Flum, lögner och rökridåer

Föga förvånande blev jag lite smått upprörd av debatten om Afghanistaninsatsen i SVT. Motståndarsidan, i det här fallet med Maj-Britt Theorin i spetsen, fortsätter lika hårdnackat med sina lögner om att det inte finns något FN-mandat för det hela. Hennes bundsförvant Kalle Larsson (v) kallar det hela en olaglig ockupation.

Sanningen är att det finns en rad FN-mandat som styr insatsen i Afghanistan, t o m för den av vänstern så hatade Operation Enduring Freedom. Glädjeämnet i all sorgen är att den ökade mediala täckningen den senaste månaden har inneburit att fler och fler svenskar nu insett att det faktiskt finns FN-mandat för insatsen och att allt annat är dimridåer från vänsterflanken.

Varje gång jag ser Maj-Britt Theorin får jag ett självgott leende av Jan Guilloumodell. Jag drar mig nämligen till minnes hennes krav under 80-talet på parabolförbud för att förhindra amerikanskt inflytande i det svenska samhället. Vissa uppger också att hon ska ha uttryckt åsikten att det var ett oerhört slöseri att bara ha en pilot i Jaktviggen(!). Det borde ju få plats så många fler i ett så stort flygplan. Huruvida det är sant eller inte vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig ett dugg. Att hon sedan i programmet kallade försvarsministern för Sven fick mig inte att flina mindre.

Försvarsministern tyckte jag var mycket kärnfull i sina inlägg i debatten. Mycket hedervärt.

Sedan kan man ju tycka att SVT kunde ha skaffat sig en bättre moderator till sitt debattprogram. Vad hände med den kvinnan från Afghanistan som försökte uttrycka sin åsikt om den svenska insatsen och biståndsprojekten på slutet av programmet? Hon blev tystad och överröstad av Kalle Larsson. Så typiskt.

Vänsterns förnekande av de åtskilliga FN-resolutionerna om Afghanistan är inte enbart blålögner utan också ett ifrågasättande av FN som auktoritet. USA-hatet är ytterst genomskinligt.