Åsa Linderborg skriver nu en replik i Aftonbladets kulturblogg till Johanne Hildebrandts uppsnäppning av kollegorna på Aftonbladet.
Linderborg jämställer Hildebrandts bild av Afghanistan med Jan Myrdals bild av Kambodja och anklagar Hildebrandt för att inte ha sett något av NATO:s "härjningar" i Afghanistan. Tillsammans med Terese Christiansson har Johanne Hildebrandt förmodligen sett mer av Afghanistan ur både afghansk och västerländsk synvinkel än Linderborg någonsin kommer att göra. Christiansson har dessutom även vid flera tillfällen kommit både män och kvinnor på motståndarsidan i Afghanistan in på livet, genom besök i de mer håriga delarna av det svenska ansvarsområdet. Till skillnad från Myrdals resor i Kambodja, reser såväl Hildebrandt som Christiansson fritt och flera gånger utan ISAF-beskydd och mot ISAF:s rekommendationer, vilket ur journalistisk synvinkel är beundransvärt, men ur militär synvinkel sett med ogillande ögon.
Tyvärr har vi inte möjlighet att resa tillbaka till Hastings 1066 för att på plats skildra vad som utspelades, annars vore det säkert så att den som företog en sådan resa utan tvivel skulle bli den vars ord skulle väga mest. Möjligheten finns dock att göra motsvarande resor till Afghanistan. Det står Linderborg och andra svenska journalister fritt fram att resa till Afghanistan och med förstahandsuppgifter skildra "NATO:s härjningar". Tyvärr passar det nog inte riktigt in i deras "schema".
Tills dess ligger bevisbördan helt och hållet på Linderborg, Guillou m fl och inte på Hildebrandt. För att använda jämförelser liknande Linderborgs, påminner hennes tal om Afghanistan snarast om de svenska kommunisternas utopiska bild av Sovjetunionen på 20-talet. Likt de svenska 20-talskommunisternas förföljelser av de återvändna svenskar som hörsammat propagandan och flyttat till Sovjetunionen för att finna att verkligheten där var långt från propagandans utopi, ger sig Linderborg m fl på dem som faktiskt varit i Afghanistan och vars bild inte överensstämmer med den av Linderborg företrädda.
Aftonbladet Debatt 1/7
Om / About Wiseman's Wisdoms
▼
tisdag 29 juni 2010
26 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Det finns ju dock en poäng mellan alla dumheter Åsa m.fl häver ur sig. Insatsen visar inte på några resultat att tala om efter nio år och Juni 2010 blev den värsta månaden hittills innan den ens är slut.
SvaraRaderahttp://edition.cnn.com/2010/WORLD/asiapcf/06/24/afghanistan.troop.deaths/index.html?fbid=zA0EFFGnj3k
Inte ens som försvarsmaktsanställd kan jag på ett trovärdigt sätt redogöra för varför vi ens har truppnärvaro där. Visst, fred, säkerhet, utbildning, demokrati mm är fina ord, men varför är det viktigare med detta i Afghanistan än någon annanstans? Samtidigt som västländerna riskerar sina söners liv och pumpar in ofantliga belopp i ISAF-insatsen lever människor i många delar av världen utan rent vatten vilket leder till hög dödlighet i enkel diarré, utan utbildning, utan sjukvård att tala om, barnarbete är vanligt lite varstans, tiggare och misär på "hemmaplan" i länder som Rumänien och Bulgarien. Är det mer synd om en Afghan som inte får rösta i ett allmänt val men som ändå har mat på bordet än ett handikappat barn i Lettland som bor med alkoholiserade och drogberoende föräldrar för att staten inte har råd att driva barnhem värda namnet? Är det värre om en Afghansk flicka inte får gå i skolan än om en Somalisk, Indisk eller Etiopisk flicka inte får det? Varför i sådana fall?
För att USA gjort dessa prioriteringar, eller?
