Om / About Wiseman's Wisdoms

onsdag 3 december 2014

Julkalender 2014: Lucka 3 – Officersutbildningen

Bakom lucka 3 döljer sig ett stort problem för det svenska försvaret och även det svenska samhället. I och med värnpliktens avskaffande minskade ansökningarna radikalt till officersutbildningen. I och med att färre ungdomar fick insyn i Försvarsmaktens verksamhet, minskade helt naturligt också ansökningarna till officersutbildningen dramatiskt. Bidragande var också att den marknadsföring som gjordes av Försvarsmakten var gentemot anställning som soldat. Resultatet har blivit att enbart något hundratal ungdomar numera söker officersutbildningen, där årets antal sökande om drygt 500 var det högsta på flera år. Trots ett mycket större behov kunde endast drygt 110 ungdomar i höstas officersutbildningen på Karlberg, då det inte blev fler som slutligt svarade ja och hade genomfört antagningstesterna med godkänt resultat. Framöver behöver det dubbla antalet utbildas, vilket minst sagt kommer att bli en utmaning vad avser rekryteringen.

Det brukar heta att Försvarsmakten har alldeles för mycket höga officerare, men jag har hittills inte mött någon som kunnat peka på vilka befattningar det är som ska avvecklas eller om det löser något problem att kalla dessa personer något annat än officerare. Istället brukar diskussioner sluta i att man istället kan påvisa bemanningsbrister.

Oavsett om man tycker det är för många eller för få så kommer det inom något år att bli brist på officerare och framförallt officerare med högre utbildning, det vill säga majorer och uppåt, inte minst med tanke på de stora pensionsavgångar som är på väg. I dagsläget utbildas i snitt ca 60 majorer/örlogskaptener och 30 överstelöjtnanter/kommendörkaptener om året vid Försvarshögskolan. Utöver att dessa blir chefer för krigsförband och ska inneha viktiga befattning i staber är det också ur denna pott Försvarsmaktens framtida chefer ska väljas.

Betänker man då de kraftiga rekryteringssvårigheterna som ger utbildningskullar på drygt 100 officerare om året, att ur dessa 100 ska ca 30 st 15-20 år senare gå den högsta utbildningen (till vilken man tidigare gjort ett mycket selektivt urval) och de naturliga avgångarna längs vägen (både under officersutbildningen och yrkesväxling till det civila), faller det sig inte osannolikt så att alla som påbörjat officersutbildningen och stannar i Försvarsmakten måste bli överstelöjtnanter/kommendörkaptener för att fylla platserna på utbildningen. Tyvärr räcker inte ens detta antal till att bemanna den justerade Försvarsmaktsorganisation 2018 som tillkommit efter Regeringsbeslut 5/2013 som syftade till att reducera Försvarsmaktens personalkostnader.


Vad konsekvenserna av detta personalstrategiska problem blir om 20-30 år i form av förmåga, kunnande och kultur, vill man helst inte tänka på.

Som kommer att synas av flera andra luckor, går det fort att göra fel när man tror sig veta den framtida utvecklingen och säljer sin flexibilitet till förmån för något som utlovats vara både "billigare och bättre". I det här fallet en icke förväntad konsekvens av att värnplikten gjordes vilande till förmån för ett yrkesförsvar.


Sök officer

26 kommentarer:

  1. Ett anspråkslöst förslag hade varit att inte misshandla reservofficerskåren så enormt som Försvarsmakten gjort sedan time-outen började.
    Om man i USA kan ha motsvarigheten till reservofficerare som divisionschefer så torde det vara möjligt att ha dem som bataljonschefer i Sverige.
    Dock har man gått åt andra hållet och i praktiken raderat ut reservofficerskåren genom att endast låta yrkesofficerare vara truppbefäl (plutonchef och uppåt) på "gss-k" förbanden.
    Istället har man fått fantasier om att reservofficerare ska vara någon bemanningspool för semestervikarier!
    Hade försvarsmakten inte haft åsikten att reservofficerare är ett onödigt ont som med alla medel skall bekämpas så hade kanske problemen varit mindre, det hade dessutom lett till besparingar på personalkontot genom att reservofficerare är billigare.

