Journalisten Johanne Hildebrandt har snabbt seglat upp som favorit hos svenska soldater och officere till följd av att hon gjort sitt yttersta för att uppmärksamma de ofta bortglömda soldaterna som tjänstgjort och tjänstgör i Utlandsstyrkan. På det sociala nätverket Facebook hyllas hon i flera diskussionsgrupper och nu under vintern ombads hon regissera en film om svenska soldater till Armémuseums utställning Fredssoldater, varav en del faktiskt finns på nätet.
Som svensk kan det kännas mycket märkligt att komma till USA och se hur militärer behandlas där. Det kan t o m kännas lite obehagligt eftersom man som svensk är så invand vid att en militär varken ska synas eller höras i samhället. Följaktligen undviker också många officerare att uppträda i uniform bland allmänheten. Vid tjänsteresor i USA är det inte ovanligt att man även som svensk officer tackas av helt främmande människor på gatan för de insatser som Sverige gör i Afghanistan. Sitter man och äter lunch i uniform visar det sig helt plötsligt när man ska betala notan att det har någon annan redan gjort.
USA har på ont och gott en helt annan tradition när det gäller landets militära personal. I USA kan man vara fullständigt emot kriget i USA eller Afghanistan, men ändå vara stolt över och mån om amerikanska soldater. Filmen nedan är visserligen en reklamfilm, men man behöver inte ha rest mycket i USA för att ha fått bevittna liknande, faktiska händelser på amerikanska flygplatser och Youtube är också fullt av sådana filmklipp.
Jag tror aldrig att man skulle kunna få se något liknande på Arlanda. I Sverige handlar det snarast om att önska livet ut de soldater "som säljer sig i imperialismens namn", eller någon liknande motbjudande fras som man kan läsa på bloggar, i debattartiklar och insändare vars författare aldrig varit närmare Afghanistan, Tchad, Bosnien eller Kosovo än 21-sändningen av Aktuellt. Mycket få svenska soldater åker till Afghanistan eller liknande för att de vill strida. Desto fler gör de för att de vill göra en insats för de människor som lever där och för att bidra till att förbättra deras levnadsförhållanden. Därför är det ett stort steg att man äntligen har flyttat medaljceremonin för hemkomna svenska soldater i Utlandsstyrkan till Armémuseum istället för Livgardets avskildhet. Förhoppningsvis förläggs ceremonin i framtiden till Yttre Borggården på Kungliga Slottet i samband med Högvaktens vaktavlösning.
Alldeles för länge har etiketten i Sverige varit att en militär varken ska synas eller höras bland "vanligt folk". Det inställningen måste vi alla hjälpa till att förändra. Svenska officerare och soldater arbetar för att skydda allas våra demokratiska rättigheter. Det är ingenting man ska behöva skämmas för. Den som just nu jobbar hårdast för att få bort den stämpeln och verka för ett ökat stöd för soldater och deras anhöriga, som även de drar ett stort lass, är just Johanne Hildebrandt.
Det har idag gått ett år, tre månader och en vecka sedan den svenska veteransoldatutredningen presenterades, utan att Regeringen lyckats prestera någon proposition för att värna de svenska veteransoldaterna.
Liksom Johanne, hoppas jag innerligen att stiftelsen Jespers Minne ska lyckas med sina planer på att starta ett veterancentrum för att stödja de svenska soldater som farit illa och deras anhöriga. Tyvärr verkar än så länge privata initiativ vara de enda initiativen. Är det inte skandalöst?
Om / About Wiseman's Wisdoms
▼
måndag 11 januari 2010
11 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Eftersom vi har levt i fred så pass länge som vi har gjort i Sverige så tror jag att gemene man/kvinna inte ser behovet av en väpnad styrka och den skillnad som den kan göra. Det är av den anledningen som nedmonteringen av FM kan fortsätta utan protester. Av samma anledning förstår vi inte att i det läge Afghanistan befinner sig så måste man skapa en grundläggande trygghet och säkerhet för att kunna bidra med den riktiga hjälpen till samhället där.
SvaraRaderaVäpnad konflikt är enligt min mening aldrig den bästa lösningen på meningsskiljaktigheter, men när huset väl brinner så är det försent att skaffa hemförsäkring och bygga upp en brandkår.
Ff sa:
SvaraRaderaAngående vad drivkraften är hos de som väljer att åka på utlandstjänstgöring tycker jag du ger en något onyanserad bild. En något annorlunda bild framträder vid läsning av Maria Fors och Gerry Larssons, FHS, intervjustudie av soldater som tjänstgjort i Afghanistan.
Jag citerar ur "Det händer inte mig" http://www.folkochforsvar.se/images/stories/perspektiv%204-6.pdf
"Resultatet visar att motiven för att delta i Försvarsmaktens
internationella insatser till stor
del handlar om egna personliga upplevelser och personlig utveckling, till exempel att få uppleva en annorlunda kultur, utsätta sig för risker eller
vara med om ett äventyr.
Ytterst få angav altruistiska motiv. Att kunna bidra och hjälpa till ansågs av många vara en
positiv bieffekt av tjänstgöringen, dock inte det
huvudsakliga motivet. Dessa data styrks av andra undersökningar som genomförts."
Oaktat vad bevekelsegrunderna är för de som ställer upp i utlandstjänst ska de självklart få ett tack och uttryck för uppskattning från det svenska samhället. Det är ju faktiskt delvis för egna intressen vi befinner oss i Afghanistan. Men jag tycker inte vi ska måla upp en bild av en alltför altruistisk Försvarsmakt. Det ligger säkerligen i den svenska traditionen att skicka personal till freds- och konfliktlösande missioner med bilden av att det mer eller mindre enkom sker med altruistiska motiv. Så är nog inte riktigt bara fallet nu längre - och tur är väl det i och med att vi i allt större utsträckning engagerar oss även i fredsframtvingande missioner.