Vi har en viss mängd pengar vi kan lägga på att hjälpa andra länders medborgare. Detta kan man göra på flera sätt. Genom fredsframtvingande och oerhört dyra och riskfyllda väpnade insatser, genom att bevilja människor asyl i Sverige, genom att bidra med pengar till t.ex. UNHCR eller genom biståndsprojekt i SIDAS regi. Dessa skattepengar skall förstås användas där de gör bäst nytta och då är absolut inte ISAF:s insats i Afghanistan rätt sätt enligt min uppfattning. Det ger inte alls mest "bang for the buck" om syftet är att minska lidande och misär för människor i världen.
Väl talat.
SvaraRadera/Johan
Marcus: Ett av de grundläggande problemen med den svenska insatsen är att den saknas en nationell politisk målsättning med vad Sverige vill uppnå i PRT MeS. Det duger inte att alla politiker, officerare och tyckare har sin egna bild av målet med insatsen. Det betyder t o m att alla då jobbar mot olika mål.
SvaraRaderaDu har helt rätt i att det finns många sätt att spendera pengarna. De mest effektiva sätten kanske inte alltid är de mest politiskt korrekta.
Den enda påvisbara skillnaden är kopplingen till terrorism som slagit till mot mål i västländerna. Då stiger ofelbart ett visst område i prioriteringen. Varför deltar Georgien numera i Afghanistan och tidigare i Irak? För att man hoppas att om man kliar USA:s rygg, kliar USA tillbaka när så behövs.
Ja, eller så sjunker prioriteringen eftersom man genom sitt deltagande blir ett legitimt mål för terror.
SvaraRaderaAtt vi saknar en målbild, ett endstate, är såklart mycket märkligt då det är något vi numera kör med så fort man ska gå ut i skogen och göra nummer 2 (endast lite överdrivet).
Det är därför lätt att bli lite konspiratorisk, att det finns en dold agenda i detta, som kan handla om att förneka t.ex. Kina och Ryssland inflytande över de oerhörda mineraltillgångar som det nyligen offentliggjordes finns i Affe. Detta kände förstås USA och CIA till redan innan man invanderade landet. Handlar det om olja? Gasledningar? Ett lämpligt land för att basera flyg i, nära både Kina, Nordkorea och Iran m.fl?
Jag har som sagt mycket svårt att förklara för mina anhöriga och mig själv vad vi gör i Afghanistan och varför jag ev. kommer att tvingas åka dit i och med det annalkande utlandsobligatoriet. Adenviken, Kosovo, Bosnien och Cypern. Fine, där kan man enkelt förklara bakgrund och varför vi är/var där, men inte Afghanistan. Jag köper inte att allt handlar om "det afghanska folket".
En annan "intäktskälla" för USA i Afghanistan är droghandeln - 90% av all heroin i världen har sitt ursprung i Afghanistan och de genererar kontanta inkomster från "beskattningen" av främst västeuropa med ca 200 miljarder USD per år. Lägg in dessa medel i bank- och finanssystemen och de skalas upp med en faktor 50 − 300 (Goldman Sachs har "leveraged" till 300 grr) och du får ett rätt stort tillskott till spekulationer inom hedgefondssystemet… Varför har man inte lyckats med att dra ner produktionen utan ökat den drastiskt av opium när talibanerna på kort tid lyckades ta bort produktionen nästan helt?
SvaraRaderaOch Sveriges deltagande är nog mer ett utslag av att svenska försvarsmaktsledningen vill framstå som goda drängar åt Pentagon… Och få lite hundkex i form av komplimanger om att svenskar kanske trots allt kan slåss…
Tala om svaga ryggar och fjäsk...
Tvärtemot WW upplever jag inte alls några problem avseende målsättningar med den svenska militära insatsen i Afghanistan.
SvaraRaderaDet är COM ISAF:s OPLAN som anger riktningen.
Sverige har inom ramen för det internationella samarbete som Sverige värnar om axlat ansvar för ett PRT inom RC N. PRT MES anges som det första PRT:t som ska överlämnas i sin helhet till GIRoA. Utvecklingen i PRT:s område är bra. Det är stökigt i QDS-området i väster men i övrigt finns det mycket goda exempel på framgång;
-ANP blir bättre och bättre, liksom ANA (fast inte lika fort).
-Infrastrukturen byggs ut.
-Det är fler kvinnor (även utan burka) ute i samhällena nu än för ett par år sen.
,för att nämna några. Utvecklingen går åt rätt håll avseende säkerheten.
