Inte heller Agrell

Inte heller Wilhelm Agrell förstår att uppskatta det kommande yrkesförsvaret. Liksom jag tror han att det kommer att bli problem med personalförsörjningen i framtiden.

Förespråkarna av yrkesförsvaret talar sig gärna varma för hur många som sökte till NBG eller till aspirantutbildningen. Vad de ogärna diskuterar är att de som sökte till NBG alla hade en värnplikt i ryggen som gett dem positiva erfarenheter av Försvarsmakten och att NBG handlade om en betydligt kortare period än de 5 år som kontraktsanställningarna nu handlar om. För aspirantutbildningen handlar det huvudsakligen om ungdomar vars jämnåriga bekanta rekommenderat värnplikten samt om ungdomar som redan genomfört värnplikten och nu försökt sig på en annan väg till officersyrket

Efter några år av yrkesförsvaret kommer nyhetens behag att ha lagt sig och Sverige kommer att sälla sig till övriga västnationer med svårigheter att fylla raderna. Att knappa 20-åringar med normalbegåvning ska välja bort 5 av de viktigaste åren i livet för att tjänstgöra i Försvarsmakten med minimilön (i dagsläget räknar Försvarsmakten på 17 000 kr/mån exkl sociala avgifter) är en utopi. Liksom övriga länder med yrkesförsvar kommer Sverige att tvingas nöja sig med soldatmaterial från samhällets mer utsatta områden. För drygt tio år sedan hette det i reklamen för Försvarsmakten att "det krävs muskler, men de ska sitta 40 cm över biceps". Tydligen är intelligensen av mindre vikt i det nya Försvaret, vilket får mig att dra lite på munnen när jag drar mig till minnes ÖRA-kampanjen. Med tanke på att man idag oroar sig över personalens attityder, kan jag garantera att detta arbeta kommer att behöva intensifieras kraftigt i framtiden med tanke på det kommande soldatmaterialet. Detta är ändå ett märkligt motsatsförhållande, då förespråkarnas huvudargument är att det moderna slagfältet är så otroligt tekniskt krävande. Ändå handlar det nu tydligen om att rekrytera dem med sämst förutsättningar för att förstå det moderna slagfältet. Vad som händer med den folkliga förankringen behöver nog inte ens nämnas.

Nästa vecka offentliggörs de första besluten i Försvarsmakten i syfte att avyttra ca 2000 taktiska officerare. Det kommer med all säkerhet att bli anledning att kommentera detta ytterligare under veckans gång. Detta är ett viktigt steg i att omsätta Försvarsmaktens personalkostnader och skapa ekonomiskt utrymme för de kommande yrkessoldaterna. Alla erfarenheter pekar på mycket högre kostnader för yrkessoldater än för värnpliktiga. Trots detta har Försvarsmakten fortfarande inte lyckats redovisa vad den faktiska kostnaden kommer att bli med det nya personalsystemet. Dock gör man sitt yttersta för att ta höjd för detta och det är dessa förberedelser vi ser frukterna av i form av stängningen av Uppsala Garnison, malpåsen med 12 cm grk o s v. Frågan är om det kommer att räcka.

Kärnfrågan lär vara hur man bäst skapar färdiga förband som i sin helhet går att använda utan att vi ska behöva ha den resurskrävande och ineffektiva modellen med Utlandsstyrkan? Jag anser att vi ej heller får glömma hur vi ska trygga personalförsörjningen till Försvarsmakten i sin helhet, dvs förmågan att även försvara Sverige. Den väg som nu förespråkas leder åt samma håll som Georgien, dvs att när det smäller är landets bäst utbildade och utrustade förband i en helt annan världsdel.

Jag är övertygad om att det kommer att bli punkt för värnpliktsförsvaret i Riksdagen. Jag är lika fullt förvissad om att ger man en gång upp värnplikten för yrkesförsvar är det ett beslut som ej går att reversera.

Ett förband som säkerligen går en lysande framtid till mötes om man ska tro internationella erfarenheter av yrkesförsvar, är militärpolisen.


För ytterligare jämförelser, läs gärna "Är den nederländska vägen vår?"

4/5 Även Barometern uppmärksammar Agrells debattartikel

6/5 Claes Arvidsson på SvD:s ledarsida framhåller också värnpliktens fördelar framför yrkesförsvaret. Bara den ekonomiska aspekten gör mig fullständigt mörkrädd.