Tack för mycket intressant läsning Wiseman. Jag instämmer i det du säger. Jag har själv erfarenheter från att tjänstgöra i USA och haft civila som betalat min mat. Det i sig är något väldigt exotiskt för mig men det viktiga som man bör ta med sig från USA är, tycker jag, att man kan vara emot kriget mot terrorismen i USA men det finns ytterst få som är emot soldaterna! Jag tror att vi aldrig kommer få uppleva något ens i närheten av det som visas i filmen i Sverige, men det tror jag mer har att göra med den svenska kulturen med jantelagar och annat snarare än befolkningens inställning till soldater. Ung Kadett
SvaraRaderaJag har försökt att följa veteransoldatsutredningen så gott det går genom de skrivelser och seminarier som har hållits.
SvaraRaderaRegeringen har lovat att det ska komma en proposition nu till våren. Förhoppningsvis har de lyssnat på Allan och hans gäng. Den som lever får se. Det ska bli intressant att se vad som sägs här på sidan när proppen väl har presenterats.
Jag har inget emot soldater. Jag har även vänner som i statens tjänst befunnit sig på diverse krigsskådeplatser. Vad jag inte förstår är vad vi har att göra i Afghanistan? De skäl som jag läser i debatten är inte tillräckligt övertygande: http://gredemo.wordpress.com/2009/12/18/konflikten-i-afghanistan-1-ett-orattfardigt-krig/.
SvaraRaderaAtt du upphöjer amisens sätt att behandla veteraner ser jag dock med en smula skepsis. Jag har mött många ami. soldater som inte givits plats i samhället när de återvänt från diverse krig. Ur deras missnöje har också motorcykelligor som Bandidos och Hells Angels fötts.
Hur har attityden i samhället gentemot soldater i utlandstjänst förändrats över åren?
SvaraRaderaGår det t.ex. se om förståelsen och acceptansen minskar i takt med att försvaret syns mindre i samhället, och kommer i kontak med färre medborgare?
Håller med "Ff" avseende drivkraften hos våra soldater.
SvaraRaderaJag har gjort en del utlandstjänst och VÄLDIGT FÅ soldater jag frågat anger att de vill göra en insats som anledning. Oaktat nivå.
Alla vet dock vad de ska säga om någon utomstående frågar.
Själv åker jag delvis för pengarna (lönen är pinsam så man tjänar inte mkt men man sparar en del) och delvis för äventyret. Det är en enorm erfarenhet.
För det är väl ändå inte många som känner att vi gör nytta i Afghanistan?
Nyttan av svenskar där är nästan obefintlig. Jag vet för jag var relativt nyligen där men det råder ingen tvekan om att utländska trupper behövs. Utan trupp kommer Afghanistan tas över av talibaner inom en snar framtid och det är det bara några enstaka män som är intresserade av...
Alltså, vi måste ändra kurs. Det är inte mycket återuppbyggnad som bedrivs av det svenska reconstruction team.
Men vad man än tycker om insatsen:
soldaterna ska tas om hand när de kommer hem. Det är samhällets ansvar eftersom det är folket som skickar dem (riksdagen). Alltså är soldaterna hjältar som riskerar livet när folket kallar. Oavsett anledning till varför soldaten egentligen åker....
Mitt i prick Wiseman och "Magnus"!
SvaraRaderaJag väljer att aldrig åka kommunalt i uniform (framförallt därför att folk tror att man jobbar på SL)men kollegor som kommer från landsbygds förband har oftast en tradition av att röra sig i uniform utanför grindarna.
Ett land som har förmånen att ha haft fred i 200år ser ju saker o ting annorlunda helt enkelt.
Det som stör mig ganska ofta är att "Svensson" inte verkar förstå att det är politikerna som BESTÄMMER, folket som VÄLJER politikerna och vi officerare, soldater och sjömän som UTFÖR det som önskas...
@Popeye:
SvaraRaderaFrån min horisont så har det sett ut som om utveckligen mot ett yrkesförsvar, med allt vad det innebär av minskade kontaktytor mot resten av folket främst drivits av FM.
Det politiska Sverige verkar inte ha bekymrat sig överdrivet om försvarspolitik sedan ungefär mitten på 90-talet.
Har man fått leka i huvudsak ostörd i sin låda under 15 år så kan man inte bara skylla på chefen då det skorpar sig, även om chefen borde kollat vad man höll på med, och styrt upp verksamheten, för länge sedan.
FM's kris är främst FM's fel.
Ett veterancentrum är absolut nödvändigt och jag håller fullständigt med om att det är skandal att inget har skett ännu. Jag anser dock att ett veterancentrum bör vara fristående från Försvarsmakten av flera skäl, bland annat för att slippa intresskonflikter när det gäller det ekonomiska. En fristående stiftelse vars intresse endast är veteransoldaternas hälsa är att föredra och det är glädjande att stiftelsen Jespers minne engagerat sig i detta.
SvaraRaderaJag hoppas på finansiärer från samhället, t.ex. en man som Bert Karlsson och varför inte BAe systems.
När det gäller svenska folkets syn på tjänstgöring i fredsbevarande styrkor behöver en insats göras för att skapa en positiv bild av våra soldater. Försvarsmakten måste upphöra med att agera "skyddad verkstad". Vi behöver ett fungerande försvar och eftersom riksdag och regering uttalat att deltagande i utlandsstyrkor ska öka måste personalpolitiken avsevärt förbättras.
Min erfarenhet är att det i princip bara är kurder, iranier och busschaufförer som uppskattar en svensk i uniform.
SvaraRaderaLite synd men det kändes ganska bra när man träffade dom.