    SvaraRadera
  2. Inte för att det löser hela problematiken med försörjningen av högre officerare, men inom kort påbörjas den första högre specialistofficersutbildningen, HSOU. Förhoppningsvis kan individer ur det spåret (förvaltare och flottilj/regementsförvaltare) ersätta åtminstone delar av de högre officerare som försvinner framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är välbehövligt. "Tyvärr" är dessa högre SO-befattningar redan medräknade i behovet av OF-4 i FMORG 18.

      Radera
  3. Paul Göransson,

    RO-systemet och behandlingen av RO hade kunnat bli en egen lucka. Finns mycket att säga om detta.

    SvaraRadera
  4. @Paul Göransson

    Hur menar du att en reservofficer ska vara chef över heltidstjänstgörande underställda utan att själv vara heltidstjänstgörande?

    Finns "gss-k"-förband idag där stf är en /T-befattning. Det fungerar inte så bra...

    Alternativet, en reservofficer som tjänstgör på heltid kan väl knappast vara billigare än en yrkesofficer?

    SvaraRadera
  5. Jag menade förstås gss-t och inte gss-k, jag skrev fel det ber jag om ursäkt för.

    SvaraRadera
  6. Du kan knappast lasta bortfallet av värnplikten att få vill bli Officerare. Det är väl snarast FMs eminenta sätt att behandla anställda med utlandsobligatoriet, vägran att ingå avtal mm som har gett negativa rubriker. Dessutom vilken normalt funtad 20åring som vill göra karriär söker till ett företag på konkursens rand?

    SvaraRadera
  7. @uppgiven På "invasionsförsvarets" tid förekom det ganska ofta i krigsförband att en reservofficer var chef över en eller flera urkesofficerare, som det hette på den tiden. Som resrervofficer och kompanichef/ställföreträdare hade jag på flera krigsförbandsövningar plutonchefer och kvartermästare som var aktiva befäl, löjtnanter och fänrikar. Det innebar inga problem på den tiden. Om en reservofficers utbildning bara motsvarar en "aktivs" utbildning och kompetens, innebär det inga problem. Eller har det börjat gör det nu? I freds/utbildningsorganisationen var det naturligtvis en annan sak, där saknade en reservofficer fler kompetenser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Desmond

      Ja, det har blivit skillnad. Idag är ett stående förband att jämföra med gårdagens freds/utborganisation administrationsmässigt. Plutonchefen är dessutom arbetsgivareföreträdare. Denne måste helt enkelt vara på plats över tiden, annars står underställd personal utan någon som godkänner semester, lägger arbetstid och dessutom arbetsleder.

      Att det förr gick att som resoff komma in och ta befälet över ett förband där även resten av bemanningen ryckte in samtidigt eller strax efter är en helt annan sak. Då fanns det dessutom ett administrativt stöd som bäddade för chefen, något som i stort sett saknas idag. Som plutonchef för en Gss/T-pluton förväntas du till exempel rekrytera din personal och se till att de har rätt utbildning. Det är inte direkt något som man kan kräva att en resoff gör när han/hon inte är aktiverad.

      Radera
  8. ... "yrkesofficerare" hette det förstås...

    SvaraRadera
  9. Desmond>
    Att man har gjort de märkligt med hur administrationen är ingen ursäkt.
    Det är snarare ett argument för att de lagar och regler som gäller för försvaret bör göras om.
    Exempelvis rekryteringen, det bör inte falla på en plutonchef att rekrytera soldater. Lika lite anser jag att det ska vara exempelvis Lv6 som ska rekrytera till sina platser eller Livgardet till sina.
    Rekrytering bör ske centralt och därefter när kontrakt skrivits skall personen placeras på lämplig plats för gss/k, för gss/t bör viss hänsyn tas till närhet.
    Jag tycker om att använda jämförelsen med USAs nationalgarde, de är förband av likartat typ och uppgift som gss/t men kan likväl ha "tillfälligt" tjänstgörande officerare långt upp i nivåerna.
    Sen kan man mycket väl förvänta sig att en reservofficer hanterar en hel del administration även när han inte är aktiverad. De vet jag att jag inte skulle ha haft några problem med för egen del.
    Att däremot förvänta sig att reservofficerare skulle vara intresserade av att vara någon slags semestervikarier för yrkesofficerare och enbart sköta administration när de är inkallade (en av de senare idéerna jag hört för att lösa bemmaningsproblemen) är ungefär lika vettigt som att tro att pengar växer på träd.
    Jag vet att jag inte för fem öre skulle vilja ta tjänstledigt från mitt krävande jobb för att agera semestervikarie med markant sämre lön.
    De flesta reservofficerare har traditionellt tillhört den högre akademiskt utbildade sfären och har ofta haft ganska krävande positioner i näringslivet som chefer och specialister. Att förvänta sig en doktor i teknisk fysik (inte jag) att agera HR assistent? Hmm låter det vettigt?

