I Sverige bestämmer journalisterna ofta vad vi ska tycka. Ofta handlar det om ämnen, där den enskilde har svårt att få tillgång till egna försthandsuppgifter. Skildringen av olika ämnen går mer och mer åt det mer subjektiva hållet istället för det objektiva. I viss mån kan man skapa sig en mer objektiv bild genom att läsa utländska tidningar och tittta på deras nyheter.
Ett exempel på ett område där journalisterna bestämt vad vi ska tycka är utvecklingen i Irak och Afghanistan. Alla amerikaner är onda och det enda man gör i Irak och Afghanistan är att plåga den inhemska befolkningen. Irak har man bestämt sig för är förlorat och ska helst explodera i ännu mer våld, precis som man rapporterat tidigare.
Artikeln från Aftonbladet igår som beskriver hur president Bush började gråta vid en ceremoni där en SEAL-soldat postumt tilldelades landets högsta militära utmärkelse, Congressional Medal of Honor, är faktiskt relativt sund. Det enda man kan anmärka på är att journalisten inte redogör för vad soldaten egentligen gjorde för att tilldelas medaljen. Han kastade sig på en handgranat för att skydda sina kamrater.
Vad som är intressant är dock omröstningen intill där läsarna uppmanas rösta om de tror utvecklingen i Irak är på väg åt rätt håll eller käpprätt åt helvete. Över 75% har valt det senare alternativet. Det tror jag till mångt och mycket beror på svenska medias bristfälliga och vinklade rapportering om kriget i Irak. Hur många har hört talas om The Surge?
Samma sak har skett med rapporteringen i Afghanistan. Det ska bara rapporteras om civila dödsoffer i Afghanistan. Att Isaf bygger skolor, sjukhus, vägar etc är inte intressant. Det är bara antalet civila afghaner dödade av USA som räknas. Där märktes det en tydlig omsvängning i svenskens bild av vad svenska soldater gör i Afghanistan efter TV 4:s Fredsstyrkan (ex 1, ex 2...).
Är man intresserad och vill läsa om utvecklingen i Irak på ett sammanfattande sätt på svenska och inte orkar följa utländska rapporter rekommenderar jag Erik van der Heegs Krigsblogg.
Om / About Wiseman's Wisdoms
▼
lördag 12 april 2008
6 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Om du har fått för dig att USA håller på att vinna i Irak har du antingen missförstått vad som händer i Irak eller samtida väpnade konflikters natur.
SvaraRaderaFör att avhjälpa det senare har jag två lästips:
The Utility of Force - The Art of War in the Modern World, [General Sir] Rupert Smith, Allen Lane 2005/Penguin 2006
The Sling and The Stone - On War in the 21st Century, Col. Thomas X Hammes USMC, Zenith Press 2006
Om strategin är åt helvete är operativa eller taktiska framgångar irrelevanta.
Vem är det som ska vinna i Irak? Är det USA eller är det den irakiska regeringen?
SvaraRaderaSituationen i Irak förbättras och det är det enda jag har påstått. Situationen hade säkerligen varit otroligt mycket bättre om inte amerikanerna hade varit så dåligt förberedda på vad man skulle göra efter den militära segern över Saddams armé.
Det mest korkade man kan göra i dagsläget är att göra som de demokratiska presidentkandidaterna lovat - att snabbt dra sig ur Irak. Då kommer det verkligen att bli problem.
Men visst kan jag hålla med dig i ditt sista påstående. Ett end-state måste vara klart definierat innan man sätter igång.
Man kan väl anta att USA vill vinna. Sedan har Bushregeringens definition av "vinna" varit minst sagt glidande.
SvaraRaderaEtt absolut minimun bör väl vara att Irak får en vänligt sinnad regering som kontrollerar hela sitt territorium.
Problemet med "uppvaknandet" i de västra provinserna är att de nu kontrolleras av lokala miliser snarare än Iraks regering.
Pentagons spinn vill få det till att Irans stöd huvudsalkligen går till al Sadr, men det var ju Dawas och SCIRIS ledarskap som tillbringade exilen i Iran.
Så om Iraks regering vinner så vinner Iran - inte USA (förenklat uttryckt).
"Så om Iraks regering vinner så vinner Iran - inte USA (förenklat uttryckt)."
SvaraRaderaDet får du nog allt förklara.
Iraks politik är i stort sett baserad på etnisk/religiös tillhörighet. I den mån det fanns en irakisk identitet har den kraftigt försvagats sedan den amerikanska invasionen då hela den irakiska statsapparaten raserades i grunden.
SvaraRaderaBristen på säkerhet för den vanlige irakiern har tvingat dem i armarna på den lokala milisen som den enda källan till trygghet. Förutom de grupper som bekämpar USA och den irakiska regeringen måste civilbefolkningen även hantera den mycket omfattande brottsligheten.
Shiamuslimerna är i majoritet i Irak och under Saddam (som var Sunni) kunde inga politiska krafter bland Shia verka öppet i Irak. Den opposition som fanns bland shiiterna fick, med några få undantag bland mullorna, gå i exil.
De två dominerande partierna i den Irakiska regeringen är Dawa och SCIRI ("Det högsta rådet för den islamiska revolutionen i Irak") hade sin politiska (och militära) bas i Iran.
Om Irak blir en stabil demokrati - i ordens allra vidaste bemärkelse - leder det till en regering ledda av just de Shiapariter som står Iran närmast.
Skälet till att USA (och resten av väst) stödde Saddam var att hindra Iranskt inflytande att sprida sig in på den arabiska halvön (där många oljerika länder har betydande politiskt förtryckta shiaminoriteter i just de områden där oljan finns). Detta är ett intresse som i högsta grad delas av den nuvarande amerikanska regeringen.
Ingen irakisk regeringsföreträdare har upprepat några av de amerikanska påstående om iransk inblandning i Iraks inre angelägenheter - mest beroende på att den viktigaste kanalen för detta inflytande är partierna i den irakiska regeringen.
USA behöver antingen göra en deal med Iran (där USA i praktiken retirerar från Irak) eller hitta en ny Saddam som med hård repression kan tvinga shiamajoriteten till underkastelse.
Krokodiltårar, eller kände han sig skyldig för denna och många fler soldaters död?
SvaraRadera