Militärt sett så är uppgiften löst när vi inte behövs för säkerhetsarbetet i PRT MES.
De andra två pelarna Governance och Development släpar och det är något som bland andra den svenska statsmakten får ta på sig. Genom att tydligare inrikta SIDA mot de norra provinserna skulle den sammantagna Afghanistanpolitiken bli tydligare och enklare att genomdriva.
Nu övertar Turkiet Governance och Development i Jowzjan och Sar-e Pol, två av de svenska provinserna. Det är bra för alla att så sker. Sverige bibehåller dock ansvaret för Security.
Lindeborg framstår som desperat som angriper Hildebrandt och den svenska insatsen utan fakta i målet. Hon skulle verkligen behöva åka till insatsområdet för att lära sig vad det handlar om.
Jag har mycket svårt att ta såna som Lindeborg på allvar. Någon form av missriktad ideologi tycks fördunkla förmågan till intellektuell process.
Jag förväntar mig mer än så från de stora mediadrakarna.
Marcus: Bra skrivet, det är många som håller med dig.
SvaraRaderaG8 länderna kom ju nyligen överens om att man vill lämna Afghanistan senast 2015.
Det är bara att hoppas på att landet är så stabilt då att det överhuvudtaget är möjligt. Det ska bli intressant att se vilka som i så fall står för stabiliteten.
Våra politiker är "smarta"
(och ryggradslösa) som inte har formulerat några konkreta målsättningar, då har man handlingsfrihet att anpassa dom efterhand..
Några svenska liv är det i alla fall inte värt att riskera/offra för Afghanistan. Det finns ju som sagt inte ens några tydliga målsättningar med varför vi är där..
/Daniel
Marcus, Johan (Anonym)
SvaraRaderaDet är tråkigt att höra dessa tongångar från en försvarsmaktsanställd, och förvånande att wiseman inte svarat med sin vanliga skärpa och insikt.
För många svenskar är det mycket svårt att förstå hur ett nationellt trauma av krigsproportion kan påverka ett land. Ryssland är ett historiskt exempel, som efter andra världskriget krampaktigt höll fast i doktrinen att aldrig igen strida på rysk mark på ett sätt som nästan ledde till världskrig.
Om du/ni har hunnit vara på ex. balkan visar sig liknande trauman än tydligare. Attackerna mot world trade center hör till denna kategori. Det urskillningslösa mördandet av tusentals civila människor, brända till döds eller krossade i rasmassorna av en av västvärldens största symboler, vars förstörelse skickade förödande chockvågor genom hela den globala ekonomin.
Sprängningen av ambassaden i Kenya, ett av de mer illegitima mål man kan tänka sig, dödade igen, urskillningslöst, hundratals civila, mestadelen kenyaner.
Att ni kan se på försöket att sätta stopp för upphovsmännen till dessa och oräkneliga ytterligare motbjudande förbrytelser, inte av ett ensamt hämdlystet USA, utan av ett nära på enigt världssamfund (vilket i sig är en historisk och hoppgivande händelse), och säga att den troligaste anledningen till detta är att USA ska ha ”gasledningar” är förbluffande.
Vad gäller prioriteringsordningen. USA har inte ensamt fastställt att Afghanistan är den viktigaste platsen att vara på militärt, det har FN gjort. Det är inte någon svår slutsats att komma till om man bara ser över den fakta som finns.
Afghanistan var innan ISAF:s inträde en av de mest brutala och förtryckande regimer som har funnits i mänsklighetens historia, vidden av vilken, igen, jag tror är bortom vad de flesta svenskar kan föreställa sig. Ett land där halva befolkningen mer eller mindre var satt i permanent husarrest förbjudna ens de mest grundläggande friheter, groteska övergrepp regelbundet skedde mot de mänskliga rättigheterna, där man kunde tvingas delta i avrättningen av sina egna familjemedlemmar. Ett land som ignorerade omvärlden och gång på gång kränkte diplomatiska initiativ och institutioner. Ett land där stora delar av befolkningen hungrade, medan de som kunde odla tvingades odla vallmo eller andra droger till den utsträckning att Afghanistan var i par med Burma världens största tillverkare av råopium. Detta opium, senare raffinerat till heroin formligen sköljde över främst Centralasien, men även resten av världen, under 80 men främst 90-talet och ledde på bara några år till miljontals heroinberoende i Pakistan (som 1979 hade 0) Iran, Tajikistan, Kyrgyzstan och Uzbekistan mm.