    Nu var inte allt så enormt mycket bättre på tidigare tid heller. Det fanns ett stort motstånd mot reservofficerare även då. Dock fanns det brigadchefer (eller i varje fall ställföreträdanden) som var reservofficerare och ganska gott om bataljonschefer.

    SvaraRadera
  10. Har vi för få officerare?
    Här är en jämförelse mellan Sverige, Danmark, Norge och Finland.

    Generaler. 38. 17. 69. 41
    Överstar. 153 101 183 104
    Över Löjtn. 949 286. 879 357
    Majorer. 1907 981 1996 722
    Totala Offic. 9346 7977 9460 7882

    Antal soldater vid krig
    37 600. 84 000. 64 000. 26 600

    Antalet officerare i procent
    8,1. 1,6. 4,9. 0,5

    Och du vill ha fler officerare till vadå? Logistik kan civilanställda sköta. Vi behöver soldater!
    En major kostar i lön runt 50 000 i månaden vilket vi kan lägga på annat. Titta på Finland!





    SvaraRadera
  11. Har vi för få officerare?
    Här är en jämförelse mellan Sverige, Danmark, Norge och Finland.

    Generaler. 38. 17. 69. 41
    Överstar. 153 101 183 104
    Över Löjtn. 949 286. 879 357
    Majorer. 1907 981 1996 722
    Totala Offic. 9346 7977 9460 7882

    Antal soldater vid krig
    37 600. 84 000. 64 000. 26 600

    Antalet officerare i procent
    8,1. 1,6. 4,9. 0,5

    Och du vill ha fler officerare till vadå? Logistik kan civilanställda sköta. Vi behöver soldater!
    En major kostar i lön runt 50 000 i månaden vilket vi kan lägga på annat. Titta på Finland!





    SvaraRadera
  12. "Logistik kan civilanställda sköta"

    Ovanstående visar att du inte riktigt verkar inse att logistik är en kärnverksamhet för Försvarsmakten, lika mycket som förmågan att rulla med stridsfordon. Det är en militär förmåga som ska skötas av militär personal, inte minst därför att det är en förmåga som motståndaren definitivt är intresserad av att bekämpa.

    En major må kosta 50000 i månaden. En civil specialist är inte direkt billigare. Kompetens kostar oavsett vilka kläder man bär.

    SvaraRadera
  13. @uppgiven, 5 december 2014 13:01
    Skrev "... logistik är en kärnverksamhet för Försvarsmakten... det är en förmåga som motståndaren definitivt är intresserad av att bekämpa."

    Ett effektivt sätt att bekämpa denna förmåga är ju att se till att vi lägger ansvaret för att leda och genomföra den på en annan aktör än Försvarsmakten...

    SvaraRadera
  14. När jag i det här sammanhanget pratar om logistik tänker jag i första hand på det rent civila uppgifterna som personalplanering, underhåll, materielutveckling och liknande som idag sköts av militärer i ledande ställning. Personalansvaret skulle kunna lyftas över på en civil exempelvis. Det är klart att logistiken ute i fält ligger på militär personal.

    Sedan borde man kunna inneha militära befattningar utan att först utbilda sig till officer. Förr fanns exempelvis fältflygare som var piloter men inga officerare. Det är väl självklart att man har svårt att rekrytera ex piloter om man först skall tvinga på dem officersutbildning.

