För några år sedan dök de första bilderna på KJ-200 upp i väst. En radar som var slående lik Ericssons Erieye monterad på ryggen på ett kinesiskt transportflygplan, Y-8. Till det yttre är det endast fästpunkterna som skiljer radarsystemen åt. Erieye har tre stöttor fram och två bak, medan KJ-200 har tvärtom.
KJ-200 är en av flera olika designer för en flygburen spaningsradar som Kina provat. En annan är en licenstillverkning av den ryska A-50 Mainstay, i Kina kallad KJ-2000.
Erieye överst och KJ-200 nederst
KJ-200 är en av flera olika designer för en flygburen spaningsradar som Kina provat. En annan är en licenstillverkning av den ryska A-50 Mainstay, i Kina kallad KJ-2000.
Det krävs inte en Sherlock Holmes för att misstänka att Kina har försökt få tillgång till Ericssons data på Erieye och kanske lyckats tillskansa sig det. Likheten mellan radarsystemen är som sagt slående. Betänker man sedan hur kinesiska militära delegationer uppträtt vid studiebesök på svenska militära förband så skulle även Watson ana en gravad hund.
2002 skedde ett inbrott i en S 100B (dvs bäraren av PS-890, Erieye i svenska Flygvapnet) vid ett besök på en utländsk flygmässa. Då besättningen kom tillbaka till flygplanet morgonen efter mässans sista dag fann man att dörren till flygplanet var forcerad och klumpigt tillbakasatt. Likaså var nödutgångarna över vingarna också forcerade och likaledes klumpigt tillbakasatta. Efter noggrannare genomgång flögs planet hem till Sverige där det gicks igenom. Flygplanet skall vid detta tillfälle inte varit utrustat med skarp utrustning. Av denna anledning fanns ingen svensk bevakning på flygplanet, utan man förlitade sig på värdlandet att stå för detta. Uppenbarligen förgäves.
Ca 2 år senare dök så KJ-200 upp och man kan ju spekulera i huruvida Kina var inblandat i inbrottet i S 100B. Det lär aldrig komma till allmän kännedom.
I juni 2006 havererade den enda prototypen av KJ-200 mot en bergssida och alla ombord dödades, vilket inkluderade 30-40 av Kinas främsta radarexperter. Detta var ett stort bakslag för Kinas flygspaningsradarprojekt. Sedan dess har KJ-200-projektet legat på is.
Huruvida KJ-200 är ett resultat av industrispionage mot Ericsson och spionage mot Flygvapnet låter jag vara osagt.
Onekligen lika som bär - åtminståne exteriört. Det som oroar mig mest är Erieye i Pakistan. Det är ingen hemlighet att Pakistan samarbetar militärtekniskt både med Kina och Nordkorea och där skulle kineserna i lugn och ro kunna studera Erieye i detalj. Nån som har tänkt på det inför försäljningen?
SvaraRaderaFörhoppningsvis har man gjort det. Det skulle inte förvåna mig om det är en anledning till att regeringen Persson så kategoriskt sa nej till Pakistans önskan att köpa 40 Gripen att man inte ens ville tala om det i media. Pakistan är den enda kunden hittills som sagt "vi vill ha" och inte pratat om att ta in fler anbud.
SvaraRadera