Miljontals.
Forts. (Carl)
SvaraRaderaVad som kanske är än värre är etablerandet av oerhört robusta nätverk av drogmaffia och organiserad brottslighet i alla dessa länder, vad dessa har för inverkan på dessa länders rättsäkerhet och välfärd kan ni säkert föreställa er själva.
Hur mycket av detta heroin som hittar till Europa och Sverige och sätter ruljans på våra egna maffior, skapar drogberoende och i förlängningen ”våra egna tiggare” som Marcus nämner, kan man också fundera på.
Överspillandet av konflikten och destabiliseringen av Pakistan, som idag är en av de mest oroväckande utvecklingarna i världen i par med Iran. Ett kärnvapenbeväpnat land i permanent konflikt med Indien med ytterst svag regeringsmakt, svag kontroll över sina militära myndigheter, som är misstänkta för att på egen hand understödja bl.a. attentaten i Mumbai. Till detta radikaliseringen av stora delar av befolkningen främst i norr, vilket nyligen föranledde staten att genomföra militära operationer av inbördeskrig-omfattning.
Allt detta, och mycket mer som jag inte får plats med har rätteligen fått världen att agera. Är det inte precis detta vi och många andra västländer ska använda militären till? Är det inte bokstavligen formulerat i försvarsmaktens huvuduppgifter som de är ställda av vår uppdragsgivare?
Om vi kan lösa problemet i Afghanistan, vilket jag tror är långt från omöjligt, är det en historisk bedrift och en stor fjäder i hatten för världssamfundet. Om vi kan lära oss att ta länder ur förtryck och våld, och göra det med tillsammans, och med legitimitet ser framtiden för hela mänskligheten avsevärt ljusare ut.
Att säga att vi ska avbryta för att det inte går tillräckligt bra är ett väldigt stort misstag. Då, om någonsin skulle allt vi har satsat vara förgäves. Skulle en Kirurg lämna sin patient mitt i en bypassoperation för att det inte kändes tillräckligt bra eller tog för lång tid, och ta ett nageltrång istället. Vad skulle det säga de andra patienterna, och de friska för den delen. Betänk detta är ett helt land med miljontals människor.
Till er som säger att insatsen är för dyr undrar jag vad ni skulle anse vara mer värt att lägga pengarna på? Civilt bistånd? Ökänt för förskingring, missplacering, korruption och tendens att hamna i de stridandes händer istället för de lidandes och förlänga konflikten. Låt oss inte heller glömma att de flesta biståndsorganisationer blev så hårt trakasserade under talibanernas styre att de lämnade Afghanistan trots att det var en av världens mest akut behövande platser.
Vi har sett hur situationen i Afghanistan har destabiliserat hela Centralasien, skapat miljontals drogberoende, starka globala kriminella nätverk, radikalisering, urskillningslösa massmord över hela världen, ett av de mest systematiskt kränkande förtryckssystem som någonsin funnits. Listan kan göras nästan hur lång som helst.
Kan ni verkligen intala er att Sverige och världssamfundets insats där endast handlar om att ”försvarsledningen vill framstå som goda drängar” eller ”dolda agendor” med gasledningar? Kan ni på allvar säga att det här är jämförligt med alkoholism i Lettland? Kan ni inte komma på en enda anledning inför era anhöriga till varför det vi ska bidra där?
Sent svar till Anonym
Det är helt enkelt inte sant att Talibanerna lyckades ta bort knarkproduktionen helt. Den var deras största inkomstkälla och uppmuntrades med kraft. Man uppfann till och med ett religiöst tillstånd för denna handel och produktion, tvärt emot koranen som uttryckligen förbjuder sådan verksamhet. Man nöjde sig med att all droghandel som lämnade landet var helt ok.