    SvaraRadera
  15. När jag i det här sammanhanget pratar om logistik tänker jag i första hand på det rent civila uppgifterna som personalplanering, underhåll, materielutveckling och liknande som idag sköts av militärer i ledande ställning. Personalansvaret skulle kunna lyftas över på en civil exempelvis. Det är klart att logistiken ute i fält ligger på militär personal.

    Sedan borde man kunna inneha militära befattningar utan att först utbilda sig till officer. Förr fanns exempelvis fältflygare som var piloter men inga officerare. Det är väl självklart att man har svårt att rekrytera ex piloter om man först skall tvinga på dem officersutbildning.

    SvaraRadera
  16. När jag i det här sammanhanget pratar om logistik tänker jag i första hand på det rent civila uppgifterna som personalplanering, underhåll, materielutveckling och liknande som idag sköts av militärer i ledande ställning. Personalansvaret skulle kunna lyftas över på en civil exempelvis. Det är klart att logistiken ute i fält ligger på militär personal.

    Sedan borde man kunna inneha militära befattningar utan att först utbilda sig till officer. Förr fanns exempelvis fältflygare som var piloter men inga officerare. Det är väl självklart att man har svårt att rekrytera ex piloter om man först skall tvinga på dem officersutbildning.

    SvaraRadera
  17. @Wiseman. Du skriver att du fortfarande inte mött någon som kan peka ut vilka befattningar som kan plockas bort för att minska mängden högre officerare.

    Samtidigt lyfter du en diskussion i annat sammanhang om "spegeltänk" och vår oförmåga att se på världen ur andra perspektiv än vårt eget invanda.

    Kanske tillämpligt även här?

    Jag är benägen att delvis hålla med Burman. Men jag ser det som ett resultat av svensk samhällskultur = mycket svårt att åtgärda.

    Det finns en övertro på utbildning, strikt organisation, regelverk och hierarki i Sverige, och en brist på förmåga att se till individer, deras kompetens och förmåga och utifrån det helt enkelt sätta rätt man/kvinna på rätt plats av andra skäl än utbildning/formell nivå. Vi låter inte folk växa in i roller, kanske ansvara för flera uppgifter oberoende av hur organisationen i PRIO ser ut, vi låter inte folk ta/få större och större ansvar och förtroende.

    Vi har en övertro på organisering. Vi skapar en organisation som ser bra ut på pappret, men som inte fungerar i verkligheten. Istället för att organisera oss efter uppgiften. Då är det inte konstigt att det blir som det blir.

    Tycker diskussionen om alla de formella krav som finns på utbildning för olika uppgifter (förarbevis pb m.m.) är ett annat exempel på temat.

    SvaraRadera
  18. FV-sergeanten,

    PRIO tror jag vi kan lämna därhän. Det är ett i mångt och mycket ett otyg som tillåtits styra organisationen i alltför hög grad.

    Oavsett PRIO skulle dock strukturen se liknande ut. Befinner man sig ute på ett fältförband är det lätt att bara se den egna plutonen eller kompaniet och utifrån det dra slutsatsen att övriga Försvarsmakten är organiserad på samma sätt. Det är den inte.

    Det spelar ingen roll vad vi kallar de personer som idag är OF-3 och OF-4 och jobbar i Högkvarteret, på FMV, FHS, ambassader, regeringskansliet etc. De raderna kommer i alla fall att behövas, liksom de behöver fyllas med minst den kompetens personerna innehar och kompetens kostar pengar.

    Förarbevis och så vidare har gått in i absurdum, men det är ett helt annat spår. Låt säga att du är krigsförbandsansvarig för en stridsflygdivison. Ska det vara en löjtnant som är rotechef, en civil som aldrig flugit eller ska det som nu vara en överstelöjtnant som varit divisonschef? Jag tror du skulle göra stora ögon om du såg hur låg bemanning det är på många av nyckelbefattningar inom Högkvarteret och FMV och resultatet blir just det som du, jag och alla andra svär över. Långa tider för beslut och därtill alltför ofta undermåliga beslut. Ja, det hade underlättat om det var fler personer. Behöver alla dessa personer ha samma grad? Nej. Och så är det också redan idag.

