt mer transparant och håller inte för en närmare granskning.

    Jag har läst inlägget på marinbloggen flera gånger och jag måste erkänna att jag får inte riktigt ihop vad de vill få fram?
    De vill förklara läget! Vilket läge?
    De vill ge sitt erkännande till regeringens genomförandegrupp! Till Vem?
    O.S.V.

    Jag kan ana att det finns andra saker i bakgrunden, för detta är naivt i överkant och väldigt grumligt formulerat.
    Jag kan ju undra på vilket sätt de två fartygscheferna tänkt sig att detta skulle hjälpa deras kollegor och besättning till ett bättre Lv-försvar?

    Ser man saken från deras håll så stäver de två, helt oförstående till debatten om Lv-försvar, fram på böljan den blå.
    Jag kan dock undra om kunskaper, liknade de som fanns för stormakt röd, har försvunnit helt i utbildningen?

    Herr Putin har just genomfört sin variant av övningen ”Dagny”.
    Vissa saker kommer att rättas till inför nästa övning. Han har konstaterat att deras beredskap inte var helt god och att bristerna skyndsamt skall rättas till.
    Övningen ger också en fingervisning om vad som redan idag kan ordnas fram på några timmar.
    Vårt enveckasförsvar 2019 består till största delen av förband med mobtid 30 dagar eller längre!
    Undantaget är HV!

    Slutligen kan jag konstatera att det finns militärer som tror att våra brigader stormar fram över nejderna år 2016.

    Var inte en av tankarna med den ”nya” försvarsmakten att den skulle vara mer professionell?
    Jag tycker mig se en trend åt andra hållet!
    Dessutom verkar en politisk positionering krypa väldigt långt ner i organisationen.
    Det är viktigt att säga rätt saker vid rätt tillfälle tidigt i karriären!

    Suck!


    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  10. Måste vara bättre med officerare med erfarenhet av upprorsbekämpning och insikt i krigets dimma än ingen erfarenhet alls?

    SvaraRadera
  11. 23:16:

    Så länge det i sin tur inte är på bekostnad av officerarens (och förbandets) förmåga att strida inom ramen för sin huvudsakliga uppgift?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men det är inte direkt så att bataljonerna väljer mellan att öva huvudsaklig uppgift hemma och att åka till Afghanistan mer gmu/ibss/högvakt eller åka på insats.

      Radera
  12. @Wiseman, nu tycker jag att du missar målet.

    Det var knappast en OF1-3 som fällde de kommentarer som "Obby Noxus" beskrev.

    Det genomgripande problemet för oss yngre förmågor är snarare bristen på lämpliga förebilder bland de mer erfarna officerarna. För utlandstjänst är jag helt okej utbildad (däremot inte strålande) men i det utbildningssystem som OF-4+ skapat så har det saknats både eftertanke och intellektuell skärpa. Jag har samlat på mig varenda gammalt orange reglemente jag kunnat hitta, men förmågan att verka inom ramen för högre förband verkar numera även saknas bland medelålders officerare.

    Så att klaga på bristande erfarenhet bland OF 1-3 hjälper inte med tanke på att bristerna även finns klart högre upp än så. Snarare har bristerna accentuerats av att det enda en unga soldat eller officer kan få bra utbildning i är just uppgifter relaterade till "upprorsbekämpning". Det saknas helt enkelt äldre officerare på förband och ledning som kan ge oss någonting annat.

    SvaraRadera
  13. Efter att ha läst inlägget igen känns det som att jag nu skyller alla misstag på högre officerare istället.

    Det jag egentligen menar är att vi behöver självrannsakan på alla nivåer inom Försvarsmakten.

    Som föregångsman kan jag inleda med att bekänna mina egna svagheter som CBRN/Stri-befäl. Efter omorganisationen av Hemvärnet har jag fortfarande inte lyckats sätta mig in i Stridslednings-rollen och arbetar för bot och bättring. Det skulle vara skönt att skylla på omorganisationen men nu sitter jag i knipan och om jag inte förbättrar mig så är jag direkt ansvarig för våra kompanichefers blodtryck.

    SvaraRadera
  14. Att tolka det som kritik mot OF1-3 är att helt missförstå. Det är de yttre omständigheterna i form av den försvarspolitik som drev fram den strategiska timeouten och ett ensidigt fokus på internationella insatser som skapat denna situation och som har gjort att man inom framförallt Armén och Flygvapnet förlorat mycket av förmågan att uppträda i högre förband och lösa uppgifter i det nationella försvaret. På Försvarsmaktens hemsida fanns härom veckan en artikel från den då pågående flygvapenövningen som beskrev just hur yngre officerare med nästan tio år i yrket aldrig varit ute på en krigsbas.

    Det går snabbt att förlora gammal kunskap när personalen med erfarenhet roteras ut ur systemet eller lämnar Försvarsmakten helt. Det finns idag en rad mer eller mindre kritiska förmågor och områden i Försvarsmakten som under den strategiska timeouten sågs som helt onödiga och där kunskapen idag bärs av en enda till en handfull personer.

    SvaraRadera
  15. Magico,

    Ingenstans påstås att detta är för enskilt förband att välja och bestämma. Det är resultatet av ett försvarspolitiskt haveri under 00-talet.

    SvaraRadera

FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.

Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.



Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.

Håll en god ton i kommentarerna

Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.

Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.