Hasch däremot, som i större utsträckning används av afghaner, lyckades man stävja i stor utsträckning, genom att införa oerhört stränga straff med fängelse och tortyr. Tycker du att det är något ISAF ska ägna sig åt?
/Carl
Cynisk: Att du har bilden klar för dig förvånar inte och vår bild är gemensam av vad ett svenskt end-state bör vara. Det som bekymrar är att så många officerare på såväl hög som lägre nivå i FM och i den politiska ledningen inte kan uppvisa samma klarhet. Som tidigare påpekat är det en förutsättning för ett starkt och brett stöd för insatsen.
SvaraRaderaAlla: Afghanistan är en surdeg som världen tagit sig an. Det är som Carl påpekar ett internationellt ansvar genom ett antal FN-mandat. Resultatet om omvärlden nu skulle dra sig ur Afghanistan, är med all sannolikhet ett återfall i ett inbördesliknande krigstillstånd, där de som gynnas är krigsherrarna och narkotikabaronerna. De som drabbas hårdast lär i sedvanlig ordning bli kvinnorna och barnen. Karzais regering må inte vara den bästa och mest demokratiska, men det är ett fall framåt från 90-talets inbördeskrig.
Droghandeln är den främsta inkomstkällan för motståndarsidan i kriget i Afghanistan, men det är samtidigt en enkel och lukrativ sysselsättning för farmarna. I en demokrati uppmuntras individens egna val. Förbud och skattepålagor kan hindra aktiviteter man anser icke önskvärda, men de skapar också missnöje bland befolkningen. Att som talibanerna under 90-talet avskaffa vallmoodlingen med dödligt våld, passar inte en regering som man försöker bli mer och mer demokratisk. Det skulle bli förödande de enskilda bönder och göra få regeringens folkliga stöd att bli än lägre. Kan man garantera befolkningens säkerhet är mycket vunnet. Därefter kan man börja hjälpa till med en omställning av produktionen till bättre och nyttigare grödor som t ex saffran.
I regel är människor mer positivt inställda till en lösning de tror sig själva ha kommit på, än en de med våld tvingas till.
Som tillägg till ovanstående kommentar: Det är inte försvarsledningen som beslutar om en insats i Afghanistan. Sverige är en demokrati där landet styrs av riksdag och regering. De har den fulla beslutanderätten över svenska militära insatser. Är det så att man är ute efter att få ryggen kliad av USA är det ett politiskt beslut, inte ett militärt.
SvaraRaderaCarl: Tid är en fråga om prioritering. WW är inte det viktigaste i livet. Det finns otroligt mycket intressant att skriva om just som helikopterutredningen, utlandsobligatorium osv.
@ Carl: Vad som är tråkigt är att höra dig säga följande: "Det är tråkigt att höra dessa tongångar från en försvarsmaktsanställd..." Marcus ska ha all heder för att uttrycka sin egen åsikt, enligt den rätt han har att göra detta enligt vår grundlag.
SvaraRaderaFM senaste informationskampanj går ut på att få människor att ifrågasätta och diskutera svensk säkerhetspolitik. Som officer på arbetstid utför du de uppgifter som ÖB och i förlängningen Sveriges Riskdag har beslutat om. Men efter klockan 16:30 är du svensk medborgare med allt det ansvar om politisk delaktighet som kan förväntas i en modern demokrati.
Jag blir glad när jag, också FM-anställd, läser Marcus inlägg. Vi måste börja föra en nyanserad debatt om Afghanistan, även från den sida av samhället som har militär erfarenhet av insatsen.
Det är enorma summor som västvärlden spenderar på den militära insatsen ISAF, vars primära mål INTE är att bekämpa terrorism (vilket får din poäng Wiseman - att kopplingen till terrorism skulle höja prioriteringen - att falna något) utan det något diffusa att återuppbygga Afghanistan. Till vad måste man då fråga sig. Och, som WW tidigare debatterat, på vilket sätt gagnar detta Sverige? Ingen kan hävda att terroristhotet mot Sverige är så överhängande att vi måste ha militär trupp i Afghanistan. Är det narkotikahandeln vi vill åt borde vi istället öka vårt bidrag till EU:s polisinsats eller kanske till USA:s eller Tysklands anti-narkotikaoperationer.