    Genom åren har Högkvarteret och FMV omstrukturerats nästan vartannat år och resultatet har inte riktigt blivit bättre. Däremot har antalet anställda blivit betydligt färre, medan antalet konsulter, för att täcka upp för det betydligt lägre antalet anställda, har skjutit i höjden – och det till höga kostnader. För två år sedan lade Försvarsmakten över 700 milj kr på konsulter. Det är mer än en flygflottilj har i budget. FMV lade förra året 2,5 mdr kr. Kompetens kostar och att ta den externt av någon utan militär utbildning behöver ingalunda bli vare sig bättre eller billigare.

    SvaraRadera
  19. Ja, ska vi fortsätta göra allt som vi gör och på samma sätt som idag, är även jag fullt medveten om att vi är underbemannade, även avseende högre officerare. Och jag är också fullt medveten om att det sitter både kaptener och löjtnanter och löser arbetsuppgifter på befattningar avsedda för majorer och överstelöjtnanter. Och ja, det är kompetensen som kostar och som ska betalas för, inte grad.

    Min tanke är, hur naiv och omöjlig den än är, att det vore intressant att kasta upp alla korten i luften, rensa bort allt som inte är kärnverksamhet (MYCKET är fortfarande kärnverksamhet!) och börja om från scratch, med om möjligt en del fräscht nytänk. Kanske skulle vi göra något så osvenskt som att sänka ambitionsnivån här och där? Vi kanske inte behöver vara främst i Europa/världen på många områden? Tillräckligt bra?

    SvaraRadera
  20. FV-sergeanten,

    Det är ju just det vi har gjort nu i två omgångar. Både org 13 och org 18.

    SvaraRadera
  21. @Wiseman. Angående konsultarvoden och upphandlingen av konsulttjänster, så är tyvärr detta inte en isolerad företeelse inom FMV och försvaret. Problemet är vida utbrett inom både offentliga och privat verksamhet och bottnar i grunden i stora brister i beställar kompetens.

    Det som gör det hela anmärkningsvärt är att man inte ser till att ha egen kompetens med avseende på långsiktiga investeringar. Min egen erfarenhet från upphandling av framförallt IT-kompetens, visar att kostnaden för externa konsulter ligger någonstans 4-10 gånger högre än att besätta tjänster internt.

    Att inte ha egen strategisk kompetens kan vara direkt förödande för verksamheten, men tyvärr är det inte alla verksamhetslednignar som förstår detta. Man är oftast alldeles för fokuserade på head count och rädda för att anställa, framförallt inom områden som man inte riktigt förstår eller behärskar.

    Tack för väldigt intressanta och tankeväckande artiklar!

    SvaraRadera
  22. I den annars dystra beskrivningen av antagningsläget till officersprogrammet (OP) tycker jag att det finns utrymme för lite nyansering. Det stämmer att antagningen till OP de senaste fyra åren i snitt har inneburit att cirka 100 elever/kadetter har påbörjat utbildningen (ungefär samma volym utex-amineras också efter den treåriga utbildningen). Sant är också att Försvarsmakten i år, faktiskt med start för några dagar sedan, för första gången genomför en kampanj med tydligt fokus på att främja rekryteringen till OP. Det är således först efter denna kampanj som Försvarsmakten med någon större säkerhet kan uttala sig om hur rekryteringsförutsättningarna till OP faktiskt ser ut och hur den kan påverkas genom vår kommunikation.
    De låga volymer till OP vi tidigare sett beror, enligt min uppfattning, på en kombination av successivt färre sökande med en bakgrund från värnpliktsutbildningen (benämns direktrekryterade) samt en medveten volymbegränsning till 100 elever bortsett från antagningen innevarande år. När det gäl-ler den utbildning som startade i år (OP 14-17) var ambitionen att utexaminera 135 officerare. Med tidigare erfarenhet av skillnaden mellan antalet antagna och de som de facto påbörjat utbildningen, och med utgångspunkt i det antal som uppfyllde antagnings- och behörighetskraven, skickade För-svarshögskolan ut erbjudande om utbildningsplats vid officersprogrammet till ca 150 personer. Av dessa 150, i konkurrens med bl a andra utbildningar, valde till slut 113 att acceptera sin utbildnings-plats och påbörja utbildningen. I december 2014 är denna volym, vid OP 14-17, nere i 109 elever efter att några slutat eller begärt studieuppehåll.
    Av dessa senare siffror går det att dra några slutsatser utöver att antalet är för få i förhållande till behovet, vilket på kort sikt innebär att ca 200 bör utexamineras från OP för att balansera det årliga utflödet av officerare från Försvarsmakten. En slutsats är att de elever som genomfört GMU, KMU/FOK i syfte att påbörja OP (benämns grundrekryterade) i väldigt hög utsträckning också på-börjar OP. En annan slutsats är att det inte är långsiktigt hållbart med ett så stort ”bortfall” bland de som erbjudits en utbildningsplats och de som faktiskt väljer att påbörja utbildningen. Sammanfatt-ningsvis anser jag att det är för tidigt att kasta in ”rekryteringshandduken” eller att nostalgiskt blicka bakåt mot tidigare personalförsörjningssystem. Effekterna av följande åtgärder bör konstateras och analyseras innan mer långtgående slutsatser kan dras:
    - Försvarsmaktens första, för närvarande pågående, rekryteringskampanj för officersyrket (vilket i sig förutsätter utbildning vid officersprogrammet),
    - En tydligt utökad volym grundrekryterade (dvs de som genomför GMU, KMU/FOK i syfte att påbörja OP) till officersprogrammet 2015 samt
    - Ett införande av en längre (9-12 månader) sammanhållen grundutbildning i enlighet med försvarsberedningens förslag.

