3 steg mot den kostsamma otillräckligheten

Försvarsminister Sten Tolgfors beskriver idag på SvD Brännpunkt hur värnplikten ska avvecklas i tre steg för att ersättas av yrkesförsvaret. Tidigare har hans stödtrupper ute i landet gjort sitt för att med rätt tomma ord stötta saken.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Tar man bort värnplikten (gör den vilande, anser regeringen), går den aldrig att återinföra. Det ytterst lilla yrkesförsvar vi får för pengarna räcker aldrig till att försvara Sverige ens mot det minsta militära hot, utan endast till att göra nålstick i internationella insatser.

Skulle man finna behovet av att återinföra värnplikten, har man en oändligt mycket längre tid till återtagning än vad som tidigare ens återfunnits i mardrömmen. Inmönstring och utbildning må ta ett år, men var ska man hitta det absolut mest fundamentala till en framgångsrik försvarsmakt, nämligen kunnigt befäl och modern materiel i tillräcklig mängd? Dessa komponenter tar många, många år att få fram. Det nya yrkesförsvaret är en värre papperslösning än någon annan tidigare.

Krig är i första hand en materialsport, men numerären är ändå nog så viktig. Det går ändå inte att möta en motståndares fulla 11-mannalag med endast två egna spelare. Det ska skilja åtskilliga divisionsklasser dem emellan för att tvåmannalaget ska nå framgång. Det är därför Försvarsmakten i sitt underlag till Regeringens inriktningsproposition skrev in att Försvarsmakten under rådande förhållanden endast framgångsrikt kan möta en "gammalteknologisk" motståndare, dvs en motståndare som förfogar över sovjetisk 60-talsteknologi. Länder med den materielnivån återfinns idag inte någonstans i Europa utan endast i Afrika .


Fortfarande med det nya yrkesförsvaret kommer Försvarsmakten att dras med uppdelningen i civilanställd och militärt anställd (och användbar). För ca tio år sedan drogs en rad värnpliktstjänster in för att de ansågs vara grå arbetskraft. Det var likväl befattningar som måste bemannas även i fredstid, t ex räddningstjänst på flygflottiljerna. Värnpliktiga skulle bara utbildas och sedan delta i övningar, inte normal tjänst även om det skulle innebära att man som flygmekaniker blev betydligt duktigare på sin befattning än man blev av att kasta handgranater. Den stora skillnaden är att denna nu civilt anställda personal som återfinns på vissa befattningar, inte kan användas i skarp tjänst, vare sig i försvaret av Sverige eller i insatser utomlands. På så sätt faller stora delar av konceptet med det nya personalförsörjningssystemet med tvingande utlandstjänst. Varför sitta och avlöna dubbelt, när man bara kan utnyttja hälften?

På sikt anser jag att det är självklart att även officerare ska omfattas av tvingande utlandstjänst, men det sätt man nu försöker lösa problemet i Försvarsmakten anser jag vara ytterst lågt och förkastligt.


Avskaffandet av värnplikten är ännu ett steg mot 1600-talets legoarméer, där någon annans lycksökare hyrdes in att göra jobbet åt Europas kungar. Trenden att avskaffa värnplikten var som störst i Europa under 90-talet efter amerikansk förebild på 70-talet. Nästa steg är privatiseringen som i USA startade under 80-talet och som exploderade i och med Bush d y:s administration. Privatisering av Försvarsmakten börjar man se embryot till idag.


Yrkesförsvarets stora problem kommer att vara rekryteringen av kvalificerad personal. De låga löner som erbjuds, samt de stora åtaganden som görs i den ålder då grunderna för det fortsatta vuxenlivet ska läggas kommer att innebära gör att man ingalunda kommer att rekrytera den personal man helst vill ha. För drygt tio år sedan hette det att det var viktigt att soldaten hade stora muskler, men de skulle sitta 30 cm ovanför biceps. Tydligen är inte det lika viktigt nu. Kalkyler talar om årliga kostnader för rekrytering i stil med vad kostnaderna idag är för Pliktverket. Vilken grund har dessa veteraner att stå på när de lämnar Försvarsmakten för det civila samhället?

Övergången till yrkesförsvaret kommer att innebära ytterligare ett stort problem nämligen den tappade folkförankringen, när endast ett fåtal individer kommer att tjänstgöra inom Försvarsmakten på dess i framtiden än färre lokaleringsorter.


Är det användbarheten i utlandstjänst går problemet att lösa i alla fall med värnpliktiga genom bra rekrytering och framförallt en vettig ersättning. Det finns ingen idag som ifrågasätter utbildningsnivån för svenska soldater i utlandstjänst.
Jag anser det som vanligt helt befängt att de män och kvinnor vi skickar ut i internationella insatser ska behöva teckna egna försäkringar för att få ett fullgott försäkringsskydd, behöva förmånsbeskattas för gratis logi och mat även om det innebär tält och torrfoder. Att göra personalens ersättning under insatsen skattefria är ingen stor kostnad för staten, men innebär otroligt mycket för individerna.

Yrkesförsvaret är en kostsam och otillräcklig lösning för ett land med så stor yta och så liten befolkning som Sverige.