Carl, som sagt blir jag oroad och frustrerad när du indirekt säger att FM-anställd personal inte ska ha åsikter. När jag landade i Västerås efter avslutad mission i Afghanistan, FS17 - den hittills mest våldsdrabbade missionen - möttes vi av en mycket märklig och skrämmande händelse. Av rädsla för att vi skulle möta samlade journalister hade HKV hyrt en buss, kört ut den till flygplanet och lastat ombord oss. En nervös kollega ur Informationsstaben på HKV kommer in i bussen och säger något i stil med: "Nu kan det vara mycket journalister här men ingen av er får prata med dem". Även om jag inte minns den exakta ordalydelsen var budskapet utformat som en direkt order, det gick inte att undgå. Det var ett fint och ömt första välkomnande av FM tycker jag och påvisar ledningens syn på öppenhet.
Hur ska vi kunna säga vara demokratins försvarare när vi internt gång på gång går mot angrepp mot en av demokratins stöttepelare: yttrandefriheten?
Missa för allt i världen inte denna svenska journalists träffsäkra samtidsanalys. Krönikorna finns här:
SvaraRaderawww.korta.nu/jc
Hade hennes penna varit ett svärd hade huvuden rullat i svensk politik! Hon är, mig veterligen, den första svenska journalisten som törs lämna den politiskt korrekta mittfåran.
Till demokratins försvar: Vad som dryftades var varför USA gick in i Afghanistan. Att påstå att det var för annat än Al Qaida och 11 sept, är omöjligt. Att Sverige och ISAF är där av en helt annan anledning är fullt klart. Anledning stavas FN-mandat i syfte att återuppbygga Afghanistan, bl a för att förhindra att landet åter blir en terrorbas.
SvaraRaderaDet är högst beklämmande att höra de ord som uttalades på bussen i Västerås eftersom de är ett solklart brott mot en av våra grundlagar. Tyvärr verkar grundlagarnas innehåll inte vara allmän kännedom i Officerskåren.
Cavatus: En länk som inte hade något med denna diskussion att göra.
Wiseman: FN mandadet för ISAF att återuppbygga Afghanistan hänger väl ändå ihop med 11 sept?
SvaraRaderaEftersom FN gav klartecken åt USA att gå in i Afghanistan måste man också ta ansvar för att stabilisera och återuppbygga landet, och det är ingen liten uppgift..
Ambitionerna kommer succesivt att minska och vad vi lämnar återstår att se.
Det kommer knappast vara värt alla satsade resurser och liv som har gått till spillo (på alla sidor) - men ingen kommer att erkänna det.
/Daniel
Cavatus rekommenderade länk är rasistisk länkning som inte hör hemma på denna sida.
SvaraRaderaHåller med om att Afghanistaninsatsen måste diskuteras från alla synvinklar. Jag får tyvärr intrycket att insatsen är på väg att förloras om inte något mirakel inträffar. USA:s inrikespolitik verkar styra för mycket.Hoppas ändå på att insatsen får fortsätta.
Daniel: Har det påståtts annat än att mandaten inte skulle hänga ihop?
SvaraRaderaÅterstår som sagt att se vad slutprodukten blir. Liksom Irak känns inte en brådstörtat tillbakadragande som en lösning. Då har verkligen allt varit förgäves. Har världen råd med att FN tappar ansiktet ytterligare?
"Har världen råd med att FN tappar ansiktet ytterligare?"
SvaraRaderaOavsett antalet FN mandat, så blir det förmodligen de strategiskt och militärt pådrivande nationerna och allianserna som står för ansiktstappandet i Afghanistan.
Som icke-amerikan och icke-NATO-medlem så har jag svårt att se varför ett eventuellt ansiktstapp för dessa aktörer på något vis skulle motivera insats av svensk trupp.
Sent svar till Markus första inlägg:
SvaraRaderaSom Wiseman tidigare påpekat har du fel kring ditt antagande om heroin. Heroinet är en mycket lukrativ branch både för AQ, Talibaner, kriminella element och fristående bönder.