    Rikard Askstedt, C MHS K

    SvaraRadera
  23. Utöver ovanstående åtgärder bör vidare prövas om det är möjligt att återgå till den modell som innebar att förbanden hade ett stort ansvar för rekryteringen också till OP. Utöver att detta skulle klarlägga ansvarsförhållandena för rekryteringen till OP skulle det samtidigt innebära att eleverna vid OP tidigt fick en koppling till sin framtida tjänstgöringsplatser. Jag är medveten om att nuva-rande ordning innebär att det är Försvarshögskolan som ansvarar för antagningen till OP, trots det tror jag det är fullt möjligt att Försvarsmaktens förband kan bidra till rekryteringen genom att för-orda elever/kadetter till OP. I takt med ett snabbt minskande ”magasin”, och därmed minskade förutsättningar att direktrekrytera personal med militär bakgrund från värnplikten, torde grundre-kryteringen och förbandens förord om ansökande bli allt viktigare i det urval till OP som Försvars-högskolan gör för att matcha Försvarsmaktens behov av officerare. Övergripande finns det natur-ligtvis ytterligare en faktor som är helt avgörande för hur vi lyckas med bl a rekryteringen till OP och det är hur vi lyckas med att öka såväl det interna som det externa förtroendet för Försvarsmakten. Ett trendbrott avseende förtroendet för Försvarsmakten skulle sannolikt ha stor betydelse för vår rekryteringsförmåga. Flera faktorer har enligt min uppfattning stor betydelse för Försvarsmaktens rekryteringsförmåga, att officersyrket skulle vara det enda yrke som inte kan personalförsörjas utan en underliggande plikt ställer jag mig dock väldigt tveksam till.
    Rikard Askstedt, C MHS K

    SvaraRadera
  24. @Jan Burman

    För att det överhuvudtaget ska bli någon "logistik i fält" så krävs det att "fredsdriftslogistiken" fungerar även i kris och krig. De två är numera så integrerade att det inte går att sära på dem igen. Där krävs det snarare fler militära chefer än det finns idag, detta därför att förståelsen för den "militära dimensionen" på logistik är inte riktigt något du får på en civil skola, oavsett hur bra den nu är. Just in time är inget som bygger militär tillgänglighet...

    Samma sak gäller materielutveckling, där om någonstans är den långvariga militära erfarenheten ett måste. I alla fall om vi vill ha materiel som passar.

    Så nej, jag ser inte samma utrymme som du för att "civilisera" militära tjänster. Jag kan heller inte se att det skulle bli billigare.

    SvaraRadera

FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.

Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.



Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.

Håll en god ton i kommentarerna

Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.

Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.