Fight's on! (uppdaterat 22.00)

 

I Paris möttes idag företrädare från de länder som avser delta i en FN-insats i Libyen. Sammankallande var Frankrikes president Sarkozy och bland de representerade länderna återfanns bl a Danmark och Norge och ett antal arabländer. Även Tyskland som inte kommer att delta i insatsen var representerat av förbundskansler Merkel.


Något svenskt deltagande fanns inte på plats, vilket är en tydlig fingervisning om att Alliansregering avser låta Sverige inta en passiv roll. Regeringen har flera gånger fört fram ståndpunkten att det är NATO som leder och att det måste komma en förfrågan till Sverige innan det kan bli aktuellt med en svensk insats. I själva verket motsätter sig Frankrike att insatsen ska vara NATO-ledd. Det brukar också vara så att i samband med FN-resolutioner anmäler sig länder frivilligt att ställa upp. Att vänta på att någon annan ska ta initiativet och ställa frågan innan man själv agerar försenar kraftigt insatserna. Sålunda hade det svenska stridsflygförbandet i tio-dagars beredskap redan kunnat vara på plats (även Newsmill) och lösa uppgifter på måndag om Regeringen varit mer handlingskraftig. Den FN-insats som nu påbörjas över Libyen är typinsatsen för förbandet, så det är inget tal om att det inte skulle vara lämpligt eller sakna utbildning för uppgiften. För det svenska förbandet med radarspaningsflygplan som också skulle vara av stora nytta, inte minst tillsammans med svenskt stridsflyg, hade förberedande order varit tvunget att komma tidigare då förbandet har en lägre beredskapsgrad. Väljer man att nu sätta in detta är det mycket sannolikt att luftkriget kommer vara över för länge sedan när det kommit på plats.



Regeringens agerande, eller snarare brist på agerande i frågan ställer frågan på sin spets om det verkligen finns någon anledning att vi har förband i internationell beredskap i Sverige om de inte används när FN ser behov och när insatsen är en sådan som de är avsedda för. Hela förfarandet med registerförband är mycket kostsamt och Försvarsmakten lägger varje år ner hundratals miljoner kr på dessa - tydligen helt i onödan. Då finns det annat vettigare man hade kunnat lägga pengarna på, såväl inom Försvarsmakten som inom andra statliga utgiftsområden.

På toppmötet i Paris slogs det fast att det kommer att bli militära aktioner mot Libyen och president Sarkozy meddelade att Frankrike redan nu har stridsflygplan av typ Rafale i luften över Libyen och Benghazi. Storbritannien började redan igår deployera flygstridskrafter med Typhoon (Eurofighter), Tornado och Sentinel R.1 signalspaningsflygplan. Under dagen har också danska F-16 landat in på Sicilien och Norge har meddelat att man sänder 6 st  F-16. Den verksamhet som nu genomförs i luftrummet över och nära Libyen syftar till att att skaffa sig bättre underrättelseunderlag avseende de libyska markförbanden och fastställa positioner för det libyska luftförsvaret, samt även skapa telekrigstekniska förutsättningar för att kunna skydda egna flygstridskrafter. Man ska heller inte ringakta den psykologiska effekt det innebär för oppositionen att se att det finns FN-flyg i luften. De flygresurser som nu avdelats är dock en bråkdel av vad som behövs för att kontinuerligt kunna upprätthålla flygförbudszonen och även verka mot markmål. Det är därför bra att även en rad örlogsfartyg med kraftfullt luftvärn är på mot området.

Det kommer att bli svårt att hindra Gadaffis markstridskrafter endast genom att använda luftmakt och det känns troligt att utländska specialförband kommer att finnas på marken för att kunna leda in flygstridskrafter på samma sätt som man gjorde i Afghanistan 2001. FN-resolutionen förbjuder foreign occupying force on Libyan territory, vilket bör lämna öppet för användning av mindre specialförbandsenheter.


Ett annat perspektiv på FN-insatsen i Libyen är att franska Rafale återigen kommer att användas i strid och det kommer också att vara elddopet för Eurofighter (Typhoon i Storbritannien). Dessa flygplan är huvudkonkurrenterna till Gripen i den mycket stora stridsflygplansupphandlingen i Indien. Dassault (Rafale) och EADS/Cassidian (Eurofighter) kommer vara mycket snabba på att utnyttja det faktum att deras flygplan använts skarpt över Libyen. Indien, liksom många andra länder som intresserar sig för Gripen kommer att ställa sig frågan varför Sverige, trots sitt stöd för FN och EU, inte deltog i insatsen med Gripen när man hela tiden använt sig i marknadsföringen av landets beredskapsförband? Är det möjligtvis så att flygplanen inte duger i strid?

Ovanstående kan tyckas ett cyniskt perspektiv på insatsen för svensk del, men inte desto mindre sant. Överordnade motiv är ändå att ställa upp när FN kallar och man har en eftertraktad resurs, samt att deltagande i en FN-insats kommer att få mycket starka positiva effekter för det nationella försvaret. Försvarsmakten kommer att dra många nyttiga och ovärderliga erfarenheter av att använda Gripen i stridsoperationer, mängder av erfarenheter kommer att dras i att uppträda skarpt i en koalition, vilket numera är det enda aktuella scenariot även för nationellt försvar och sist men inte minst är det så att genom att vid behov ställa upp för andra länder ökar man sannolikheten för att själv få stöd när så krävs.


Chris Anderson skrev tidigare idag ett antal sanningens ord om FN-insatsen som ett lackmustest för det svenska försvaret. Det är bara att instämma:

"I sanning är det svårt att tänka sig ett scenario som är mer lämpat för den nya svenska försvarsdoktrinen än den libyska flygförbudszonen. Därför är det mycket talande att statsministern och utrikesministern välkomnar FN-resolutionen men anger att Sverige inte ska delta. Kort sagt innebär det att vi inte får någon som helst valuta för vårt insatsförsvar.

Man får nämligen utgå från att den försvarspolitiska tacksamhetsskulden är en färskvara som snabbt smälter bort om Sverige visar tecken på att inte vilja bidra.

Insatsdoktrinens ömsesidighetsprincip innebär alltså att vi kan förvänta oss hjälp av de som vi hjälper på riktigt. Det blir alltså i princip ingen, just nu."


Alldeles nyss kom också beskedet att franska flygplan öppnat eld mot libyska stridsfordon utanför Benghazi. Nu är det fight's on, som piloterna säger.


Uppdatering 22.00: Utrikesminister Carl Bildt sade till TT/DN igår att det inte är aktuellt med svenskt militärt deltagande. Ikväll på Rapport talar han om att Sverige måste stödja resolutionen, men inte i vilken form och när.

Det är inte utan att det är den lilla coola grabbens syndrom när Sverige står och talar stort om behovet av att FN ingriper i Libyen, men sedan inte självmant ställer upp när beslutet fallit.

Lilla coola grabbens syndrom: Den som står längst fram och hejar fram ett slagsmål men sedan gömmer sig bakom de stora killarna när det är dags.


Media:
SvD, 2, 3, 4, 5
DN, 2, 3, 4, 5
Exp, 2, 3, 4, 5
Aft, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10
GP, 2, 3
SVT
SR, 2, 3, 4, 5

Bloggar: Chefsingenjören, Försvar & Säkerhet, Chris Anderson