Krig - En förlängning av arbetsmarknadspolitiken

Tittar man idag på Försvarsmaktens verksamhet, övningar och liknande får man lätt en känsla av att om en utomstående för första gången såg kalaset, så skulle denne lätt kunna tro att Försvarsmakten inrättades för två år sedan. I själva verket har Armén och Marinen existerat i hundratals år och Flygvapnet i drygt 80. Så föga avancerad och ihålig känns verksamheten idag. Hjul som en gång snurrade för fullt uppfinns nu på nytt. En rad nyckelkompetenser och förmågor verkar ha gått upp i rök i mitten på 90-talet. I Flygvapnet är det ingen som minns hur man gjorde när man fällde bomber, i Armén innebär en övning med 2000 man (NBG) närmast oöverstigliga logistiska problem osv. Flottan har korvetter som snart 9 år efter sjösättning och 20 år efter att projektet startades fortfarande inte har andra vapen än automatkanoner och med helikopterhangarer som inte rymmer en helikopter. Nationell förmåga till strategisk och operativ planering finns inte längre. Denna kan endast genomföras med stöd av utomstående stater eftersom man helt förkastat gamla förmågor.

Det är inte utan att man funderar på om det finns en agenda att på bästa sätt handikappa Försvarsmakten. Jag misstänker att Allan Widman funderar i samma banor med tanke på det blogginlägg han publicerade idag. Där tar han upp en rad märkliga aspekter inom materielhanteringen, däribland avvecklingen av attackvapen som gör att våra stridsflygplan kraftig reduceras i sin förmåga att verka mot markmål. Snart verkar det enda vapenalternativet vara 250-punds bomber. Det räcker med att läsa grundläggande fakta för dessa för att förstå att de lider av kraftiga begränsningar som att de är helt beroende av bra väder för att kunna användas mot rörliga mål och de har en mycket liten verkansdel vilket gör att endast lämpar sig för små mål och helst opansrade sådana. Även här har alltså "Afghanistandoktrinen" slagit igenom. Eftersom de andra materielsystem Widman nämner redan avhandlats på denna blogg kommer inlägget att kretsa runt den nämnda attackroboten som kanske inte alla känner till.

För tillfället har Flygvapnet fortfarande bombkapsel 90 och attackroboten Maverick. Bombkapseln har avhandlats flera gånger tidigare på den här bloggen och avvecklingen är ett politiskt "opinions"beslut som säkerligen är irreversibelt. Maverick köptes under 80-talet in i stora mängder till Attackviggen. Två versioner anskaffades. Dels i den vanliga varianten avsedd för att slå ut stridsvagnar och dels med en "tung" stridsdel (betydligt större än dagens laserstyrda bomb i Flygvapnet) för att slå ut broar och andra större mål. En annan stor fördel med robotarna är att de är framtagna för att användas på mycket låg höjd i händelse av dåligt väder eller stort luftvärnshot, till skillnad från styrda bomber. Robotarna är också av typen fire-and-forget, till skillnad från bomberna som kräver att målet ska belysas hela tiden (stillastående mål kan slås ut med GPS-versionen av bomben).

Robotarna utfasas nu samtidigt med de gamla JAS 39A/B då integration av dem till JAS 39C/D ej är beställd (jämför med stridatalänk osv). Orsaken lär vara ekonomisk och att målsökarna börjar bli gamla. Sverige blev härom året erbjudet att uppgradera målsökarna till en bråkdel av priset för nya robotar, men tackade nej.

Kvar blir i Sverige blir alltså ett vackert väderflygvapen som i dåligt väder endast klarar att slå ut fasta markmål, OM nu "rules of engagement" medger anfall av mål som inte är visuellt indentifierade. Eftersom Flygvapnets huvuduppgift nuförtiden verkar vara Close Air Support, hoppas jag att markförbanden har den goda smaken att endast behöva understöd när det är vackert väder och att motståndaren bestämmer sig att stå stilla under anfall.

Jag antar att FMV nu kommer att uppdras att sälja robotarna till något annat land som gladeligen betalar en billig slant för en kvalificerad förmåga. De flesta länder som använder Maverick uppgraderar just nu sina robotar med de ny målsökare som finns på marknaden eftersom vapnet visat sig mycket effektivt och träffsäkert i såväl Gulfkriget, Kosovo, Irak och Afghanistan. Maverick var till exempel ett av de första vapen som Gripenkunden Ungern valde att få integrerat på sina flygplan.

Enligt uppgift utövas påtryckningar för ytterligare en bomb till JAS 39 Gripen kallad "small diameter bomb" ska införas. Vid en första anblick förefaller den mycket avancerad. Den står dock framförallt för en förmåga som SAAB är intresserad av att sälja med Gripen, medan intresset från Flygvapnet för bomben är mycket svalt. En bidragande faktor till det svala intresset är säkerligen att USA efter erfarenheter i Afghanistan, ogillar det faktum att bomben p g a dess GPS-styrning endast går att använda mot fasta mål. Därför utvecklas redan nu en "small diameter bomb 2" med flera målsökartyper.

Frågan är som alltid – har vi Försvarsmakten för att lösa militära uppgifter eller för att stödja industrin? Clausewitz skrev att krig är en förlängning av politiken. I Sverige har vi tagit detta till en annan form – arbetsmarknadspolitiken.