Det skrämmande som ingen här tagit upp ännu är den Ryska invasionen av A-Stan. Den skedde dels för att få tillgång till naturresurserna som alla vet om! Men även för att stoppa den sinnessjuka mängd heroin som gick över gränsen till Ryssland. Under hela kampanjen dog 15000 soldater i A-stan. Varje ÅR dör 15000 i heroinmissbruket i Ryssland.
Därför är det så viktigt att stoppa heroinet. För att heroinet kostar västvärlden enorma mängder mänskliga liv och omvårdnadskostnader.
Svar till "Till demokratins försvar"
SvaraRaderaJag säger inte vid något tillfälle att svenska försvarsmaktsanställda inte ska ha egna åsikter eller vädra dem som de känner, och jag tror inte det kan uppfattas så heller om man inte aktivt försöker.
Jag säger att det är tråkigt att anställda i FM inte har förtroende för de insatser de deltar i, särskilt när det finns goda anledningar att ha det.
/Carl
@ Carl: Visst, du har en poäng att det går att tolka dina ord. Kanske drog jag en växel för långt, men dina ord är tyvärr inte ovanliga i HKV korridorer där jag själv har vistats. Och då har de en tydlig underton, som du till viss del bekräftar: FM-anställda ska blint ställa upp på det politiska resonemang som föranleder olika insatser.
SvaraRaderaJag påstår att detta bara stämmer till viss del. Anställda i FM är inga politiska tjänstemän, vilket innebär vi utför ingen politisk debatt i uniform. Vi ska alltså blint genomföra de uppdrag som våra förtroendevalda ger oss. Gott så. Men för att genomföra uppdraget - skruva på helikoptern, laga mat i köket, köra stridsfordonet - behöver man inte menar jag till 100% ställa upp på de politiska motiven som ligger bakom insatsen, så länge man inte aktivt motverkar dessa.
Jag tror inte alla anställda på Skatteverket röstade på alliansen och ställer upp på regeringens skattepolitik. Inte heller i Stockholms landsting röstade alla på Filippa Reinfeldt. Och även de som röstade blått håller förmodligen inte i alla situationer med om fattade beslut.
Skillnaden mot FM-anställda är att hos oss finns ingen debatt. Var är de kritiska (och konstruktiva) insändarna till ledarsidorna?
Fenomenet militärer som har en kritisk inställning till sitt lands politik har självklart en uppenbar risk: militärkupper och militärstyre har världen sett nog av. Dagens Turkiet är bara ett av sådana fall.
Men för den del får vi inte drabbas av paranoid rädsla och begrava alla våra tankar, underbyggda av unika erfarenheter (ingen annan i samhället har ju t ex uppträtt i uniform i Afghanistan).
Balansgången är svår, ja. Men idag saknas balansgången helt. Censuren är total och rädslan för att uttala sig är tvyärr berättigad.
@ Wiseman: Det FN-mandat som tillåter terrorismbekämpning är inte detsamma som ISAF vilar på. 11/9 skapade det förstnämnda mandatet vilka flera olika länder genomför nationella eller allians-bundna operationer utifrån (Op Enduring Freedom t ex). ISAF:s mandat tillkom långt senare, som en följd av att Afghanistan hade blivit kvitt såväl Al Qaida som Talibanstyret. ISAF har således inget med anti-terrorism att göra, även om det självklart har en indirekt påverkan.
Jag tror också det är farligt att tala om FN-mandat som någon skyldighet eller tydligt motiv till varför vi ska agera. Sverige har valt att inte agera på flera nu gällande FN-mandat om t ex situationen i Darfur eller länder i Sydostasien. FN-mandatet är bara en liten del av diskussionen. Som nationalstat måste vi först och främst fråga vad vi vinner ur ett nationellt perspektiv. I andra inom ett europeiskt perspektiv inom ramen för EU.
Jag själv har inte sett någon analys, varken nationell eller från EU, som kan rättfärdiga att Sverige sänder ca 600 man till Afghanistan. EU skickar polisiär personal eftersom dess analys pekar på narkotikahandeln som hot mot unionen, det accepterar jag och där borde Sverige öka sin insats.
Till demokratins försvar: Vi talar nog förbi varandra. ISAF:s mandat om återuppbyggnad som Sverige grundar sitt deltagande i Afghanistan på är en naturlig fortsättning av FN:s godkännande av USA:s anfall på Afghanistan baserat på artikel 51 i FN-stadgan. Mandaten för ISAF hade aldrig tillkommit utan att USA först gått in i Afghanistan.
SvaraRaderaOEF och ISAF är som bekant inte samma sak och vilar heller inte på samma mandat, även om de båda springer ur en och samma händelse.
@Till demokratins försvar
SvaraRaderaMed risk för att var mer än vanligt petig:
Menar du inte gårdagens Turkiet?
Sverige ställde upp för Darfur, men Sudans regering vägrade släppa in europeisk trupp i landet.
Konsekvenserna för Sveriges säkerhet om talibanerna tillåts mörda sig tillbaka till makten kommer inte att hota vår överlevnad som nation, men fortfarande att vara mer allvarliga än ett folkmord på Balkan. Den interventionen hade inte heller blivit av med en mer rationell kalkyl, men den var moraliskt nödvändig.
Jag hävdar att vårt befintliga åtagande gör även vår fortsatta närvaro i Afghanistan moraliskt nödvändig.
Men det är sant: utrikespolitik är inte ofta moralisk; hur ofta vi än vill intala oss det i vårt offentliga samtal.
Carl, du nämner en hel del om droghandeln. Hur tycker du själv att man lyckats med att minska denna under de senaste 9 åren?
SvaraRaderahttp://www.dn.se/nyheter/varlden/afghanistan-ater-fullt-av-opium-1.677916
"Det mesta av det heroin som säljs i Sverige kommer från Afghanistan. Trots att den afghanska regeringen sagt att narkotikaproduktionen måste stoppas så har den skjutit i höjden sedan talibanerna störtades."
"Men under talibanregimens sista år beslutade den, under press från omvärlden, att börja tillämpa koranens förbud mot droger. Produktionen sjönk dramatiskt. Priserna på heroin i västeuropa sköt i höjden. Förbudet mot att odla vallmo här i landet gick snabbt att avläsa i kurvorna över döda narkomaner i Västeuropa."
Ur knarksynpunkt borde vi alltså;
1. Låta Talibanerna ta över igen.
2. Satsa pengarna på svensk samt EU-polis för att möta även andra typer av droger, inte bara heroinet.
Kokainet kommer ju från Sydamerika. Borde vi inte då i konsekvensens namn invadera även t.ex Colombia?
När det gäller terroristangrepp så bottnar ju de i en helt annan konflikt, nämligen Israel-Palestina. USA och västvärlden skulle vinna betydligt mer på att sätta ordentlig, och då menar jag ordentlig, press på Israel att dra tillbaka sina bosättningar från västbanken samt häva mycket av blockaden mot Gaza och slutligen satsa allt på att få till en långsiktigt hållbar och fredlig lösning på denna konflikt. Detta kan innebära FN-trupp som säkerställer att varken Israeler eller Palestinier genomför några offensiva aktioner mot andra sidan. En sådan FN-insats skulle jag ha mycket lättare att motivera för mig själv och andra.
@Forsno: "Konsekvenserna för Sveriges säkerhet om talibanerna tillåts mörda sig tillbaka till makten kommer inte att hota vår överlevnad som nation, men fortfarande att vara mer allvarliga än ett folkmord på Balkan."
SvaraRaderaHur tänker du här?
Polisen ser nog fortfarande efterdyningarna av Balkankrigen i sintt vardagliga arbete, och de ekonomiska och kriminella störningarna för de EU medlemmar närmast konflikten var nog än mer märkbara.
På vilket vis skulle Sverige/EU märka av ett maktskifte till i Kabul?
Najn-älleven 2.0?
@Marcus
SvaraRaderaDu gör för mycket av att talibanerna under en mycket kort period förbjöd opiumodling; idag utgör den grunden i deras ekonomi.
@Per A
Det största hotet mot Sverige, och resten av västvärlden, är att Afghanistan åter skulle komma att utgöra ett säkert basområde för AQ. De hade helt annan säkerhet, rörelsefrihet och infrastruktur där än vad de har i FATA.
Det mindre allvarliga hotet, som dock med säkerhet blir av, är en permanent tillgång till billigt heroin på våra gator.